Artwork arkiv - Sida 12 av 41

Gränslös tanke

Mitt i Kunskapscentrum Lindholmen står ett fem meter högt torn, bestående av bokstäver, symboler, två hjul och geometriska former. Högst upp tronar en mänsklig hjärna.

Med sin placering vid Lärdomsgatan och Forskningsgången är det lätt att tankarna går till människans intellektuella utveckling.

Längst ner mot marken stöder sig tornet på ett gammaldags hjul och två triangulära delar. Är det möjligen formen av en gammal plog? Ovanför det består tornet av olika symboler ur vilka så småningom bokstäverna utvecklas. Två så kallade solkors finns på var sin sida. Solkors är en gammal symbol som bland annat finns på hällristningar från stenåldern och symboliserar solen.

Inblandat bland symbolerna finns ett antal bokstäver från det latinska alfabetet återgivna. Högst upp finns ett ”m” i så kallad frakturstil eller gotisk skrift. Som avslutning innan hjärnan på toppen, sitter ett strikt format maskintillverkat hjul. Konstverket går populärt under namnet ”Hjärnan”.

Blev skulptör sent i livet

Författaren och konstnären Eino Hanski föddes 1928 i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och familjen flydde senare därifrån i samband med tyskarnas belägring av staden. 1945 anlände de till Sverige. Tjugo år senare 1965 debuterade han som författare och skrev närmare 20 böcker. Många av hans böcker behandlade tiden i och flykten från Sovjetunionen.

Först på senare år började Hanski skulptera och han kom att göra flera offentliga verk i Göteborg. Utöver detta verk har han gjort Medmänsklighet, också på Lindholmen, Stigbergs-Lasse i Gathenhielmska kulturreservatet och skulpturen Månskäran. Hanski avled i Göteborg år 2000.

Verket finansierades av Älvstranden Utveckling AB i samband med utvecklingen av Kunskapscentrum Lindholmen.

Di-Edersekvensen

Di-Edersekvensen är en konstgestaltning som lyckas ta tag i och aktivera hela den stora platsen. Konstnären Gert Marcus skapade skissen redan på 1960-talet, men verket realiserades långt senare, när Lindholmen gått från varvsområde till kunskapscentrum.

Verkets titel kommer från de grekiska orden ”Di” och ”eder” som sammansatt betyder ”två sidor”. Det består av tolv olikfärgade stålplåtar placerade i en v-form på en kullerstensbelagd yta.

Beroende på från vilket håll verket betraktas är färgerna helt olika. Den ena sidans färgskala på sex av plåtarna går från gulgrönt till blått, och på den andra sidan från varmgult till mörkt röd. Den andra raden med sex plåtar går i en färgskala från grått till svart.

Utöver den färgmässiga förskjutningen sker också en formmässig förskjutning av delarna: från den första kvadratiska hela plåten i två toner, till nästa där formen delas i två delar, varav en är lätt böjd. Denna sekvens fortsätter i resten av delarna som gradvis blir smalare och högre för att sedan avslutas i en cirka fem meter hög form i två delar, hopfogade i överkant.

Man kan säkert tolka in många olika betydelser om vad verket handlar om. Den gradvisa förändringen som verkets delar visar kan handla om kraft, påverkan och förändring. Eller så kanske verket beskriver hur ett segel fylls av vinden, om man hellre vill knyta an till placeringen nära havet och båtar.

Skissen till verket skapades av konstnären redan i mitten på 1960-talet, men kom att realiseras i stort format först många år senare.

Flyttades från Stockholm till Göteborg

I början av 1990-talet startade utvecklingen av Lindholmen, det tidigare varvsområdet på Hisingen.

Göteborgs Stad blev områdets nya ägare och placerade sex gymnasieskolor där. Det blev starten på det som idag kallas Kunskapscentrum Lindholmen.

De första bostadshusen i området började också byggas under denna tid. I samband med det köpte det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB in konstverket Di-Edersekvensen, som fanns färdigt och som tidigare visats i Stockholm. Verket fraktades ner till Göteborg. Innan det kunde sättas upp gjordes förstärkningar av konstruktionen och stålplåtarna målades om.

Konstnären var mycket nöjd över konstverkets nya placering på en plats, där det kunde breda ut sig på ett sätt som stämde överens med hans intentioner.

Konstnären skapade egen färglära

Konstnären Gert Marcus föddes i Hamburg, Tyskland 1914. Han flyttade till Sverige och bosatte sig i Stockholm dit han kom 1933. Han intresserade sig först för måleri och influerades bland annat av den franska konstnären Paul Césanne och hur man kunde skapa volym och rumslighet enbart med färg. Utifrån detta intresse skapade han en egen färglära som han sedan kom att använda under hela sitt konstnärskap.

Marcus var i princip självlärd och kom med tiden att kallas konkretist, vilket blir mycket tydligt i hans skulpturer, som ofta utgår från geometriska former som triangeln, kuben och cirkeln.

Under 1950-talet fick Gert Marcus ett flertal stora gestaltningsuppdrag då han bland annat gjorde flera stora väggmosaiker i Stockholm.

Gert Marcus avled 2008 i Stockholm, 94 år gammal.

Polaren

Skulpturen på Lindholmen ser ut att vara hämtad från en science fiction-film eller som något som lämnats kvar efter ett besök av utomjordingar. Stycka upp en rund glob i sex skivor och dra sedan isär delarna via en mittaxel, så uppstår denna ovala form.

Även om skulpturen är helt statisk är det inte svårt att föreställa sig att den egentligen är rörlig och att vi ser den i sitt utvidgade läge där innanmätet blottas. I mitten syns en axel med två runda former som ser ut att passa perfekt in i över- och underdelens hål.

På marken vid sidan om står en drygt två meter hög ”polare” till den stora globformen. Tretton likformade ovala skivor i olika storlek bildar en solfjädersliknande form.

Konstnären Charles Brånå levde mellan 1918-1996. Han var verksam i Göteborg och utbildade sig på Slöjdföreningens skola i Göteborg, nuvarande Högskolan för design och konsthantverk, där han senare även var lärare i utställningsteknik.

Konsten på Älvstranden

I början av 1980-talet ledde varvskrisen till att mängder av varvsarbetare blev arbetslösa. Det dåvarande fastighetsbolaget Eriksbergs Förvaltnings AB drev arbetet med att få igång en utbildningsverksamhet för omskolning av varvsarbetarna. När man byggde nya byggnader såg man också till att området fick konst och verket Polaren beställdes och bekostades inom detta projekt.

Vattnets väg mot havet

Ett över tjugo meter långt och tungt konstverk i granit som beskriver vattnets väg mot havet sträcker sig nästan längs en hel innergård på Eriksberg.

Konstnären Pål Svensson har gjort ett flertal av de granitskulpturer som är placerade längs kajpromenaden på Älvstranden. På denna innergård, där för övrigt även Leif Ericsons En Joker i leken finns, står sedan 1993 verk Vattnets väg mot havet. Verket är gjort av granit och har rinnande vatten.

Längst in på gården reser sig en drygt tre meter hög granitpelare. Från pelaren strömmar vatten ner, som fortsätter sin bana framåt längs grunda kanaler i graniten. Till slut hamnar det i en urgröpning med ett blankt stålklot i mitten. Därifrån försvinner vattnet ner under mark för att ledas upp i verkets sista del närmast hamnkanalen. Därifrån porlar det sakta ner i ett stenröse för att slutligen ledas ner mot havet.

Pål Svensson är född 1950 i Falkenberg och uppvuxen i Göteborg. Han har bland annat studerat skulptur på Konstindustriskolans aftonskola (numera HDK), Hovedskous målarskola och Konsthögskolan Valand. Pål Svensson fick Sten A Olssons kulturstipendium 1999. Han är rikligt representerad med sin konst i Göteborg.

Skulpturen tillhör bostadsrättsföreningen vid fastigheten där den är placerad.

En Joker i leken

En Joker i leken © Leif Ericson/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

En fyra meter hög och färgglatt målad spaljé på en innergård vid Sörhallskajen är både ett konstverk och en naturlig plats att vistas vid för de boende i fastigheten.

Konstnären Leif Ericson som utfört spaljén har i sitt konstnärskap gjort sig känd för sina färgstarka målningar med motiv av lekfulla figurer från commedia dell àrte-traditionen. Kasper, Harlequin och Jokern är några av dessa återkommande figurer.

Spaljén är skapad av grönlackade böjda metallrör som avslutas i toppen med en slags krona. Ner från spaljéns överdel hänger en lustig figur med gul fågelnäbb och en röd tuppkam. Från vänster kikar en mindre rödnäst figur med en gulgrön hatt fram.

Leif Ericson föddes 1927 i Mölndal. Han gick på Valands konstskola under 1950-talet och hade konstnären Endre Nemes som lärare. Nemes surrealistiska stil påverkade Ericsons uttryck starkt, som har beskrivits som ”lekfull kubism”. Han spelade även trummor i Landala Red Hot Stompers och i Riverside Jazz Band.

Konstverket tillhör och är bekostad av bostadsrättsföreningen vid fastigheten där den är placerad.

Granit

Granit © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Två granitblock, det ena rött och det andra i en gulgrå ton, är placerade på en kullerstensbelagd yta framför en fastighet på Eriksberg. Är de kanske inbegripna i ett tyst samtal om sina olikheter? Det ena är mer organiskt, medan det andra ser ut att vara skapat av en maskin med sitt kilformade och konkreta uttryck.

Bägge granitblocken har varsin blankpolerad yta. På det främre röda blocket är det den kulliga ovansidan som slipats och på det bakre den främre kortsidan.

Oavsett vad man som betraktare läser ut av konstverket händer det nästan alltid något i den mänskliga hjärnan när man som i detta fall betraktar två sammanhörande objekt placerade bredvid varandra. Man letar likheter, skillnader och förhåller sig till de mellanrum som uppstår mellan objektens delar.

Med tanke på titeln som konstnären givit verket kanske det ”bara” handlar om de möjligheter som finns att forma ett hårt material som granit till så väsensskilda uttryck?

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Flera av hans skulpturer är huggna i stora stenblock.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Minnesmonument över Backabrandens offer, Näcken spelar upp och Solringen.

Lejon

"Lejon", Johan Axel Wetterlund © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Två lejon blickar ut över staden från sin upphöjda position på var sin sida av entrén till universitetsbyggnaden. Lejonet som symbol står för mod och styrka och användes flitigt runt sekelskiftet 1900 som arkitektoniskt inslag, bland annat för att markera betydelsen av en byggnad och dess verksamhet.

Tidigare hade Göteborgs Högskola, som det hette på den tiden, legat i relativt enkla lokaler. Runt sekelskiftet kom kritik från flera håll där man ansåg att lokalerna inte var ändamålsenliga och att skolan behövde en högre status, vilket man menade kunde uppnås genom att bygga en ny fristående byggnad.

Köpmannen Oscar Ekman erbjöd sig att finansiera hela bygget av en ny högskola och donerade i början av 1901 summan 450 000 kronor, vilket täckte alla kostnader för uppförandet. År 2019 motsvarar den summan 25,5 miljon kronor. Byggnaden ritades av arkitekterna Ernst Torulf och Erik Hahr och stod färdig 1907.

Vid invigningen närvarade bland annat kronprins Gustaf och dåvarande ecklesiastikminister Hugo Hammarskjöld.

De två snarlika lejonen av Johan-Axel Wetterlunds stod då på sina postament och blickade ut över alla de som samlats för invigningen.

Lejon vanligt motiv för konstnären

Konstnären Johan-Axel Wetterlund föddes 1858 i Habo, Västra Götaland och avled 1927 i Köln. Han studerade vid Slöjdskolan i Stockholm och fick efter skolan arbete som modellör hos en arkitekt. Han fick ett statligt resestipendium och studerade skulpturala utsmyckningar i Tyskland, Frankrike och Italien. Han fick också ett flertal större uppdrag, bland annat åtta statyer på Stockholm slott, samt flera altargestaltningar i olika Stockholmskyrkor.

Efter att han skulpterat de två lejonen till Göteborgs universitet blev djur, och särskilt lejon, ett vanligt förekommande motiv för Wetterlund. I hans levnadsteckning framgår att det mer fria skulpterandet med djurmotiv var mer inspirerande och till glädje för honom jämfört med de många beställningar av medaljer och plaketter han fick.

Bland bilderna finns ett gammalt kolorerat fotografiskt vykort från invigningen 1907.

Medmänsklighet

En arm med en öppen hand pressar sig med så pass stor kraft ut ur ett stycke granit att stenen splittras. Ned i den öppna handen sprutar en stråle vatten från en fontän.

Eino Hanskis konstverk är placerat på en torgliknande yta mellan gymnasiebyggnaderna på Lindholmen. Hela gestaltningen består av en stensättning med en damm i mitten och en fontän. I ena hörnet av dammen står ett högt granitblock. Ur blocket sticker en lång arm i brons ut. Runt själva hålet i stenen där armen kommer ut ser vi bitar av granit som om de krossats och pressats ut av armens kraft.

Det finns en tydlig symbolik i detta verk med sin utsträckta hand, kopplad till konstnärens egen historia med flykten från Leningrad och det mottagande han och hans familj fick när de kom till Sverige.

Författaren och konstnären Eino Hanski föddes 1928 i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och familjen flydde senare därifrån i samband med tyskarnas belägring av staden. 1945 anlände de till Sverige. Tjugo år senare debuterade han som författare och skrev närmare 20 böcker. Många av hans böcker behandlade tiden i och flykten från Sovjetunionen.

Först på senare år började Hanski skulptera och han kom att göra flera offentliga verk i Göteborg. Förutom detta verk har han gjort Gränslös tanke, också på Lindholmen, Stigbergs-Lasse i Gathenhielmska kulturreservatet och skulpturen Månskäran. Hanski avled i Göteborg år 2000.

Verket finansierades av Älvstranden Utveckling AB i samband med utvecklingen av Kunskapscentrum Lindholmen.

Torgny Segersedtsmonumentet

Tio år efter sin död hedrades publicisten Torgny Segerstedt med uppförandet av detta monument, bland annat för sitt tydliga ställningstagande för tryckfriheten och mot nazismen tiden före och under andra världskriget.

Torsdagen den 31 mars 1955 slöt flera tusen göteborgare upp på Vasaplatsen för att närvara vid avtäckningen av konstverket. Verket är en så kallad obelisk, en hög pelare av sten. Obelisken är trekantig och avslutas i en pyramidformad, polerad spets.

Obelisken är placerad på ett trekantigt fundament. På en av sidorna finns namnet ”Torgny Segerstedt” ingraverat, och på en annan sida finns citatet:

”De fria fåglarna plöja sin väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria”.

Citatet är hämtat från den ledare Segerstedt skrev den 8 oktober 1940 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där han var huvudredaktör. Denna upplaga av tidningen beslagtogs efter ett regeringsbeslut, eftersom Segerstedt i sin ledare kritiserade att den dåvarande svenske överbefälhavaren Olof Thörnell mottagit en tysk orden, ”Tyska örnens orden”, instiftad av Adolf Hitler.

Citatet i sin helhet fortsätter:

”De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ’galningarna’. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.”

Felaktigt citat

Det har senare uppdagats att den citerade texten på fundamentet innehåller ett fel. Ordet ”sig” har istället blivit ”sin”. I Segerstedts originaltext löd meningen ”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden”.

Historiska fotografier

Bland bilderna finns tre foton från installationen av obelisken. Dessa foton är tagna av en okänd fotograf och har publicerats av Bohusläns museum. På bilderna ser man att Göteborgs hamn bistod med kranbilar för att lyfta monumentet på plats.

Konstnären Ivar Johnsson
Torgny Segerstedtmonumentet är skapat av skulptören och formgivaren Ivar Johnsson. Han levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är bland annat konstnären bakom Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Flickan och sjötrollen i Kungsparken, båda i Göteborg. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.

Torgny Segerstedts-monumentet tillkom efter att en kommitté bildats för att ta fram ett minnesmärke, och finansierades troligen av Göteborgs Stad.

Berättelser från de sju haven – Sjöhästar

Längs promenadstråket vid Sannegårdskajen finns en konstgestaltning i fyra delar som alla på något sätt har med havet och sjöfart att göra. Tillsammans bildar de en slags visuell berättelse. Den fjärde delen sett från hamnkanalen kallas ”Sjöhästar”.

Två sjöhästar tittar fram ur varsin mosaikklädd sockel. Nedanför dem sticker stjärten av en upp och nedvänd sjöhäst upp ur kullerstenarna.

Så här berättar konstnären om sina verk:

”Verken består av fyra delar. Varje del är placerad framför varsin entré mot hamnen. Verken är inte illustrationer till existerande berättelser utan snarare illustrationer till berättelser som betraktaren själv får finna ut”.

De andra delarna heter Sälgubbe, Skeppskatt och Galjonsfigur.

Jill Lindström är född 1951 och utbildad på Hovedskous målarskola, samt på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands. I Göteborg har hon även utfört verket Från klar himmel (tillsammans med Peter Kruse) och Möte på Stabbetorget.

Berättelser från de sju haven beställdes och bekostades av Riksbyggen, Familjebostäder och HSB.