Historien börjar här

Kortedala är Göteborgs första förort. Monumentet ”Historien börjar här” speglar stadsdelens rika historia, arkitektur och människorna som bor och har bott här.

”Historien börjar här” består av fyra betongklossar placerade längs ett gångstråk bakom höghusen på Kalendervägen 28–38.

Varje del bär på en berättelse som konstnärerna Meira Ahmemulić och Emma Dominguez utformat utifrån insamlat material från möten med boende i olika åldrar, intervjuer och studier av Kortedalas historia.

Kortedala skildras i fyra olika delar

Monumentet är en hyllning till stadsdelen, bostadshusen och framför allt människorna här. De olika delarna speglar höghusens form och färger. Några är höga, medan andra ser ut att växa upp ur marken.

”Jag är här” reser sig två meter över marken och är verkets högsta del. På en sida av det röda blocket är en mängd förnamn inristade. Det är människor som bor på Kalendervägen 28–38 och deltagare från workshopar och berättarkvällar som konstnärerna bjöd in till under skapandet.

På en annan sida finns en karta över Kortedala från 1980-talet. Här syns också siffran 1953, året när stadsdelen började byggas, och texten ”JAG ÄR HÄR”.

På en tredje sida finns en hälsning från konstnärerna: ”KORTEDALA, DU VAR FÖRST. GLÖM ALDRIG DET”. Högst upp på denna del av verket finns en kompass.

”Jag är ett monument” är den lägsta delen: 55 centimeter. Den är blåmålad och lånar drag av klassiska grekiska och romerska pelare. På en av sidorna står titeltexten ”JAG ÄR ETT MONUMENT”. På ovansidan är ett par fötter avbildade – som en inbjudan till förbipasserande att ställa sig på verket.
Mönstret runt fötterna är taget från moskén Al-Burdayni i Kairo.

”Våra liv i Kortedala” är grönmålad och illustreras med folkloristiska mönster och vardagliga situationer. Titeln är tagen från etnologen Kerstin Gunnemarks bok från 1991. Hon hade skrivarworkshops med första och andra generationen kvinnor boende i Kortedala.

På en sida syns tre mammor på en lekplats och barn som leker i sandlådan. Bilden är en reproduktion av en oljemålning – samma bild finns på omslaget till Gunnemarks bok. Oljemålningen är skapad av Francesca Fusi Mårtensson, en italiensk arbetskraftsinvandrare som bodde i Kortedala.
Vid bilden finns en text: ”KORTEDALA, ARBETSKRAFTSINVANDRARNA GAV DIG ALLT”.

En annan illustration visar två föräldrar med barn på väg hem. Bredvid finns ett utdrag från en dikt författad av en ungdom som bor på Kalendervägen. På en tredje illustration syns en grupp ungdomar. Bredvid den står en text om gemenskapen i stadsdelen, författad av en deltagare från fritidsgården Radar.

På ovansidan är ett schackbräde avbildat.

”Kortedala kämpar” är gulmålad. På sidorna finns illustrationer med personer som demonstrerar och banderoller från faktiska manifestationer och initiativ i Kortedala från 2015 och framåt.

Varje banderoll berättar en historia om området. De vittnar också om människor som gått samman för att förbättra sin plats, till exempel i protester mot marknadshyror och i kampen för att rädda Kortedala bibliotek som var nedläggningshotad 2018. En banderoll har konstnärerna hittat på: den med titeltexten ”Kortedala kämpar”.

På ovansidan står ”TA PLATS!”, som en uppmaning om att göra sin röst hörd. På en av sidorna finns också en enkel lathund för den som vill engagera sig i sitt område.

Om konstnärerna

Emma Dominguez är uppvuxen i Botkyrka och verksam i Stockholm. Hennes konstnärskap utforskar vilka kroppar och berättelser som får ta plats. Genom foto, video, installationer och kollektiva processer undersöker hon frågor kring makt, identitet och plats, ofta med miljonprogrammet som en central utgångspunkt.

Meira Ahmemulić är uppvuxen i Angered och verksam i Göteborg. Hon är utbildad vid Konsthögskolan Valand och vid Academy of Fine Arts på Sri Lanka. Hon är konstnär och författare vars verk utforskar skärningspunkterna mellan språk, identitet och omgivning. Hennes praktik berör frågor om exil, minne, nationella subjekt och språkets dubbelhet.

Finansiering

”Historien börjar här” är inköpt av Familjebostäder genom enprocentregeln. Den innebär att när Göteborg Stads bolag och förvaltningar gör nyinvesteringar i byggprojekt så avsätter de en procent av byggkostnaden till konst.

Resa i bokens värld

Utanför Kulturhuset Kåken i Kålltorp står en granitskulptur signerad av Åke Jönsson. Den installerades ursprungligen på en annan plats i staden.

”Resa i bokens värld” stod tidigare vid Göteborgs Stadsbibliotek på Götaplatsen. Skulpturen beställdes dit och installerades i februari 1967, inför invigningen av biblioteket i april samma år.

Verket består av två delar i granit.

Den största delen av skulpturen är rik på detaljer. I huvudsak består den av tre figurer som står på en sockel. En av dem ser ut att breda ut en arm – eller är det en vinge?

Verkets andra del är en mindre granitskulptur, med ett vågformat mörkt mönster på ytan.

Började som jordbruksarbetare

Åke Jönsson (1921–1992) var en svensk skulptör och tecknare.

Han började som jordbruksarbetare i Skåne och utexaminerades från Högre konstindustriella skolan 1944.

Åke Jönsson fortsatte studierna på Kungliga Konsthögskolans skulpturskola och blev senare lärare på Valand i Göteborg.

Många utställningar och offentliga verk

Åke Jönsson har deltagit i många utställningar och bland hans offentliga verk finns till exempel fasadutsmyckningar på Ystads konstmuseum.

Han är även konstnären bakom bronsskulpturen Myran vid Tuve torg i Göteborg.

Jönsson är representerad på Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Malmö museum, Borås konstmuseum, Östergötlands museum i Linköping och på museerna i Helsingborg, Ystads konstmuseum och Kalmar.

Som att känna på något mjukt

Direkt när du kommer in på Kannebäcksskolan Döv och hörsel i Tynnered hälsar mjuka figurer dig välkommen med en stor applåd.

Hör och se konstnären Ea ten Kate prata om sitt verk (filmen är teckentolkad):

Ea ten Kates verk ”Som att känna på något mjukt” berättar om olika ordlösa sätt att ha en mysig stund, både tillsammans med andra och ensam. Gestaltningen består av en serie verk som är placerade inne i skolan på den plats som kallas för Navet, och som är elevernas uppehållsrum. Vissa verk är placerade i taket och skapar fönster av ljus medan andra verk är textila och kan upplevas i anslutning till skolans entré.

– Den övergripande känslan som jag fick när jag var på Kannebäcksskolan var en av värme och inkludering, där alla hör till och där det finns tid och plats för allt man kan vara och göra. Jag ville på något sätt använda det som ett tema i mitt verk. Att göra mysigheten i skolan synlig för alla besökare, säger konstnären Ea ten Kate.

Konst i flera delar

Totalt är det femton verk som genom abstrakta figurer kommunicerar sköna stunder i livet. Som att känna på något mjukt, att ge en stor applåd (eller ta emot en!), att våga tillsammans, att kramas, att mumsa på en god kaka eller att ta en lugn promenad där man får stanna upp och lukta på vad som helst, hur länge som helst.

– Då det emellanåt händer att vi är ensamma tycker jag att det är viktigt att inte bara gestalta stunder av gemenskap, men även tillfällen som inte kräver mer än att bara vara, oberoende av andra, säger Ea ten Kate.

Elever i alla årskurser på Döv och hörsel har varit involverade i arbetet genom att delta i workshops med Ea ten Kate. Där har de skapat hundratals illustrationer som konstnären sedan har integrerat i sina verk. Barnen har efter att verken blivit uppsatta kunnat upptäcka just sina bilder på de olika figurerna.

Information om konstnären

Ea ten Kate är en nederländsk konstnär som bor och verkar i Göteborg. Hon har bland annat studerat vid HDK-Valand i Göteborg samt vid St. Joost School of Art and Design i Den Bosch, Nederländerna. I sin konst undersöker Ea ten Kate hur vi finner tröst i en orolig värld genom det vi ser, läser och rör. Verken varierar i storlek och utvecklas organiskt, där färg och mönster spelar en central roll.

Konstverket finanseras av Per och Alma Olssons grundskolefond

”Som att känna på något mjukt” finansierades av Per och Alma Olssons grundskolefond. Fonden ger en skola möjlighet att jobba tillsammans med en konstnär, som skapar ett konstverk specifikt för skolans miljö. Göteborg Konst har lett konstgestaltningsprocessen och stadsfastighetsförvaltningen förvaltar verket för Kannebäcksskolan.

Möte IRL

”Möte IRL” vid Litteraturgatan och Backa Röd på Hisingen kommer att bestå av fem skulpturer i aluminium, en större skulpturgrupp och sex förgyllda glasmotiv på vägg. Första delen installerades sensommaren 2025. Hela konstgestaltningen står klar under 2028.

Enskilda delar av konstnären Jonas Nobels gestaltning kommer att spridas ut och knyta samman de äldre fastigheterna i Backa Röd med de nybyggda kvarteren på Litteraturgatan. Olika figurer kommer att dyka upp i området de närmsta åren.

Så växer konstgestaltningen fram

Konstgestaltningen installeras stegvis. De vägghängda glasmotiven kom på plats i augusti 2025. Under 2026 kompletteras bilderna med tillhörande fristående skulpturer.

Under 2028 färdigställs hela gestaltningen med den stora skulpturgruppen där alla enskilda skulpturer samlas.

Boende i området kommer att känna igen de olika figurerna som dyker upp som variationer av sig själva i gestaltningens olika format. För den uppmärksamme finns flera kopplingar mellan skulpturerna, den omgivande miljön och bilderna att upptäcka över tid.

Digitala och traditionella processer

De skulpturala karaktärerna har kommit till genom både digitala tekniker och mer traditionella hantverksprocesser. Några är skulpterade i trä med motorsåg och sedan 3D-skannade och utskrivna. Ytterligare några är skulpterade helt digitalt.

Enligt konstnären Jonas Nobel bidrar verken med en förtrollning av området och öppnar en dörr till parallella världar, där också tingen är besjälade och vardagen kan bli lockande mystisk som i en roman.

Information om konstnären

Jonas Nobel (född 1970) bor och arbetar i Stockholm. Han är utbildad på Konsthögskolan i Umeå och är representerad på Moderna museet, Nationalmuseet och Magasin 3 och Indianapolis Museum of Art.

Jonas Nobel arbetar med skulptur och teckning. Han är även en del av design- och arkitekturkollektivet Uglycute, som är inriktat på inredning och utställningsform.

Finansiering

”Möte IRL” är inköpt av Poseidon genom enprocentregeln. Den innebär att när Göteborg Stads bolag och förvaltningar gör nyinvesteringar i byggprojekt så avsätter de en procent av byggkostnaden till konst.

Centrum

Ett foto av en ytterdörr med en sprucken ruta med orange ljus bakom och ett titthål där det syns ett blått sken.

"Centrum" av Kasra Alikhani. Foto: Lo Birgersson.

I Jubileumshuset vid Selma Lagerlöfs torg har konstnären Kasra Alikhani skapat verket ”Centrum”.

”Centrum” består av ett videoverk som visas bakom ett bakvänt titthål på en av Jubileumshusets ytterdörrar. Ovanför dörren har en glasruta lagts till som ett lager i det befintliga fönstret. I den har konturerna av kartan från Göteborgs första stadskärna skurits ut. Varje skymning tänds ett brandgult sken genom rutan samtidigt som videoverket sätts i gång bakom dörrögat.

Videon visar en långsam rotation runt en modell av Selma Lagerlöfs torg, så som det såg ut när det först anlades som en del av miljonprogrammet 1969. Det går att följa skuggan av Nils Holgerssons gås, som en gång symboliserat torget men nu verkar ha fastnat i en cirkel runt centrumanläggningen*.

Framtidsvisioner från förr

Båda bilderna, den i fönsterrutan och den bakom dörrögat, visar förgångna framtidsvisioner.

– Verket påminner om att en och samma plats kan rymma många tidslager med förhoppningar om framtiden som sett helt olika ut. Vilka berättelser trängs bort och vad väljer vi att sätta i centrum? Jag har valt att lyfta miljonprogrammets centrumanläggning, som spelat en viktig roll i kulturen som producerats här och i stadens historia, säger Kasra Alikhani.

En lågmäld dramatik

Konstnärens tanke är att fönstret, som vid en första anblick kan uppfattas som ett vanligt krossat fönster, fungerar som berättelsens anslag. Betraktaren kan sedan själv välja att närma sig verket och fördjupa upplevelsen.

– Jag tycker att det är viktigt att i stället för storslagenhet välja en lågmäld dramatik som bjuder in till nyfikenhet och att förbipasserande aktivt får välja att upptäcka mer. Själva tittandet blir också något som väcker nyfikenhet hos andra som ser en kika, säger Kasra Alikhani.

Om konstnären

Kasra Seyed Alikhani föddes i Iran 1987 och är uppvuxen i Sverige. Han är baserad i Stockholm och utbildad på HDK-Valand i Göteborg. Han är konstnär och filmare som väver ihop personliga iakttagelser, måleri och masskultur i iscensättningar av vardagens teater. Dessa utforskar hur det lilla och välbekanta kan göras främmande och spegla större strukturer i samhället.

* Under miljonprogrammet uppfördes många centrumanläggningar. Det var platser och torg där service, handel, kultur och mötesplatser fanns tillgängligt för människorna i ett område. Tanken var att centrumanläggningarna skulle skilja sig från omgivningen genom en särskild arkitektonisk prägel.

Familjebostäder i Göteborg har beställt konstgestaltningen och Göteborg Konst har lett processen. Konstgestaltningen finansieras av enprocentregeln, som innebär att när Göteborgs Stads bolag och förvaltningar gör nyinvesteringar i byggprojekt ska de avsätta en procent av byggkostnaden till konst.

Se en sekvens av Kasra Alikhanis videoverk

Flykt

Ett foto av en lykta med siluettmotiv framför ett nybyggt hus.

"Flykt" av Johan Thurfjell. Foto: Lo Birgersson.

Konstnären Johan Thurfjell har skapat verket ”Flykt” till Nils Holgerssons plats vid Selma Lagerlöfs torg.

Verket består av tre lyktor med siluettmotiv, och en ljusslinga. Tillsammans bildar de en installation som ramar in Nils Holgerssons plats.

Den första lyktan och ljusslingan sitter på fasaden ut mot platsen, mitt emot Selma Lagerlöfs center. Den andra och tredje lyktan hänger i varsin handsnidad lyktstolpe i trä vid torgets kortsida.

En berättelse i tre delar

Lyktornas motiv är en berättelse i tre delar. Det går att följa en liten figur som ger sig av på ryggen av en gås i den första lyktan, gåsens flykt över landskapet i den andra och slutligen någon form av farväl mellan gåsen och figuren, som i den tredje lyktan har landat.

– Verket handlar om sagoberättande, om stämningen som uppstår kring en ensam ljuskälla, en lykta. Jag har tydligt utgått från Nils Holgerssons underbara resa i motiven, men valt att ge de tre lyktorna enskilda titlar: Avfärden, Flykten, Ankomsten. Detta för att öppna upp verket med ord som kan ha olika betydelser, säger Johan Thurfjell.

Känslan av att flyga

De tre lyktorna har olika färg för att separera berättelsens olika delar och ljusslingan, som symboliserar fågelns flykt, går i samma färger som lyktorna.

– Jag tänker att verket också handlar om att flyga, känslan av att sitta på en stor fågel, vilket jag ville gestalta i den svepande linjen över husfasaden, säger Johan Thurfjell.

Om konstnären

Johan Thurfjell föddes 1970 i Solna och är baserad på Tullgarn utanför Vagnhärad. Han är utbildad på Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm samt på Otis College of Art i Los Angeles. I sitt konstnärskap intresserar han sig för hur människor använder berättelser för att beskriva och bearbeta det som är viktigt i deras liv. Och hur berättelser, traditioner och legender kan öppna dörren till en rikare förståelse för livet självt.

Urd, Skuld och Verdandi – nornornas port

"Urd, Skuld och Verdandi - nornornas port" av Camilla Akraka och Linnéa Jonsson.

”Urd, Skuld och Verdandi – nornornas port” av konstnärerna Camilla Akraka och Linnéa Jonsson är en hyllning till svensk damfotboll. Det påminner om sportens historia, nutid och framtid genom att fånga damfotbollens gemenskap, glädje och kamp för jämställdhet.

Hör konstnärerna Camilla Akraka och Linnéa Jonsson berätta om konstverket i filmen nedan.

Urd, Skuld och Verdandi – nornornas port tar plats utanför Gamla Ullevi, damlandslagets nationalarena. Verkets titel refererar till namnen på tre ödesgudinnor, så kallade nornor, som i den nordiska mytologin står för öde/dåtid, framtid och nutid.

Även i namnet Ullevi finns spår av fornnordisk mytologi. Guden Ull figurerade i samband med lek och spel och förekommer ofta i svenska ortnamn.

Siluetterna av tre fotbollsspelare utgör skulpturens tre stag. De är gjutna i järn och är över 3 meter höga. Gestalterna sträcker sina armar uppåt och händerna möts i mitten. Där vilar en guldskimrande boll, en hyllning till damlandslagets bragder.

Bollen vaktas av tre mindre figurer gjutna i kiselbrons. De är ett slags urdjur eller väsen som utgör en del av verkets krona. De tycks bekämpa motvindar från flera håll och samtidigt vakta guldbollen i verkets mitt.

En tredelad portal

Skulpturens tre siluetter är placerade så att de bildar en portal, med tre in- och utgångar. Portalen är en symbol för fotbollens kollektiva gemenskap och dess sociala sammanhang, menar konstnärerna.

– Den tredelade portalen kan ses som en visuell och fysisk gestaltning av intersektionalitet, ett sätt att undersöka hur olika maktordningar samspelar i olika sociala situationer och sammanhang. Spelare kommer till planen från olika håll med olika ryggsäckar men möts och samverkar där och skapar en gemensam kraft som sträcker sig utanför planen och fotbollen. Vi har därför velat skapa ett inbjudande verk som är en plats att vistas i och kring, snarare än något man betraktar vid sidan av, säger Camilla Akraka och Linnéa Jonsson.

Unga spelare delaktiga

Vid skulpturens bas har unga spelare från Gunnilse IS F14/15 och Jitex BK F2013 skapat spår genom att pränta in dobbarna från sina fotbollsskor.

– Det kändes viktigt att ha med avtryck från verkliga aktiva inom fotbollen och genom detta blir framtidens spelare och deras spår in mot damlandslagets nationalarena en del av verket, säger Camilla Akraka och Linnéa Jonsson.

Om konstnärerna

Konstnären Camilla Akraka föddes 1968 i London och är baserad i Östergötland. Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. I sin konst arbetar hon ofta symboliskt, och drivs av att visuellt upphäva tyngdlagen, ladda en kropp med kraft eller berätta om element som hastighet, tid eller vila.

Konstnären Linnéa Jonsson föddes 1986 i Delsbo, Hälsingland och är baserad i Reykjavik och Vadstena. Hon är utbildad vid Konstfack i Stockholm. I sin konst arbetar hon främst inom vardagslivets materiella begrepp och försöker med skulptur och installation reda ut kulturellt skapande och mening.

Konstnärerna har haft ett nära samarbete med Mölltorps gjuteri i Västergötland.

Urd, Skuld och Verdandi – nornornas port är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond, efter att kommunfullmäktige i Göteborg antog motionen från Feministiskt Initiativ 2021 om en hyllning till svensk damfotboll.

Mycelia Sklerotia

Ett foto av ett utsnitt från en rosa skulptur i olika organiska former som sträcker sig upp från marken.

"Mycelia Sklerotia" av Åsa Cederqvist.

I Kvibergs Park strävar förstorade myceltrådar och svampkroppar tre meter upp ur marken. Det är verket ”Mycelia Sklerotia” av konstnären Åsa Cederqvist.

Skulpturen är tillverkad av återvunnen aluminium som målats och lackats i flera lager. Det skapar en yta som skimrar i olika färger beroende på hur ljuset faller.

Verket är en hyllning till biologiska ekosystem, vildhet och mångfald, och de nätverk av relationer som inte syns för blotta ögat men som bygger omsorg och gemenskap. Verket reflekterar också vikten av kultur i samhället och att få vara en skapande och kännande individ.

Den tanken genomsyrar också den konstnärliga processen, som byggdes upp genom idélabb med bland annat rollspelsövningar, skissworkshop och studier av svampars förunderliga värld. Deltagarna var bland annat barn från Kvibergsskolan och personer verksamma i området. Dessutom bidrog inbjudna gäster med kunskap inom idélabbens olika teman.

Ett framtidens fossil

Mycelia är en lek med orden mycel/mycelium, den vegetativa delen hos svampar som består av ett mångförgrenat nätverk av trådlika hyfer – artens byggstenar. Sklerotia är plural av sklerotium och är ett hårt, oftast mörkt vilostadium hos en del svampar.

– Olika arter av svampar har funnits på vår planet långt innan människan. De är mycket anpassningsbara organismer som varken är växter eller djur och som förmodligen kommer att överleva människosläktet. Jag vill att verket ska fungera som ett monument av ett slags framtidens fossil, fast i nutid, säger konstnären Åsa Cederqvist.

Om konstnären

Åsa Cederqvist (f. 1975) är utbildad vid Konstfack och Kungliga Konsthögskolan. Hon arbetar med performance, video, ljud, skulptur, AR och installationskonst. Återkommande undersöker hon människans instinkter och beteenden och de samhälleliga infrastrukturer vi förväntas leva inom. Hennes konstnärliga praktik grundar sig i ett intresse för cirkulära processer, transformation och ett konstant tillblivande. Hon skapar tankeväckande världar som navigerar mellan det undermedvetna och det rationella, det flyktiga och det materiella.

Konstgestaltningen ”Mycelia Sklerotia” finansieras genom Charles Felix Lindbergs donationsfond och tillkom på initiativ av Kulturföreningen Kompani 415. Projektets genomförande har skett i nära samverkan med fastighetsägaren Higab och Kompani 415.

Dreamers – Glacial Bodies

Ett foto av ett konstverk stenliknande skulpturer i ett tak.

En del av verket "Dreamers – Glacial Bodies" av konstnären Chiara Bugatti.

Konstnären Chiara Bugatti har skapat konstgestaltningen ”Dreamers – Glacial Bodies” till Slottsskogens nya ishall.

”Dreamers – Glacial Bodies” består av ett 20-tal avgjutningar i putsad aluminium och ett ljusverk. Vissa delar är placerade utomhus och vissa inuti byggnaden. I en grässlänt omgiven av träd framträder stenliknande, glimrande skulpturer ur marken. Inne i byggnadens entréhall svävar ett antal skulpturer i luften och på en vägg projiceras skuggspel och reflektioner från en fiktiv vattenyta.

Chiara Bugatti iscensätter ofta små överraskningar för betraktarna, subtila förskjutningar av verkligheten som kan utlösa ett aktivt sökande i omgivningen och förstärka platsens befintliga identitet och värde. Startpunkten är platsens egen historia och material.

— I gestaltningen kan man se fragment av en gnejsmiljö som gömmer sig inuti gräskullens kärna och stenar som svävar i en fryst rörelse, som om de är fångade i en glaciär eller en moränbädd, säger konstnären.

I det här verket beskriver Chiara Bugatti isen som en tidsmaskin som kopplar idrottarnas och förbipasserandes kroppar och rörelser till en djupare geologisk tid. Isen sätter både tillväxt- och nedbrytningsprocesser på paus och allt får möjlighet att vara oövervinnerligt. Samtidigt är isen ett fragilt material som lätt omvandlas till en reflekterande yta av vatten.

Chiara Bugatti föddes 1991 i Lecco, Italien, och är numera bosatt i Stockholm. Hon har studerat vid Accademia di Belle Arti di Venezia i Italien, Konsthögskolan i Umeå och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Varaktighet och beständighet kontra förgänglighet, förflyttning och bräcklighet är dualiteter som Chiara Bugatti undersöker i sitt arbete. Hennes praktik bygger på ett djupt intresse för material och berättande, med utgångspunkt i skulpturens tradition.

Fastighetsbolaget Higab har beställt konstgestaltningen och Göteborg Konst har lett processen. Konstgestaltningen finansieras av enprocentregeln, som innebär att när Göteborgs Stads bolag och förvaltningar gör nyinvesteringar i byggprojekt ska de avsätta en procent av byggkostnaden till konst.

Se och hör Chiara Bugatti berätta om verket:

Projektion av skuggspel och reflektioner från en fiktiv vattenyta:

Forest Sounds

Konstnären Pia Männikkös konstverk ”Forest Sounds” har tagits fram i samarbete med ljusdesigners från White. Det består av siluetter föreställande både ljudvågor och skog med reflekterande vatten.

Gångtunneln vid Fjäderharvsgatan valdes ut som ljuskonsttunnel efter förslag från Angereds Unga stadsutvecklare, inom Göteborgs Stads projekt Ljuskonst i tunnlar (2014–2018).

Inspirerad av omgivningarna i Angered har konstnären Pia Männikkö låtit naturen bli en del av konstverket i tunneln. Bakom laserskurna plåtar, har LED-armaturer monterats som ger ett ljus både uppåt och nedåt. Ljuset är föränderligt mellan varma och kalla nyanser och ger en skuggverkan i tak och på markplattor.

Högtalare är monterade bakom plåtarna för att förstärka känslan av naturens närvaro. Ljudet börjar på våren när allt är livligt och avslutas med prasslet av höstlöv.

Pia Männikkö är född 1971 och bor i Helsingfors, Finland. Hon är utbildad vid Glasgow School of Art och Academy of Fine Arts i Helsingfors. Hon arbetar ofta med vardagsföremål, textilier, lera, samt fotografi och video i sin konstpraktik.

Projektet är ett samarbete mellan Trygg, vacker stad, Göteborg Konst och White Arkitekter.