Artwork arkiv - Göteborg Konst

Navigator

På Gråberget i Majorna syns en över två meter hög gorilla som står och ser upp mot stjärnhimlen. Det är verket ”Navigator” av konstnären Fredrik Strid.

Konstnären Fredrik Strid har gjort en gorilla i rostigt gjutjärn. På en bergsknalle vid Märlspiksgatan står den upprätt på sina bakben, med armarna hängande utmed sidorna och huvudet böjt bakåt. Längs dess axlar, mage och rygg ser det ut som att järnet den är gjord av smälter ner.

Själv beskriver Fredrik Strid gorillan som ett slags stjärnskådande spegling av oss människor. Att det är en fjärran släkting till oss som kanske får insikter om hur världen och universum är betingat.

– Den bjuder in oss till att stanna upp och reflektera över vart vi är på väg och var vi kommer ifrån.

Människans relation till naturen har alltid varit centralt i Fredrik Strids konstnärskap, och mötet mellan den ”vetenskapliga naturen” och den faktiska naturen.

– Jag hittar mycket inspiration på naturhistoriska museum, i konsthistoria, och i att gå runt i naturen och upptäcka. Mina konstnärliga processer är ofta långvariga och ihärdigt nötande. Det taktila, händernas närhet i görandet, har blivit mer och mer viktigt i mitt konstnärskap, säger Fredrik Strid.

Fredrik Strid föddes 1973 i Torshälla i Södermanland och har studerat vid Konsthögskolan i Malmö och UCLA i Kalifornien. Han har i dag sin konstnärliga verksamhet i Persbo Studio i Uppland och har bland annat utfört offentliga konstverk till Tranøy Skulpturpark i Norge, Malmö sjukhus och Umeå Universitet.

Konstgestaltningen finansieras av enprocentregeln. Enprocentregeln innebär att när Göteborg Stads bolag och förvaltningar gör nyinvesteringar i byggprojekt ska de avsätta en procent av investeringen till konst. Regeln gäller för bostäder, lokaler och allmän plats som parker, lekplatser, gator och torg.

Uppdragsgivare för konstgestaltningen är Familjebostäder i Göteborg AB.

Gläntan

Gläntan © Conny Karlsson Lundgren, 2023. Foto: Lo Birgersson.

”Gläntan” av konstnären Conny Karlsson Lundgren är Göteborgs hbtqi+monument och består av flera delar som gör nedslag i olika tider och platser. Monumentet är baserat på en mängd röster, erfarenheter och berättelser från Göteborgs hbtqi+historia.

Hör och se konstnären Conny Karlsson Lundgren berätta om verket:

Gläntan tar plats på Esperantoplatsen bredvid de äldre tegelbyggnaderna nära kanalen, och bildar både en mötesplats och scen.

En del av konstverket består av tre rosa lager, som är placerade ovanpå varandra. Varje lager representerar ett verkligt rum som är hämtat ur Göteborgs hbtqi+historia. Inget av rummen finns kvar idag, men är alla avbildade enligt sina ursprungliga planritningar i skala 1:1 och i samma riktning som de en gång stod.

Dansgolvet

Den rosa markstenen visar planlösningen av dansgolvet på nattklubben Touch, som låg på Esperantoplatsen på bottenplan i RFSL:s lokaler. RFSL flyttade in i tegelbyggnaden 1986 och huserade där i 13 år. På nattklubben rörde sig ett myller av besökare och här initierades många sociala kontakter och intima möten genom åren.

Förutom nattklubben Touch fanns här Hellmans kafé, bokhandeln Rosa Rummet och ett bibliotek. Lokalerna vid Esperantoplatsen var centrala i organisationens arbete med att hindra smittspridningen av hiv och aids.

Efter att klubben lades ner har lokalerna använts av andra kommersiella verksamheter.

Köket

Det mellersta lagret visar planlösningen av köket i det feministiska kollektivet ”Högst upp” på Erik Dahlbergsgatan 20. Kollektivet huserade i lägenheten på fjärde våningen från 1970-talet fram till 2017, men enligt vissa uppgifter fanns här ett kollektiv redan på 1950-talet.

”Högst upp” var en öppen plats där framför allt kvinnor, lesbiska, queerfeminister och transpersoner rörde sig över tid.

På en av toaletterna fanns kollektivets gemensamma anteckningsböcker, som blev ett arkiv över de många funderingar och tankar som rörde sig mellan väggarna. Köket var lägenhetens nav, där fester, diskussioner, politiska möten och andra sammankomster ägde rum.

Efter 2017 omvandlades den stora lägenheten till flera bostadsrätter.

Sovrummet

Det översta lagret visar sovrummet hos ”Josefin”, vars hem på Södra vägen 60 var en av flera hemliga mötesplatser för homosexuella män, innan homosexuella handlingar avkriminaliserades 1944. Gemenskapen hos ”Josefin” kretsade kring att dela erfarenheter, begär och berättelser, lyssna på musik och dansa tillsammans.

Flera av de som vistades hemma hos ”Josefin” hade flytande könsidentiteter och refererade till varandra med kvinnligt kodade namn.

Under 1930-talet skedde en av de sista rättegångsprocesserna mot homosexuella i Göteborg, som var riktad mot kretsen av män som brukade träffas i lägenheten, bland andra ”Josefin” själv.

Huset är sedan länge rivet och ersatt av annan bebyggelse.

Kuddarna

Ovanpå det översta lagret ligger tre kuddar i rosa marmor. Kuddarna är avbildningar av samtida hbtqi+personers huvudkuddar och är en påminnelse om alla de privata liv och intima begär som har exponerats och förvandlats till politik i kampen för lika rättigheter.

Kuddarna samlades in våren 2023 av konstnären Conny Karlsson Lundgren genom en utlysning riktad till Göteborgs hbtqi+gemenskaper, där personer uppmanades att skicka in ett foto på sin huvudkudde tillsammans med ett minne eller en berättelse.

Tre av huvudkuddarna har 3D-skannats efter en natts användning, och därefter skulpterats i rosa marmor.

Rörelsen – linje i mässing

Runt omkring på marken löper en linje i mässing, som symboliserar vägen för marschen för lika rättigheter under den första frigörelsehelgen i Göteborg 1981. I konstverket sluter sig mässingslinjen där den börjar – ett sätt att visa att vägen mot lika rättigheter inte är rak, utan snarare labyrintisk, och att kampen inte tar slut.

Redan 1975 hade Göteborg sin första homodemonstration, som arrangerades av Lesbisk Front och Homosexuella socialister i samband med RFSL:s kongress. Men det var först sommaren 1981 som Göteborg fick sin första frigörelsehelg, där en samling på över 300 hbtqi+personer från de nordiska länderna tillsammans marscherade i kamp för lika rättigheter. Marschen gick från Gustav Adolfs torg via Östra Hamngatan, Avenyn, Berzeliigatan till Burgårdens gymnasiums aula.

Intim glänta

Hela platsen ramas in av en träddunge, som skapar känslan av en intim glänta – en spegling av stadens många parker och mellanrum som har fungerat som alternativa rum för begär.

Men Gläntan är inte tänkt att bara vara ett monument över det förflutna, utan också en plats för att blicka framåt och drömma.

Konstnären Conny Karlsson Lundgren har berättat om konstverket:

”Gläntan kan vara en plats som i sin hemliga natur känns som bara din, men fortfarande är en del av det offentliga. Platsen öppnar upp för ett djupt andetag och erbjuder ett tryggt rum. Här kan vi samlas för politiska möten, och för att dejta, vila, samtala, bråka, hångla, minnas, planera, fantisera eller dansa tillsammans under bar himmel. Vårt arbete kanske precis har börjat, men om allt blir sagt och gjort är Gläntan inget mer eller mindre än en fantastisk plats för ett party.”

Öppet arkiv

Hbtqi+monumentet Gläntan är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond, efter att kommunfullmäktige i Göteborg antog en motion från Göteborgs Stads HBTQI-råd 2018 om att skapa ett monument.

Hbtqi+ står för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queerpersoner och intersexuella. Pluset betyder att fler identiteter kan räknas in i begreppet.

På hbtqi.goteborgkonst.se finns ett öppet arkiv över hur konstprojektet gick till och vilka som var involverade.

Konstnären Conny Karlsson Lundgren föddes 1974 i Västervik och är baserad i Stockholm. Han är utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg. I sin konst arbetar han med film, performance och arkivmaterial, och utforskar gränser mellan en social, politisk och privat identitet. I produktionen av Gläntan har han haft ett nära samarbete med New Order Arkitektur.

Grus sprider ut tiden

Grus sprider ut tiden, © Makda Embaie 2023.

Vid ett parkeringshus på Heden finns ljus- och ljudverket Grus sprider ut tiden. Konstnären Makda Embaie riktar uppmärksamheten mot Hedens olika historiska funktioner, från militärt övningsfält till en yta för bollsport.

Nedan kan du läsa ljudverket transkriberat.

Ljusverket kan upplevas under dygnets mörkare timmar och syns i form av två meningar som projiceras på marken längs parkeringshusets fasad: ”Grus sprider ut tiden” och ”Du är en del av berättelsen”. Verket tänds samtidigt som den andra gatubelysningen runt omkring.

I ljudverket, som går att lyssna på ovan, blir gruset en symbol för hur gemenskap skapas i olika situationer som har koppling till Heden. I dag används Heden främst för fotboll och andra bollsporter, men tidigare har det varit ett militärt övningsfält. I verket drar konstnären en parallell mellan hur olika utövare har använt ord som ”försvar”, ”anfall” och ”motstånd”.

Så här berättar Makda Embaie om hur hon tog sig an platsen när hon arbetade med konstverket:

”Militären har använt sig av lagsport som ett sätt att skapa sammanhållning och vi-känsla. Vi-känslan är avgörande för att uppfylla det egentliga ändamålet: att försvara nationalstatens gränser och resurser. Jag försöker göra förståelsen av den här typen av gemenskaper mer komplex och kritisk – vem ingår i den och vem stänger den ute?”

Konstnären Makda Embaie är född 1994 och baserad i Oslo. Hon har studerat vid Konstfack, Kungliga konsthögskolan och Biskops Arnös författarskola i Stockholm, och vid Konsthögskolan i Oslo. Hon arbetar med ljud, text, film och installationer.

Konstverket Grus sprider ut tiden är finansierat av Göteborgs Stads Parkering AB genom enprocentregeln. Den innebär att byggande kommunala bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Transkribering av ljudverket

I gruset runt byggnaden har du sprungit förut.
Kanske inte här,
men gruset var en gång en del av något större.
Det gick i bitar och vilar ibland i mönstret
i skosulor,
på bilmattor,
i hallen,
i rasslande fotbollsskor.

Grus kommet ur berg,
om berg får vinden att accelerera när den studsar mellan väggar,
sprider grus ut tiden och får små berättelser att hägra.
Och så, kan du bli en del av det här.

Munnen är full av ljus –
Ljuset kastas mot dig och du fångar
badar i ljuset
vänder dig om
låter kroppen träda in
träda ur.

Ljuset höjer hjärtslaget
för att det ska höras
att här kan kroppen också vara gruset,
och gruset kan vara berättelsen,
som spränger gränsens logik.

Vi delar kritiska ögonblick,
här på sandiga Heden
har vi skor som greppar, som siktar – träffar
Siktar – Missar
Siktar – Skjuter
Siktar – Stupar
Siktar – Passar
Siktar – Straffar
Siktar – Anfaller
Siktar – Avbryter
Siktar – Skyddar

Vi marscherar in på fältet –
möter varandras blickar,
innan kroppen blir vårt stridsredskap
åt leken eller kriget.

Skott skjutna av darriga lemmar
träffar stenar på marken
spränger dom till små berättelser
och i berättelsen kan du vara en spelare
eller en soldat
på sandiga Heden.

Viskningar

Rosa text skriven i formen av trianglar bildar i sin tur ett annat mönster, "Nazarlik".

Del av konstverket Viskningar, © aghili/karlsson 2023.

På en läktare vid Hedens fotbollsplaner syns mönster av rosa trianglar. I trianglarna står texter, som är utdrag ur intervjuer med queera göteborgare som berättar om sina erfarenheter inom sportvärlden.

Intervjuerna är gjorda genom ett samarbete med kulturjournalisten Malin Holgersson, som fick ställa konstnärernas fråga ”Vad är din relation till bollsport och Heden?”. Svaren vittnar om såväl glädje, eufori och gemenskap, som fobi, exkludering och besvikelse.

En text lyder:

”Jag fick hem en fotbollstidning och svenska landslaget var med. Jag tittade på alla dom här fotbollsspelarna och så stod det typ i en faktaruta att en hade en fru. Jag ba ’Va? Vad är det här?’ Det hade jag aldrig sett förut och blev väldigt nyfiken och intresserad. Vad menas med detta? Går det här? Finns det här?”

Och en annan:

”Jag önskar jag hade kunnat mejla mig själv när jag var liten och inte fick spela i det där laget. Säga att när du blir äldre så kommer du att få spela i ett queert lag och känna att det är kul igen. Jag var hundra procent ensam. I alla lag, i alla ligor. Alla var också vita ju. Och DÅ så fanns det inte en medvetenhet om trans.”

De personer som har intervjuats är: Stina Wikström, Lisu Asu, Noel Andersson Köhler, Guje Göland, Ylva Lindahl, Gertrud Olsson, Berit Larsson, Eddie Mio Larson, Nicolas Bredell, Iki Gonzalez, Julian Olsson, Andreas Lundell, Andreas Cederloo, Lotta Schelin, Sabina Lashari, Ola Kvist, Sam och Anna.

Svaren återges på svenska, och en del finns också på engelska eller persiska.

Rosa trianglar – symbol för kamp

Varje textsnutt på läktaren bildar formen av en rosa triangel. Trianglarna har en historisk koppling och vill spegla den kamp för lika rättigheter som hbtqi-personer har fört och fortfarande för idag.

Rosa trianglar användes först under Förintelsen, där bland annat homosexuella män och transpersoner som sattes i koncentrationsläger tvingades bära symbolen.

Men den rosa triangeln har senare återtagits som en symbol för motstånd och kamp genom den så kallade ACT UP-rörelsen, som står för AIDS Coalition to Unleash Power. Rörelsen uppstod på 1980-talet i USA som en reaktion på AIDS-epidemin och avsaknaden av officiella skyddsnät för människor som blev sjuka och gick bort.

ACT UP använde en uppåtpekande rosa triangel tillsammans med slagordet ”Silence = death” (”Tystnad = död”) och genomförde många aktioner för att påverka lagstiftare, media och läkemedelsföretag i kampen mot AIDS.

Som en matta över läktaren

Tillsammans bildar trianglarna ytterligare ett mönster som kallas ”Nazarlik”. Nazarlik är turkiska och betyder amulett. Det skyddar mot onda ögat och är vanligt förekommande på mattor. På ett liknande sätt sprider mönstret ut sig över läktaren, som om det vore en matta.

Konstnärsduon aghili/karlsson består av Nasim Aghili (född 1980) och Björn Karlsson (född 1976). De arbetar ofta med minnesmonument och andra installationer i det offentliga rummet. Deras konstverk utgår ofta från olika erfarenheter av att leva i exil och lyfter fram flerspråkigheter och sörjbarhet.

Konstverket Viskningar är finansierat av Göteborgs Stads Parkering AB genom enprocentregeln. Den innebär att byggande kommunala bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Flytande former för Sisjödal

"Hittaren". Flytande former för Sisjödal, © Luca Frei, 2023. Foto: Pernilla Wellrath

Luca Freis Flytande former för Sisjödal består av skulpturer och textverk utspridda bland hyreshusen i området.

Konstgestaltningen består av tre fristående skulpturer i rostfritt stål och sex textverk. Skulpturerna har inga titlar, utan smeknamn: Hyllan, Hittaren och Moduler.

Hyllan finns vid Sisjöbäckens väg 12–16. Skulpturen består av elva geometriska former. Tillsammans ser de olika enheterna ut som en stor hylla. Verket kan användas som en samlingspunkt eller som en plats att sitta och njuta av naturen.

Hittaren vid Sisjöbäckens väg 31 och 33 består av sex sammansvetsade former som bildar en människoliknande figur. Utsidorna är handmålade i orange, ljusgrönt, lila, rött, gult och blått medan insidorna är vitmålade. Konstnären har hämtat inspiration till färgsättningen från blommor och växter i områdets planteringar.

Moduler vid Sisjöbäckens väg 30 och 32 består av fyra lösa delar målade i grönt, rött, gult och lila. Skulpturens delar är i sitthöjd och finns nära områdets utemöbler. Placeringen bjuder in till att använda skulpturen på olika sätt: kanske som ryggstöd om man sitter på gräset eller som låga bord för barn.

Poetiska textverk

Textverken finns på utsidan av tre olika förrådsbyggnader. Bokstäverna är av rostfritt stål och är målade i samma färger som skulpturerna.

De sex textverken kan läsas som en enda dikt. Så här lyder de:

Som stjärnor som visar
Som gräset som lyssnar
Som solen som sitter
Som stenar som lyfter
Som moln som tittar
Som vinden som flyttar

Konstnären Luca Freis tanke är att konstgestaltningen ska bli ett naturligt inslag i människors vardag, öka känslan av gemenskap bland hyreshusen och med tiden bli ett signum för området.

Luca Frei föddes 1976 i Ticino, Schweiz, och är baserad i Malmö sedan år 2000. Han har studerat vid Edinburgh College of Art och vid Konsthögskolan i Malmö. Frei arbetar med olika konstformer, exempelvis teckning, måleri, skulptur och installationer.

Konstgestaltningen är finansierad av Familjebostäder genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

The Common Home

Tre fönsterskulpturer i rosa, gult och ljusgrön sticker upp bakom en häck framför höghusen i Kviberg.

"The Common Home" © Adam James, 2023. Foto: Lo Birgersson.

Verket ”The Common Home” bygger på en tanke om det gemensamma och det delade, och tar plats på ett litet grönområde mellan de storskaliga husen vid Beväringsgatan och Befälsgatan i Kviberg.

Från de omkringliggande asfaltstigarna leder tre pastellfärgade trädäck eller ramper in till ett runt ofärgat trädäck i mitten. Runt om finns tre stora ”fönsterskulpturer” som sticker upp ur marken, fem till sex meter höga.

Till verket hör också nio mindre träskulpturer i ek som är utplacerade i gräset runt trädäcken. Skulpturerna har former som liknar vardagliga ting – en kaffekopp, en sko, en hög med böcker.

Inspirationen till de mindre skulpturerna kommer från de boende i området. När konstnären Adam James skapade verket bad han de boende dela med sig av bilder, berättelser och saker som de tyckte sa något om dem själva eller området de bor i. Utifrån dessa har han sedan skapat skulpturerna.

Ett öppet hem att kika in i och ut från

Adam James har berättat om verket:

”För mig är det viktigt att människorna som bor i området har varit delaktiga i processen, så att konstverket känns som en del av gemenskapen där och har en känsla av delat ägarskap. Jag vill att verket ska kännas generöst och min förhoppning är att det sakta förändras över tid, beroende på hur det används. Jag tänker mig The Common Home som ett sorts öppet hem att kika in i och ut från.”

Fler skulpturer på framsidan

Under hösten 2023 tillkommer ytterligare en mindre skulpturgrupp på gräsytan på framsidan mot Beväringsgatan och spårvagnshållplatsen.

Konstnären Adam James föddes 1978 och växte upp i Storbritannien men är numera verksam i Sverige. Han är utbildad på University of Brighton och the Royal College of Art i London. I sin konst arbetar han ofta med teman som gemenskap/community, lekfullhet och empati, där han utforskar hur konsten kan bidra till att föra människor samman.

Verket The Common Home är finansierat av Bostads AB Poseidon genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Manuskript för Åtta Röster/The Hustle

Annika Lundgren står framför ett plank med gatukonst där det står "Keep the the city clean"

Annika Lundgren. Foto: Josef Götherskjöld

Hur känns det i kroppen när staden förändras? Det undersöker konstnären Annika Lundgren i ljudkonstverket Manuskript för Åtta Röster/The Hustle.

Ljudverket tar formen av en radioteater och utspelar sig i en servicebutik, där sju slumpmässigt sammanförda personer konfronteras med varandra mitt i kaoset. I mötet uppstår ett samtal om vad som händer med kroppens invanda rörelsemönster när den fysiska omgivningen förändras – om minnet av det gamla, brutna siktlinjer, gentrifiering, fantomsmärta och nyliberalism.

Du kan uppleva ljudverket på flera platser: avdelningen för skönlitteratur, konst och musik, våningsplan 1 på Stadsbiblioteket och via qr-koder vid olika servicebutiker runt om i staden. Verket går även att lyssna på via GIBCAs hemsida.

Manuskript för Åtta Röster/The Hustle producerades av Göteborgs Internationella Konstbiennal inom ramen för projektet Konst under byggtiden av Västlänken. Projektet pågick mellan 2019–2023, med avstamp i de platser i staden där Västlänken byggs fram.

Konstkollektion Vättlefjäll

Karta över Vättlefjäll motionscenter, där alla konstverkens placeringar har märkts ut.

Översikt över Konstkollektion Vättlefjäll med verk av Sara Nielsen Bonde, Hanna Järlehed, David Taylor, Ellen Ehk Åkesson, Håkan Bengtsson, Madhat Kakei och Theresa Traore Dahlberg. Bildupphovsrätt.

Vättlefjälls motionscentrum är beläget i ett naturreservat som är ett av de största naturområdena i Göteborg. Inne i motionscentrat finns en konstkollektion som utgår från temat Prana, som på sanskrit betyder livskraft.

Kollektionen består av elva konstverk som genom sin materialitet går i dialog med den omgivande naturen och de fem elementen vatten, trä, eld, jord och metall. Konstnärerna är: Sara Nielsen Bonde, Hanna Järlehed, David Taylor, Ellen Ehk Åkesson, Håkan Bengtsson, Madhat Kakei och Theresa Traore Dahlberg.

Sara Nielsen Bonde

I kollektionen finns två verk av konstnären Sara Nielsen Bonde. I entrén möts besökaren av Urholkad, en cirkel som består av en avgjutning av barken från ett tjockt träd. Det andra verket, Bark (version 1), är placerat på en av väggarna i gruppträningsgymmet och är även det en avgjutning av bark, bestående av hårt vax i en rektangulär träram.

Bark har varit ett återkommande tema i Sara Nielsen Bondes konstnärskap sedan hon såg hur gamla ekar hade fyllts med betong då de ruttnat inifrån. Hon intresserade sig för mötet mellan det organiska och det industriella och hur ett urholkat träd fortfarande lever, så länge barken är intakt.

Sara Nielsen Bondes arbete lyfter frågor kring klimat, miljö och hållbarhet som ifrågasätter den traditionella uppdelningen mellan natur och kultur. Hennes konstnärliga uttryck vilar ofta på en konceptuell idé, som tar sig poetiska uttryck.

Sara Nielsen Bonde (f. 1992) i Sønderborg i Danmark har studerat på Sønderjyllands Kunstskole i Danmark och sedan på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där hon tog sin masterexamen 2019. Hon har även varit utbytesstudent i Norge på Konstakademin i Tromsø och på Islands Konsthögskola, Listaháskóli Íslands, i Reykjavik.

Hanna Järlehed

I receptionen finns tre keramiska verk av konstnären Hanna Järlehed med titlarna Mossmark, Våtmarker och Våris. De runda formerna är gjorda av stengods- och porslinslera, täckta med transparenta glasyrer och koppar-, mangan- och järnoxid som skapar skiktningar, krackeleringar och djup.

Hanna Järleheds arbete kretsar kring intresset för de keramiska materialen och dess uttryck. Vatten i olika former har varit ett återkommande tema, men på senare tid även skog och mossbeklädda träd. Hon arbetar ofta med stora format, rena och enkla grundformer som varieras.

Hanna Järlehed (f. 1970) i Göteborg är utbildad vid Högskolan för Design och Konsthantverk, (HDK), i Göteborg, (1993–1998), och har sedan dess varit verksam i Göteborg.

David Taylor

Högt upp på en av väggarna i aktivitetssalen hänger konstverket Oval i anodiserad aluminium av konstnären David Taylor. Det är ett skulpturalt objekt utformat i en organisk form med en matt reflekterande yta.

David Taylor arbetar framför allt med metall i olika former, ofta i kombination med ljus eller andra material. Hans arbete kan placeras någonstans mellan funktionalitet och koncept, mellan konst och vad han själv kallar samtida hantverk. Utgångspunkten är ofta naturen, tid och förutsättningar för liv som i hans verk bearbetas och reduceras till symboler och återges som system.

David Taylor (f. 1966) i Falkirk, Skottland, flyttade till Sverige 1990. Han har studerat silversmide vid Stenebyskolan i Dals Långed och sedan på Konstfack där han tog sin magisterexamen inom metallformgivning 1999.

Ellen Ehk Åkesson

I personalrummet finns Ellen Ehk Åkessons keramiska verk Riverstone #8 som består av glaserad stengodslera. Skulpturen har inspirerats av stenar som ligger stilla i en flodbädd, vars yta har täckts av gröna alger samtidigt som vattnet forsar förbi i ett konstant flöde.

Ellen Ehk Åkesson arbetar i olika material som lera, brons och glas för att gestalta organiska former som sammankopplar kropp och sinne. Hon har en nära relation till skogen som utgör hennes främsta källa till inspiration. Hennes arbetsmetod är experimentell med processen i centrum och hon bearbetar ofta ytan på sina skulpturala objekt genom lager av glasyr, blästring och upprepade bränningar.

Ellen Ehk Åkesson (f. 1976) i Nybro har sin ateljé i den före detta glasfabriken Pukeberg. Hon är utbildad i keramik på Högskolan för design och konsthantverk, (HDK), (1997–2002) i Göteborg och på Capellagården (1995–1997).

Håkan Bengtsson

I samtalsrummet sitter en gul och svart målning av Håkan Bengtsson utan titel. Verket består av linjer som har dragits för hand över ytan och tillsammans skapar en helhet. Linjerna i bilden blir bärare av rörelser i tid och rum som skapar en rumslighet och ett djup. I verket ska det inte finnas någon del som är mer betydelsefull än någon annan.

Håkan Bengtsson arbetar med abstrakta kompositioner som ofta pendlar mellan en upplevelse av yta och djup. Bildens komposition och att skapa balans är centralt för hans konstnärskap.

Håkan Bengtsson (f. 1965) är bosatt och verksam i Lund. Han är utbildad på Konsthögskolan i Malmö 1995–1996, Konsthögskolan i Stockholm (1993–1994), Malmö konstskola Forum (1991–1995) och på Kristianstad konstskola (1990–1991).

Madhat Kakei

På väggen i korridoren innanför receptionen sitter Madhat Kakeis abstrakta akrylmålning utan titel. Målningen består av lager på lager av tjock färg ovanpå varandra som bildar en ytstruktur. På kanterna är spåren av olika färglager synliga. Processen har jämförts med en slags omvänd arkeologi.

Madhat Kakeis verk är på samma gång bild, målning och objekt och han arbetar ofta monokromt. Många av hans målningar är inspirerade av topografin i den bergiga region som utgör Kurdistan, där bergen har en stor symbolisk, historisk och kulturell betydelse.

Madhat Kakei (f. 1954) i Kirkuk, den kurdiska delen av Irak, är utbildad vid Escuela de Bellas Artes de San Fernando i Madrid, Spanien (1976–80) och vid The Institute of Fine Arts i Bagdad, Irak (1971–76) innan han flyttade till Sverige i mitten av 1980-talet.

Theresa Traore Dahlberg

I entrén finns två verk av konstnären Theresa Traore Dahlberg, Copper and Glass V och Copper and Circle I.

Theresa Traore Dahlberg har under en längre tid arbetat med industriellt producerade kretskort av koppar som hon har smält samman med glas. Hon fascinerades av kretskorten som tidigare har varit värdefulla elektroniska komponenter, de geometriska mönstren och symbolerna på korten som hon inte kunde tolka. När materialet smälts samman mellan glasskivor skapas nya former och mönster. Processen förvandlar det industriella materialet till någonting som visuellt kan kopplas till naturen.

Theresa Traore Dahlberg är konstnär och filmare. Hon arbetar ofta med rumsliga installationer och med en utgångspunkt i material som bärare av berättelser, kulturella föreställningar och historia.

Theresa Traore Dahlberg (f. 1983) i Värnamo, med bakgrund i Sverige och Burkina Faso, är i dagsläget baserad i Stockholm. Hon har studerat experimentell film vid The New School i New York och Dramatiska institutet i Stockholm. Hon tog sin masterexamen i fri konst från Kungliga konsthögskolan i Stockholm 2017.

Konstkollektion Vättlefjäll har tagits fram i samarbete mellan Idrotts- och föreningsförvaltningen och Kulturförvaltningen i Göteborgs Stad. Konsten har finansierats genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

ONE (rising tide falling star)

Skulpturen står på en snötäckt mark framför Sjöfartmuseet.

Utanför entrén till Sjöfartsmuseet Akvariet står en gåtfull skulptur som kan påminna om en kapsel eller farkost. Precis som museet har konstgestaltningen en stark koppling till havet.

Skulpturens form är inspirerad av bland annat blåmusslor och äldre dykarklockor. När det är mörkt tänds en belysning under verket som förstärker dess gåtfulla uttryck. På så sätt knyter skulpturen an till alla de sägner och myter om varelser och fantastiska ting som sägs ruva i djupen.

Titeln ONE (rising tide falling star) anspelar på en idé om det enade havet, och är samtidigt en kommentar till antropocen – människans tidsålder, som belyser hur mänsklig verksamhet har blivit en naturkraft som skapar förändringar i jordens ekosystem.

I skulpturens skrovliga ytskikt syns spår av snäckor, tång och mollusker, men också fossilerat skräp, som gamla kapsyler, plastflaskor och munskydd. Inuti är ytan pärlemorskimrande, som i ett snäckskal.

Konstnärsduon Ohlsson/Dit-Cilinn har berättat om verket:

”Vårt verk är en mutation, ett samspel mellan det mänskliga och det marina. Vi vill att konstgestaltningen ska uppmana betraktaren att omfamna det okända: det gränslösa havet i all sin komplexitet, historia och inte minst dess framtid.”

Verket ONE (rising tide falling star) skapades i samband med Sjöfartsmuseet Akvariets stora ombyggnad som stod klar 2022. Verket finansierades av Higab genom enprocentregeln. Den innebär att förvaltningar och bolag inom Göteborgs Stad ska avsätta en procent av den totala byggkostnaden för konstgestaltning om de bygger nytt, bygger om eller bygger till.

Levande Legend

På det stora 60-talshuset på Kustgatan syns olika ljusreflekterande former i metall, som alla anspelar på vårt förhållningssätt till havet.

Levande Legend består av ett antal formationer i pulverlackerad stål och plåt, som sitter på den sydvästra fasaden, tillsammans med två instuckna väggnischer på båda sidor om den. Formerna anspelar på hur vi människor läser av havet, både idag och historiskt.

Formerna på den stora fasaden är hämtade från nutida vetenskapliga mätningar av de rörelser som finns under havets vattenyta, som spelar en viktig roll för vattencirkulationen i världshaven.

I den vänstra nischen består formen av en vattenlinje som är ritad för hand. Den ska visa på hur vi förr i tiden använde våra sinnen och naturens skiftningar för att läsa av naturen och havet. Den högra nischen är istället inspirerad av SMHI:s mätningar av havsnivåhöjningen, som bygger på digitalisering, tekniska mätningar och diagram.

Konstnären Catrin Andersson har berättat om verket:

”Området har en stark anknytning till havet genom historien. Jag har velat ta in detta och knyta samman platsen med dagens tankar kring hur kommande klimatutmaningar förändrar vårt förhållningssätt till och syn på havet och vatten.”

Byter skepnad

Titeln Levande Legend syftar på hur fasaden antar en ny skepnad efter tid på dygnet och under olika årstider. Metallen i konstverket är ljusreflekterande och varierar därför i sitt uttryck beroende på det som sker runtomkring. Solen och himlen, gatubelysning, trafikens rörelser och de boendes aktiviteter påverkar alla ljusspelet.

Plats med mångfacetterad historia

Platsen för fastigheten på Kustgatan 3 har en mångfacetterad historia, och de verksamheter som har legat här har på många sätt varit definierande för sin tid. På 1700-talet låg här Herrgården Bellevue, som var knuten till det intilliggande varvet och Ostindiska kompaniet. Under 1800-talet blev herrgården istället Hasselrothska skolan, i samband med att folkundervisningen började gälla i Sverige.

Den nuvarande fastigheten byggdes 1968 och har en tidstypisk sjöstensfasad. Huset hette då Hotell Klippan och var ett ungkarlshotell, där de boende till stor del var hemlösa hamnarbetare. I slutet av 80-talet omvandlades fastigheten till kontor och lägenheter.

Under 2020-2022 renoverades fastigheten av Familjebostäder, och då tillkom också konstgestaltningen Levande Legend, genom enprocentregeln.

Konstnären Catrin Andersson föddes 1974 i Helsingborg och är baserad i Jädraås. I sin konst arbetar hon ofta platsspecifikt, där material och arbetsprocess vävs samman med platsens historia. Havet, vetenskap och naturhistoriska händelser är återkommande teman i Catrin Anderssons konst.