Stadsrummet runt station Centralen
Tre konstnärer bjöds in för att ta fram idéförslag för konstgestaltning till stadsrummet kring nya Station Centralen: Goldin+Senneby, Meriç Algün och Samaneh Reyhani. Den svenska konstnärsduon Goldin+Senneby vann upphandlingen med förslaget Anti-handikapp: Göteborgs sjätte stadsport.
Här kan du se alla idéförslagen.
Goldin+Senneby, ”Anti-handikapp: Göteborgs sjätte stadsport”
Enligt förslaget reser sig Göteborgs sjätte stadsport som en entré till den nya staden och till Västlänken på det centrala torget vid nya Station Centralen.
Projektet består av två delar. Den första går ut på att tillgänglighetsanpassa en kulturmiljö i staden och samla in materialet som blir över. Andra delen är att bygga själva porten av gatumaterial och tidigare hinder som kommer från tillgänglighetsanpassningarna.
En blick mot historien och framtiden
Konstgestaltningen är inspirerad av Göteborgs historia med murar, vallgravar och stadsportar som reglerade vem som hade tillträde till staden och på vilka villkor.
Den befästa staden hade fem ingångar: Kungsporten, Drottningporten och Karlsporten på land, och Stora och Lilla Bommen vattenvägen. Befästningen var från början militärstrategisk – syftet var att hålla fienden borta – men spelade senare även roll för beskattning, folkhälsa och som plats för kommunikation. I dag är alla historiska portar rivna.
Anti-Handikapp är en ny port för vår tid, där staden fortfarande inte är tillgänglig för alla på lika villkor. Konstgestaltningen fäster blicken på stadens golv, specifikt utformningen av markbeläggning i kulturhistorisk miljö, sedd från en kropp för vilken marken har blivit en mur av otillgänglighet. Medan nybyggd infrastruktur och gallerior har relativt god tillgänglighet är det desto svårare att ta del av sociala mötesplatser i stadens kulturhistoriska miljöer.
Hur stor porten blir och exakt hur den ser ut beror på hur långtgående tillgänglighetanpassningar som genomförs och vilka material från dem som kommer konstnärerna till handa. Porten kan tolkas både som ett samhällsbygge under konstruktion och som en ruin över vår samtid. Blir det en triumfbåge över tillgänglighetens framsteg eller ett monument över exkludering?
Titeln: en hyllning till radikal aktionsgrupp
Utöver att ta fasta på stadens historia bygger Anti-Handikapp även på en medskapande process som involverar tjänstepersoner, föreningar och sakkunniga inom tillgänglighetsfrågor.
Verkets titel är en hyllning till den radikala aktionsgruppen Anti-Handikapp, grundad av Vilhelm Ekensteen på 1960-talet. Ekensteen, som själv var blind och svårt rörelsehindrad, introducerade det relativa handikappbegreppet i Sverige. Det går ut på att ”handikapp” inte är en egenskap hos en individ. Det är i stället samhällets normer och attityder som handikappar och det är hur vi konstruerar den omgivande miljön som bygger handikapp.
Begreppet är en grundläggande premiss för Goldin+Senneby. De ser verket som ett sätt att föra vidare denna ”kamp mot handikapp”.
Ur juryns motivering:
Goldin+Senneby aktualiserar frågan om vem som har tillträde till staden och på vilka villkor. På ett visionärt och genomarbetat sätt tolkas den ”synliga sömmen” som efterfrågas i uppdraget och Göteborg som en historisk befästningsstad. Den fysiska gestaltningen är överraskande i dess perspektivförskjutning – en ny, sjätte stadsport reser sig på Station Centralen. Anti-handikapp: Göteborgs sjätte stadsport tar avstamp i en historiskt politisk rörelse om tillgänglighetsanpassning i staden, vilket gör förslaget ytterst relevant avseende stadsbyggnad och utvecklingen av allmän plats.
Stockholmsbaserade Goldin+Senneby består av Simon Goldin (född 1981 i Umeå) och Jakob Senneby (född 1971 i Stockholm). Båda har konstnärlig examen från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, Simon Lundin även från Lunds universitet. Duon började samarbeta 2004. De har haft separatutställningar runt om i världen och presenterats på ett flertal grupputställningar. I sitt konstnärskap utforskar och synliggör Goldin+Senneby rumsliga, juridiska och finansiella strukturer i samhället. De gestaltas i olika format och uttryck, exempelvis med performance och visualiseringar.
Meriç Algün, ”Högvattenhändelser”
Meriç Algüns förslag utgår ifrån att vattennivåerna i Göteborg är klart högre i framtiden. Dessutom sker dramatiska höjningar och sänkningar – högvattenhändelser – där vatten flödar in och ut som en oregelbunden ebb och flod.
Hennes förslag till konstgestaltning har två huvuddelar. Första delen var tänkt att integreras i befintlig markbeläggning utmed ett 300 meter långt och sex meter brett gångstråk. Den skulle bestå av gatustensmosaik med vatten- och vågmönster, återvunna tegelstenar och bilder gjorda av slipad sten, som föreställer havslevande djur, träd med mera. Idén är att vattnet spolar upp framtidens lager av tid på gatorna vid stationsområdet, bland människor som rör sig under vardagens resor.
Förslagets andra del är en trycksak. Den innehåller en karta över markbeläggningen och en skönlitterär text av den turkiske författaren Orhan Pamuk. Texten är en omskrivning av kapitlet ”När Bosporen torkar upp”, ur hans roman Den svarta boken. Där har den turkiska floden torkat ut. På botten ligger resterna av historia och nutid, österländsk såväl som västerländsk, utspridda.
Orhan Pamuks version för Västlänken skulle ha Göteborg som centralgestalt. Texten var tänkt att utforska vilka objekt, berättelser och historier som flyter upp till ytan här.
Meriç Algün (född 1983 i Istanbul, Turkiet) är en stockholmsbaserad konstnär som arbetar med bland annat installation, tryck, fotografi och ljus. Hennes konst berör ofta teman som nationalitet, gränser, översättning och byråkrati.
Samaneh Reyhani, ”Nahâl”
Samaneh Reyhanis förslag består av en skulptur i rosa granit och en tredelad bronsskulptur som reser sig över stenen som en dom.
Konstgestaltningen var tänkt att placeras vid den nya uppgången nära Hisingsbron. Där, i myllret av människor som passerar i stadsrummet, ville konstnären anlägga en plats för kontemplation.
Konstgestaltningens formspråk och symbolik är hämtat från persisk kultur. Stenskulpturen kan fungera som en shadirvan – en slags fontän. Fontänen är ofta en central punkt vid viktiga byggnader som moskéer och universitet, med ritualer kopplade till elementet vatten.
Vattnets roll knyter an till Göteborg som handelsstad. Vattenlederna som utgår från stenskulpturen kan kopplas till stadens många kanaler. De går ut i norr, öst, syd och väst, och fungerar som en vägvisare för resande.
Skulpturens två element, stenen och bronsskulpturen, utgör ett par som uttrycker livets cykliska natur. Nahâl är ett kvinnonamn, men också det persiska ordet för avkomma eller fröplanta. Den gamla växten måste gro, blomma ut och dö för att släppa sina frön. Cykeln börjar om.
Samaneh Reyhani (född 1990 i Teheran, Iran) är en skulptör verksam i Malmö. Hon arbetar med material som trä, sten, textil och metall. Formspråket och symboliken i hennes verk är ofta inspirerade av persiska berättelser.
Så utsågs vinnaren
I mars 2023 gick Göteborgs Stad ut med en utlysning (open call), där yrkesverksamma konstnärer kunde anmäla intresse för att skapa en konstgestaltning till stadsrummet kring nya Station Centralen. Några av kraven var att konstgestaltningarna är unika, självständiga och håller i minst 50 år. Dessutom ska all konst i Västlänken utgå ifrån konstprogrammet Kronotopia, där tematiken relaterar till olika aspekter av tid och rum.
Efter ett första urval bjöds tre konstnärer in för att ta fram idéförslag.
Vinnaren utsågs av en sakkunnig jury. Den bedömde förslagen utifrån olika kriterier, exempelvis hur konstgestaltningarna tar sig an tematiken, deras relevans och visionära bärkraft, om förslaget är praktiskt och ekonomiskt genomförbart och utifrån hållbarhet och materialval.
Juryn bestod av representanter från kulturförvaltningen, exploateringsförvaltningen, stadsbyggnadsförvaltningen, Statens konstråd samt externa konstsakkunniga.
Det vinnande förslaget Anti-handikapp: Göteborgs sjätte stadsport ska vara klart i slutet av 2026. Tidplanen är preliminär.