Granit-arkiv - Göteborg Konst

Mimi

Mimi © Peter Linde/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Peter Lindes skulpterade karaktärer kännetecknas ofta av en slags innerlighet och något hemlighetsfullt i sitt uttryck. Så också denna bronsskulptur placerad i Kyrkbyn på Hisingen.

Konstverket föreställer en ung flicka med ögonen halvt slutna. Hon blickar ner mot sina händer, där den vänstra handen ser ut att mjukt och försiktigt omfamna något som vilar i hennes andra hand. Ansiktet bär ett uttryck av förundran. Kanske håller flickan i ett litet djur?

Mimi är placerad på en röd granitsockel på en gräsyta bland bostadshusen i Kyrkbyn.

Skulptören Peter Linde föddes 1946 i Karlshamn och är ledamot i Konstakademin. Han har studerat vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och arbetar ofta med porträtt. Han har bland annat skapat skulpturen Ingo the Champ utanför Ullevi och Karin Boye vid Stadsbiblioteket.

Skulpturen ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon, Göteborg.

Källan

Under de varma årstiderna kan boende i området lyssna till det stilla porlandet av vatten från konstverket Källan vid Vårfrugatan i Kortedala.

Gösta Silléns konstverk består av tre lätt bearbetade naturstenar som står tätt tillsammans på ett runt och vagt skålformat fundament. I verket finns en inbyggd fontän. På stenarna sitter ett antal bladformer i brons, och från dem strilar vattnet ner, från blad till blad, innan det hamnar i fundamentets vattenspegel.

Verket är placerat på en stensatt rundad yta. Runtomkring finns sittbänkar som är fästa på en mur som löper runt platsen – här kan man sitta och njuta av det rogivande ljudet av porlande vatten under sommarhalvåret, när fontänen är på.

Gösta Sillén föddes 1935 i Brålanda, Dalsland och avled 2015 i Alingsås. Han utbildade sig på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Han var i huvudsak verksam som skulptör och var huvudlärare i skulptur på Valands konstskola 1971-76. Sillén har utfört ett flertal offentliga konstgestaltningar. Han var gift med konstnären Ida Isaksson-Sillén.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Växtkraft

En lätt framåtlutad klassiskt utformad vattenkanna i vackert grönt ärgad brons möter Botaniska trädgårdens besökare strax innanför entrén.

Kannan, som i sin utformning påminner om de äldre vattenkannor som ofta tillverkades i zink, har placerats i Botaniska trädgården av den ideella föreningen Botaniskas Vänner.

Med bronskannan ville Botaniskas Vänner manifestera sin verksamhet och gav då i uppdrag åt en reklamfirma att utforma en tredimensionell modell av föreningens logotyp. På en skylt på skulpturens sockel berättas om föreningens tillkomst och dess syfte.

Carl von Linné

Carl von Linné © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Strax innanför Botaniska trädgårdens entré står den svenska botanikens fader Carl von Linné staty.

Carl von Linné levde under åren 1707-1778 och är en av Sveriges mest kända vetenskapsmän, mycket tack vare sitt system för klassificering av naturen. Redan innan han fyllt 30 år skrev han och gav ut sin berömda Systema naturæ. I den klassificerar han framförallt växter, men även djur och mineraler.

Rasbiologins fader?

Linné är ofta hyllad som botanikens fader, och hans system för att klassificera och namnge allt i naturen används inom vetenskapen än idag. Men det finns också en mörkare sida av Linnés forskning. I sitt arbete kategoriserade han även människor, utifrån rasistiska föreställningar om högre och lägre stående rastyper med inneboende psykologiska egenskaper.

Denna ”vetenskapliga rasism” var en föregångare till rasbiologin och en del av en ideologisk rasism som användes för att rättfärdiga olika koloniala projekt, som sätter sina spår i vårt samhälle än idag.

Restes av Smålands gille

Vid den tid när Linnébysten kom på plats var det framförallt statyer och byster föreställande betydelsefulla män som ansågs vara värda att förevigas i brons och placeras offentligt. Linné, som inte utgör något undantag, är här avbildad i relativt unga år med peruk och i tidstypiska 1700-talskläder.

Carl von Linné, som föddes i Småland, var den person som valdes att hyllas av Smålands gille i Göteborg för att uppmärksamma gillets 50-årsfirande. Runt granitsockelns nederkant löper en graverad text som lyder: ”Till hugfästandet av Smålands gille i Göteborg – Rest år 1923 – Dess 50-åriga tillblivnad”.

Porträttet är utfört av den finlandssvenska konstnären Walter Runeberg och gjöts redan 1907 i Helsingfors. Varför det dröjde 16 år innan den placerades i Botaniska trädgården är inte känt, men troligt är att bysten gjordes i flera exemplar och att denna redan fanns färdig eller är en senare avgjutning.

Konstnären Walter Runeberg (1838 – 1920) var son till Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg och författaren Fredrika Tengström. Han studerade i Finland och Köpenhamn och bodde under drygt 30 år i Rom och Paris. Där studerade han bland annat antikens skulptur. Han var en populär porträttskulptör och gjorde ett flertal porträtt av svenska professorer.

Bil

"Bil" © Lars Hansson/Bildupphovsrätt 2021. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Lars Hanssons mjukt formade skulptur med titeln ”Bil” är ett exempel på ett konstverk som utan att vara skapat direkt för lekändamål, ändå fungerar som lekskulptur.

Formen på Bil leder kanske tankarna till en seg godisbit i pastellfärg. Skulpturen är placerad vid en lekplats vid Djurgårdsgatan i Majorna och är populär bland barn att sitta på.

Även om begreppet ”lekskulptur” sällan används idag inom konsten, så var det relativt vanligt under 1950-, 60- och 70-talen. Många konstnärer fick i uppdrag att utforma lekskulpturer, men hade inte alltid den kunskap som krävdes för att också ha med ett barnsäkerhetstänkande i utformandet. Det finns flera exempel på att konstnärer, kanske helt naturligt, mer intresserade sig för att skapa en skulptur och där lämpligheten för lek fick stå åt sidan.

Lars Hanssons skulptur bär dock på en poetisk enkelhet i sitt uttryck och har kommit att bli ett lockande lekredskap. Med sin låga höjd och mjukt polerade ovanyta bjuder den in barnen att ta plats.

Konstnären Lars Hansson är född 1944 och utbildad på Slöjdföreningens skola (nuvarande HDK-Valand), Kunstakademin i Köpenhamn och på Valands konstskola, Göteborg. Han var också medlem i den så kallade Björnligan, en konceptuellt inriktad konstnärsgrupp i Göteborg på 1960-talet.

I Göteborg har Lars Hansson även utfört verket Vid stranden, som är placerat på Brunnsbo torg.

Verket Bil ägs och förvaltas av park- och naturförvaltningen i Göteborg.

Berguv

”Berguv” är ett av skulptören Pål Svenssons tidigaste verk, och föreställer kort och gott det den heter.

Snett emot klippträdgården i Botaniska gömmer sig denna praktfulla fågel i granit. I skulpturen syns berguvens karaktäristiska tofsar vilket gör den lätt att känna igen.

Berguven är Europas största uggla. En levande berguv kan bli drygt 70 centimeter lång, väga två till fyra kilo och ha ett vingspann på 140 – 170 centimeter.

Skulpturen köptes in och donerades till Botaniska trädgården av Stiftelsen Skogssällskapet.

Pål Svensson föddes 1950 i Falkenberg och är uppvuxen i Göteborg. Han har bland annat studerat skulptur på Konstindustriskolans aftonskola (numera HDK-Valand), Hovedskous målarskola och Konsthögskolan Valand. Pål Svensson fick Sten A Olssons kulturstipendium 1999. Han är rikligt representerad med ett flertal offentliga verk i Sverige och internationellt.

Tre gracer

Tre Gracer © Per Agelii/Bildupphovsrätt, Sverige, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist

I Keillers Park på Rambergsvägen placerades 2008 skulpturgruppen ”Tre Gracer” för att uppmärksamma parkens 100-årsjubileum.

Vid en första anblick går tankarna kanske till stiliserade förhistoriska djur eller liknande. Det går i kontrast till titeln, som traditionellt förknippas med gracerna från den grekiska mytologin, med associationer till skönhet, charm och glädje. Enligt myten närvarade gracerna, som var döttrar till Zeus, vid gudarnas banketter för att där underhålla och förnöja gästerna.

Gracerna har också genom åren inspirerat och avbildats av flera konstnärer, bland annat kan nämnas marmorskulpturen De tre gracerna av Antonio Canova och i målningar av Rubens, Rafael och Sandro Botticelli.

Kanske är det bara en göteborgare som kan associera dessa tre grovhuggna figurer till denna titel?

När man läser konstnärens tankar kring verket faller titeln ändå på plats. Så här skriver konstnären Per Agelii:

”Vägen genom parken är bilden av en älv som rinner genom en stad. Längs kajerna i stadens hamn skapar kranarna en allé längs vattenvägen. Bogserbåtar drar omkring och det färjas folk kors och tvärs över älven. Här lastas och lossas bananbåtar, här byggs och repareras fartyg. Hamnen sjuder av liv. Längst in i hamnen står tre varvskranar och minns…”

Konstnären Per Agelii är född 1965 och bosatt och verksam i Göteborg. Han är utbildad på Hovedskous målarskola i skulptur. Han har utfört ett stort antal offentliga verk främst i västra Sverige. 2012 erhöll han Sten A Olssons kulturstipendium.

Verket ägs och är finansierat av Keillers parks stiftelse.

Pojken, flickan och duvan

Tre gestalter i brons och ett fundament i granit utgör delarna i detta konstverk, skapat av den danske konstnären Keld Moseholm.

Skulpturgruppen är placerad på en lummig innergård i Högsbo och föreställer en duva och två barn, en pojke och en flicka.

Vid en granitpelare står flickan på tå med en penna i handen, för att nå upp att skriva på pappret hon har framför sig. Samtidigt sitter pojken med ryggen mot samma pelare, helt uppslukad av den bok han har i knät. Bredvid pojken står duvan, lugnt betraktande pojken.

Kanske har konstnären velat förmedla betydelsen av skrivande och läsande? Duvan som symbol kan stå för fred, ömsinthet och kärlek, men kan också stå för Den Helige Ande inom kristendomen.

Oavsett vad konstnären haft för tankar när han skapade skulpturen så är den populär bland de boende i området och är en naturlig samlingsplats med bänkar och bord alldeles i närheten.

Konstnären Keld Moseholm föddes 1936 i Danmark och utbildade sig vid Konstakademin i Odense och på Konstakademin i Köpenhamn. Han har utfört offentliga flera konstgestaltningar i framförallt Danmark men också i Sverige och Australien.

Konstverket är beställt och finansierat av Familjebostäder i Göteborg.

Vattnets väg mot havet

Ett över tjugo meter långt och tungt konstverk i granit som beskriver vattnets väg mot havet sträcker sig nästan längs en hel innergård på Eriksberg.

Konstnären Pål Svensson har gjort ett flertal av de granitskulpturer som är placerade längs kajpromenaden på Älvstranden. På denna innergård, där för övrigt även Leif Ericsons En Joker i leken finns, står sedan 1993 verk Vattnets väg mot havet. Verket är gjort av granit och har rinnande vatten.

Längst in på gården reser sig en drygt tre meter hög granitpelare. Från pelaren strömmar vatten ner, som fortsätter sin bana framåt längs grunda kanaler i graniten. Till slut hamnar det i en urgröpning med ett blankt stålklot i mitten. Därifrån försvinner vattnet ner under mark för att ledas upp i verkets sista del närmast hamnkanalen. Därifrån porlar det sakta ner i ett stenröse för att slutligen ledas ner mot havet.

Pål Svensson är född 1950 i Falkenberg och uppvuxen i Göteborg. Han har bland annat studerat skulptur på Konstindustriskolans aftonskola (numera HDK), Hovedskous målarskola och Konsthögskolan Valand. Pål Svensson fick Sten A Olssons kulturstipendium 1999. Han är rikligt representerad med sin konst i Göteborg.

Skulpturen tillhör bostadsrättsföreningen vid fastigheten där den är placerad.

Granit

Två granitblock, det ena rött och det andra i en gulgrå ton, är placerade på en kullerstensbelagd yta framför en fastighet på Eriksberg. Är de kanske inbegripna i ett tyst samtal om sina olikheter? Det ena är mer organiskt, medan det andra ser ut att vara skapat av en maskin med sitt kilformade och konkreta uttryck.

Bägge granitblocken har varsin blankpolerad yta. På det främre röda blocket är det den kulliga ovansidan som slipats och på det bakre den främre kortsidan.

Oavsett vad man som betraktare läser ut av konstverket händer det nästan alltid något i den mänskliga hjärnan när man som i detta fall betraktar två sammanhörande objekt placerade bredvid varandra. Man letar likheter, skillnader och förhåller sig till de mellanrum som uppstår mellan objektens delar.

Med tanke på titeln som konstnären givit verket kanske det ”bara” handlar om de möjligheter som finns att forma ett hårt material som granit till så väsensskilda uttryck?

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Flera av hans skulpturer är huggna i stora stenblock.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Minnesmonument över Backabrandens offer, Näcken spelar upp och Solringen.