Två granitblock, det ena rött och det andra i en gulgrå ton, är placerade på en kullerstensbelagd yta framför en fastighet på Eriksberg. Är de kanske inbegripna i ett tyst samtal om sina olikheter? Det ena är mer organiskt, medan det andra ser ut att vara skapat av en maskin med sitt kilformade och konkreta uttryck.
Bägge granitblocken har varsin blankpolerad yta. På det främre röda blocket är det den kulliga ovansidan som slipats och på det bakre den främre kortsidan.
Oavsett vad man som betraktare läser ut av konstverket händer det nästan alltid något i den mänskliga hjärnan när man som i detta fall betraktar två sammanhörande objekt placerade bredvid varandra. Man letar likheter, skillnader och förhåller sig till de mellanrum som uppstår mellan objektens delar.
Med tanke på titeln som konstnären givit verket kanske det ”bara” handlar om de möjligheter som finns att forma ett hårt material som granit till så väsensskilda uttryck?
Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Flera av hans skulpturer är huggna i stora stenblock.
Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Minnesmonument över Backabrandens offer, Näcken spelar upp och Solringen.