Trä-arkiv - Göteborg Konst

The Common Home

Tre fönsterskulpturer i rosa, gult och ljusgrön sticker upp bakom en häck framför höghusen i Kviberg.

"The Common Home" © Adam James, 2023. Foto: Lo Birgersson.

Verket ”The Common Home” bygger på en tanke om det gemensamma och det delade, och tar plats på ett litet grönområde mellan de storskaliga husen vid Beväringsgatan och Befälsgatan i Kviberg.

Från de omkringliggande asfaltstigarna leder tre pastellfärgade trädäck eller ramper in till ett runt ofärgat trädäck i mitten. Runt om finns tre stora ”fönsterskulpturer” som sticker upp ur marken, fem till sex meter höga.

Till verket hör också nio mindre träskulpturer i ek som är utplacerade i gräset runt trädäcken. Skulpturerna har former som liknar vardagliga ting – en kaffekopp, en sko, en hög med böcker.

Inspirationen till de mindre skulpturerna kommer från de boende i området. När konstnären Adam James skapade verket bad han de boende dela med sig av bilder, berättelser och saker som de tyckte sa något om dem själva eller området de bor i. Utifrån dessa har han sedan skapat skulpturerna.

Ett öppet hem att kika in i och ut från

Adam James har berättat om verket:

”För mig är det viktigt att människorna som bor i området har varit delaktiga i processen, så att konstverket känns som en del av gemenskapen där och har en känsla av delat ägarskap. Jag vill att verket ska kännas generöst och min förhoppning är att det sakta förändras över tid, beroende på hur det används. Jag tänker mig The Common Home som ett sorts öppet hem att kika in i och ut från.”

Fler skulpturer på framsidan

Under hösten 2023 tillkommer ytterligare en mindre skulpturgrupp på gräsytan på framsidan mot Beväringsgatan och spårvagnshållplatsen.

Konstnären Adam James föddes 1978 och växte upp i Storbritannien men är numera verksam i Sverige. Han är utbildad på University of Brighton och the Royal College of Art i London. I sin konst arbetar han ofta med teman som gemenskap/community, lekfullhet och empati, där han utforskar hur konsten kan bidra till att föra människor samman.

Verket The Common Home är finansierat av Bostads AB Poseidon genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Konstkollektion Vättlefjäll

Karta över Vättlefjäll motionscenter, där alla konstverkens placeringar har märkts ut.

Översikt över Konstkollektion Vättlefjäll med verk av Sara Nielsen Bonde, Hanna Järlehed, David Taylor, Ellen Ehk Åkesson, Håkan Bengtsson, Madhat Kakei och Theresa Traore Dahlberg. Bildupphovsrätt.

Vättlefjälls motionscentrum är beläget i ett naturreservat som är ett av de största naturområdena i Göteborg. Inne i motionscentrat finns en konstkollektion som utgår från temat Prana, som på sanskrit betyder livskraft.

Kollektionen består av elva konstverk som genom sin materialitet går i dialog med den omgivande naturen och de fem elementen vatten, trä, eld, jord och metall. Konstnärerna är: Sara Nielsen Bonde, Hanna Järlehed, David Taylor, Ellen Ehk Åkesson, Håkan Bengtsson, Madhat Kakei och Theresa Traore Dahlberg.

Sara Nielsen Bonde

I kollektionen finns två verk av konstnären Sara Nielsen Bonde. I entrén möts besökaren av Urholkad, en cirkel som består av en avgjutning av barken från ett tjockt träd. Det andra verket, Bark (version 1), är placerat på en av väggarna i gruppträningsgymmet och är även det en avgjutning av bark, bestående av hårt vax i en rektangulär träram.

Bark har varit ett återkommande tema i Sara Nielsen Bondes konstnärskap sedan hon såg hur gamla ekar hade fyllts med betong då de ruttnat inifrån. Hon intresserade sig för mötet mellan det organiska och det industriella och hur ett urholkat träd fortfarande lever, så länge barken är intakt.

Sara Nielsen Bondes arbete lyfter frågor kring klimat, miljö och hållbarhet som ifrågasätter den traditionella uppdelningen mellan natur och kultur. Hennes konstnärliga uttryck vilar ofta på en konceptuell idé, som tar sig poetiska uttryck.

Sara Nielsen Bonde (f. 1992) i Sønderborg i Danmark har studerat på Sønderjyllands Kunstskole i Danmark och sedan på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där hon tog sin masterexamen 2019. Hon har även varit utbytesstudent i Norge på Konstakademin i Tromsø och på Islands Konsthögskola, Listaháskóli Íslands, i Reykjavik.

Hanna Järlehed

I receptionen finns tre keramiska verk av konstnären Hanna Järlehed med titlarna Mossmark, Våtmarker och Våris. De runda formerna är gjorda av stengods- och porslinslera, täckta med transparenta glasyrer och koppar-, mangan- och järnoxid som skapar skiktningar, krackeleringar och djup.

Hanna Järleheds arbete kretsar kring intresset för de keramiska materialen och dess uttryck. Vatten i olika former har varit ett återkommande tema, men på senare tid även skog och mossbeklädda träd. Hon arbetar ofta med stora format, rena och enkla grundformer som varieras.

Hanna Järlehed (f. 1970) i Göteborg är utbildad vid Högskolan för Design och Konsthantverk, (HDK), i Göteborg, (1993–1998), och har sedan dess varit verksam i Göteborg.

David Taylor

Högt upp på en av väggarna i aktivitetssalen hänger konstverket Oval i anodiserad aluminium av konstnären David Taylor. Det är ett skulpturalt objekt utformat i en organisk form med en matt reflekterande yta.

David Taylor arbetar framför allt med metall i olika former, ofta i kombination med ljus eller andra material. Hans arbete kan placeras någonstans mellan funktionalitet och koncept, mellan konst och vad han själv kallar samtida hantverk. Utgångspunkten är ofta naturen, tid och förutsättningar för liv som i hans verk bearbetas och reduceras till symboler och återges som system.

David Taylor (f. 1966) i Falkirk, Skottland, flyttade till Sverige 1990. Han har studerat silversmide vid Stenebyskolan i Dals Långed och sedan på Konstfack där han tog sin magisterexamen inom metallformgivning 1999.

Ellen Ehk Åkesson

I personalrummet finns Ellen Ehk Åkessons keramiska verk Riverstone #8 som består av glaserad stengodslera. Skulpturen har inspirerats av stenar som ligger stilla i en flodbädd, vars yta har täckts av gröna alger samtidigt som vattnet forsar förbi i ett konstant flöde.

Ellen Ehk Åkesson arbetar i olika material som lera, brons och glas för att gestalta organiska former som sammankopplar kropp och sinne. Hon har en nära relation till skogen som utgör hennes främsta källa till inspiration. Hennes arbetsmetod är experimentell med processen i centrum och hon bearbetar ofta ytan på sina skulpturala objekt genom lager av glasyr, blästring och upprepade bränningar.

Ellen Ehk Åkesson (f. 1976) i Nybro har sin ateljé i den före detta glasfabriken Pukeberg. Hon är utbildad i keramik på Högskolan för design och konsthantverk, (HDK), (1997–2002) i Göteborg och på Capellagården (1995–1997).

Håkan Bengtsson

I samtalsrummet sitter en gul och svart målning av Håkan Bengtsson utan titel. Verket består av linjer som har dragits för hand över ytan och tillsammans skapar en helhet. Linjerna i bilden blir bärare av rörelser i tid och rum som skapar en rumslighet och ett djup. I verket ska det inte finnas någon del som är mer betydelsefull än någon annan.

Håkan Bengtsson arbetar med abstrakta kompositioner som ofta pendlar mellan en upplevelse av yta och djup. Bildens komposition och att skapa balans är centralt för hans konstnärskap.

Håkan Bengtsson (f. 1965) är bosatt och verksam i Lund. Han är utbildad på Konsthögskolan i Malmö 1995–1996, Konsthögskolan i Stockholm (1993–1994), Malmö konstskola Forum (1991–1995) och på Kristianstad konstskola (1990–1991).

Madhat Kakei

På väggen i korridoren innanför receptionen sitter Madhat Kakeis abstrakta akrylmålning utan titel. Målningen består av lager på lager av tjock färg ovanpå varandra som bildar en ytstruktur. På kanterna är spåren av olika färglager synliga. Processen har jämförts med en slags omvänd arkeologi.

Madhat Kakeis verk är på samma gång bild, målning och objekt och han arbetar ofta monokromt. Många av hans målningar är inspirerade av topografin i den bergiga region som utgör Kurdistan, där bergen har en stor symbolisk, historisk och kulturell betydelse.

Madhat Kakei (f. 1954) i Kirkuk, den kurdiska delen av Irak, är utbildad vid Escuela de Bellas Artes de San Fernando i Madrid, Spanien (1976–80) och vid The Institute of Fine Arts i Bagdad, Irak (1971–76) innan han flyttade till Sverige i mitten av 1980-talet.

Theresa Traore Dahlberg

I entrén finns två verk av konstnären Theresa Traore Dahlberg, Copper and Glass V och Copper and Circle I.

Theresa Traore Dahlberg har under en längre tid arbetat med industriellt producerade kretskort av koppar som hon har smält samman med glas. Hon fascinerades av kretskorten som tidigare har varit värdefulla elektroniska komponenter, de geometriska mönstren och symbolerna på korten som hon inte kunde tolka. När materialet smälts samman mellan glasskivor skapas nya former och mönster. Processen förvandlar det industriella materialet till någonting som visuellt kan kopplas till naturen.

Theresa Traore Dahlberg är konstnär och filmare. Hon arbetar ofta med rumsliga installationer och med en utgångspunkt i material som bärare av berättelser, kulturella föreställningar och historia.

Theresa Traore Dahlberg (f. 1983) i Värnamo, med bakgrund i Sverige och Burkina Faso, är i dagsläget baserad i Stockholm. Hon har studerat experimentell film vid The New School i New York och Dramatiska institutet i Stockholm. Hon tog sin masterexamen i fri konst från Kungliga konsthögskolan i Stockholm 2017.

Konstkollektion Vättlefjäll har tagits fram i samarbete mellan Idrotts- och föreningsförvaltningen och Kulturförvaltningen i Göteborgs Stad. Konsten har finansierats genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Curious Elements

Curious Elements © David Bramham 2021. Foto: David Bramham.

Inne på Flatåsskolan i västra Göteborg sprider lekfulla figurer och former ut sig i matsalen och en korridor.

David Bramhams förunderliga och nyfikna element är inspirerade av gränslandet mellan natur, teknik och konst.

Gestaltningen består av tre delar. I matsalen hänger sex stycken större verk högt upp på väggen under ett par fönster. I en korridor en trappa upp finns 20 mindre verk som sprider ut sig över väggen. Bredvid finns ett litet tittskåp som innehåller små skulpturer.

Vissa av verken föreställer djur eller figurer, som till exempel en orm eller en fladdermus. Men de flesta av figurerna är mer abstrakta och kan istället påminna om olika saker eller fenomen i naturen. Kanske ser du ett berg, en blomma eller en virvelvind?

Det finns en koppling mellan vissa av figurerna som sitter på väggen och de små skulpturerna i tittskåpet. De ser liknande ut, men har olika färg och material. En figur på väggen som är blå kanske för tankarna till något som finns i havet, medan samma figur som skulptur i en annan färg påminner mer om en kaktus.

Elever fick prova konstnärens metod

Konstgestaltningen blev till genom Per och Alma Olssons grundskolefond. Ungefär vart fjärde år får en skola möjlighet att jobba tillsammans med en konstnär, där konstnären skapar ett konstverk specifikt för skolans miljö. Elever och personal får möjlighet att ta del av processen.

I David Bramhams projekt fick eleverna i årskurs 6 vara med på en workshop där de fick testa på hans metod för att arbeta med abstraktion och mönster, och sedan skapa egna mönster och konstverk.

Konstnären David Bramham föddes 1975 i Storbritannien men är baserad i Göteborg sedan många år. Han är utbildad vid HDK Valand och University of Lincoln and Humberside. I sin konstnärliga praktik intresserar han sig för natur, teknik, växtmönster, mikrokosmos, insida och utsida, det organiska och kemiska.

Konstnären berättar

Hör David Bramham berätta om Curios Elements och följ med in i hans ateljé, där vi får se hur konstverken är tillverkade!

0121-1110=116045

En lekfull ring med en kryptisk titel står i Botaniska trädgården. Kanske kommer den en dag att brytas ned och bli en del av naturens kretslopp.

2016 startade en stor satsning i Göteborg med namnet Gothenburg Green World. Projektets ambition var att sätta staden på kartan som Nordens främsta trädgårdsdestination.

Utöver popup-parker på Avenyn, rosfest i Trädgårdsföreningen och bussturer till stadens parker gjordes också ett samarbete med den italienska skulpturparken Arte Sella, som gick ut på att visa olika konstverk inom genren ”land art” i Botaniska. Konstgenren fokuserar på mötet mellan konstnären och naturen, och verken är ofta skapade av material som med tiden kommer att brytas ned och så småningom återgå till naturens kretslopp.

Två av verken som visades blev permanenta och ett av dem är den koreanske konstnären Lee Jaeyho verk med den kryptiska titeln 0121-1110=116045.

Hundratals delar

Verket, som består av hundratals sammanfogade delar, är skapat av polerat och slipat kastanjeträ som satts samman till en stor mjuk cirkelform. Konstnären byggde verket i Korea och det skeppades sedan till Göteborg.

Det andra permanenta konstverket är Haven – a safe place, av brittiske konstnären Stuart Ian Frost.

Lee Jaeyho är född 1965, utbildad och verksam i Korea. Han har ställt ut separat i London, USA och Korea och deltagit i ett flertal grupputställningar internationellt. Hans konstverk skapas i huvudsak av trä och metall, och kännetecknas ofta av en formmässig yttre stramhet som står i stark kontrast mot det levande och organiska materialet.

RomanoParken – Sång om en plats

Överblick där man ser platån, bänken, trädet, hjulet och skulpturen som föreställer de lindade skorna.

RomanoParken - Sång om en plats på Stadsmuseets innergård © Knutte Wester/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

RomanoParken – Sång om en plats är ett konstverk av Knutte Wester som gestaltar en mosaik av romska erfarenheter och minnen. Främst är verket en plats, som består av flera delar: ett namn, fyra skulpturer, en platå, en skylt, ett träd och ett ljudkonstverk.

Konstnären Knutte Westers ursprungliga uppdrag var att skapa ett minnesmärke över romernas historia i Göteborg, men efter många samtal med personer ur den nationella minoriteten romer formulerade han om sitt uppdrag. Det var omöjligt att skapa ett minnesmärke som sammanfattar eller symboliserar en romernas historia. Istället har Knutte Wester skapat en konstgestaltning där många känslor, minnen och berättelser får finnas samtidigt, och där lyssnandet som metod har varit centralt.

Många av dem som Wester intervjuade i arbetet med verket vittnade om avsaknaden av en fast plats. RomanoParken är därför tänkt att vara just en plats, fysiskt såväl som i minnet och tanken. Platsen knyts samman genom ljudverket, där vi kan ta del av minnesfragment från alla de berättelser som har gett upphov till konstverket som helhet. Här finns minnen så svåra att man inte vill minnas, men också minnen av kärlek och värme mitt i kylan.

Förutom ljudverket består gestaltningen av en platå i trä och fyra skulpturer i brons, som föreställer en siluett av ett hus eller ett hem, ett par skor av lindade tygremsor, ett vagnshjul och en bänk med knutna händer som knoppar.

Ska flyttas efter Västlänken

Från maj 2020 till februari 2022 var verket tillfälligt placerat på Stadsmuseets innergård.

När bygget av Västlänken är klart kommer RomanoParken – Sång om en plats att installeras permanent i den framtida Bergslagsparken mellan Centralstationen och Regionens hus (förr kallad BJ-parken). Till dess är verket magasinerat.

Gestaltningen kommer att placeras vid ett av parkens äldsta träd, en alm. Inuti platån kommer ett litet blommande träd att planteras, som en symbol för framtiden, eller kanske ett försök till förlåt. Platsen är inte slumpmässigt vald – under 1950-talet fanns en romsk bosättning där som drevs bort.

RomanoParken är på så sätt inte ett färdigt konstverk, inte en färdigdefinierad plats. Det lilla trädet kommer att växa med tiden, liksom berättelserna växer från förr in i framtiden.

Konstnären Knutte Wester (född 1977 i Eskilstuna) är konstnär och filmare. Han är utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå universitet och Wits University i Johannesburg. I sin konst lyfter han ofta upplevelser av att hantera och leva i en orättvis omvärld.

Verket RomanoParken – Sång om en plats är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Här kan du läsa mer om verket och en intervju med konstnären Knutte Wester.

På goteborgkonst.se/romanoparken kan du både lyssna på och läsa en transkribering av ljudverket på svenska. Du kan också läsa översättningar av ljudverket på de romska varietéerna arli, gurbeti, kaale, kelderash, lovari, resanderomani och rumungri.

Fågelberget

Fågelberget © Gunilla Bandolin/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Bergsklippor för häckande fåglar, en samlingspunkt eller en plats för lek? Gunilla Bandolins konstverk utmanar fantasin och är en yta med många funktioner.

Inne på området som tidigare hörde till Vasa sjukhus och idag är en del av Chalmers Tekniska högskola står skulpturen som inspirerats av skärgårdsklippor. På de olika nivåerna av grånad ek finns plats för allt från meditation och läsning till möten och lek.

Området invigdes som nytt campus 2012, men skulpturen fanns på plats redan två år tidigare.

Professor i landskapsarkitektur

Skulptören och professorn Gunilla Bandolin föddes 1954 och har utbildning från Konstfack i Stockholm. Hon har också studerat journalistik på Stockholms universitet, litteraturvetenskap på Uppsala universitet och humaniora på Karlstads universitet. Sedan 2006 är hon professor på Konstfack och har tidigare varit professor i landskapsarkitektur på Lantbrukshögskolan i Alnarp och gästprofessor på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

En vinge rörde mitt hår

I Bergskristallparken i Västra Frölunda står tre klocktornsformade bostäder. De erbjuder husrum åt starar, vilda bin, fladdermöss och tornseglare – och nya perspektiv åt oss människor.

Om kvällarna lyser de som fyrar i aktivitetsparken, konstruktionerna som inspirerats av klockstapeln vid Grevegårdens kyrka alldeles i närheten. Men istället för att ringa in till gudstjänst kommer de med ett tyst budskap: Alla levande varelser på jorden är beroende av varandra. För att ha ett klot kvar att leva på behöver vi forma våra samhällen så att de gynnar alla.

Anpassat för varje art

Verket, som skapats av Ulrika Jansson, invigdes i snöyra 2018. På plats var politiker, allmänhet och två skolklasser. Och kanske hade några av hyresgästerna redan hunnit flytta in i de specialutformade bostäderna. Varje del är anpassad för olika arter och på varje byggnad berättar en text mer om dem som bor där.

Om vilda solitära bin får vi bland annat veta att de är viktiga för pollineringen av våra grödor. De har svårt att hitta boplats och mat på välklippta gräsmattor och i parker rensade på gamla träd.

Tornseglaren och staren har minskat kraftigt de senaste 30 åren och är rödlistade på grund av bostadsbrist och svårigheter att hitta föda.

Fladdermöss gör stor nytta genom att äta skadegörande insekter och myggor. De förlorar sina boplatser när grönområden bebyggs och genom att nyare arkitektur inte rymmer håligheter där de kan bygga bo.

En samtida andlighet

Så här sa konstnären själv om sitt verk vid invigningen:

”Allt på jorden består av nätverk där människan är en likvärdig del av ekosystemen och helt beroende av andra arter. Kanske är den insikten en samtida andlighet som är lika viktig för oss att knyta an till som religion är för många människor.”

Konstnären Ulrika Jansson föddes 1975 och är utbildad på Nordiska konstskolan i Karleby i Finland och Konstfack i Stockholm. Hon har bland annat gjort gestaltningar på förskolor i Stockholm och arbetat på Arkitekturmuseet. Många av hennes verk gör kopplingar mellan konst, ekologi och miljöfrågor, ofta genom att interagera direkt med en plats och aktivera den lokala omgivningen. Ulrika Jansson jobbar med skulptur, teckning, installation och video.

Verket En vinge rörde mitt hår är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Vid invigningen av verket talade även Inger Skogsberg. Hon var den som låg bakom motionen till Charles Felix Lindbergs donationsfond och förslagit att just den här platsen skulle få konst.

Havre och betong

På en gräsmatta vid Dr Allards gata på väg upp mot Guldhedens vattentorn tittar en mjukt skulpterad trähäst upp från sitt bete.

Den två meter höga skulpturen av rödbrun, limmad teak kom på plats 1956 efter en tävling. ”Hästen”, som den ofta helt enkelt kallas, är resultatet av många arbetstimmar i Ivar Lindekrantz bildhuggarverkstad.

För att skapa den speciella formen tog han hjälp av sin bror Erik och den så kallade kravelltekniken. Det är en byggprincip som används inom båtbyggeri och ger en slät yta både på in- och utsidan. Eftersom skulpturen är ihålig som en tunna kunde bröderna arbeta från två håll samtidigt. 15 liter linolja skulle göra hästen tålig mot väder och vind.

Polisryttare stod modell

Vid sidan av den slingrande backen i Södra Guldheden står hästen med bakbenen spjärnande mot markens lutning. Den naturliga positionen fick konstnären hjälp med av en förbipasserande polisryttare vid Doktor Westrings gata. Häst och ryttare fick agera modell för hur skulpturen skulle placeras, vilket också avgjorde platsvalet.

Trots att skulpturen är gjord i trä och har stått ute i över sex decennier har den åldrats med behag. För några år sedan gjordes en ny ytbehandling och skulpturen fick därför under en period en något ljusare färg innan oljan mörknat. Skulpturen har idag återfått sin brunsvarta nyans.

Bildhuggaren Ivar Lindekrantz levde mellan 1902 och 1981. Han utbildade sig på Slöjdföreningens skola i Göteborg och har gjort större träskulpturer främst för kyrkor på många platser i Sverige, bland annat i Valbo, Sundsvall, Fristad och Trollhättan. Lindekrantz finns representerad på Moderna museet, Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Kalmar konstmuseum och Arkivet i Lund. Havre och betong har visats på flera utställningar, bland annat på Götaplatsen och i Finland.

Hästjobbet fångat på bild

Bland fotografierna på Havre och betong finns även en målning av konstnären Waldemar Marberg (1924-1993) som skildrade bröderna Lindekrantz i ateljén när de arbetade med träskulpturen. Även ett arkivfoto från Bostadsbolagets arkiv finns med, som visar bröderna arbeta i sin faktiska ateljé 1955 – i verkligheten något trängre än den romantiserade skildringen i målningen.

Solport

Som två väktare eller stolparna i en portik är Görel Stegs målade träskulpturer placerade längs Älvstrandspromenaden mot vattnet.

Utöver detta verk finns i närheten också ”Främmande fågel” av konstnären.

Klätterbåt

Konstnären Bengt Lundin (1924-2005) har gjort sig känd för sina skulpturala modeller av båtar.

Den här är placerad längs hamnpromenaden vid Dockepiren, Eriksberg och är en lekskulptur.