0121-1110=116045

© Jaehyo Lee, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

En lekfull ring med en kryptisk titel står i Botaniska trädgården. Kanske kommer den en dag att brytas ned och bli en del av naturens kretslopp.

2016 startade en stor satsning i Göteborg med namnet Gothenburg Green World. Projektets ambition var att sätta staden på kartan som Nordens främsta trädgårdsdestination.

Utöver popup-parker på Avenyn, rosfest i Trädgårdsföreningen och bussturer till stadens parker gjordes också ett samarbete med den italienska skulpturparken Arte Sella, som gick ut på att visa olika konstverk inom genren ”land art” i Botaniska. Konstgenren fokuserar på mötet mellan konstnären och naturen, och verken är ofta skapade av material som med tiden kommer att brytas ned och så småningom återgå till naturens kretslopp.

Två av verken som visades blev permanenta och ett av dem är den koreanske konstnären Lee Jaeyho verk med den kryptiska titeln 0121-1110=116045.

Hundratals delar

Verket, som består av hundratals sammanfogade delar, är skapat av polerat och slipat kastanjeträ som satts samman till en stor mjuk cirkelform. Konstnären byggde verket i Korea och det skeppades sedan till Göteborg.

Det andra permanenta konstverket är Haven – a safe place, av brittiske konstnären Stuart Ian Frost.

Lee Jaeyho är född 1965, utbildad och verksam i Korea. Han har ställt ut separat i London, USA och Korea och deltagit i ett flertal grupputställningar internationellt. Hans konstverk skapas i huvudsak av trä och metall, och kännetecknas ofta av en formmässig yttre stramhet som står i stark kontrast mot det levande och organiska materialet.

Romano­Parken – Sång om en plats

RomanoParken - Sång om en plats © Knutte Wester/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

RomanoParken – Sång om en plats är ett konstverk av Knutte Wester som gestaltar en mosaik av romska erfarenheter och minnen. Främst är verket en plats, som består av flera delar: ett namn, fyra skulpturer, en platå, en skylt, ett träd och ett ljudkonstverk.

Konstnären Knutte Westers ursprungliga uppdrag var att skapa ett minnesmärke över romernas historia i Göteborg, men efter många samtal med personer ur den nationella minoriteten romer formulerade han om sitt uppdrag. Det var omöjligt att skapa ett minnesmärke som sammanfattar eller symboliserar en romernas historia. Istället har Knutte Wester skapat en konstgestaltning där många känslor, minnen och berättelser får finnas samtidigt, och där lyssnandet som metod har varit centralt.

Många av dem som Wester intervjuade i arbetet med verket vittnade om avsaknaden av en fast plats. RomanoParken är därför tänkt att vara just en plats, fysiskt såväl som i minnet och tanken. Platsen knyts samman genom ljudverket, där vi kan ta del av minnesfragment från alla de berättelser som har gett upphov till konstverket som helhet. Här finns minnen så svåra att man inte vill minnas, men också minnen av kärlek och värme mitt i kylan.

Förutom ljudverket består gestaltningen av en platå i trä och fyra skulpturer i brons, som föreställer en siluett av ett hus eller ett hem, ett par skor av lindade tygremsor, ett vagnshjul och en bänk med knutna händer som knoppar.

Ska flyttas efter Västlänken

När bygget av Västlänken är klart kommer RomanoParken – Sång om en plats att installeras permanent i parken mellan Centralstationen och Regionens hus (förr kallad BJ-parken). Gestaltningen kommer att placeras vid ett av parkens äldsta träd, en alm. Inuti platån kommer ett litet blommande träd att planteras, som en symbol för framtiden, eller kanske ett försök till förlåt. Platsen är inte slumpmässigt vald – under 1950-talet fanns en romsk bosättning där som drevs bort.

RomanoParken är på så sätt inte ett färdigt konstverk, inte en färdigdefinierad plats. Det lilla trädet kommer att växa med tiden, liksom berättelserna växer från förr in i framtiden.

Konstnären Knutte Wester (född 1977 i Eskilstuna) är konstnär och filmare. Han är utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå universitet och Wits University i Johannesburg. I sin konst lyfter han ofta upplevelser av att hantera och leva i en orättvis omvärld.

Verket RomanoParken – Sång om en plats är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Här kan du läsa mer om verket och en intervju med konstnären Knutte Wester.

goteborgkonst.se/romanoparken kan du både lyssna på och läsa en transkribering av ljudverket på svenska. Du kan också läsa översättningar av ljudverket på de romska varietéerna arli, gurbeti, kaale, kelderash, lovari, resanderomani och rumungri.

Fågelberget

Fågelberget © Gunilla Bandolin/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Bergsklippor för häckande fåglar, en samlingspunkt eller en plats för lek? Gunilla Bandolins konstverk utmanar fantasin och är en yta med många funktioner.

Inne på området som tidigare hörde till Vasa sjukhus och idag är en del av Chalmers Tekniska högskola står skulpturen som inspirerats av skärgårdsklippor. På de olika nivåerna av grånad ek finns plats för allt från meditation och läsning till möten och lek.

Området invigdes som nytt campus 2012, men skulpturen fanns på plats redan två år tidigare.

Professor i landskapsarkitektur

Skulptören och professorn Gunilla Bandolin föddes 1954 och har utbildning från Konstfack i Stockholm. Hon har också studerat journalistik på Stockholms universitet, litteraturvetenskap på Uppsala universitet och humaniora på Karlstads universitet. Sedan 2006 är hon professor på Konstfack och har tidigare varit professor i landskapsarkitektur på Lantbrukshögskolan i Alnarp och gästprofessor på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

En vinge rörde mitt hår

© ”En vinge rörde mitt hår”, Ulrika Jansson/Bildupphovsrätt, 2018 © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
© ”En vinge rörde mitt hår”, Ulrika Jansson/Bildupphovsrätt, 2018 Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

I Bergskristallparken i Västra Frölunda står tre klocktornsformade bostäder. De erbjuder husrum åt starar, vilda bin, fladdermöss och tornseglare – och nya perspektiv åt oss människor.

Om kvällarna lyser de som fyrar i aktivitetsparken, konstruktionerna som inspirerats av klockstapeln vid Grevegårdens kyrka alldeles i närheten. Men istället för att ringa in till gudstjänst kommer de med ett tyst budskap: Alla levande varelser på jorden är beroende av varandra. För att ha ett klot kvar att leva på behöver vi forma våra samhällen så att de gynnar alla.

Anpassat för varje art

Verket, som skapats av Ulrika Jansson, invigdes i snöyra 2018. På plats var politiker, allmänhet och två skolklasser. Och kanske hade några av hyresgästerna redan hunnit flytta in i de specialutformade bostäderna. Varje del är anpassad för olika arter och på varje byggnad berättar en text mer om dem som bor där.

Om vilda solitära bin får vi bland annat veta att de är viktiga för pollineringen av våra grödor. De har svårt att hitta boplats och mat på välklippta gräsmattor och i parker rensade på gamla träd.

Tornseglaren och staren har minskat kraftigt de senaste 30 åren och är rödlistade på grund av bostadsbrist och svårigheter att hitta föda.

Fladdermöss gör stor nytta genom att äta skadegörande insekter och myggor. De förlorar sina boplatser när grönområden bebyggs och genom att nyare arkitektur inte rymmer håligheter där de kan bygga bo.

En samtida andlighet

Så här sa konstnären själv om sitt verk vid invigningen:

”Allt på jorden består av nätverk där människan är en likvärdig del av ekosystemen och helt beroende av andra arter. Kanske är den insikten en samtida andlighet som är lika viktig för oss att knyta an till som religion är för många människor.”

Konstnären Ulrika Jansson föddes 1975 och är utbildad på Nordiska konstskolan i Karleby i Finland och Konstfack i Stockholm. Hon har bland annat gjort gestaltningar på förskolor i Stockholm och arbetat på Arkitekturmuseet. Många av hennes verk gör kopplingar mellan konst, ekologi och miljöfrågor, ofta genom att interagera direkt med en plats och aktivera den lokala omgivningen. Ulrika Jansson jobbar med skulptur, teckning, installation och video.

Verket En vinge rörde mitt hår är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Vid invigningen av verket talade även Inger Skogsberg. Hon var den som låg bakom motionen till Charles Felix Lindbergs donationsfond och förslagit att just den här platsen skulle få konst.

Havre och betong

© Ivar Lindekrantz, "Havre och betong". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© Ivar Lindekrantz, "Havre och betong". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

På en gräsmatta vid Dr Allards gata på väg upp mot Guldhedens vattentorn tittar en mjukt skulpterad trähäst upp från sitt bete.

Den två meter höga skulpturen av rödbrun, limmad teak kom på plats 1956 efter en tävling. ”Hästen”, som den ofta helt enkelt kallas, är resultatet av många arbetstimmar i Ivar Lindekrantz bildhuggarverkstad.

För att skapa den speciella formen tog han hjälp av sin bror Erik och den så kallade kravelltekniken. Det är en byggprincip som används inom båtbyggeri och ger en slät yta både på in- och utsidan. Eftersom skulpturen är ihålig som en tunna kunde bröderna arbeta från två håll samtidigt. 15 liter linolja skulle göra hästen tålig mot väder och vind.

Polisryttare stod modell

Vid sidan av den slingrande backen i Södra Guldheden står hästen med bakbenen spjärnande mot markens lutning. Den naturliga positionen fick konstnären hjälp med av en förbipasserande polisryttare vid Doktor Westrings gata. Häst och ryttare fick agera modell för hur skulpturen skulle placeras, vilket också avgjorde platsvalet.

Trots att skulpturen är gjord i trä och har stått ute i över sex decennier har den åldrats med behag. För några år sedan gjordes en ny ytbehandling och skulpturen fick därför under en period en något ljusare färg innan oljan mörknat. Skulpturen har idag återfått sin brunsvarta nyans.

Bildhuggaren Ivar Lindekrantz levde mellan 1902 och 1981. Han utbildade sig på Slöjdföreningens skola i Göteborg och har gjort större träskulpturer främst för kyrkor på många platser i Sverige, bland annat i Valbo, Sundsvall, Fristad och Trollhättan. Lindekrantz finns representerad på Moderna museet, Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Kalmar konstmuseum och Arkivet i Lund. Havre och betong har visats på flera utställningar, bland annat på Götaplatsen och i Finland.

Hästjobbet fångat på bild

Bland fotografierna på Havre och betong finns även en målning av konstnären Waldemar Marberg (1924-1993) som skildrade bröderna Lindekrantz i ateljén när de arbetade med träskulpturen. Även ett arkivfoto från Bostadsbolagets arkiv finns med, som visar bröderna arbeta i sin faktiska ateljé 1955 – i verkligheten något trängre än den romantiserade skildringen i målningen.

Solport

Solport. © Görel Steg/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Solport. © Görel Steg/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Som två väktare eller stolparna i en portik är Görel Stegs målade träskulpturer placerade längs Älvstrandspromenaden mot vattnet.

Utöver detta verk finns i närheten också ”Främmande fågel” av konstnären.

Klätterbåt

Klätterbåt © Bengt Lundin/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
Klätterbåt © Bengt Lundin/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Konstnären Bengt Lundin (1924-2005) har gjort sig känd för sina skulpturala modeller av båtar.

Den här är placerad längs hamnpromenaden vid Dockepiren, Eriksberg och är en lekskulptur.

Totem

"Totem" © Carina Wallert/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003
"Totem" © Carina Wallert/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003

Två rovdjurshuvuden på varsin pelare spanar ut över Trädgårdsföreningens park. Att avgöra vilket djur de föreställer är nog inte möjligt, troligare är att de står som generell symbol för ett rovdjur.

Detta är ett av de verk som blev kvar i Trädgårdsföreningen efter att köpts in från utställningen, 1995. Därefter har deras vakande ögon spejat ut över parken.

Konstnären Carina Wallert levde mellan 1952–2013. Hon var utbildad vid Kungliga konstskolan och har bland annat fått Kungliga Konstakademiens stipendium, Solna kulturstipendium och Ester Lindahls stipendium. Carina Wallert gestaltade ofta olika djur i sina verk. Flera av hennes verk är placerade på svenska ambassader runtom i världen, till exempel i Angola, Förenade Arabemiraten och Israel.

Verket Totem visades först i utställningen Skulptur ­­– från granit till gelé, som anordnades i Trädgårdsföreningen 1995, där det sedan köptes in av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Mosaikpelare

"Mosaikpelare" © David Nash/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2018
"Mosaikpelare" © David Nash/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2018

Ofta tänker man kanske att offentlig konst skapas för att hålla under mycket lång tid.  Detta är också sant i viss mån när det gäller konstverk utförda i brons eller sten. Däremot har konstnären en helt annan idé för detta verk.

Strax utanför Angereds Arena står sedan några år Mosaikpelare av konstnären David Nash. Han arbetar ofta med trä som material och detta verk är utfört i cederträ. Redan från början är konstnären medveten om att materialet kommer åldras, spricka, vrida sig och så småningom förmultna. Detta är dock en bärande tanke för honom, denna gradvisa nedbrytning som sker, likt det mesta av allt växande och levande på jorden.

Verket Mosaikpelare visades ursprungligen på utställningen Places in Gothenburg på Harry Hjörnes plats 1998. Därefter var verket placerat vid Rosenlundskanalen. Det flyttades till Angered 2017 i samband med att arbetet för Västlänken påbörjades. Precis i närheten av verket finns också Alexander Calders verk De tre vingarna, som skymtas i bakgrunden på en av bilderna.

Konstnären David Nash föddes 1945 och är verksam i norra Wales. Han har gjort sig känd för sina skulpturer i trä, skapade med motorsåg och fräs, och sina ”växande verk” av levande växter som han beskär och formar till bland annat stegar och kupolformer. Han arbetar oftast med trämaterial från platsen.

Verket Mosaikpelare är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Möte

©"Möte", Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
©"Möte", Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

På Stabbetorget i östra Göteborg, ett av dessa tidstypiska lokala torg från 1950-talet, står en tvådelad skulptur i en lekyta med sand.

Stabbetorget färdigställdes 1954 och 40 år senare 1994 kom ett konstverk på plats. Detta efter att en medborgare föreslagit (läs om Charles Felix Lindbergs donationsfond) att platsen behövde ett konstverk. En tävling utlystes och skulptören Jill Lindström vann med sitt förslag.

Tanken med denna gestaltning var att fä ett konstverk som både kunde pryda torget men också ge barnen något att leka- och sysselsätta sig med.

Mitt på torget i en sandfylld lekyta syns två trappstegsformade socklar murade i tegel, den ena lite högre än den andra. På dessa är varsin hundliknande figur i trä placerade med någon meters mellanrum. Figurerna är riktade mot- och betraktar varandra. Helt säkert är det är lockande för ett barn att kliva upp för den lilla trappan och klappa på djurfigurerna.

Med sin centrala placering på torget utgör också skulpturen en tydlig plats att mötas på eller bara för en stunds vila på en bänk.

Jill Lindström är född 1951 och utbildad på Hovedskous målarskola, samt på Konsthögskolan Valand, Göteborg.  Hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands. I Göteborg har hon även utfört verket Från klar himmel (tillsammans med Peter Kruse) och Berättelser från de sju haven bestående av fyra verk.

Verket Möte är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.