På en gräsmatta vid Dr Allards gata på väg upp mot Guldhedens vattentorn tittar en mjukt skulpterad trähäst upp från sitt bete.
Den två meter höga skulpturen av rödbrun, limmad teak kom på plats 1956 efter en tävling. ”Hästen”, som den ofta helt enkelt kallas, är resultatet av många arbetstimmar i Ivar Lindekrantz bildhuggarverkstad.
För att skapa den speciella formen tog han hjälp av sin bror Erik och den så kallade kravelltekniken. Det är en byggprincip som används inom båtbyggeri och ger en slät yta både på in- och utsidan. Eftersom skulpturen är ihålig som en tunna kunde bröderna arbeta från två håll samtidigt. 15 liter linolja skulle göra hästen tålig mot väder och vind.
Polisryttare stod modell
Vid sidan av den slingrande backen i Södra Guldheden står hästen med bakbenen spjärnande mot markens lutning. Den naturliga positionen fick konstnären hjälp med av en förbipasserande polisryttare vid Doktor Westrings gata. Häst och ryttare fick agera modell för hur skulpturen skulle placeras, vilket också avgjorde platsvalet.
Trots att skulpturen är gjord i trä och har stått ute i över sex decennier har den åldrats med behag. För några år sedan gjordes en ny ytbehandling och skulpturen fick därför under en period en något ljusare färg innan oljan mörknat. Skulpturen har idag återfått sin brunsvarta nyans.
Bildhuggaren Ivar Lindekrantz levde mellan 1902 och 1981. Han utbildade sig på Slöjdföreningens skola i Göteborg och har gjort större träskulpturer främst för kyrkor på många platser i Sverige, bland annat i Valbo, Sundsvall, Fristad och Trollhättan. Lindekrantz finns representerad på Moderna museet, Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Kalmar konstmuseum och Arkivet i Lund. Havre och betong har visats på flera utställningar, bland annat på Götaplatsen och i Finland.
Hästjobbet fångat på bild
Bland fotografierna på Havre och betong finns även en målning av konstnären Waldemar Marberg (1924-1993) som skildrade bröderna Lindekrantz i ateljén när de arbetade med träskulpturen. Även ett arkivfoto från Bostadsbolagets arkiv finns med, som visar bröderna arbeta i sin faktiska ateljé 1955 – i verkligheten något trängre än den romantiserade skildringen i målningen.