Ungdom © Carl Eldh/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020
På en gräsyta strax innanför Lisebergs huvudentré står denna skulptur föreställande två ungdomar. En flicka och en pojke, på väg att träda in i vuxenvärlden, står nakna mitt emot varandra med händerna sammanlänkade. Pojken betraktar flickan som böjer sitt huvud.
Skulpturen skildrar den omvälvande tid i en människas liv som inträffar under puberteten när kroppen utvecklas och bereder sig på att lämna barndomen. Gestaltningen är gjord med ömhet och förståelse för de känslor och tankar som kan finnas i en ung människa under tonåren.
Skulpturen Ungdom skapades redan 1911, och kom att bli en av konstnärens mest kända och uppskattade verk. Det finns ett flertal avgjutningar av skulpturen runt om i Sverige, varav denna, som placerades på Liseberg 1946, är en.
Konstnären Carl Eldh levde 1873-1954. Han föddes i Uppland under fattiga omständigheter som son till en smed. Under 1900-talets första hälft var han en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige och har utfört många offentliga konstverk placerade över hela landet. Han utbildade sig på Tekniska skolan i Stockholm (senare Konstfack). Runt sekelskiftet studerade han i Paris under några år, samtidigt som han försörjde sig som träsnidare.
Ett av Eldhs största och mer kända verk är Brantingmonumentet i brons från 1952, på Norra Bantorget i Stockholm. I Göteborg har konstnären även utfört en porträttbyst i brons av Hjalmar Branting, som står vid Folkets Hus på Olof Palmes plats.
Skulpturen är beställd och bekostad av Liseberg AB.
Folkvisan © Eric Grate/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020
En ung man med huvudet lätt bakåtböjt och till synes helt inne i musiken han frammanar, står sedan 1946 på gräsmattan strax innanför Lisebergs huvudentré, spelande på sin fiol.
Skulpturen Folkvisan föreställer en mansfigur med sin vänstra hand höjd uppåt och med ett grepp runt fiolens hals. Instrumentets nederdel vilar mot axeln. Den högra armen i vinkel och i handen håller han en imaginär stråke. Mannens huvud är lätt bakåtlutat och ansiktsuttrycket speglar en glädje och inlevelse i de tänkta toner han spelar.
Konstverket skapades ursprungligen av Eric Grate 1937 och finns i två snarlika utföranden. Skillnaden mellan de två versionerna är att i den andra versionen är mannens bägge armar är uppsträckta i luften. Avgjutningar av den andra versionen finns bland annat i Borås och Bromma.
Eric Grate verkade till en början i en figurativ tradition och i Göteborg finns förutom Folkvisan även Våren och Sommaren (Ung man) i den kategorin. Senare i sin karriär arbetade Grate alltmer abstrakt och hans Snäckfågel från 1967 är en god representant för detta uttryck.
Eric Grate levde mellan 1896 – 1983. Han studerade på Konsthögskolan i Stockholm 1917-1921 och gjorde senare studieresor till Tyskland, Grekland och Italien. Han bodde och verkade i Paris under nästan tio år, i en tid när flera stora svenska konstnärer som Isaac Grünewald, Nils Dardel, Sigrid Hjertén, Otte Sköld vistades där. Under 1940-talet var han professor vid Konstakademin i Stockholm.
Han är rikt representerad i hela landet med sina skulpturer. I Solna finns sedan 1993 Eric Grates park, en skulpturpark till minne av konstnären.
Skulpturen är beställd och bekostad av Liseberg AB.
Minnesbrunn med Triton © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020
20 år efter att Carl Milles Poseidon invigdes på Götaplatsen fick havsgudens son Triton också sin plats i Göteborg. Triton var enligt grekisk mytologi son till Poseidon och havsgudinnan Amfitrite och var hälften fisk och hälften människa.
Triton, som enligt mytologin styrde över vågorna, ses här avbildad som om han uppburen på en våg sträcker huvud och armar upp mot himlen, medan han blåser i en snäcka och får havet att storma eller stillna. Genom att blåsa i snäckan kunde han också skrämma jättar på flykten.
Triton är utförd i brons, den urn-liknande formen är gjord i svart granit och bassängen är täckt med bitar av alla de marmorsorter som finns i Sverige.
Skulpturen skapades av Milles redan på 1920-talet och visades för första gången i Göteborg på Jubileumsutställningen 1923. Den var då placerad där nuvarande Göteborgs Konserthus ligger.
Carl Milles
Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer i brons eller gips dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.
I Göteborg finns ett flertal verk av Carl Milles, som till exempel Delaweremonumentet, Poseidon med brunnskar och Danserskor.
Skulpturen Minnesbrunn med Triton är beställd och bekostad av Liseberg AB.
Sten-Åke Cederhök © Eino Hanski 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020
Alla som sett TV-programmet Albert och Herbert från 1970-talet känner nog igen karaktären som konstnären Eino Hanski här har gestaltat.
Mellan 1974-1981 sändes den mycket populära komediserien Albert och Herbert, som handlade om skrothandlaren Albert, spelad av Sten-Åke Cederhök, och hans son Herbert, spelad av Tomas von Brömssen. Vid ett gatuhörn snett emot Lisebergsbanan står denna bronsversion av Albert, som är klädd i sin slitna stickade tröja och de tillika stickade vantarna och sin karaktäristiska hatt. I en inbjudande gest med armarna utbredda tycks han vilja bjuda in alla att ta del av det han har att berätta.
Skådespelaren Sten-Åke Cederhök levde mellan 1913-1990. Före succén med Albert och Herbert gjorde han sig känd hos svenskarna genom TV-programmet Jubel i busken, som sändes under åren 1968 – 1975. Där underhöll han och skådespelaren Sonya Hedenbratt med sång och roliga historier. Programmets signaturmelodi var sången ”Knö daj in, fast dörra e trång…”.
År 1998, åtta år efter Sten-Åke Cederhöks död, kom detta minnesmärke på plats.
Författaren och konstnären Eino Hanski föddes 1928 i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och familjen flydde senare därifrån i samband med tyskarnas belägring av staden. 1945 anlände de till Sverige. Tjugo år senare 1965 debuterade han som författare och skrev närmare 20 böcker. Många av hans böcker behandlade tiden i och flykten från Sovjetunionen.
Först på senare år började Hanski skulptera och han kom att göra flera offentliga verk i Göteborg. Förutom porträttet av Sten-Åke Cederhök har han gjort statyn Evert Taube vid Göteborgsoperan, Stigbergs-Lasse i Gathenhielmska kulturreservatet och skulpturen Månskäran. Hanski avled i Göteborg år 2000.
Skulpturen är beställd och bekostad av Liseberg AB.
Lisebergsclownerna © Astri Bergman-Taube/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020
På ett runt fundament uppe på berget inne på Liseberg, syns några clowner i brons uppträda för besökarna. De fyra figurerna i skulpturen är alla rörliga och kan rotera runt på sin lilla scen.
Med karaktäristiska näsor och frisyrer återges de fyra clownerna i olika poser. En klappar i händerna, en bjuder in publiken att ta del av föreställningen, en annan balanserar ett barn i ena handen medan den fjärde sträcker sina armar upp mot himlen.
Som modell under arbetet med skulpturgruppen använde konstnären Astri Bergman-Taube den berömde spanska clownen Charlie Rivel, vars riktiga namn var Josep Andreu i Lasserre.
Konstnären Astri Bergman-Taube levde mellan 1898 – 1980. Hon kom från en familj där konsten fanns som en självklar del, i och med hennes fars yrke som hovkonstgjutare. Hon gick på skulptör- och målarskola i Stockholm och studerade senare även i Paris. Där träffade hon skalden och konstnären Evert Taube, som hon var gift med i 51 år.
Efter tiden i Paris gick Astri Bergman-Taube även fyra år på Konstakademin i Stockholm. Under sina verksamma år som konstnär hade hon ett flertal beställningsuppdrag, bland annat av porträtt och minnesplaketter. Tre år innan Lisebergsclownerna kom på plats, 1980, avled Astri Bergman-Taube, 82 år gammal.
Skulpturgruppen beställdes till Lisebergs 60-årsjubileum och kom på plats 1983.
Kopparmärra II © Svenrobert Lundquist/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Dahlqvist 2020
Kopparmärra II är ett minnesmärke över den socialdemokratiske politikern Göran Johansson, som i många år var kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Han satt också i Lisebergs styrelse under fyra decennier både som ledamot och ordförande.
Verkets titel är en både humoristisk och allvarlig kommentar till Karl IX;s ryttarstaty (folkligt benämnd Kopparmärra), föreställande den på sin tid illa omtyckte kung Karl IX, som rent av blev kallad despot. Kanske är det därför som ryttarstatyn av Göteborgshumorn har döpts om till Kopparmärra, trots att statyn föreställer en hingst som är gjord i brons.
Till skillnad från den forne kungen, som var motsatsen till en folkets man, så vill konstnären här visa på att den folkvalde Göran Johansson kanske likaväl eller rentav hellre skulle förtjäna att bli förevigad till häst. Vi ser en symbolisk man iklädd keps och gummistövlar, ridande barbacka på en ardennerhäst. Alla attributen är folkliga och enkla och skapar bilden av en demokratiskt vald ”folkets man”.
Skulpturen är placerad i en grönskande rabatt med en skylt där det står:
”’Liseberg ska alltid vara en grönskande oas’ – Göran Johansson. Till minne av Göran Johansson (1945 – 2014), ledamot och ordförande i Lisebergs styrelse under närmare fyra decennier”.
Konstnären Svenrobert Lundquist (född 1940) är skulptör, tecknare och grafiker. Han är utbildad vid Konsthögskolan Valand, där han senare också varit prefekt. Mellan 1996-1999 var han chef för Göteborgs Konsthall. Lundquist har gjort många offentliga skulpturer runtom i landet. Han är representerad på bland annat Moderna Museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Nordiska Akvarellmuseet och British Museum i London.
Månskäran © Eino Hanski, 2020/Bildupphovsrätt. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020
Skulpturen Månskäran består av en cirkelrund form i mörkt patinerat brons varav en fjärdedel utgörs av en blank bronsfärgad kvinnokropp.
Den blanka kroppen symboliserar den solbelysta delen av månen vid nymåne. Cirkelformen är förankrad med fyra stänger i ett stort rödfärgat granitblock.
På en skylt fäst i granitblocket finns denna text av Hanski:
”I evigt kretslopp från din ban
Du lyser våra stigar
du värmer hjärtat kylig natt
ger kraft åt kärleksdrömmar
och rytmisk tid i kvinnors kropp
bestäms av dina cirklar
du följer med i varje liv
tills våra blickar slocknat”
Författaren och konstnären Eino Hanski (1928-2000) föddes i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och familjen flydde senare därifrån i samband med tyskarnas belägring av staden. 1945 anlände de till Sverige. Tjugo år senare 1965 debuterade han som författare och skrev närmare 20 böcker. Många av hans böcker behandlade tiden i och flykten från Sovjetunionen.
Först på senare år började Hanski skulptera och han kom att göra flera offentliga verk i Göteborg. Förutom Månskäran har han bland annat gjort statyn av Evert Taube vid Göteborgsoperan, Stigbergs-Lasse i Gathenhielmska kulturreservatet och porträttet av Sten-Åke Cederhök på Liseberg.
Verket beställdes och bekostades av Göteborg Energi.
Peter Wieselgren © Bror Chronander © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
110 år efter sin födelse hedrades prästen och nykterhetskämpen Peter Wieselgren med en byst föreställande honom själv. Sedan dess vakar han över Domkyrkoplanen i Göteborg.
Peter Wieselgren föddes år 1800 i Småland. Han utbildade sig vid Lunds universitet där han efter tre års studier avlade sin filosofie magisterexamen. Han blev senare docent i litteraturhistoria och extra ordinarie professor i estetik. 30 år gammal blev han utsedd till vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Lund.
Efter att ha prästvigts 1833 verkade han som kyrkoherde i Västerstads församling i Skåne i femton år och år 1847 fick han en liknande tjänst i Helsingborg. Hans anseende som präst var högt då han hade rykte om sig att kunna bringa ordning och struktur i försummade församlingar, vilket stämde väl överens med den i Helsingborg. Han var dessutom sedan tidiga år en hängiven nykterhetsivrare och lyckades drastiskt minska supandet i de församlingar där han verkade.
1857 blev han domprost i Göteborg, där han verkade fram till sin död 1877. Han ligger begravd på Stampens kyrkogård i Göteborg.
Konstnären Bror Chronander
Bror Chronander (1880-1962) växte upp i Karlstad men studerade sedan vidare på Konstnärsförbundets skola och på Valands målarskola i Göteborg. Efter att ursprungligen ha varit målare slog han tidigt om till skulptör med bland annat Rodin och Meunier som förebilder. I mitten av 1930-talet övergick han till att teckna porträtt som kännetecknades av hans skarpa karaktäriseringsförmåga.
Konstnären har också gjort flaggmasterna vid Gustaf Adolfs torg.
Vattensnäcka © Carl Magnus/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
I Trädgårdsföreningen står denna fontänskulptur, som passande nog tillkom för att fira att Göteborgs allmänna vattenförsörjning fyllde 200 år.
I en rund grund damm står ett snäckformat kärl i brons. Från sex omgivande granitpelare sprutar vatten i dubbla strålar ner i kärlet. I ett slags slutet kretslopp pumpas sedan vattnet upp i pelarna för att åter fylla kärlet.
I gestaltningen ingår också en andra rund damm sammanbunden av en långsmal vattenspegel med fontäner.
Projektet Vattensnäcka tillkom 1987 med anledning av att Göteborgs allmänna vattenförsörjning fyllde 200 år.
Konstnären Carl Magnus (f. 1943) har varit huvudlärare i skulptur på Valands konsthögskola i Göteborg och professor i måleri på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han är också sedan 1992 ledamot i Kungliga Akademien.
Syskonen © Nanna Johansen Ullman, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
Alldeles innanför entrén till Palmhuset i Trädgårdsföreningen står denna lilla fontänskulptur, föreställande ett syskonpar.
En flicka i fem- sexårsåldern med fötterna balanserade på en halvrundel i den lilla dammen, håller ömt sitt småsyskon i famnen, allt medan små vattenkaskader stänker upp på hennes ben.
Konstnären Nanna Johansen Ullman levde 1888–1964. Hon föddes i Danmark och var dotter till Viggo Johansen, som var en av Danmarks mest kända konstnärer.
Som 16-åring flyttade hon till Sverige efter att ha bestämt sig för att bli möbelsnickare. Under åren 1903–1906 gick hon i lära hos snickarfirman Bröderna Eriksson, i Taserud, Arvika, och 1907 fick hon sitt gesällbrev.
Hon återvände några år senare till Danmark och Konstakademin i Köpenhamn där hon under åren 1911-1915 utbildade sig till skulptör.
1929 gifte sig Nanna Johansen Ullman med den svenske konstnären Sigfrid Ullman, som då var lärare på Valands konstskola. Samma år bosatte de sig i Göteborg.
I Göteborg har Nanna Johansen Ullman utöver Syskonen gjort flera offentliga konstverk, bland annat på Sahlgrenska sjukhuset och verket Diskussion från 1957, som förut stod vid Korsvägen men nu är placerat utanför Skårs herrgård i Örgryte.
