Brons-arkiv - Sida 18 av 18

Den knidiska Afrodite

"Den knidiska Afrodite". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Från havets skum till världens bästa staty. Den knidiska Afrodite är en av fyra antika skulpturer som pryder trappan upp till Göteborgs konstmuseum.

Kärleksgudinnan som just är på väg att ta sig ett bad kom till Götaplatsen 1931 tillsammans med de tre statyerna Spjutbäraren, Diskuskastaren och Sårad Amason. Skulpturen är en bronsavgjutning av en kopia av den antika konstnären Praxiteles original. Namnet berättar att originalstatyn stod i Euploias tempel i staden Knidos, en stad som under antiken var en rik och betydande huvudort för Afroditedyrkan.

Afrodite är den grekiska mytologins kärleks- och fruktbarhetsgudinna och sägs ha uppstått ur havets skum. Hon representerar kärlekens sensuella sida, skönheten och familjelivet, och dyrkades av sjömännen som havets härskarinna. Enligt myten var hon dotter till Zeus och Dione.

Pionjär i att avbilda kvinnans kropp

Praxiteles var en populär konstnär i den antika världen. Med Den knidiska Afrodite blev han en av de första som porträtterade den nakna kvinnokroppen i naturlig storlek. Skulpturen ansågs också vara världens bästa staty av den romerske författaren och naturfilosofen Plinius. Praxiteles gjorde flera andra statyer av Afrodite och hennes son Eros. Som modell för Afroditeverken hade han sin älskarinna, Fryne.

Ett original kvar

Många av Praxiteles skulpturer kopierades och hans verk är framförallt kända genom romerska kopior. Praxiteles själv arbetade mest i marmor och var särskilt berömd för sin skickliga ytbehandling där marmorytan blev en illusion av hud.

Det enda kända existerande originalverket av konstnären är marmorskulpturen Hermes bärande barnet Dionysos som hittades i Heratemplet i Olympia. En antik kopia av Den knidiska Afrodite finns i Vatikanen. Där har hennes underkropp dolts av ett bleckplåtsdraperi.

Verket Den knidiska Afrodite är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Spjutbäraren

"Spjutbäraren". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003

Med sitt spjut över axeln och en kroppsposition i perfekt balans blev han måttstock för den mänskliga anatomin i konsten. Spjutbäraren är en av fyra antika skulpturer som pryder trappan upp till Göteborgs konstmuseum.

Skulpturen skapades ursprungligen av konstnären Polykleitos som var en av de främsta bildhuggarna i det antika Grekland. Bronsstatyn, som är en avgjutning av en kopia, kom till Götaplatsen 1931 tillsammans med de tre statyerna Den knidiska Afrodite, Diskuskastaren och Sårad Amason.

Polykleitos levde på 400-talet före Kristus och använde ofta atleter som motiv i sin konst. Spjutbäraren är hans mest kända verk och sågs som ett proportionernas mästerverk, med den perfekta balansen mellan vila och spänning i axlar och höfter.

Det gyllene snittet

Statyn kom att användas som ideal för hur människokroppen skulle återges i konsten. Polykleitos var den som först förknippades med det gyllene snittet och formulerade Kanon, den så kallade proportionsläran med regler och teknik för att avbilda den mänskliga anatomin i konst.

Idag finns endast marmorkopior av hans originalverk, som oftast utfördes i brons. Statyn på konstmuseets trappa är gjuten hos Lauritz Rasmussens gjuteri i Köpenhamn och är en bronsavgjutning av en gipsavgjutning efter en antik kopia i Pompeji.

Verket Spjutbäraren är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Najad

Najad. © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

Som i många av Carl Milles skulpturer hämtade konstnären även detta motiv från den grekiska mytologin. Najader var färskvattensnymfer som styrde över floder, bäckar, och strömmar.

En naken kvinnogestalt med ben som övergår i varsin fiskstjärt och håller armarna halvt uppsträckta med en fisk i vardera hand. Hårets vindlande testar ger sken av fart och vind, som om nymfen just glidit upp ur djupet med två nyfångade fiskar i händerna.

Konstnären Carl Milles har skapat flera verk med liknande tematik. Denna version skapades 1916. Charles Felix Lindbergs donationsfond köpte in två exemplar av Najad för medel från fondens utdelning år 1924. Den ena placerades i Botaniska trädgården 1931 och denna den andra kom till Keillers park 1958.

2017-2018 togs Najad ner för en välbehövlig renovering. I samband med detta plockades också fontänfunktionen bort på grund av att skulpturen på sikt kunde skadas samt att vattenförbrukningen var stor.

Verket Najad är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Najad

Najad. © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

Som i många av Carl Milles skulpturer hämtades även detta motiv från den grekiska mytologin. Najader var färskvattensnymfer som styrde över floder, bäckar, och strömmar.

En naken kvinnogestalt med ben som övergår i varsin fiskstjärt håller armarna halvt uppsträckta med en fisk i vardera hand. Hårets vindlande testar ger sken av fart och vind, som om nymfen just glidit upp ur djupet med två nyfångade fiskar i händerna.

Konstnären Carl Milles har skapat flera verk med liknande tematik. Denna version skapades 1916. Charles Felix Lindbergs donationsfond köpte in Najad för medel från fondens utdelning år 1924. Skulpturen, som också har en fontänfunktion, placerades i Botaniska trädgården 1931. Man köpte samtidigt in ytterligare en kopia av verket, som placerades i Keillers park på Hisingen 1958.

Flaggmaster

Bror Chronander, Flaggmaster, Gustaf Adolfs torg. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

De tre flaggmasterna på Gustav Adolfs torg invigdes den 5 augusti 1932, för att uppmärksamma 20-årsjubiléet av den första utdelningen från Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Liksom många av den tidens offentliga konstverk innehåller dessa reliefer motiv som vill frammana hopp om stadens framtida utveckling inom handel, kultur och ekonomi. Här lyfts också stadens redan då befintliga industrier fram, såsom SKF och skeppsvarven. Det går att se tydliga paralleller i symboliken hos Såningskvinnan i Brunnsparken och De fem världsdelarna på Järntorget.

Mast 1 (närmast hamnkanalen)

Här ser vi motiv som beskriver industrialismen – varven, SKF, fabriksskorstenar och byggnader i Göteborg. Längst ner ser man ett lokomotiv, ett kugghjul, en flygplansmotor med propeller och ett kullager. På motsatta sidan ser man flera av stadens kända byggnader; Skansen Kronan och Lejonet, Domkyrkan och Kronhuset. Längst upp lyser en sol över staden och under den finns texten: ”Mig leder solen, eder skuggan”, en text som tidigare var vanlig på solur.

Mast 2

På den här masten syns motiv ur de grekiska gudasagorna. Här ser vi bland annat guden Hermes, som är talarnas-, köpmännens- och tjuvarnas gud, med sin specifika häroldstav. Staven är en symbol för fred, handel och ekonomi. Ett ymnighetshorn finns också återgivet. På motsatta sidan är guden Apollon avbildad. Han var musernas ledare, vilka var sångens, musikens och skaldekonstens gudinnor. Längst ner är en lyra återgiven, som är ett av Apollons kännetecken.

Mast 3 (närmast Börsen)

Här ser man akterstäven på ett fullriggat segelfartyg som far fram över havet. Under havsytan ser vi fiskar och andra vattenlevande djur fångas i nät. Ovanför skeppet syns himlen med stjärnor, moln och fåglar. På motsatta sidan ser vi en modernare version av samma motiv. Istället för ett segelfartyg syns ett motordrivet fartyg med en bogserbåt framför, och bakom sticker stora kranar fram med lasten hängande. Uppe i luften glider ett flygplan fram. Här har nu människan lärt sig behärska såväl havet som luften.

Maskaroner

Alla masterna har två utstickande dekorerade delar där flagglinorna är tänkta att fästas. Dessa dekorativa element som förekommer inom arkitekturen, och som ofta har formen av ett grinande ansikte, kallas för ”maskaroner”.

Utöver dessa pryds övre delen av postamentet av två förgyllda och fantasifullt utformade sjöhästar, som dessutom utrustats med ett vridet horn, precis som hos den mytologiska enhörningen.

Relieferna på flaggmasternas nedre del skapades utifrån skisser av den tidigare chefen för Göteborgs konstmuseum, Axel Romdahl (1880-1951). Själva masterna är utförda efter ritningar av arkitekt Ragnar Ossian Swensson (1882-1959).

År 2012 gjordes en ny förgyllning av sjöhästarna som pryder postamentets övre del.

Konstnären Bror Chronander föddes 1880 i Ystad. Han avled 1964 i Malmö. Han studerade för Richard Bergh på Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Därefter flyttade han till Göteborg 1903 för studier på Valands konstskola. Han var verksam i Göteborg i större delen av sitt liv och kom senare att alltmer verka som porträttecknare och blev en erkänt duktig sådan.

Verket Flaggmaster är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

De fem världsdelarna (Järntorgsbrunnen)

Tore Strindberg, "De fem världsdelarna". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

På Järntorget berättar fem kvinnor och ett skepp om Göteborgs tid som viktig järnhamn. Här återges järnets väg från Sveriges järnbruk via Göteborg och över haven till fem kontinenter.

De fem världsdelarna, även kallad Järntorgsbrunnen, är en fontänskulptur av Tore Strindberg. Konstverket påminner precis som torgets namn om epoken från mitten av 1600-talet till sent 1800-tal. Då var järnet Sveriges dominerande exportvara och Göteborg en viktig järnhamn. I norra änden av torget låg järnvågen. Där vägdes järnet och kvalitetskontrollerades innan det skeppades vidare ut i världen.

Verket består av en fontän i granit och ett brunnskar i gjutjärn. Runt brunnen sitter fem kvinnor som symboler för fem kontinenter: Amerika med Frihetsgudinnan i sin hand, Asien i lotusställning, Australien ridande på en sköldpadda, Afrika med ett vattenkrus i händerna och Europa som ser sig i spegeln.

Ovanför kvinnorna seglar ett skepp över fem böljande vågor eller kanske de fem världshaven. Vattnet från urnan har också tolkats som en bild av frihandelsteorin som lanserades i början 1800-talet. Det strömmande vattnet skulle kunna stå för den internationella frihandeln som når ut till alla världsdelar.

Runt brunnskaret, som utformades tillsammans med arkitekten Carl Bergsten, finns trettio stämplar från de svenska järnbruk som skeppade sina produkter via Göteborg.

Flyttad två gånger

När trafiken ökade runt Järntorget flyttades fontänskulpturen något och blev rondell för biltrafiken. Men i och med Göteborgsöverenskommelsen och arbetet med Kringen försvann biltrafiken på stora delar av torget och år 2000 återinvigdes verket nära sin ursprungliga plats. När spegeln till Europa-skulpturen stals 2009, anlitades smeden Bo Samuelsson för att gjuta en ny. Han rekonstruerade den gamla via foton och gjorde en kopia i brons.

Skulptören och medaljgravören Tore Strindberg levde i Stockholm mellan 1882 och 1968. Han är främst känd för bronsskulpturer i en klassicerande och realistisk stil och har medverkat i en rad internationella utställningar.

Verket De fem världsdelarna är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Poseidon med brunnskar

Poseidon. © Carl MIlles/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mitt på Götaplatsen finns ett av hamnstaden Göteborgs mest kända landmärken. Här står en sju meter hög version av den grekiska havsguden Poseidon, inramad av stadens kulturinstitutioner.

Statyn föreställer en naken Poseidon på en sten i en bassäng full av havsvarelser. Under vattenlinjen och precis ovanför ytan finns alger, hummer, krabba, fisk, koraller, snäckor och musslor. På huvudet har guden en stiliserad mussla och i händerna en snäcka och en vattensprutande fisk.

I brunnskaret finns också sex mindre skulpturer och reliefer med vidunder som tritoner, najader, fiskar och sjöjungfrur.

Till Göteborgs 300-årsjubileum ville staden förverkliga ett nytt konstverk i fonden av Avenyn. Lagom till jubileumsutställningen 1923 färdigställdes flera av stadens nu mest kända byggnader, till exempel Liseberg, Göteborgs konstmuseum och Göteborgs Konsthall. Men på mitt på Götaplatsen fanns bara en provisorisk springbrunn på plats.

Först 1927 byttes den provisoriska brunnen till dagens bronsbrunn. 1931 avtäcktes till slut Poseidon skulpterad av Carl Milles. Till den högtidliga ceremonin samlades cirka 20 000 människor.

Kritik mot skulpturen

Till en början tyckte många att skulpturen var ful och med felaktiga proportioner. Enligt konstnären var de långa benen medvetet formade för att göra verket mer intressant och mindre akademiskt. Kritiken mot skulpturens utseende var under en period så stor att konstnären erbjöd sig att göra en ny version, något som aldrig blev verklighet.

Under åren har Poseidon både smyckats och skadats. Han har klätts med flamencokjol, vit chalmeristrock och klätts ut till Hulken och Joakim von Anka. 1981 placerade någon en sprängladdning runt Poseidons ena vad och ett stort stycke metall sprängdes bort. 2011 restaurerades statyn och rost, alger och mossa avlägsnades. Även det gamla vattenledningssystemet under skulpturen ersattes med ett nytt.

En mindre version av konstverket finns på Millesgården i Lidingö. Brunnskaret tillverkades hos Herman Bergmans bronsgjuteri i Stockholm och Poseidonskulpturen göts på Lauritz Rasmussens Broncestøberi i Köpenhamn.

Carl Milles

Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer i brons eller gips dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.

Verket Poseidon med brunnskar är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Bältespännarna

Längs Avenyns gångstråk mittemot Stora teatern utspelas en kamp mellan två mansfigurer av brons. Vad de slåss om berättas i bildsekvenser längs skulpturens sockel.

Bältespännarna är en nationalromantisk skulptur av Johan Peter Molin. Den föreställer två män som slåss om samma kvinna genom den mytiska tvekampsformen spänna bälte. De två stridande parterna fick varsin kniv och spändes sedan ihop med ett bälte kring midjan.

Text från den fornnordiska Eddan

På sockeln berättar reliefer om bältespännardramats olika faser. På tre av sidorna finns slingrande ormliknande runor. Molin hade redan tidigt i arbetet med verket bestämt sig för att inkludera texter från den fornnordiska Eddan i runskrift på skulpturens sockel. Detta innebar vissa svårigheter då Eddan inte är skriven med runskrift och han fick därför ta hjälp av olika språkforskare för att få till detta korrekt.

Den text som återges är från Den Äldre Eddan och ingår i sångerna från Hamdismal och Havamal. På den horisontella raden med runor lyder orden översatt:

ensam är jag worden, som asp i holti (lunden)
fattig på fränder, som furen på quistar

Det är dock först i den omgjutna bronsversionen från 1914, (som i sin tur är en kopia av den som är placerad vid Nationalmuseum i Stockholm från 1867), som runskriften finns med på sockeln.

Bältespännarna blev en av sin tids mest uppmärksammade skulpturer i Europa och gav upphov till både dikter, romaner samt en opera i Österrike. I Sverige visades skulpturen för första gången i Stockholm 1860. Den ställdes senare ut i Berlin och därefter på världsutställningen i London 1862.

Förstörd av havsluften

Den första versionen som invigdes 1863 och var utförd i bronsbelagd zink beställdes och bekostades av välbeställda göteborgare. Men materialet var inte bra ur hållbarhetssynpunkt och skulpturen började vittra sönder av den göteborgska havsluften. För att rädda den gjordes denna avgjutning i brons som stod klar 1914.

Den gamla zinkversionen såldes till Vänersborg. Även där ersattes den med en bronsavgjutning 1964. Ytterligare en version finns i Mästarnas Park i Hällefors.

Två svenska ministrar

Som en kuriositet kan nämnas att när Molin arbetade med modellen till Bältespännarna i Rom besöktes han av två vänner, skalden Gunnar Wennerberg och historikern Hans Forsell. De fick då agera modeller till de två kämparnas huvuden. 1870 blev Gunnar Wennerberg utsedd till ecklesiastikminister (utbildningsminister) och några år senare, 1875, blev Hans Forsell utsedd till finansminister.

Johan Peter Molin levde mellan 1814 och 1873. Han föddes i Göteborg och studerade i Köpenhamn, Rom och Paris. 1855 blev han professor i skulptur vid Konstakademin i Stockholm. I Kungsträdgården, Stockholm, finns Molins berömda verk Molins fontän och Karl XII-statyn.

Verket Bältespännarna är delvis bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Acceleration

Med en accelererande spiralrörelse fångar den abstrakta formationen intresse bland Vasaparkens besökare.

Verket i form av en rund pelare är gjort i sten och brons och beskriver en spiralrörelse. Från nedre delen av bronset är en grund och bred fördjupning skapad för att längre upp bli djupare och tätare mot skulpturens topp.

Konstnären Ida Isaksson-Sillén föddes 1933 i Överkalix, Norrbotten och är utbildad vid konsthögskolan Valand i Göteborg. Hon arbetar med flera olika material och utforskar ofta rum och rörelse i sina verk. Förutom Acceleration finns Isaksson-Silléns skulptur Hästhuvud i Högsbo.

Verket Acceleration är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.