Brons-arkiv - Sida 3 av 18 - Göteborg Konst

Gränslös tanke

Mitt i Kunskapscentrum Lindholmen står ett fem meter högt torn, bestående av bokstäver, symboler, två hjul och geometriska former. Högst upp tronar en mänsklig hjärna.

Med sin placering vid Lärdomsgatan och Forskningsgången är det lätt att tankarna går till människans intellektuella utveckling.

Längst ner mot marken stöder sig tornet på ett gammaldags hjul och två triangulära delar. Är det möjligen formen av en gammal plog? Ovanför det består tornet av olika symboler ur vilka så småningom bokstäverna utvecklas. Två så kallade solkors finns på var sin sida. Solkors är en gammal symbol som bland annat finns på hällristningar från stenåldern och symboliserar solen.

Inblandat bland symbolerna finns ett antal bokstäver från det latinska alfabetet återgivna. Högst upp finns ett ”m” i så kallad frakturstil eller gotisk skrift. Som avslutning innan hjärnan på toppen, sitter ett strikt format maskintillverkat hjul. Konstverket går populärt under namnet ”Hjärnan”.

Blev skulptör sent i livet

Författaren och konstnären Eino Hanski föddes 1928 i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och familjen flydde senare därifrån i samband med tyskarnas belägring av staden. 1945 anlände de till Sverige. Tjugo år senare 1965 debuterade han som författare och skrev närmare 20 böcker. Många av hans böcker behandlade tiden i och flykten från Sovjetunionen.

Först på senare år började Hanski skulptera och han kom att göra flera offentliga verk i Göteborg. Utöver detta verk har han gjort Medmänsklighet, också på Lindholmen, Stigbergs-Lasse i Gathenhielmska kulturreservatet och skulpturen Månskäran. Hanski avled i Göteborg år 2000.

Verket finansierades av Älvstranden Utveckling AB i samband med utvecklingen av Kunskapscentrum Lindholmen.

Lejon

"Lejon", Johan Axel Wetterlund © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Två lejon blickar ut över staden från sin upphöjda position på var sin sida av entrén till universitetsbyggnaden. Lejonet som symbol står för mod och styrka och användes flitigt runt sekelskiftet 1900 som arkitektoniskt inslag, bland annat för att markera betydelsen av en byggnad och dess verksamhet.

Tidigare hade Göteborgs Högskola, som det hette på den tiden, legat i relativt enkla lokaler. Runt sekelskiftet kom kritik från flera håll där man ansåg att lokalerna inte var ändamålsenliga och att skolan behövde en högre status, vilket man menade kunde uppnås genom att bygga en ny fristående byggnad.

Köpmannen Oscar Ekman erbjöd sig att finansiera hela bygget av en ny högskola och donerade i början av 1901 summan 450 000 kronor, vilket täckte alla kostnader för uppförandet. År 2019 motsvarar den summan 25,5 miljon kronor. Byggnaden ritades av arkitekterna Ernst Torulf och Erik Hahr och stod färdig 1907.

Vid invigningen närvarade bland annat kronprins Gustaf och dåvarande ecklesiastikminister Hugo Hammarskjöld.

De två snarlika lejonen av Johan-Axel Wetterlunds stod då på sina postament och blickade ut över alla de som samlats för invigningen.

Lejon vanligt motiv för konstnären

Konstnären Johan-Axel Wetterlund föddes 1858 i Habo, Västra Götaland och avled 1927 i Köln. Han studerade vid Slöjdskolan i Stockholm och fick efter skolan arbete som modellör hos en arkitekt. Han fick ett statligt resestipendium och studerade skulpturala utsmyckningar i Tyskland, Frankrike och Italien. Han fick också ett flertal större uppdrag, bland annat åtta statyer på Stockholm slott, samt flera altargestaltningar i olika Stockholmskyrkor.

Efter att han skulpterat de två lejonen till Göteborgs universitet blev djur, och särskilt lejon, ett vanligt förekommande motiv för Wetterlund. I hans levnadsteckning framgår att det mer fria skulpterandet med djurmotiv var mer inspirerande och till glädje för honom jämfört med de många beställningar av medaljer och plaketter han fick.

Bland bilderna finns ett gammalt kolorerat fotografiskt vykort från invigningen 1907.

Medmänsklighet

Medmänsklighet © Eino Hanski. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

En arm med en öppen hand pressar sig med så pass stor kraft ut ur ett stycke granit att stenen splittras. Ned i den öppna handen sprutar en stråle vatten från en fontän.

Eino Hanskis konstverk är placerat på en torgliknande yta mellan gymnasiebyggnaderna på Lindholmen. Hela gestaltningen består av en stensättning med en damm i mitten och en fontän. I ena hörnet av dammen står ett högt granitblock. Ur blocket sticker en lång arm i brons ut. Runt själva hålet i stenen där armen kommer ut ser vi bitar av granit som om de krossats och pressats ut av armens kraft.

Det finns en tydlig symbolik i detta verk med sin utsträckta hand, kopplad till konstnärens egen historia med flykten från Leningrad och det mottagande han och hans familj fick när de kom till Sverige.

Författaren och konstnären Eino Hanski föddes 1928 i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och familjen flydde senare därifrån i samband med tyskarnas belägring av staden. 1945 anlände de till Sverige. Tjugo år senare debuterade han som författare och skrev närmare 20 böcker. Många av hans böcker behandlade tiden i och flykten från Sovjetunionen.

Först på senare år började Hanski skulptera och han kom att göra flera offentliga verk i Göteborg. Förutom detta verk har han gjort Gränslös tanke, också på Lindholmen, Stigbergs-Lasse i Gathenhielmska kulturreservatet och skulpturen Månskäran. Hanski avled i Göteborg år 2000.

Verket finansierades av Älvstranden Utveckling AB i samband med utvecklingen av Kunskapscentrum Lindholmen.

Berättelser från de sju haven – Sjöhästar

Sjöhästar © Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Längs promenadstråket vid Sannegårdskajen finns en konstgestaltning i fyra delar som alla på något sätt har med havet och sjöfart att göra. Tillsammans bildar de en slags visuell berättelse. Den fjärde delen sett från hamnkanalen kallas ”Sjöhästar”.

Två sjöhästar tittar fram ur varsin mosaikklädd sockel. Nedanför dem sticker stjärten av en upp och nedvänd sjöhäst upp ur kullerstenarna.

Så här berättar konstnären om sina verk:

”Verken består av fyra delar. Varje del är placerad framför varsin entré mot hamnen. Verken är inte illustrationer till existerande berättelser utan snarare illustrationer till berättelser som betraktaren själv får finna ut”.

De andra delarna heter Sälgubbe, Skeppskatt och Galjonsfigur.

Jill Lindström är född 1951 och utbildad på Hovedskous målarskola, samt på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands. I Göteborg har hon även utfört verket Från klar himmel (tillsammans med Peter Kruse) och Möte på Stabbetorget.

Berättelser från de sju haven beställdes och bekostades av Riksbyggen, Familjebostäder och HSB.

Berättelser från de sju haven – Galjonsfigur

Galjonsfigur © Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Längs promenadstråket vid Sannegårdskajen finns en konstgestaltning i fyra delar som alla på något sätt har med havet och sjöfart att göra. Tillsammans bildar de en slags visuell berättelse. Den tredje delen sett från hamnkanalen kallas ”Galjonsfigur”.

En galjonsfigur eller ett kuttersmycke som denna typ av fartygsdekoration kallas, var oftast en kvinnofigur snidad i trä och fanns på större segel- och örlogsfartyg. Figuren kunde relatera till fartygets namn eller så var den en anonym kvinnogestalt.

Här är kvinnofiguren gestaltad i brons och fastsatt mot en imaginär fartygsför skapad av betong och rött kakel.

Så här berättar konstnären om sina verk:

De andra delarna heter Sälgubbe, Skeppskatt och Sjöhästar.

Jill Lindström är född 1951 och utbildad på Hovedskous målarskola, samt på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands. I Göteborg har hon även utfört verket Från klar himmel tillsammans med Peter Kruse och Möte på Stabbetorget.

Berättelser från de sju haven beställdes och bekostades av Riksbyggen, Familjebostäder och HSB.

Berättelser från de sju haven – Skeppskatt

Berättelser från de sju haven - Skeppskatt © Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Längs promenadstråket vid Sannegårdskajen finns en konstgestaltning i fyra delar som alla på något sätt har med havet och sjöfart att göra. Tillsammans bildar de en slags visuell berättelse. Den andra delen sett från hamnkanalen kallas ”Skeppskatt”.

Den kakelklädda formen föreställer stäven på ett fartyg ur vars inre en katt tränger sig fram och står där stadigt med sina framtassar på marken. Katten är gjord i brons, medan stäven är klädd i gult kakel. Kanske handlar skulpturen om en skeppskatts öde?

Så här berättar konstnären om sina verk:

De andra delarna heter Sälgubbe, Galjonsfigur och Sjöhästar.

Jill Lindström är född 1951 och utbildad på Hovedskous målarskola, samt på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands. I Göteborg har hon även utfört verket Från klar himmel tillsammans med Peter Kruse och Möte på Stabbetorget.

Berättelser från de sju haven beställdes och bekostades av Riksbyggen, Familjebostäder och HSB.

Berättelser från de sju haven – Sälgubbe

Berättelser från de sju haven © Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Längs promenadstråket vid Sannegårdskajen finns en konstgestaltning i fyra delar som alla på något sätt har med havet och sjöfart att göra. Tillsammans bildar de en slags visuell berättelse. Den första delen sett från hamnkanalen kallas ”Sälgubbe”.

På en mosaikklädd vågform sitter en sälliknande figur med ett människoliknande ansikte och ett lätt truligt uttryck. Mönstret i den blågröna mosaiken visar ett brusande och virvlande vatten på ena sidan, och två segel på den andra. Kanske längtar sälgubben ut till friheten och havets vilda vågor?

Så här berättar konstnären om sina verk:

De andra delarna heter Skeppskatt, Galjonsfigur och Sjöhästar.

Jill Lindström är född 1951 och utbildad på Hovedskous målarskola, samt på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands. I Göteborg har hon även utfört verket Från klar himmel tillsammans med Peter Kruse, och Möte på Stabbetorget.

Berättelser från de sju haven beställdes och bekostades av Riksbyggen, Familjebostäder och HSB.

J.A Wadman

Johan Peter Molin, "J A Wadman". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Johan Anders Wadman verkade som poet och diktare i Göteborg och kallades ”Göteborgs Bellman”. År 1869 avtäcktes bysten föreställande honom i Lorensbergsparken.

Wadman föddes 1777 i Karlskrona och kom till Göteborg 1814. Han hade dessförinnan arbetat som informator och lärare i Sverige och Finland. Han deltog senare även i fälttågen i Tyskland, Belgien och Norge 1813-14, där han under befattningen kommissarie hade som uppgift att ta hand om sjukvårdsförrådet.

Det var då som det, på sin tid, bevingade begreppet ”Utsupet, sa Wadman” myntades. Svaret syftade på en fråga från ansvariga myndigheter om var det brännvin fanns som ingick i läkemedelsförrådet.

Skalden J.A Wadman fick aldrig någon större ekonomisk framgång i sitt diktande och dog utfattig år 1837 i sin lägenhet på Kvarnbergsgatan i Göteborg.

Hans samlade skrifter publicerades i tre utgåvor under åren 1855-56, dock med ändringar av ”anständighetsskäl”, då man ansåg att Wadman var alltför grov i sitt språk.

Medlemmar i ordenssällskapet Göta Par Bricole finansierade porträttet som utfördes av konstnären Johan Peter Molin, som även gjort skulpturen Bältespännarna.

2012 placerades bysten av Wadman i Vasaparken. Dessförinnan hade den stått i Lorensbergsparken och Kronhusparken.

Lodjur

På gräsmattan strax innanför Lisebergs huvudentré står några skulpturer, varav Lodjur är den enda som föreställer ett djur.

Ett lodjur, med bägge baktassarna och vänster framtass i marken, vrider huvudet bakåt som om det letar efter något. Vänster ben är lyft och vinklat bakåt i den riktning lodjuret tittar.

Skulpturen finns i flera exemplar och går att se bland annat i Uppsala och i Skoghall i Värmland.

Konstnären Arvid Knöppel

Konstnären och författaren Arvid Knöppel föddes 1892 i Luleå, och avled 1970. Från 1944 och fram till sin död var han bosatt på sin gård Knöppelåsen utanför Arvika i Värmland. Han anlade där en mindre zoologisk trädgård där han höll ett flertal nordiska djur, som han använde som modeller till sina teckningar, grafiska bilder och skulpturer. Knöppels skulpturer finns på ett flertal platser runt om i Sverige.

Så här skrev författaren och konstnären Gunnar Brusewitz om Arvid Knöppel:

”Det finns i hans bästa djurstudier en slags oskuld i linjen alldeles som om en vore tecknad i skapelsens gryningsljus, så omedveten och ren och samtidigt så obarmhärtigt avslöjande”.

I Göteborg finns även skulpturerna Lekande björnar och Hjortdjur av Arvid Knöppel.

Skulpturen är inköpt och bekostad av Liseberg AB.

RomanoParken – Sång om en plats

Överblick där man ser platån, bänken, trädet, hjulet och skulpturen som föreställer de lindade skorna.

RomanoParken - Sång om en plats på Stadsmuseets innergård © Knutte Wester/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

RomanoParken – Sång om en plats är ett konstverk av Knutte Wester som gestaltar en mosaik av romska erfarenheter och minnen. Främst är verket en plats, som består av flera delar: ett namn, fyra skulpturer, en platå, en skylt, ett träd och ett ljudkonstverk.

Konstnären Knutte Westers ursprungliga uppdrag var att skapa ett minnesmärke över romernas historia i Göteborg, men efter många samtal med personer ur den nationella minoriteten romer formulerade han om sitt uppdrag. Det var omöjligt att skapa ett minnesmärke som sammanfattar eller symboliserar en romernas historia. Istället har Knutte Wester skapat en konstgestaltning där många känslor, minnen och berättelser får finnas samtidigt, och där lyssnandet som metod har varit centralt.

Många av dem som Wester intervjuade i arbetet med verket vittnade om avsaknaden av en fast plats. RomanoParken är därför tänkt att vara just en plats, fysiskt såväl som i minnet och tanken. Platsen knyts samman genom ljudverket, där vi kan ta del av minnesfragment från alla de berättelser som har gett upphov till konstverket som helhet. Här finns minnen så svåra att man inte vill minnas, men också minnen av kärlek och värme mitt i kylan.

Förutom ljudverket består gestaltningen av en platå i trä och fyra skulpturer i brons, som föreställer en siluett av ett hus eller ett hem, ett par skor av lindade tygremsor, ett vagnshjul och en bänk med knutna händer som knoppar.

Ska flyttas efter Västlänken

Från maj 2020 till februari 2022 var verket tillfälligt placerat på Stadsmuseets innergård.

När bygget av Västlänken är klart kommer RomanoParken – Sång om en plats att installeras permanent i den framtida Bergslagsparken mellan Centralstationen och Regionens hus (förr kallad BJ-parken). Till dess är verket magasinerat.

Gestaltningen kommer att placeras vid ett av parkens äldsta träd, en alm. Inuti platån kommer ett litet blommande träd att planteras, som en symbol för framtiden, eller kanske ett försök till förlåt. Platsen är inte slumpmässigt vald – under 1950-talet fanns en romsk bosättning där som drevs bort.

RomanoParken är på så sätt inte ett färdigt konstverk, inte en färdigdefinierad plats. Det lilla trädet kommer att växa med tiden, liksom berättelserna växer från förr in i framtiden.

Konstnären Knutte Wester (född 1977 i Eskilstuna) är konstnär och filmare. Han är utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå universitet och Wits University i Johannesburg. I sin konst lyfter han ofta upplevelser av att hantera och leva i en orättvis omvärld.

Verket RomanoParken – Sång om en plats är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Här kan du läsa mer om verket och en intervju med konstnären Knutte Wester.

På goteborgkonst.se/romanoparken kan du både lyssna på och läsa en transkribering av ljudverket på svenska. Du kan också läsa översättningar av ljudverket på de romska varietéerna arli, gurbeti, kaale, kelderash, lovari, resanderomani och rumungri.