"Lekande björnar", Arvid Knöppel. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Scenen beskriver en tänkt scen från naturen med en björnhona och hennes unge. Honan har klättrat upp på en höjd och tittar ner på sin unge stående på bakbenen.
Troligen kan man beskriva scenen som en dag i skolan för björnungen, där modern genom att utsätta sin unge för en utmaning lär den att bli bättre på att klättra och därmed också bättre rustad för att så småningom kunna klara sig på egen hand.
Konstnären Arvid Knöppel
Konstnären och författaren Arvid Knöppel föddes 1892 i Luleå, och avled 1970. Från 1944 och fram till sin död var han bosatt på sin gård Knöppelåsen utanför Arvika i Värmland. Han anlade där en mindre zoologisk trädgård där han höll ett flertal nordiska djur, som han använde som modeller till sina teckningar, grafiska bilder och skulpturer. Knöppels skulpturer finns på ett flertal platser runt om i Sverige.
Så här skrev författaren och konstnären Gunnar Brusewitz om Arvid Knöppel:
”Det finns i hans bästa djurstudier en slags oskuld i linjen alldeles som om en vore tecknad i skapelsens gryningsljus, så omedveten och ren och samtidigt så obarmhärtigt avslöjande”.
Ytterligare två verk av konstnären Arvid Knöppel finns i Göteborg, Lodjur på Liseberg och Hjortdjur i Nya Allén.
Verket Lekande björnar är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Spegling", © Åke Thornblad/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Den kubistiska skulpturen delar betraktarna. Några ser ett abstrakt icke-föreställande verk. Andra ser en kvinnofigur i ena halvan och i den andra två män, eller kanske en man som speglar sig.
Konstverket på Kortedala torg är skapat av skulptören, tecknaren, keramikern och grafiken Åke Thornblad. Det placerades på torget 1973. En något mindre version av skulpturen i stål finns på Hässelby Strand i Stockholm.
Åke Thornblad levde mellan 1929 och 2015. Han arbetade under mitten av 1940-talet som drejare och keramiker vid Höganäs Keramik. Efter skulpturstudier på Valands konstskola i Göteborg blev han också en av skolans lärare. Han är som exempel representerad på Moderna museet i Stockholm och hans verk har visats på utställningar på bland annat Liljevalchs konsthall och Göteborgs konsthall.
Verket Spegling är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Ung man", © Astrid Noack. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Som ett blickfång i änden av Ståthållaregatans allé i Kungsladugård står en naken ung man i nästan naturlig storlek.
Konstverket skapades 1948, men placerades i Kungsladugård 20 år senare, 1968. Liksom många av Astrid Noacks verk har det både ett personligt uttryck och inspiration från antikens formspråk.
Den danska skulptören levde mellan 1888 och 1954. Hon både utbildade sig och arbetade bland annat i Paris. Efter att ha börjat sin bana inom konsthantverk och porslinsmålning övergick hon till bildhuggeri och skulptur.
Ett annat verk av Noack, Stående kvinna, finns på Göteborgs konstmuseum och ingår i Danmarks kulturkanon (en lista på konstverk som anses särskilt betydelsefulla). I Skagen finns hennes skulptur av konstnären Anna Ancher, som av många anses vara hennes viktigaste. Astrid Noacks ateljé på Rådmansgade i Köpenhamn är bevarad och förvaltas av Foreningen Astrid Noacks Atelier.
Verket Ung man är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
© Nanna Ullman. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Utanför Skårs herrgård i Örgryte står tre skolflickor i ivrig diskussion. Bronsskulpturen av Nanna Ullman finns numera bara ett stenkast från konstnärens tidigare bostad och ateljé.
1954 beslöt Göteborgs Stad att Korsvägen vid Liseberg skulle få ett nytt konstverk. Valet av konstnär föll på Nanna Ullman. Hon hade tidigare utfört skulpturen Skolflicka på Kyrkbytorget och gjort sig känd för sina barn- och ungdomsporträtt. Skulpturen Diskussion invigdes 1957 på sin dåvarande plats vid Korsvägen.
Det var en tid då kvinnor ofta avbildades av manliga konstnärer. Ofta som nakna, mystiska naturväsen eller mytologiska gudinnor. Motivet med tre skolflickor i tidstypiska kläder var inte lika vanligt och säkerligen ganska radikalt.
Över 60 år senare, när arbetet med Västlänken satts igång, behövde skulpturen flyttas. Under ett halvår stod den i förvar medan kommunen letade efter den rätta platsen. Först 2018 fick den sin nya placering – mycket tack vare Anna Frej, en invånare som hörde av sig till kommunen.
Anna Frej berättade att det var hon och hennes två vänner Marianne Wallin-Ullman och Barbro Åvall som 13-åringar stått modell för verket i konstnärens ateljé i Skår. Med den nya kunskapen föll valet till slut på gräsytan utanför Skårs herrgård, några hundra meter från konstnärens tidigare hem och ateljé.
Nanna Ullman levde mellan 1888 och 1964. Hon var dotter till en av Danmarks mest kända konstnärer, Viggo Johansen. Som 16-åring kom hon till Sverige för att bli möbelsnickare. Därefter vidareutbildade hon sig till skulptör på Konstakademin i Köpenhamn. 1929 gifte hon sig med Sigfrid Ullman, lärare på Valands konstskola, och bosatte sig i Göteborg. Hennes konst finns på Moderna museet i Stockholm och Nasjonalgalleriet i Oslo. I Göteborg kan den också upplevas i Trädgårdsföreningen, på Sahlgrenska sjukhuset och på Göteborgs konstmuseum.
Verket Diskussion är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Tampande pojkar", © Stig Blomberg. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturen föreställer två unga friska pojkar i en brottningslek.
I tiden efter andra världskriget fanns en tro på en bättre värld och en framtidsoptimism hos många människor. I ett flertal av de konstverk som skapades under denna tid avbildades just barn och ungdomar som fick symbolisera hopp om framtiden och för kommande generationer.
Utöver denna symbolik lyfts också betydelsen av en sund livsstil, lek och idrott fram.
Skulpturen köptes in för att placeras vid den dåvarande entrén till Slottsskogsvallen och skulle motivmässigt knyta an till idrott.
Att just pojkarna ägnar sig åt brottning medan flickorna i skulpturen bredvid ägnar sig åt att spela boll får kanske ses som en tidsmässig stereotyp.
Konstnären Stig Blomberg levde 1901-1970 och utbildade sig vid Konsthögskolan i Stockholm. Han har gjort många offentliga konstverk runtom i landet. I Göteborg har han förutom dessa skulpturer även utfört den tolv meter höga skulpturen ”Apollon och Asklepios” från 1959 som pryder fasaden på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Verket ”Bollspelande flickor”och ”Tampande pojkar” är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Bollspelande flickor", © Stig Blomberg. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Här skildras två unga flickor inbegripna i en lek med en boll.
I tiden efter andra världskriget fanns en tro på en bättre värld och en framtidsoptimism hos många människor. I ett flertal av de konstverk som skapades under denna tid avbildades just barn och ungdomar som fick symbolisera hopp om framtiden och för kommande generationer.
Utöver denna symbolik lyfts också betydelsen av en sund livsstil, lek och idrott fram.
Skulpturen köptes in för att placeras vid den dåvarande entrén till Slottsskogsvallen och skulle motivmässigt knyta an till idrott.
Att just flickorna ägnar sig åt bollspel medan pojkarna i skulpturen bredvid ägnar sig åt brottningsövningar får kanske ses som en tidsmässig stereotyp.
Konstnären Stig Blomberg levde 1901-1970 och utbildade sig vid Konsthögskolan i Stockholm. Han har gjort många offentliga konstverk runtom i landet. I Göteborg har han förutom dessa skulpturer även utfört den tolv meter höga skulpturen ”Apollon och Asklepios” från 1959 som pryder fasaden på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Verket ”Bollspelande flickor”och ”Tampande pojkar” är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
© Eric Grate/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020
Halvt skymd under en björk står en skulptur, föreställande en ung kvinna, som symbol för våren.
Konstverket från 1950 är i viss mån typiskt för sin tid då unga och ofta nakna kvinnogestalter var ett populärt motiv hos många konstnärer. Här är verket döpt till ”Våren” och utifrån den titeln kan symboliken möjligen kopplas till ”växande”, ”ungdom” och ”framtidshopp”. En symbolik som låg nära till hands under tiden efter Andra världskriget.
Skulpturen tillkom under en period när bostadsbyggandet var stort i Göteborg och då bland annat flera nya torg och öppna samlingsytor tillkom. Man ansåg att dessa platser behövde intressanta konstnärliga inslag och i samverkan med de olika bostadsbolagen placerades ett flertal konstverk runt om i Göteborg. Just den här skulpturen köptes in tillsammans med en annan skulptur av samma konstnär, med namnet Sommaren (Ung man), som är placerad på andra sidan staden i Bräcke.
Ytterligare ett exemplar av Våren finns i Museiparken i Alingsås.
Konstnären Eric Grate
Eric Grate levde mellan 1896–1983 och var utbildad vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Han var professor vid Konstakademien, ledamot vid Statens konstråd och ledamot vid Thielska galleriets styrelse.
Under sin ungdom gjorde Eric Grate studieresor till Tyskland, Italien och Grekland och bodde i Paris under åren 1924–1933. Mötet med den grekiska skulpturkonsten har han själv beskrivit som en avgörande händelse för sitt skapande:
”Jag var tvungen att […] ompröva hela min inställning. Jag tror att det betydde ett reningsbad, ett klarläggande av de nödvändiga startpunkterna”.
Eric Grate har skapat flera andra offentliga konstverk i Göteborg: Bergslagsurnan, Sommaren (Ung man) och Snäckfågel.
Verket Våren är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Susanna". © Carl MIlles/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Inspirerad av berättelsen ”Susanna i badet” skapade Carl Milles denna skulptur, som genom åren stått på tre olika platser i Göteborg.
Från början var skulpturen i privat ägo och stod vid Viktor Rydbergsgatan 16. Men 1945 inköptes verket av Charles Felix Lindbergs donationsfond och blev då uppställd på Guldhedstorget. 1948 flyttades skulpturen igen, denna gång till Kvilletorget, då man ansåg att behovet av konstnärlig utsmyckning var större där.
Konstnären Carl Milles hämtade sin idé till detta verk ur Susanna i badet, en berättelse i en av apokryfterna till Gamla Testamentet . Berättelsen har bland annat blivit känd i Sverige genom Carl Michael Bellmans sång Joakim uti Babylon, och handlar om Joakims hustru, den sköna och dygdiga Susanna, som överraskas i badet av två gamla män, och när de avvisas av Susanna, lögnaktigt påstår att de ertappat henne med en älskare. Susanna döms till döden för äktenskapsbrott, men räddas till slut ändå.
Carl Milles
Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer i brons eller gips dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.
I Göteborg finns ett flertal verk av Carl Milles, som till exempel Delaweremonumentet, Poseidon med brunnskar och Danserskor.
Verket Susanna (Flicka med snäcka) är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Sommar", © Nils Sjögren. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
En naken kvinnofigur med bägge armarna uppsträckta, en vilande på huvudet och den andra bakom nacken. Står hon, nyss uppstigen ur sängen, ute och möter den värmande sommarsolens strålar?
Vilka tankar konstnären än hade kring sin gestaltning av Guldhedstorget kan vi bara gissa. Nu har skulpturen stått under träden i den lilla parken sedan 1947 och blickat ut över dammen och torget.
Nakna människokroppar i konsten
Motivet med nakna människogestalter har varit populärt och återkommit genom tiderna. Under antiken avbildades den mänskliga perfekta och sköna kroppen i form av atleter, sköna gudar och gudinnor. Före och efter första världskriget utvecklades nya tankar och idéer om skulptur inspirerade av bland annat folklig och i ett västerländskt perspektiv, exotisk konst. Många konstnärer ville hitta nya sätt att uttrycka sig på och hittade bland annat inspiration från afrikansk skulptur.
Parallellt med den abstrakta skulpturen fortsatte ändå många att arbeta med det figurativa fast kanske på ett annat sätt än antikens ideal.
I denna skulptur har troligen fokus inte legat på att skapa en så perfekt och skön kvinnokropp som möjligt utan här handlar det troligare om kvinnan som symbol.
Konstnären Nils Sjögren levde 1894-1952. Sjögren hade många stora offentliga uppdrag som skulptör, bland annat gjorde han ett antal brunnar i flera svenska städer. Hans största verk är Teaterbrunnen framför Stadsteatern i Malmö som invigdes 1953. Han är representerad vid bland annat Nationalmuseum, Moderna Museet i Stockholm och Kalmar konstmuseum.
Skulpturen tillkom under en period när bostadsbyggandet var stort i Göteborg och då bland annat flera nya torg och öppna samlingsytor byggdes. Man ansåg att dessa platser behövde intressanta konstnärliga inslag och i samverkan med de olika bostadsbolagen placerades ett flertal konstverk runt om i Göteborg.
Verket Sommar är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Spelande Pan", © Sigrid Fridman. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Den grekiska mytologins gudar har varit en viktig inspirationskälla för många konstnärer. Spelande Pan av Sigrid Fridman är ett exempel på detta.
Konstnären har gestaltat den mytologiska halvguden Pan enligt den traditionella bilden, som en man med pälsklädda ben och bockfötter spelande på en flöjt av sammansatta vassrör. Myten om Pan har senare gett namn åt denna typ av flöjt: Panflöjt.
Enligt den grekiska mytologin var Pan en lokal herdegud, son till guden Hermes och en nymf.
Panflöjt och panik
Berättelsen säger att Pan blev förälskad i nymfen Syrinx och började förfölja henne, varpå hon, för att undkomma hans uppvaktande, förvandlade sig till vass. Pan skar av vasstråna och band ihop dem till en flerstämmig flöjt. Genom att sedan regelbundet spela på flöjten erövrade han på så sätt henne.
Ett annat uttryck som härstammar från berättelsen är uttrycket ”panik” som kommer sig av att Pan, som var en skräckinjagande figur, rasande kunde sätta en boskapshjord i plötslig panik, om han blev störd i sin vila.
Konstnären Sigrid Friman föddes i Haparanda 1879 och avled i Stockholm 1963. Hon studerade bland annat i London och Paris och åkte på studieresor till Grekland, Tyskland, Portugal och Spanien. Hon finns representerad på bland annat Moderna Museet och Göteborgs Konstmuseum.
Verket Spelande Pan är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
