Artwork arkiv - Sida 39 av 41

Lekande björnar

"Lekande björnar", Arvid Knöppel. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

Scenen beskriver en tänkt scen från naturen med en björnhona och hennes unge. Honan har klättrat upp på en höjd och tittar ner på sin unge stående på bakbenen.

Troligen kan man beskriva scenen som en dag i skolan för björnungen, där modern genom att utsätta sin unge för en utmaning lär den att bli bättre på att klättra och därmed också bättre rustad för att så småningom kunna klara sig på egen hand.

Konstnären Arvid Knöppel

Konstnären och författaren Arvid Knöppel föddes 1892 i Luleå, och avled 1970. Från 1944 och fram till sin död var han bosatt på sin gård Knöppelåsen utanför Arvika i Värmland. Han anlade där en mindre zoologisk trädgård där han höll ett flertal nordiska djur, som han använde som modeller till sina teckningar, grafiska bilder och skulpturer. Knöppels skulpturer finns på ett flertal platser runt om i Sverige.

Så här skrev författaren och konstnären Gunnar Brusewitz om Arvid Knöppel:

”Det finns i hans bästa djurstudier en slags oskuld i linjen alldeles som om en vore tecknad i skapelsens gryningsljus, så omedveten och ren och samtidigt så obarmhärtigt avslöjande”.

Ytterligare två verk av konstnären Arvid Knöppel finns i Göteborg, Lodjur på Liseberg och Hjortdjur i Nya Allén.

Verket Lekande björnar är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Spegling

"Spegling", © Åke Thornblad/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

Den kubistiska skulpturen delar betraktarna. Några ser ett abstrakt icke-föreställande verk. Andra ser en kvinnofigur i ena halvan och i den andra två män, eller kanske en man som speglar sig.

Konstverket på Kortedala torg är skapat av skulptören, tecknaren, keramikern och grafiken Åke Thornblad. Det placerades på torget 1973. En något mindre version av skulpturen i stål finns på Hässelby Strand i Stockholm.

Åke Thornblad levde mellan 1929 och 2015. Han arbetade under mitten av 1940-talet som drejare och keramiker vid Höganäs Keramik. Efter skulpturstudier på Valands konstskola i Göteborg blev han också en av skolans lärare. Han är som exempel representerad på Moderna museet i Stockholm och hans verk har visats på utställningar på bland annat Liljevalchs konsthall och Göteborgs konsthall.

Verket Spegling är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Ung man

"Ung man", © Astrid Noack. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Som ett blickfång i änden av Ståthållaregatans allé i Kungsladugård står en naken ung man i nästan naturlig storlek.

Konstverket skapades 1948, men placerades i Kungsladugård 20 år senare, 1968. Liksom många av Astrid Noacks verk har det både ett personligt uttryck och inspiration från antikens formspråk.

Den danska skulptören levde mellan 1888 och 1954. Hon både utbildade sig och arbetade bland annat i Paris. Efter att ha börjat sin bana inom konsthantverk och porslinsmålning övergick hon till bildhuggeri och skulptur.

Ett annat verk av Noack, Stående kvinna, finns på Göteborgs konstmuseum och ingår i Danmarks kulturkanon (en lista på konstverk som anses särskilt betydelsefulla). I Skagen finns hennes skulptur av konstnären Anna Ancher, som av många anses vara hennes viktigaste. Astrid Noacks ateljé på Rådmansgade i Köpenhamn är bevarad och förvaltas av Foreningen Astrid Noacks Atelier.

Verket Ung man är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Olof Wijk

"Olof Wijk", Artur Johansson. © Foto: Svenrobert Lundquist

Initiativtagaren till skapandet av Nya Allén i Göteborg, Olof Wijk, är lämpligt nog placerad mitt i denna allé.

Bysten i granit är en fritt bearbetat förstoring efter ett original av skulptören J.P Molin. Konstnären Artur Johanssons porträtt restes 1956 för att hylla Olof Wijks arbete med tillkomsten av Nya Allén.

Olof Wijk (1786-1856) var en köpman, politiker och donator i Göteborg som aktivt bidrog till Göteborgs ombyggnad och försköning. Han skapade sig en stor förmögenhet på bland annat sågverk i Norrland och virkesexport.

Han och hustrun Caroline skapade också Stiftelsen Olof och Caroline Wijks fond vars uppdrag lyder: ”Fonden skall av stadsfullmäktige användas till förmån för Göteborgs samhälle till allmännyttiga, kulturella eller välgörande ändamål”.

Inskriptionen på sockeln lyder: ”OLOF WIJK 1786-1856 ALLÉNS FRÄMJARE”

Verket Olof Wijk är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Fina fisken

"Fina fisken", © Palle Pernevi. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013

Med abstrakta former och vattenspel välkomnar fontänskulpturen Fina fisken in på Dr Fries torg på Guldheden.

De organiska ytorna av rostfritt stål och de fem vattenstrålarna är inspirerade av havet och Lyrön i Bohuslän, där konstverket växte fram. Konstnären Palle Pernevi har själv svetsat samman verkets olika delar på plats.

Dr Fries torg stod klart 1953, i en tid då den offentliga konsten helst skulle vara en väl integrerad del i arkitekturen. I det här fallet skulle det dröja åtta år innan konstverket kom på plats. Samma år som torget invigdes provades en modell av Fina Fisken på torget. Två år senare antogs förslaget efter en pristävling. Först 1961 placerades den färdiga skulpturen i den mosaikbeklädda bassängen utformad av konstnären Bror Persson.

Skulptören och tecknaren Palle Pernevi levde mellan 1917 och 1997. Han hette egentligen Allan Axel Paul Pernevi och var lärare på Chalmers och konstskolan Valand i Göteborg. Många av hans verk är monument, modellskulpturer och byster i brons, sten och terrakotta. Hans verk finns på bland annat Moderna Museet, Göteborgs- och Malmös muséer. En mindre version av Fina fisken finns i skulpturparken vid Norrköpings Konstmuseum.

Verket Fina fisken är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Diskussion

© Nanna Ullman. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Utanför Skårs herrgård i Örgryte står tre skolflickor i ivrig diskussion. Bronsskulpturen av Nanna Ullman finns numera bara ett stenkast från konstnärens tidigare bostad och ateljé.

1954 beslöt Göteborgs Stad att Korsvägen vid Liseberg skulle få ett nytt konstverk. Valet av konstnär föll på Nanna Ullman. Hon hade tidigare utfört skulpturen Skolflicka på Kyrkbytorget och gjort sig känd för sina barn- och ungdomsporträtt. Skulpturen Diskussion invigdes 1957 på sin dåvarande plats vid Korsvägen.

Det var en tid då kvinnor ofta avbildades av manliga konstnärer. Ofta som nakna, mystiska naturväsen eller mytologiska gudinnor. Motivet med tre skolflickor i tidstypiska kläder var inte lika vanligt och säkerligen ganska radikalt.

Över 60 år senare, när arbetet med Västlänken satts igång, behövde skulpturen flyttas. Under ett halvår stod den i förvar medan kommunen letade efter den rätta platsen. Först 2018 fick den sin nya placering – mycket tack vare Anna Frej, en invånare som hörde av sig till kommunen.

Anna Frej berättade att det var hon och hennes två vänner Marianne Wallin-Ullman och Barbro Åvall som 13-åringar stått modell för verket i konstnärens ateljé i Skår. Med den nya kunskapen föll valet till slut på gräsytan utanför Skårs herrgård, några hundra meter från konstnärens tidigare hem och ateljé.

Nanna Ullman levde mellan 1888 och 1964. Hon var dotter till en av Danmarks mest kända konstnärer, Viggo Johansen. Som 16-åring kom hon till Sverige för att bli möbelsnickare. Därefter vidareutbildade hon sig till skulptör på Konstakademin i Köpenhamn. 1929 gifte hon sig med Sigfrid Ullman, lärare på Valands konstskola, och bosatte sig i Göteborg. Hennes konst finns på Moderna museet i Stockholm och Nasjonalgalleriet i Oslo. I Göteborg kan den också upplevas i Trädgårdsföreningen, på Sahlgrenska sjukhuset och på Göteborgs konstmuseum.

Verket Diskussion är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Bergslagsurnan

"Bergslagsurnan" © Eric Grate/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013

På Allmänna vägen mitt emot Karl-Johanskyrkan skapades omkring år 1920 en lek- och viloplats åt stadens invånare. Ett par år senare kompletterades platsen med denna urna i gjutjärn, gjuten 1921.

Bergslagsurnan, som är utförd av konstnären Eric Grate, gjöts på det anrika gjuteriet Näfveqvarns Bruk som startade redan 1623, då beläget vid Bråviken, mellan Nyköping och Norrköping.

Urnan är formgiven i en klassicistisk stil och pryds av en treradig relief. Där beskrivs processen med järngjutning i ett historiskt perspektiv. Vi ser arbetare mana på en häst med en fullastad kärra. På andra raden syns arbetare bereda och lasta in bränsle i ugnen och motivet i raden längst ner beskriver arbetet i gruvan med att bryta järnmalmen.

Näfveqvarns Bruk

I början av 1900-talet började Näfveqvarns Bruk samarbeta allt mer dåtidens etablerade konstnärer och formgivare och fick på detta sätt ett uppsving för sina produkter och blev också internationellt kända efter att ha presenterat dessa på bland annat på Jubileumsutställningen 1923, i Göteborg, Världsutställningen i Paris, 1925 och konstindustriutställningen i New York, 1927.

Bergslagsurnan, Lejonbrunnen och Vattenlek är tre produkter från Näfveqvarns Bruk som alla köpts in till Göteborgs Stad i början av seklet. Dessa ”produkter” håller sig formmässigt någonstans mitt i mellan konst och konsthantverk.

År 2004 fick urnan en välbehövlig renovering och sattes åter upp vid John E Olsons plats i Majorna. Ytterligare ett exemplar av urnan finns på Göteborgs konstmuseum.

Bergslagsurnan är bekostad av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Konstnären Eric Grate

Eric Grate levde mellan 1896–1983 och var utbildad vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Han var professor vid Konstakademien, ledamot vid Statens konstråd och ledamot vid Thielska galleriets styrelse.

Under sin ungdom gjorde Eric Grate studieresor till Tyskland, Italien och Grekland och bodde i Paris under åren 1924–1933. Mötet med den grekiska skulpturkonsten har han själv beskrivit som en avgörande händelse för sitt skapande:

”Jag var tvungen att […] ompröva hela min inställning. Jag tror att det betydde ett reningsbad, ett klarläggande av de nödvändiga startpunkterna”.

Eric Grate har skapat flera andra offentliga konstverk i Göteborg, till exempel Sommaren (Ung man) och Snäckfågel.

Tampande pojkar

Skulpturen föreställer två unga friska pojkar i en brottningslek.

I tiden efter andra världskriget fanns en tro på en bättre värld och en framtidsoptimism hos många människor. I ett flertal av de konstverk som skapades under denna tid avbildades just barn och ungdomar som fick symbolisera hopp om framtiden och för kommande generationer.

Utöver denna symbolik lyfts också betydelsen av en sund livsstil, lek och idrott fram.

Skulpturen köptes in för att placeras vid den dåvarande entrén till Slottsskogsvallen och skulle motivmässigt knyta an till idrott.

Att just pojkarna ägnar sig åt brottning medan flickorna i skulpturen bredvid ägnar sig åt att spela boll får kanske ses som en tidsmässig stereotyp.

Konstnären Stig Blomberg levde 1901-1970 och utbildade sig vid Konsthögskolan i Stockholm. Han har gjort många offentliga konstverk runtom i landet. I Göteborg har han förutom dessa skulpturer även utfört den tolv meter höga skulpturen ”Apollon och Asklepios” från 1959 som pryder fasaden på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Verket ”Bollspelande flickor”och ”Tampande pojkar” är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Bollspelande flickor

Här skildras två unga flickor inbegripna i en lek med en boll.

Utöver denna symbolik lyfts också betydelsen av en sund livsstil, lek och idrott fram.

Skulpturen köptes in för att placeras vid den dåvarande entrén till Slottsskogsvallen och skulle motivmässigt knyta an till idrott.

Att just flickorna ägnar sig åt bollspel medan pojkarna i skulpturen bredvid ägnar sig åt brottningsövningar får kanske ses som en tidsmässig stereotyp.

Våren

Halvt skymd under en björk står en skulptur, föreställande en ung kvinna, som symbol för våren.

Konstverket från 1950 är i viss mån typiskt för sin tid då unga och ofta nakna kvinnogestalter var ett populärt motiv hos många konstnärer. Här är verket döpt till ”Våren” och utifrån den titeln kan symboliken möjligen kopplas till ”växande”, ”ungdom” och ”framtidshopp”. En symbolik som låg nära till hands under tiden efter Andra världskriget.

Skulpturen tillkom under en period när bostadsbyggandet var stort i Göteborg och då bland annat flera nya torg och öppna samlingsytor tillkom. Man ansåg att dessa platser behövde intressanta konstnärliga inslag och i samverkan med de olika bostadsbolagen placerades ett flertal konstverk runt om i Göteborg. Just den här skulpturen köptes in tillsammans med en annan skulptur av samma konstnär, med namnet Sommaren (Ung man), som är placerad på andra sidan staden i Bräcke.

Ytterligare ett exemplar av Våren finns i Museiparken i Alingsås.

Konstnären Eric Grate

”Jag var tvungen att […] ompröva hela min inställning. Jag tror att det betydde ett reningsbad, ett klarläggande av de nödvändiga startpunkterna”.

Eric Grate har skapat flera andra offentliga konstverk i Göteborg: Bergslagsurnan, Sommaren (Ung man) och Snäckfågel.

Verket Våren är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.