"Badresorna till Askim", © Jerd Mellander. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003
Mitt på Linnéplatsen finns denna lilla skulptur, uppsatt till minne av doktor Henrik Allard, som arrangerade badresor för barn till Askimsbadet.
I skulpturens trädliknande form syns ett antal barn. Ur trädets stam kliver de fram en och en för att ta plats på tåget till badplatsen vid Askimsviken. Ett fredstecken stöttar upp trädets nedre gren.
Den välkände göteborgsläkaren Henrik Allard ville att barn i staden skulle ha möjlighet att vistas ute på landet under sommarlovet, och det var så idén om badresor för barn väcktes. Vid konstverket finns en platta i brons med texten:
”Doktor Henrik Allard ordnade från 1923 badresor till Askimsviken för Göteborgs skolbarn. Resorna utgick härifrån. Skolbarn insamlade medel till minnesmärke. Med stöd av Charles Felix Lindbergs donationsfond restes denna skulptur 1973”.
Från början var det ånglok som körde Säröbanan från Linnéplatsen ut till Askim och Särö. Senare byttes ångloken ut mot moderna rälsbussar. Mellan 1923 och 1965 kunde barnen ta sig till Linnéplatsen, hoppa på rälsbussen för en tur till Askimsbadet, där de blev serverade mjölk och bulle och fick chansen att bada och leka.
I slutet av 2007 stals skulpturen, men återskapades kort därefter och finns nu åter på plats.
Skulptören Jerd Mellander levde mellan 1934–1992 och var utbildad vid Gerlesborgsskolan i Bohuslän, Slöjdföreningens skola (Högskolan för design och konsthantverk, HDK) och konsthögskolan Valand, där hon sedan även arbetade som lärare.
Verket Badresorna till Askim är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
© Erling Torkelsen, "Masterna". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Totalt tog skulpturen tre år att skapa och de sju masterna av tjärad furu 20 veckor att hugga. Verket ska påminna om 200 år av masttillverkning runt Masthuggstorget.
På en av masterna finns inskriptionen: ”Masthuggare arbetade här i 200 år. Erling Torkelsen högg dessa master 1971.” Området, torget och konstverket bär alla namn efter dåtidens hamnverksamhet och masthuggning. Redan på 1600-talet fanns här en hamn för småskutor, där främst trävaror lastades, såldes och exporterades.
Efter tre års arbete stod skulpturen färdig mitt på torget 1971. Masterna varierar i höjd, den högsta är 13,7 meter. De är alla ihåliga och konstruerade av plankor som limmats ihop och förstärkts med ektappar.
Den svensk-norske skulptören Erling Torkelsen levde mellan 1919 och 1987. Han kom till Sverige 1945 efter att ha verkat som konstnär på Island i flera år. I Göteborg fortsatte han att studera och blev senare lärare på Slöjdföreningens skola. Han har medverkat i utställningar på bland annat Göteborgs konsthall, Liljevalchs konsthall och Mässhuset i Göteborg.
Verket Masterna är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
De tre vingarna ©Alexander Calder/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013
På en vidsträckt gräsyta i Angered stadspark står tre stora, böjda järnformer. På nära håll ger de ett monumentalt intryck, på avstånd ser de ut att kunna lätta från marken och flyga iväg.
Skulpturen De tre vingarna är skapad av den världskände skulptören Alexander Calder. Konstverket köptes in av Göteborgs Stad i början av 60-talet för att ge Göteborg modern, internationell konst och för att pryda Angered som höll på att byggas. Samtidigt köptes Vilande figur av den samtida och internationellt erkände konstnären Henry Moore och placerades i Slottsskogen (nu placerad på Göteborgs konstmuseum).
De tre vingarna fick däremot vänta på att komma till Angered. Bygget blev försenat och under tio år kom verket att stå utanför konstmuseet på Götaplatsen. Först 1979 placerades skulpturen i Angered nära Blå Stället. När Angereds aktivitetsstråk färdigställdes 2013 flyttades konstverket till gräsytan där det står idag. Då infriades också konstnären önskemål om att skulpturen skulle ha mycket rymd kring sig och kunna upplevas på håll.
Alexander Calder levde i USA mellan 1898 och 1976. Han startade sin yrkeskarriär som ingenjör, vilket avspeglas på olika sätt i hans konst. Mest känd är han för sina monumentala skulpturer. Den största är över 20 meter hög och gjordes för Olympiska sommarspelen i Mexico City 1968. Bland hans verk finns också innovativa mobiler, miniatyrer av cirkusföreställningar, målningar, scenkonstruktioner och mattor.
Verket De tre vingarna är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Snäckfågel", © Eric Grate/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Skulpturens abstrakta fågelform har en tydlig riktning uppåt och de ännu inte utvecklade vingarna ser ut att när som helst kunna fällas ut så att fågeln kan lätta mot skyn.
Skulpturen skapades under tidigt 1960-tal och kom på plats 1967. Vid denna tid hade konstnärens uttryck förändrats mot ett allt mer abstrakt skulpterande som troligen stämde mer överens tidens idéer och strömningar inom konsten. Symboliskt kan verket möjligen berätta om detta, att som konstnär lämna ett invant formspråk för ett nytt och de utmaningar och möjligheter detta medför.
Snäckfågel gjordes i flera exemplar och finns bland annat i Eslöv och Sundsvall.
Konstnären Eric Grate
Eric Grate levde mellan 1896–1983 och var utbildad vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Han var professor vid Konstakademien, ledamot vid Statens konstråd och ledamot vid Thielska galleriets styrelse.
Under sin ungdom gjorde Eric Grate studieresor till Tyskland, Italien och Grekland och bodde i Paris under åren 1924–1933. Mötet med den grekiska skulpturkonsten har han själv beskrivit som en avgörande händelse för sitt skapande:
”Jag var tvungen att […] ompröva hela min inställning. Jag tror att det betydde ett reningsbad, ett klarläggande av de nödvändiga startpunkterna”.
Eric Grate har skapat flera andra offentliga konstverk i Göteborg: Bergslagsurnan, Sommaren (Ung man) och Våren.
Verket Snäckfågel är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Lekande björnar", Arvid Knöppel. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Scenen beskriver en tänkt scen från naturen med en björnhona och hennes unge. Honan har klättrat upp på en höjd och tittar ner på sin unge stående på bakbenen.
Troligen kan man beskriva scenen som en dag i skolan för björnungen, där modern genom att utsätta sin unge för en utmaning lär den att bli bättre på att klättra och därmed också bättre rustad för att så småningom kunna klara sig på egen hand.
Konstnären Arvid Knöppel
Konstnären och författaren Arvid Knöppel föddes 1892 i Luleå, och avled 1970. Från 1944 och fram till sin död var han bosatt på sin gård Knöppelåsen utanför Arvika i Värmland. Han anlade där en mindre zoologisk trädgård där han höll ett flertal nordiska djur, som han använde som modeller till sina teckningar, grafiska bilder och skulpturer. Knöppels skulpturer finns på ett flertal platser runt om i Sverige.
Så här skrev författaren och konstnären Gunnar Brusewitz om Arvid Knöppel:
”Det finns i hans bästa djurstudier en slags oskuld i linjen alldeles som om en vore tecknad i skapelsens gryningsljus, så omedveten och ren och samtidigt så obarmhärtigt avslöjande”.
Ytterligare två verk av konstnären Arvid Knöppel finns i Göteborg, Lodjur på Liseberg och Hjortdjur i Nya Allén.
Verket Lekande björnar är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Spegling", © Åke Thornblad/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Den kubistiska skulpturen delar betraktarna. Några ser ett abstrakt icke-föreställande verk. Andra ser en kvinnofigur i ena halvan och i den andra två män, eller kanske en man som speglar sig.
Konstverket på Kortedala torg är skapat av skulptören, tecknaren, keramikern och grafiken Åke Thornblad. Det placerades på torget 1973. En något mindre version av skulpturen i stål finns på Hässelby Strand i Stockholm.
Åke Thornblad levde mellan 1929 och 2015. Han arbetade under mitten av 1940-talet som drejare och keramiker vid Höganäs Keramik. Efter skulpturstudier på Valands konstskola i Göteborg blev han också en av skolans lärare. Han är som exempel representerad på Moderna museet i Stockholm och hans verk har visats på utställningar på bland annat Liljevalchs konsthall och Göteborgs konsthall.
Verket Spegling är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Ung man", © Astrid Noack. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Som ett blickfång i änden av Ståthållaregatans allé i Kungsladugård står en naken ung man i nästan naturlig storlek.
Konstverket skapades 1948, men placerades i Kungsladugård 20 år senare, 1968. Liksom många av Astrid Noacks verk har det både ett personligt uttryck och inspiration från antikens formspråk.
Den danska skulptören levde mellan 1888 och 1954. Hon både utbildade sig och arbetade bland annat i Paris. Efter att ha börjat sin bana inom konsthantverk och porslinsmålning övergick hon till bildhuggeri och skulptur.
Ett annat verk av Noack, Stående kvinna, finns på Göteborgs konstmuseum och ingår i Danmarks kulturkanon (en lista på konstverk som anses särskilt betydelsefulla). I Skagen finns hennes skulptur av konstnären Anna Ancher, som av många anses vara hennes viktigaste. Astrid Noacks ateljé på Rådmansgade i Köpenhamn är bevarad och förvaltas av Foreningen Astrid Noacks Atelier.
Verket Ung man är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Olof Wijk", Artur Johansson. © Foto: Svenrobert Lundquist
Initiativtagaren till skapandet av Nya Allén i Göteborg, Olof Wijk, är lämpligt nog placerad mitt i denna allé.
Bysten i granit är en fritt bearbetat förstoring efter ett original av skulptören J.P Molin. Konstnären Artur Johanssons porträtt restes 1956 för att hylla Olof Wijks arbete med tillkomsten av Nya Allén.
Olof Wijk (1786-1856) var en köpman, politiker och donator i Göteborg som aktivt bidrog till Göteborgs ombyggnad och försköning. Han skapade sig en stor förmögenhet på bland annat sågverk i Norrland och virkesexport.
Han och hustrun Caroline skapade också Stiftelsen Olof och Caroline Wijks fond vars uppdrag lyder: ”Fonden skall av stadsfullmäktige användas till förmån för Göteborgs samhälle till allmännyttiga, kulturella eller välgörande ändamål”.
Inskriptionen på sockeln lyder: ”OLOF WIJK 1786-1856 ALLÉNS FRÄMJARE”
Verket Olof Wijk är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Fina fisken", © Palle Pernevi. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013
Med abstrakta former och vattenspel välkomnar fontänskulpturen Fina fisken in på Dr Fries torg på Guldheden.
De organiska ytorna av rostfritt stål och de fem vattenstrålarna är inspirerade av havet och Lyrön i Bohuslän, där konstverket växte fram. Konstnären Palle Pernevi har själv svetsat samman verkets olika delar på plats.
Dr Fries torg stod klart 1953, i en tid då den offentliga konsten helst skulle vara en väl integrerad del i arkitekturen. I det här fallet skulle det dröja åtta år innan konstverket kom på plats. Samma år som torget invigdes provades en modell av Fina Fisken på torget. Två år senare antogs förslaget efter en pristävling. Först 1961 placerades den färdiga skulpturen i den mosaikbeklädda bassängen utformad av konstnären Bror Persson.
Skulptören och tecknaren Palle Pernevi levde mellan 1917 och 1997. Han hette egentligen Allan Axel Paul Pernevi och var lärare på Chalmers och konstskolan Valand i Göteborg. Många av hans verk är monument, modellskulpturer och byster i brons, sten och terrakotta. Hans verk finns på bland annat Moderna Museet, Göteborgs- och Malmös muséer. En mindre version av Fina fisken finns i skulpturparken vid Norrköpings Konstmuseum.
Verket Fina fisken är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
© Nanna Ullman. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Utanför Skårs herrgård i Örgryte står tre skolflickor i ivrig diskussion. Bronsskulpturen av Nanna Ullman finns numera bara ett stenkast från konstnärens tidigare bostad och ateljé.
1954 beslöt Göteborgs Stad att Korsvägen vid Liseberg skulle få ett nytt konstverk. Valet av konstnär föll på Nanna Ullman. Hon hade tidigare utfört skulpturen Skolflicka på Kyrkbytorget och gjort sig känd för sina barn- och ungdomsporträtt. Skulpturen Diskussion invigdes 1957 på sin dåvarande plats vid Korsvägen.
Det var en tid då kvinnor ofta avbildades av manliga konstnärer. Ofta som nakna, mystiska naturväsen eller mytologiska gudinnor. Motivet med tre skolflickor i tidstypiska kläder var inte lika vanligt och säkerligen ganska radikalt.
Över 60 år senare, när arbetet med Västlänken satts igång, behövde skulpturen flyttas. Under ett halvår stod den i förvar medan kommunen letade efter den rätta platsen. Först 2018 fick den sin nya placering – mycket tack vare Anna Frej, en invånare som hörde av sig till kommunen.
Anna Frej berättade att det var hon och hennes två vänner Marianne Wallin-Ullman och Barbro Åvall som 13-åringar stått modell för verket i konstnärens ateljé i Skår. Med den nya kunskapen föll valet till slut på gräsytan utanför Skårs herrgård, några hundra meter från konstnärens tidigare hem och ateljé.
Nanna Ullman levde mellan 1888 och 1964. Hon var dotter till en av Danmarks mest kända konstnärer, Viggo Johansen. Som 16-åring kom hon till Sverige för att bli möbelsnickare. Därefter vidareutbildade hon sig till skulptör på Konstakademin i Köpenhamn. 1929 gifte hon sig med Sigfrid Ullman, lärare på Valands konstskola, och bosatte sig i Göteborg. Hennes konst finns på Moderna museet i Stockholm och Nasjonalgalleriet i Oslo. I Göteborg kan den också upplevas i Trädgårdsföreningen, på Sahlgrenska sjukhuset och på Göteborgs konstmuseum.
Verket Diskussion är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
