Flytande former för Sisjödal

"Hittaren". Flytande former för Sisjödal, © Luca Frei, 2023. Foto: Pernilla Wellrath

Luca Freis Flytande former för Sisjödal består av skulpturer och textverk utspridda bland hyreshusen i området.

Konstgestaltningen består av tre fristående skulpturer i rostfritt stål och sex textverk. Skulpturerna har inga titlar, utan smeknamn: Hyllan, Hittaren och Moduler.

Hyllan finns vid Sisjöbäckens väg 12–16. Skulpturen består av elva geometriska former. Tillsammans ser de olika enheterna ut som en stor hylla. Verket kan användas som en samlingspunkt eller som en plats att sitta och njuta av naturen.

Hittaren vid Sisjöbäckens väg 31 och 33 består av sex sammansvetsade former som bildar en människoliknande figur. Utsidorna är handmålade i orange, ljusgrönt, lila, rött, gult och blått medan insidorna är vitmålade. Konstnären har hämtat inspiration till färgsättningen från blommor och växter i områdets planteringar.

Moduler vid Sisjöbäckens väg 30 och 32 består av fyra lösa delar målade i grönt, rött, gult och lila. Skulpturens delar är i sitthöjd och finns nära områdets utemöbler. Placeringen bjuder in till att använda skulpturen på olika sätt: kanske som ryggstöd om man sitter på gräset eller som låga bord för barn.

Poetiska textverk

Textverken finns på utsidan av tre olika förrådsbyggnader. Bokstäverna är av rostfritt stål och är målade i samma färger som skulpturerna.

De sex textverken kan läsas som en enda dikt. Så här lyder de:

Som stjärnor som visar
Som gräset som lyssnar
Som solen som sitter
Som stenar som lyfter
Som moln som tittar
Som vinden som flyttar

Konstnären Luca Freis tanke är att konstgestaltningen ska bli ett naturligt inslag i människors vardag, öka känslan av gemenskap bland hyreshusen och med tiden bli ett signum för området.

Luca Frei föddes 1976 i Ticino, Schweiz, och är baserad i Malmö sedan år 2000. Han har studerat vid Edinburgh College of Art och vid Konsthögskolan i Malmö. Frei arbetar med olika konstformer, exempelvis teckning, måleri, skulptur och installationer.

Konstgestaltningen är finansierad av Familjebostäder genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

The Common Home

Tre fönsterskulpturer i rosa, gult och ljusgrön sticker upp bakom en häck framför höghusen i Kviberg.
"The Common Home" © Adam James, 2023. Foto: Lo Birgersson.

Verket ”The Common Home” bygger på en tanke om det gemensamma och det delade, och tar plats på ett litet grönområde mellan de storskaliga husen vid Beväringsgatan och Befälsgatan i Kviberg.

Från de omkringliggande asfaltstigarna leder tre pastellfärgade trädäck eller ramper in till ett runt ofärgat trädäck i mitten. Runt om finns tre stora ”fönsterskulpturer” som sticker upp ur marken, fem till sex meter höga.

Till verket hör också nio mindre träskulpturer i ek som är utplacerade i gräset runt trädäcken. Skulpturerna har former som liknar vardagliga ting – en kaffekopp, en sko, en hög med böcker.

Inspirationen till de mindre skulpturerna kommer från de boende i området. När konstnären Adam James skapade verket bad han de boende dela med sig av bilder, berättelser och saker som de tyckte sa något om dem själva eller området de bor i. Utifrån dessa har han sedan skapat skulpturerna.

Ett öppet hem att kika in i och ut från

Adam James har berättat om verket:

”För mig är det viktigt att människorna som bor i området har varit delaktiga i processen, så att konstverket känns som en del av gemenskapen där och har en känsla av delat ägarskap. Jag vill att verket ska kännas generöst och min förhoppning är att det sakta förändras över tid, beroende på hur det används. Jag tänker mig The Common Home som ett sorts öppet hem att kika in i och ut från.”

Fler skulpturer på framsidan

Under hösten 2023 tillkommer ytterligare en mindre skulpturgrupp på gräsytan på framsidan mot Beväringsgatan och spårvagnshållplatsen.

Konstnären Adam James föddes 1978 och växte upp i Storbritannien men är numera verksam i Sverige. Han är utbildad på University of Brighton och the Royal College of Art i London. I sin konst arbetar han ofta med teman som gemenskap/community, lekfullhet och empati, där han utforskar hur konsten kan bidra till att föra människor samman.

Verket The Common Home är finansierat av Bostads AB Poseidon genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Manuskript för Åtta Röster/The Hustle

Annika Lundgren står framför ett plank med gatukonst där det står "Keep the the city clean"
Annika Lundgren. Foto: Josef Götherskjöld
Hur känns det i kroppen när staden förändras? Det undersöker konstnären Annika Lundgren i ljudkonstverket Manuskript för Åtta Röster/The Hustle.
 
Ljudverket tar formen av en radioteater och utspelar sig i en servicebutik, där sju slumpmässigt sammanförda personer konfronteras med varandra mitt i kaoset. I mötet uppstår ett samtal om vad som händer med kroppens invanda rörelsemönster när den fysiska omgivningen förändras – om minnet av det gamla, brutna siktlinjer, gentrifiering, fantomsmärta och nyliberalism.
 
Du kan uppleva ljudverket på flera platser: avdelningen för skönlitteratur, konst och musik, våningsplan 1 på Stadsbiblioteket och via qr-koder vid olika servicebutiker runt om i staden. Verket går även att lyssna på via GIBCAs hemsida.
 
Manuskript för Åtta Röster/The Hustle producerades av Göteborgs Internationella Konstbiennal inom ramen för projektet Konst under byggtiden av Västlänken. Projektet pågick mellan 2019–2023, med avstamp i de platser i staden där Västlänken byggs fram. 

Konstkollektion Vättlefjäll

Karta över Vättlefjäll motionscenter, där alla konstverkens placeringar har märkts ut.
Översikt över Konstkollektion Vättlefjäll med verk av Sara Nielsen Bonde, Hanna Järlehed, David Taylor, Ellen Ehk Åkesson, Håkan Bengtsson, Madhat Kakei och Theresa Traore Dahlberg. Bildupphovsrätt.

Vättlefjälls motionscentrum är beläget i ett naturreservat som är ett av de största naturområdena i Göteborg. Inne i motionscentrat finns en konstkollektion som utgår från temat Prana, som på sanskrit betyder livskraft.

Kollektionen består av elva konstverk som genom sin materialitet går i dialog med den omgivande naturen och de fem elementen vatten, trä, eld, jord och metall. Konstnärerna är: Sara Nielsen Bonde, Hanna Järlehed, David Taylor, Ellen Ehk Åkesson, Håkan Bengtsson, Madhat Kakei och Theresa Traore Dahlberg.

Sara Nielsen Bonde

I kollektionen finns två verk av konstnären Sara Nielsen Bonde. I entrén möts besökaren av Urholkad, en cirkel som består av en avgjutning av barken från ett tjockt träd. Det andra verket, Bark (version 1), är placerat på en av väggarna i gruppträningsgymmet och är även det en avgjutning av bark, bestående av hårt vax i en rektangulär träram.

Bark har varit ett återkommande tema i Sara Nielsen Bondes konstnärskap sedan hon såg hur gamla ekar hade fyllts med betong då de ruttnat inifrån. Hon intresserade sig för mötet mellan det organiska och det industriella och hur ett urholkat träd fortfarande lever, så länge barken är intakt.

Sara Nielsen Bondes arbete lyfter frågor kring klimat, miljö och hållbarhet som ifrågasätter den traditionella uppdelningen mellan natur och kultur. Hennes konstnärliga uttryck vilar ofta på en konceptuell idé, som tar sig poetiska uttryck.

Sara Nielsen Bonde (f. 1992) i Sønderborg i Danmark har studerat på Sønderjyllands Kunstskole i Danmark och sedan på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där hon tog sin masterexamen 2019. Hon har även varit utbytesstudent i Norge på Konstakademin i Tromsø och på Islands Konsthögskola, Listaháskóli Íslands, i Reykjavik.

Hanna Järlehed

I receptionen finns tre keramiska verk av konstnären Hanna Järlehed med titlarna Mossmark, Våtmarker och Våris. De runda formerna är gjorda av stengods- och porslinslera, täckta med transparenta glasyrer och koppar-, mangan- och järnoxid som skapar skiktningar, krackeleringar och djup.

Hanna Järleheds arbete kretsar kring intresset för de keramiska materialen och dess uttryck. Vatten i olika former har varit ett återkommande tema, men på senare tid även skog och mossbeklädda träd. Hon arbetar ofta med stora format, rena och enkla grundformer som varieras.

Hanna Järlehed (f. 1970) i Göteborg är utbildad vid Högskolan för Design och Konsthantverk, (HDK), i Göteborg, (1993–1998), och har sedan dess varit verksam i Göteborg.

David Taylor

Högt upp på en av väggarna i aktivitetssalen hänger konstverket Oval i anodiserad aluminium av konstnären David Taylor. Det är ett skulpturalt objekt utformat i en organisk form med en matt reflekterande yta.

David Taylor arbetar framför allt med metall i olika former, ofta i kombination med ljus eller andra material. Hans arbete kan placeras någonstans mellan funktionalitet och koncept, mellan konst och vad han själv kallar samtida hantverk. Utgångspunkten är ofta naturen, tid och förutsättningar för liv som i hans verk bearbetas och reduceras till symboler och återges som system.

David Taylor (f. 1966) i Falkirk, Skottland, flyttade till Sverige 1990. Han har studerat silversmide vid Stenebyskolan i Dals Långed och sedan på Konstfack där han tog sin magisterexamen inom metallformgivning 1999.

Ellen Ehk Åkesson

I personalrummet finns Ellen Ehk Åkessons keramiska verk Riverstone #8 som består av glaserad stengodslera. Skulpturen har inspirerats av stenar som ligger stilla i en flodbädd, vars yta har täckts av gröna alger samtidigt som vattnet forsar förbi i ett konstant flöde.

Ellen Ehk Åkesson arbetar i olika material som lera, brons och glas för att gestalta organiska former som sammankopplar kropp och sinne. Hon har en nära relation till skogen som utgör hennes främsta källa till inspiration. Hennes arbetsmetod är experimentell med processen i centrum och hon bearbetar ofta ytan på sina skulpturala objekt genom lager av glasyr, blästring och upprepade bränningar.

Ellen Ehk Åkesson (f. 1976) i Nybro har sin ateljé i den före detta glasfabriken Pukeberg. Hon är utbildad i keramik på Högskolan för design och konsthantverk, (HDK), (1997–2002) i Göteborg och på Capellagården (1995–1997).

Håkan Bengtsson

I samtalsrummet sitter en gul och svart målning av Håkan Bengtsson utan titel. Verket består av linjer som har dragits för hand över ytan och tillsammans skapar en helhet. Linjerna i bilden blir bärare av rörelser i tid och rum som skapar en rumslighet och ett djup. I verket ska det inte finnas någon del som är mer betydelsefull än någon annan.

Håkan Bengtsson arbetar med abstrakta kompositioner som ofta pendlar mellan en upplevelse av yta och djup. Bildens komposition och att skapa balans är centralt för hans konstnärskap.

Håkan Bengtsson (f. 1965) är bosatt och verksam i Lund. Han är utbildad på Konsthögskolan i Malmö 1995–1996, Konsthögskolan i Stockholm (1993–1994), Malmö konstskola Forum (1991–1995) och på Kristianstad konstskola (1990–1991).

Madhat Kakei

På väggen i korridoren innanför receptionen sitter Madhat Kakeis abstrakta akrylmålning utan titel. Målningen består av lager på lager av tjock färg ovanpå varandra som bildar en ytstruktur. På kanterna är spåren av olika färglager synliga. Processen har jämförts med en slags omvänd arkeologi.

Madhat Kakeis verk är på samma gång bild, målning och objekt och han arbetar ofta monokromt. Många av hans målningar är inspirerade av topografin i den bergiga region som utgör Kurdistan, där bergen har en stor symbolisk, historisk och kulturell betydelse.

Madhat Kakei (f. 1954) i Kirkuk, den kurdiska delen av Irak, är utbildad vid Escuela de Bellas Artes de San Fernando i Madrid, Spanien (1976–80) och vid The Institute of Fine Arts i Bagdad, Irak (1971–76) innan han flyttade till Sverige i mitten av 1980-talet.

Theresa Traore Dahlberg

I entrén finns två verk av konstnären Theresa Traore Dahlberg, Copper and Glass V och Copper and Circle I.

Theresa Traore Dahlberg har under en längre tid arbetat med industriellt producerade kretskort av koppar som hon har smält samman med glas. Hon fascinerades av kretskorten som tidigare har varit värdefulla elektroniska komponenter, de geometriska mönstren och symbolerna på korten som hon inte kunde tolka. När materialet smälts samman mellan glasskivor skapas nya former och mönster. Processen förvandlar det industriella materialet till någonting som visuellt kan kopplas till naturen.

Theresa Traore Dahlberg är konstnär och filmare. Hon arbetar ofta med rumsliga installationer och med en utgångspunkt i material som bärare av berättelser, kulturella föreställningar och historia.

Theresa Traore Dahlberg (f. 1983) i Värnamo, med bakgrund i Sverige och Burkina Faso, är i dagsläget baserad i Stockholm. Hon har studerat experimentell film vid The New School i New York och Dramatiska institutet i Stockholm. Hon tog sin masterexamen i fri konst från Kungliga konsthögskolan i Stockholm 2017.

Konstkollektion Vättlefjäll har tagits fram i samarbete mellan Idrotts- och föreningsförvaltningen och Kulturförvaltningen i Göteborgs Stad. Konsten har finansierats genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

ONE (rising tide falling star)

Skulpturen står på en snötäckt mark framför Sjöfartmuseet.
ONE (rising tide falling star), © Ohlsson/Dit-Cilinn 2022. Foto: Hampus Bovbjerg Grip.

Utanför entrén till Sjöfartsmuseet Akvariet står en gåtfull skulptur som kan påminna om en kapsel eller farkost. Precis som museet har konstgestaltningen en stark koppling till havet.

Skulpturens form är inspirerad av bland annat blåmusslor och äldre dykarklockor. När det är mörkt tänds en belysning under verket som förstärker dess gåtfulla uttryck. På så sätt knyter skulpturen an till alla de sägner och myter om varelser och fantastiska ting som sägs ruva i djupen.

Titeln ONE (rising tide falling star) anspelar på en idé om det enade havet, och är samtidigt en kommentar till antropocen – människans tidsålder, som belyser hur mänsklig verksamhet har blivit en naturkraft som skapar förändringar i jordens ekosystem.

I skulpturens skrovliga ytskikt syns spår av snäckor, tång och mollusker, men också fossilerat skräp, som gamla kapsyler, plastflaskor och munskydd. Inuti är ytan pärlemorskimrande, som i ett snäckskal.

Konstnärsduon Ohlsson/Dit-Cilinn har berättat om verket:

”Vårt verk är en mutation, ett samspel mellan det mänskliga och det marina. Vi vill att konstgestaltningen ska uppmana betraktaren att omfamna det okända: det gränslösa havet i all sin komplexitet, historia och inte minst dess framtid.”

Verket ONE (rising tide falling star)  skapades i samband med Sjöfartsmuseet Akvariets stora ombyggnad som stod klar 2022. Verket finansierades av Higab genom enprocentregeln. Den innebär att förvaltningar och bolag inom Göteborgs Stad ska avsätta en procent av den totala byggkostnaden för konstgestaltning om de bygger nytt, bygger om eller bygger till.

Levande Legend

"Levande Legend" © Catrin Andersson, 2022. Foto: Hampus Bovbjerg Grip.

På det stora 60-talshuset på Kustgatan syns olika ljusreflekterande former i metall, som alla anspelar på vårt förhållningssätt till havet. 

Levande Legend består av ett antal formationer i pulverlackerad stål och plåt, som sitter på den sydvästra fasaden, tillsammans med två instuckna väggnischer på båda sidor om den. Formerna anspelar på hur vi människor läser av havet, både idag och historiskt.

Formerna på den stora fasaden är hämtade från nutida vetenskapliga mätningar av de rörelser som finns under havets vattenyta, som spelar en viktig roll för vattencirkulationen i världshaven.

I den vänstra nischen består formen av en vattenlinje som är ritad för hand. Den ska visa på hur vi förr i tiden använde våra sinnen och naturens skiftningar för att läsa av naturen och havet. Den högra nischen är istället inspirerad av SMHI:s mätningar av havsnivåhöjningen, som bygger på digitalisering, tekniska mätningar och diagram.

Konstnären Catrin Andersson har berättat om verket:

”Området har en stark anknytning till havet genom historien. Jag har velat ta in detta och knyta samman platsen med dagens tankar kring hur kommande klimatutmaningar förändrar vårt förhållningssätt till och syn på havet och vatten.”

Byter skepnad

Titeln Levande Legend syftar på hur fasaden antar en ny skepnad efter tid på dygnet och under olika årstider. Metallen i konstverket är ljusreflekterande och varierar därför i sitt uttryck beroende på det som sker runtomkring. Solen och himlen, gatubelysning, trafikens rörelser och de boendes aktiviteter påverkar alla ljusspelet.

Plats med mångfacetterad historia

Platsen för fastigheten på Kustgatan 3 har en mångfacetterad historia, och de verksamheter som har legat här har på många sätt varit definierande för sin tid. På 1700-talet låg här Herrgården Bellevue, som var knuten till det intilliggande varvet och Ostindiska kompaniet. Under 1800-talet blev herrgården istället Hasselrothska skolan, i samband med att folkundervisningen började gälla i Sverige.

Den nuvarande fastigheten byggdes 1968 och har en tidstypisk sjöstensfasad. Huset hette då Hotell Klippan och var ett ungkarlshotell, där de boende till stor del var hemlösa hamnarbetare. I slutet av 80-talet omvandlades fastigheten till kontor och lägenheter.

Under 2020-2022 renoverades fastigheten av Familjebostäder, och då tillkom också konstgestaltningen Levande Legend, genom enprocentregeln.

Konstnären Catrin Andersson föddes 1974 i Helsingborg och är baserad i Jädraås. I sin konst arbetar hon ofta platsspecifikt, där material och arbetsprocess vävs samman med platsens historia. Havet, vetenskap och naturhistoriska händelser är återkommande teman i Catrin Anderssons konst.

Tidkrets

"Tidkrets" © My Lindh, 2021. Foto: Hampus Bovbjerg Grip.

Verket ”Tidkrets” består av två uppvärmda sittmärken i brons infällda i trappan mot Radiotorget, och en skulptur med solceller som värmer upp sittmärkena.

Sittmärkena är lämnade av två boende vid Radiotorget: en 95-åring som bott där sedan det byggdes på 50-talet, och ett tioårigt barn som just flyttat in i ett av husen som byggdes vid torget när konstgestaltningen tillkom.

Om du sätter dig på ett märke kan du värmas upp av det och bli en del av en krets genom tid och rum, via energin från solen såväl som från dem som lämnat sina avtryck.

Konstnären My Lindh är baserad i Stockholm och utbildad vid bland annat Konstfack i Stockholm och Valand i Göteborg. Hennes konst berör ofta teman som det lokala och det platsspecifika, gärna på ett interaktivt sätt där betraktarens rörelser eller kropp blir en del av verket.

Verket Tidkrets är finansierat genom enprocentregeln.

En krävande kompis

"En krävande kompis" © Max Ockborn 2022. Foto: Hampus Bovbjerg Grip

[OBS Verket är tillfälligt borttaget, på grund av en skada.]

På Selma Lagerlöfs torg står en säregen figur som har armarna utsträckta. Vad kräver den av dig?

Skulpturen är gjuten i aluminium efter en förlaga skapad av en blandning av upphittat material: träbitar, skruvar och muttrar, rester av gamla möbler, ekollon och kottar.

En bit bort står vänskulpturen En orolig kompis.

Konstnären Max Ockborn har berättat om sina verk:

”Skulpturerna är porträtt av personer som jag sett eller mött, ibland flera i en. Jag hoppas att kompisarna kan umgås med de människor som använder torget och hålla dem sällskap, och att de som bor i området kan känna att skulpturerna vakar lite över dem.”

Kompisarna står på Selma Lagerlöfs torg i stadsdelen Backa. Kanske finns här även en koppling till Selma Lagerlöfs berättelser, som befolkas av spöken och troll och andra nästan mänskliga varelser.

Konstnären och skulptören Max Ockborn är född 1983 och utbildad vid Konsthögskolan i Malmö. Centrala teman i hans konstnärskap är att genom sin gestaltning försöka nå en djupare förståelse för såväl människor och djur som växter och ting. Hans skulpturer tar ofta form genom diverse upphittat och återbrukat material.

En krävande kompis är finansierad genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

En orolig kompis

"En orolig kompis" © Max Ockborn 2022. Foto: Hampus Bovbjerg Grip

På Selma Lagerlöfs torg står en säregen figur som ser ut att ha armarna tryckta mot bröstet. Vad är den orolig för?

Skulpturen är gjuten i aluminium efter en förlaga skapad av en blandning av upphittat material: träbitar, skruvar och muttrar, rester av gamla möbler, ekollon och kottar.

En bit bort står vänskulpturen En krävande kompis.

Konstnären Max Ockborn har berättat om sina verk:

”Skulpturerna är porträtt av personer som jag sett eller mött, ibland flera i en. Jag hoppas att kompisarna kan umgås med de människor som använder torget och hålla dem sällskap, och att de som bor i området kan känna att skulpturerna vakar lite över dem.”

Kompisarna står på Selma Lagerlöfs torg i stadsdelen Backa. Kanske finns här även en koppling till Selma Lagerlöfs berättelser, som befolkas av spöken och troll och andra nästan mänskliga varelser.

Konstnären och skulptören Max Ockborn är född 1983 och utbildad vid Konsthögskolan i Malmö. Centrala teman i hans konstnärskap är att genom sin gestaltning försöka nå en djupare förståelse för såväl människor och djur som växter och ting. Hans skulpturer tar ofta form genom diverse upphittat och återbrukat material.

En orolig kompis är finansierad genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

By Bergsjön

Orden "Den som är blir den som var" inristade i bergväggen. Foto: Cornelia Schmidt.

Kulturhuset Bergsjöns offentliga konstgestaltning består av fyra konstverk i och utanför huset. Alla verken är skapade genom en kollektiv process.

Konstnären och stenskulptören Jelena Rundqvist fick ursprungligen uppdraget att skapa den nya konstgestaltningen, som skulle ”tas fram i dialog med den lokala kontexten”. Hon valde att arbeta deltagarbaserat, och tillsammans med kulturutövare i Bergsjön utforma flera konstverk till kulturhuset.

Gungascenen

På kulturhusets innergård står skulpturen Gungascenen, gjord av stensorten ögongnejs, som är samma sorts sten som berggrunden i Bergsjön består av. Skulpturen utgår ifrån konstnären Haky Jasims idé om en scen som går att använda både som sittplats och som scen. Till formen liknar den en gungbräda och det finns hjärtformade sittavtryck på båda ändarna.

Hus i hemlandet

Ovanför bibliotekets ”berättartrappa” svävar textilkonstverket Hus i hemlandet. I verket har en grupp kvinnor från Kvinnocenter i Bergsjön, alla med flyktingbakgrund, broderat de hem som de en gång har tvingats lämna bakom sig. Ett av husen föreställer de k-märkta husen vid Rymdtorget i Bergsjön, och representerar det nya livet i Sverige.

Zdenka Kalisky var konsthantverksledare för konstverket. Broderier av My Lay Chau, Fatumo Ali Osman, Mevluda Becic, Fatimah Wakili, Azra Muratovic, Suada Omericic, Razija Zecic, Bisera Lukacevic, Shukri Adan Farah, Vildana Hodzic och Zineta Imsirevic.

Den som är blir den som var

En del av konstgestaltningen sträcker sig utanför kulturhuset. Längs Bergsjövägen, mellan Rymdtorget och Komettorget, syns orden Den som är blir den som var inristade i bergväggen. De är skrivna av poeten och spoken word-artisten Elias Abi Jaber, och ristades in i berget av Jelena Rundqvist och stenskulptören Badr Chahoud.

Publikationen ”By Bergsjön”

I ett stenställ innanför kulturhusets entré finns publikationen By Bergsjön. I den finns texter och bilder från den kollektiva processen med att skapa konstgestaltningen. Här finns intervjuer med de medverkande konstnärerna, dikter av Elias Abi Jaber och elever på Bergsjöskolan, och texter av dansaren och statsvetaren Salem Yohannes om dansens kraft, hemmahörande och afrohår.

Publikationen är fri att hämta för alla kulturhusets besökare.

Konstgestaltningen By Bergsjön är finansierad av Higab och park- och naturförvaltningen i Göteborgs Stad genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.