Artwork arkiv - Sida 3 av 41

Mimi

Mimi © Peter Linde/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Peter Lindes skulpterade karaktärer kännetecknas ofta av en slags innerlighet och något hemlighetsfullt i sitt uttryck. Så också denna bronsskulptur placerad i Kyrkbyn på Hisingen.

Konstverket föreställer en ung flicka med ögonen halvt slutna. Hon blickar ner mot sina händer, där den vänstra handen ser ut att mjukt och försiktigt omfamna något som vilar i hennes andra hand. Ansiktet bär ett uttryck av förundran. Kanske håller flickan i ett litet djur?

Mimi är placerad på en röd granitsockel på en gräsyta bland bostadshusen i Kyrkbyn.

Skulptören Peter Linde föddes 1946 i Karlshamn och är ledamot i Konstakademin. Han har studerat vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och arbetar ofta med porträtt. Han har bland annat skapat skulpturen Ingo the Champ utanför Ullevi och Karin Boye vid Stadsbiblioteket.

Skulpturen ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon, Göteborg.

Ruska

På seminariegatan utanför Campus Linné står en stor tångruska i brons, som ser ut att ha spolats upp på land och sedan stelnat i sin form.

Tången, som är skapad utifrån den så kallade blåstångens former, har ett mjukt, böljande uttryck som står i kontrast till materialets egentliga tyngd och hårdhet.

Skulpturen samspelar med betongsockeln genom att några av verkets delar ”rinner” över kanten och ett veck uppstår vid sockelns kant. Beroende varifrån man betraktar skulpturen uppstår nya rumsligheter och former.

På verkets undersida hänger en liten fiskliknande figur i en krok, skapad i rostfritt stål, silverblankt lysande mot bronsets ärggröna patinerade yta. Är det dagens fångst som hänger där?

Anders Kappel föddes 1956 och är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm och på Künstlerhaus Bethanien i Berlin. Hans offentliga konstgestaltningar finns bland annat i Stockholm, Lund, Karlskrona, Simrishamn och i Wismar, Tyskland. Han är representerad på bland annat Moderna Museet, Malmö konstmuseum och Göteborgs konstmuseum.

Verket Ruska är inköpt av Statens Konstråd för Göteborgs universitet.

Ekosystem

"Ekosystem", Johannes Heldén, 2021. Foto: Jesper Jansson. Skulpturen har inte fått belysning än.

Johannes Heldéns konstgestaltning till Musikens hus blandar bildkonst med skulptur och ljus, och knyter samman utomhus och inomhus, natur och kultur.

I nischen ovanför entrén till kulturhuset Musikens hus, mot Karl Johansgatan, sitter en skulptur i aluminium målad med emaljfärg. Där syns växter och djur i muterade former, samtidigt som små detaljer knyter an till verksamheten inne på Musikens hus – är det en uppslagen bok mellan rötterna, en telesladd som skymtar i växtligheten?

I ett av fönstren bredvid entrén syns en ljusinstallation eller ”ljuslåda”. Även den visar växtlighet och djurliv, och går i dialog med skulpturen ovanför entrén. På natten lyser ljusinstallationen upp fönstret.

Till verket hör också en dikt skriven av konstnären, som finns att läsa på verksskylten. Kanske är det byggnadens poetiska ekosystem som beskrivs – en bild av hur naturen blir en del av huset, i samklang med den kreativitet som pågår där, nu och i framtiden:

Återberättat av fåglar– – ljudet
av syrsor – – inomhus om natten
förändringen sker– – utan att du märker det
– – nedstigning– – genom molnen, genom
(upplysta regndroppar, takåsarnas fält,
trapphusets snöfall) framtida
minnen, mytologier– – av ljud– – ljus
burna av vinden

Tillkom genom Charles Felix Lindbergs donationsfond

Det var 2018 som ett förslag lades till Charles Felix Lindbergs donationsfond om att Musikens hus skulle få en konstgestaltning till sin entré med tema hållbarhet och kultur. Kommunfullmäktige antog motionen samma år. 2020 stod det klart att konstnären Johannes Heldén fick uppdraget, och gestaltningen blev klar under hösten 2021.

Konstnären, poeten och musikern Johannes Heldén föddes 1978 och växte upp i Katrineholm. Han är utbildad vid Valands konsthögskola i Göteborg. Hans verk rör sig ofta mellan olika konstnärliga genrer och material, allt från akvarell till algoritmbaserade installationer, och knyter an till teman som ekologi, artificiell intelligens och berättande.

Källan

Under de varma årstiderna kan boende i området lyssna till det stilla porlandet av vatten från konstverket Källan vid Vårfrugatan i Kortedala.

Gösta Silléns konstverk består av tre lätt bearbetade naturstenar som står tätt tillsammans på ett runt och vagt skålformat fundament. I verket finns en inbyggd fontän. På stenarna sitter ett antal bladformer i brons, och från dem strilar vattnet ner, från blad till blad, innan det hamnar i fundamentets vattenspegel.

Verket är placerat på en stensatt rundad yta. Runtomkring finns sittbänkar som är fästa på en mur som löper runt platsen – här kan man sitta och njuta av det rogivande ljudet av porlande vatten under sommarhalvåret, när fontänen är på.

Gösta Sillén föddes 1935 i Brålanda, Dalsland och avled 2015 i Alingsås. Han utbildade sig på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Han var i huvudsak verksam som skulptör och var huvudlärare i skulptur på Valands konstskola 1971-76. Sillén har utfört ett flertal offentliga konstgestaltningar. Han var gift med konstnären Ida Isaksson-Sillén.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Aktivisten

"Aktivisten" © Johan Malmström/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Hampus Bovbjerg Grip.

Utanför Samhällsvetenskapliga biblioteket står Ingrid Segerstedt Wiberg, förkämpe för mänskliga rättigheter – rakryggad och med en fredsduva i handen.

2021 uppfördes två konstgestaltningar till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg. Johan Malmströms skulptur Aktivisten avbildar Ingrid Segerstedt Wiberg som person, medan det andra verket, A. Karlsson Rixons I riktning mot ett annat Sverige: Tiden innan framtiden, går i dialog med hennes gärning. Längre ner på sidan kan du se en film där konstnärerna berättar om sina verk.

Ingrid Segerstedt Wiberg var en svensk journalist, politiker och förkämpe för mänskliga rättigheter. Hon levde 1911-2010 och hann med att både bli Sveriges första kvinnliga ledarskribent på Göteborgs-Posten, riksdagsledamot för Folkpartiet och ordförande i Svenska FN-förbundet. Hon var engagerad i frågor som fred, demokrati, jämställdhet och flyktingfrågor.

Rakryggad aktivist

I Johan Malmströms skulptur är Ingrid Segerstedt Wiberg avbildad klädd i kavaj, ståendes med rak hållning och ena armen utsträckt. I handen håller hon en fredsduva, en symbol för fred, kärlek och frihet. Hon står stadigt och rakryggad på marken, blicken är uppfordrande – ett uttryck som är tänkt att spegla hennes förhållningssätt som aktivist för mänskliga rättigheter.

Konstnären har berättat om verket:

”Jag vill att gestaltningen ska fungera som en hyllning till Ingrid Segerstedt Wibergs livsgärning, men även till alla dem, företrädesvis kvinnor, som genom solidarisk praktik, demonstrationer, skrivningar, civil olydnad – men ofta i det tysta – fortsätter hennes kamp för ett mänskligare och solidariskt samhälle.”

Skulpturen är gjord i brons, förutom fredsduvan som är gjuten av så kallat ”nordiskt guld”, en legering mellan koppar och aluminium.

Ingraverat budskap

På skulpturens sockel står en ingraverad text, som återger en något omarbetad version av artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna:

”Alla människor är födda fria och lika i rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Konstnären Johan Malmström föddes 1963 och är utbildad på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Som konstnär arbetar han med såväl måleri, skulptur, foto och video.

Konstgestaltningarna till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg finansieras genom Charles Felix Lindbergs donationsfond och tillkommer på initiativ av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), där Segerstedt Wiberg själv under många år var ordförande för den svenska sektionen.

Konstnärerna berättar

Här kan du se en film där konstnärerna A. Karlsson Rixon och Johan Malmström berättar om sina verk till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg.

I riktning mot ett annat Sverige: Tiden innan framtiden

"I riktning mot ett annat Sverige: Tiden innan framtiden" © A. Karlsson Rixon, 2021. Foto: Hampus Bovbjerg Grip.

I ett storskaligt fotografi och en publikation uppmärksammas journalisten och politikern Ingrid Segerstedt Wibergs gärning.

2021 uppfördes två konstgestaltningar till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg. Det ena verket, skulpturen Aktivisten av Johan Malmström, avbildar Ingrid Segerstedt Wiberg som person, medan detta verk, A. Karlsson Rixons I riktning mot ett annat Sverige: Tiden innan framtiden, går i dialog med hennes gärning. Längre ner på sidan kan du se en film där konstnärerna berättar om sina verk.

Karlsson Rixons verk består av två delar: ett storskaligt fotografi placerat inne i Samhällsvetenskapliga bibliotekets läsesal, och publikationen I riktning mot ett annat Sverige: I dialog med Ingrid Segerstedt Wiberg, som finns att låna på biblioteket eller att läsa online.

Uppmärksammar barn och unga på flykt

Publikationen uppmärksammar Segerstedt Wibergs särskilda engagemang för barn och unga på flykt. Som skribent tog hon redan 1933 ställning mot nazismen och Hitlers maktövertagande i Tyskland, och fortsatte att kämpa för en human flyktingpolitik under resten av sitt liv.

Publikationen är delvis baserad på en workshop som Karlsson Rixon gjorde under våren 2021 med en grupp asylsökande. Deras fotografier och texter finns återgivna i publikationen. Här finns också texter av aktivisten och exilförfattaren Parvin Ardalan, journalisten Anette Carlsson och konstvetaren Macarena Dusant.

Läs publikationen

Du kan läsa och ladda ner publikationen här.

Går i dialog med nationalromantisk målning

Det storskaliga fotografiet i Samhällsvetenskapliga bibliotekets läsesal är ett porträtt av fem unga män som är eller har varit asylsökande, med Göteborgs hamninlopp som bakgrund. Det är placerat på läsesalens ena kortsida, mitt emot Carl Wilhelmsons stora målning Allegori över bildningen från 1901.

Konstnären har berättat om verket:

”Fotografiet står i dialog med och är lika stort som Wilhelmsons nationalromantiska målning. Jag vill tillföra ett lika romantiskt laddat fotografi, men som manifesterar en annan och mer uppdaterad bild av ett Sverige, där personer av olika härkomst är, eller borde vara, en självklar del av vårt samhälle.”

Identitet och representation

Konstnären och fotografen A. Karlsson Rixon föddes 1962 i Göteborg. Hen är utbildad vid Nordens Fotoskola i Stockholm och California Institute of Arts i USA, och har en doktorsexamen i fotografisk gestaltning från Akademin Valand i Göteborg. I sin konst har hen gjort flera större porträttserier och fotoinstallationer, som tematiskt ofta knyter an till ämnen som kropp, identitet och representation.

Hen är representerad på bland annat Moderna Museet och Göteborgs konstmuseum.

Konstnärerna berättar

Här kan du se en film där konstnärerna A. Karlsson Rixon och Johan Malmström berättar om sina verk till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg.

Växtkraft

En lätt framåtlutad klassiskt utformad vattenkanna i vackert grönt ärgad brons möter Botaniska trädgårdens besökare strax innanför entrén.

Kannan, som i sin utformning påminner om de äldre vattenkannor som ofta tillverkades i zink, har placerats i Botaniska trädgården av den ideella föreningen Botaniskas Vänner.

Med bronskannan ville Botaniskas Vänner manifestera sin verksamhet och gav då i uppdrag åt en reklamfirma att utforma en tredimensionell modell av föreningens logotyp. På en skylt på skulpturens sockel berättas om föreningens tillkomst och dess syfte.

Labyrintens öga

Precis som det finns ett stormens öga finns det också ett Labyrintens öga. I vart fall i labyrinten i Slottsskogen.

Labyrinten i Slottsskogen ligger nära lekplatsen lekplatsen Plikta och är ett populärt besöksmål för många, inte minst barn uppskattar den.

Labyrinten invigdes 14 juni 1999. Året efter tyckte konstnären att det borde finnas något som markerade labyrintens centrum, och föreslog då att göra en slags tron i mosaik. Detta visade sig inte fungera, så man valde att istället göra en mosaik på marken, i huvudsak skapad av italiensk glasmosaik.

Under åren 2000 – 2020 fanns den första versionen av Labyrintens öga, men efter att stora delar av verket försvunnit eller gått sönder fick konstnären uppdraget att renovera verket och det som saknades ersattes.

Motivet i mosaiken är inspirerat av de olika djur som finns i Slottsskogen. Vi ser bland annat en hjort och en säl. De slingrande ormarna bildar en skyddande cirkel runt djuren i bilden.

Att anlägga en så kallad trädgårdslabyrint var vanligt i slottsträdgårdar och på stora gods under 1600- och 1700-talet. De bestod, precis som denna, av gångar separerade av tätväxande buskar och användes som tidsfördriv och dekoration.

Lisa Larsdotter Petersson är född 1960 i Göteborg och är verksam som bildkonstnär och dansare.

Korallslottet (Alla behöver någonstans att bo)

Denna lilla skulptur placerad framför entrén till ett bostadshus i Västra Frölunda kan ses som ett politiskt inlägg om den svåra bostadssituation som råder för många unga människor idag.

Konstnären Marie Wallin har tillsammans med barn till hyresgäster skapat konstverket med undertiteln ”Alla behöver någonstans att bo”.

Den konformade ”korallslottet” ser ut att ha hämtats upp från havets botten. Beklätt med olika snäckformer för det tankarna till ett organiskt format sagoslott, vilket titeln också antyder.

Om man tittar närmare på alla detaljer upptäcker man snart de små figurerna som förgäves försöker ta sig in i korallslottet genom att kravla sig upp på de branta sidorna. Några andra ser ut att titta upp ur vattenytan, spanande uppåt mot det höga slottet.

Konstverket belyser den bostadssituation många unga människor har idag, där det är svårt att få ett eget boende.

Konstnären Marie Wallin har under många år arbetat med miljö- och barnprojekt. Hon har varit engagerad i världsmiljödagen där hon skapat målningar i storformat med barn i Göteborg.

Konstverket ägs av och är finansierat av Bostadsbolaget i Göteborg.

Barn med tunnband (Rytmisk lek)

Tre barnfigurer leker med två stora ringar, mitt bland höghusen på Fagottgatan i Västra Frölunda.

Barn som motiv var vanligt under 1950- och 60-talet, framför allt hos kvinnliga konstnärer. Kanske sågs barnen som representanter för framtiden, under en tid när det fanns en stark framtidstro i samhället.

Verket representerar en mer modernistisk tolkning, där konstnären har lämnat det naturalistiska för ett mer stiliserat formspråk. Barnfigurernas ställningar och gester är formade för att skapa en sammanhängande dynamisk komposition, vilket kanske framgår av den dubbeltydiga undertiteln ”Rytmisk lek”.

De ringar som barnen i skulpturen leker med kallas förr tunnband. Det var ringar som användes till att trä över och hålla ihop tunnor av trä. När tunnorna kasserades kunde barnen leka med de överblivna ringarna genom att försöka hålla dem rullande så länge som möjligt och att sätta fart på dem med pinnar. Idag kallas även de moderna ringar i metall som används inom rytmisk gymnastik för tunnband.

Skulptören Elma Oijens levde mellan 1907 och 1992. Efter studier på Valands konstskola i Göteborg gjorde hon studieresor till Danmark och Italien. Många av hennes verk är figurer och porträtt i gips och brons och har visats vid flera utställningar i Göteborg, bland annat på Lorensbergs Konstsalong, Konsthallen och Mässhallen.

Hon har även gjort det offentliga konstverket Arbetarhustru, som finns på Landala torg.