Du är drömmen

Du är drömmen © Aleksandra Stratimirovic/Bildupphovsrätt, 2020. Foto: Robin Hayes.

Du är drömmen är ett poetiskt ljusverk i form av lysande text som svävar ovanför en garagebyggnad. 

Stilrena, enkla bokstäver löper längs taket på en garagebyggnad i Biskopsgården. Vid första anblicken upplevs verket som en obruten rad med bokstäver, nästan som en krona som pryder garaget. Sedan börjar orden framträda, bokstäver blir till ord, och ord till meningar.

Konstnären Aleksandra Stratimirovic har själv berättat om verket:

– Jag ville bidra med något positivt och inspirerande. Verket vänder sig till de boende  och förbipasserande med intentionen att lyfta varje individs unika och positiva karaktär, efter egna val och behov. Min förhoppning är att många kommer kunna känna igen sig i verket, och hämta kraft och stolthet när det behövs.

Så här lyder texten:

D U Ä R D R Ö M M E N D U Ä R L Ä N G T A N D U Ä R G U L D

D U Ä R G R Y M D U Ä R V A C K E R D U Ä R S T A R K D U Ä R T A N K E N

D U Ä R S T O L T D U Ä R H O P P D U Ä R K L O K D U Ä R F R I

Arkitekturen inspirerade

Den omkringliggande modernistiska arkitekturen har inspirerat Aleksandra Stratimirovic i arbetet med verket. Hon berättar:

– Huset bakom garaget är uppbyggt kring tanken att många likadana moduler bildar en helhet. Fönstren radar upp sig på den stora fasaden. På liknande sätt består mitt konstverk av relativt enkla moduler som är placerade bredvid varandra, med lika stora avstånd emellan, men som tillsammans bildar ord och meningar.

Aleksandra Stratimirovic föddes 1968 i Serbien. Hon arbetar främst med ljus i sina konstgestaltningar och har gjort flera offentliga konstverk i Sverige. Hon är utbildad vid glas- och keramiklinjen vid Konsthögskolan i Belgrad och i ljusdesign vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

Verket Du är drömmen är finansierat av Bostadsbolaget genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Vigintiquinque

Vigintiquinque © Carl Hammoud/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

På Syster Estrids gata på Guldheden lyser ett garage upp nattetid, genom tjugofem ljussatta mässingsplåtar utformade som fönster.

Carl Hammouds fasadgestaltning består av tjugofem ljussatta mässingsplåtar utformade som fönster i perspektiv, som är infattade i den perforerade plåtfasaden. Fönstren är formgivna i två storlekar som varvas om vartannat. Placerade i sicksack skapar de formen av ett EKG, rytmen av ett hjärtas slag – kanske det hjärta som en gång slutade slå alltför tidigt hos den person som namngivit gatan, Estrid Rodhe.

Sjuksköterskan Estrid Rodhe levde 1877-1912 och var verksam vid Sahlgrenska sjukhuset. Hon var en pionjär inom utvecklingen av sjuksköterskeutbildningen och hann göra ett stort avtryck inom yrket innan hennes hjärta plötsligt stannade en natt 1912, vid blott 34 års ålder.

Titeln på konstverket, Vigintiquinque, är det latinska ordet för tjugofem och syftar till det antal fönster som löper längs fasaden – ett fönster för varje sköterska och läkare som givit namn åt Guldhedens gator. Det relaterar också till den medicinska terminologi som på latin gett namn åt kroppens alla delar.

Som konstnären själv uttrycker det: ”Tanken är att Vigintiquinque ska kunna ses som del av Guldhedens geografiska anatomi”.

Konstnären Carl Hammoud (född 1976) är verksam i Stockholm och utbildad på Valands konsthögskola i Göteborg. Han arbetar främst med teckning, måleri och skulptur.

Verket Vigintiquinque är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Blodet i oss

Blodet i oss © Ola Åstrand/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Vägar, tunnlar, viadukter och broar är som en del av trafikens blodomlopp. När man passerar genom Ola Åstrands ljussatta väg- och gångtunnel i Kviberg kan man nu också känna in och bli medveten om vårt gemensamma mänskliga dito.

Med små medel har konstnären skapat en effektfull upplevelse för de fotgängare, cyklister och bilister som passerar genom tunneln. Den intensivt lysande blodröda färgen förvandlar en vanligen ganska död och ogästvänlig plats, där bilmotorernas ljud studsar mot den grå betongen och där man som fotgängare helst vill passera så fort som möjligt. När mörkret lagt sig träder man nu istället in i detta omslutande röda ljus och ser den vita texten ”blodet i oss” på den motsatta väggen.

Kanske kan denna korta vistelse i ”det röda” frammana tankar och reflektioner. Så här skriver konstnären själv om sitt verk:

”Oavsett årstid och tid på dygnet, om du kör bil eller promenerar, tänker jag mig vistelsen i tunneln som ett ögonblick av värme i vardagen. Jag tänker mig att texten ’blodet i oss’ förstärker denna tillhörighet och att man upplever en känsla av ett ’vi’. För oavsett hur vi ser ut är vi samma på insidan.”

Ljuskonst i tunnlar

Blodet i oss är ett konstverk inom projektet Ljuskonst i tunnlar som startade 2014 på uppdrag av Trygg, vacker stad , en samverkansorganisation inom Göteborgs Stad i samarbete med Göteborg Konst och White Arkitekter. I projektet fick konstnärer i samarbete med arkitekter ljussätta ett flertal tunnlar av olika slag, för att bygga bort miljöer som av många upplevdes som mörka och otrygga.

Ola Åstrand (född 1959) utbildade sig på Konsthögskolan Valand 1986-91 och är representerad på bland annat Moderna Museet, Malmö Museum, Uppsala Konstmuseum, Linköpings Kommun, Göteborgs Konstmuseum, Ystads Konstmuseum. Han arbetar som bildkonstnär och utställningskurator.

Forest Fuel

Forest Fuel © Jessica Lloyd-Jones/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Detta ljuskonstverk som består av en rörlig projektion på en byggnad kan bara ses efter mörkrets inbrott. Då förvandlas fasaden på Sävenäsverket till en grönskimrande granskog.

Sävenäsverket är en anläggning som drivs av Göteborg Energi och som producerar kraft och energi till staden genom eldning med träflis från skogsindustrin.

I samband med att en ny entrébyggnad invigdes tillkom detta konstverk genom enprocentregeln. Uppdraget att skapa en projektion på fasaden gick till den walesiska konstnären Jessica Lloyd-Jones.

I stället för att skapa ett konstverk inne i den nya entrén valde man här att göra ett konstverk som blev mer tillgängligt och möjligt för fler att ta del av. Konstverkets innehåll skulle också visa på den verksamhet som pågår inne i byggnaden. Nu projiceras en animerad film på utsidan som visar på den råvara som utgör grunden till det bränsle som används; träflis.

Träflisen eldas upp och ger energi, askan som bildas vid förbränningen förs sedan tillbaka till skogen där den återför de näringsämnen som är nödvändiga för skogens återväxt – ett cykliskt förlopp för förnybar energi.

Jessica Lloyd-Jones (född 1983) bor och arbetar i norra Wales, England. I sin konst arbetar hon bland annat med vetenskap- och teknikrelaterade frågor och är intresserad av energi och naturfenomen.

Verket ForestFuel är finansierat inom ramen för enprocentregeln i ett samarbete mellan Göteborg Konst och Göteborg Energi. Enprocentregeln innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Rymd­Confetti

RymdConfetti © Pia Hedström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

När mörkret lagt sig framstår platser, föremål, byggnader och växtlighet på ett helt annat sätt än i dagsljus. Pia Hedströms skulptur utgör ett utmärkt exempel på detta.

På dagen ser vi en nästan tolv meter hög, blank stålbåge resa sig i en välvd form, som uttrycker såväl rörelse och fart, som en del av en större tänkt elliptisk bana. När man närmar sig skulpturen syns det intrikata genombrutna mönstret som täcker hela ytan. Bakom mönstret ser man olikfärgade glas.

Dagtid lyckas RymdConfetti aktivera platsen genom sin storlek, form, rörelse och ytmässighet. På kvällen tycks platsen bli lite mer intim, omgärdad av byggnader och träd och då genomgår också konstverket en slags förvandling. Den hårda kantigheten och den stålblanka ytan löses upp av de olikfärgade ljusformerna och det är som om man får se ett smalt utsnitt av världsrymden med lysande kometsvansar, solar och planeter i olika banor.

Pia Hedström (född 1960) är utbildad på Konstfack, Stockholm och på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har gjort ett flertal offentliga gestaltningar runt om i Sverige och är representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum, Vetlanda Museum och Statens Konstråd.

RymdConfetti är beställd och bekostad av Skanska fastigheter genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Veras laboration

Veras laboration © Jan Cardell, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019. Bild publicerad med tillstånd av konstnären.

Detta är den tredje skulpturen i Göteborg föreställande en namngiven kvinna. Vera Sandberg som avbildas var den första kvinnan i Sverige som tog en ingenjörsexamen.

Vera Sandberg var en modig person i detta att våga bryta normer och utbilda sig till ingenjör på Chalmers år 1907, som ensam kvinna bland idel män. Med anledning av att detta uppmärksammades till hundraårsjubileet 2017, kom idén upp att hedra hennes minne med ett konstverk.

Skulpturen som tillkom efter en utlysning där fem konstnärer fick lämna förslag, finansierades med insamlade medel och bidrag från Chalmers ägarstiftelse och invigdes den 13 juni 2019. Uppdraget att utföra verket gick till Jan Cardell.

Den fyra meter höga skulpturen består av en drygt 2 meter hög sockel i corténstål, varpå Vera Sandberg är avbildad i brons sittande på en pall i färd med att utföra en laboration.

Skulpturen består av rörliga delar och en ljussättning som ger ljus i de olika behållarna och som tänds efter mörkrets inbrott.

Jan Cardell föddes 1961 i Göteborg och är utbildad på Konstindustriskolan (nuvarande HDK) i Göteborg. Han har gjort konstgestaltningar i Sverige, Norge och England.  I sitt arbete har han återkommande skapat mekaniska instrument och till och med hela orkestrar i sina ljudande verk.

Tifo

TIFO © Per Petersson/Bildupphovsrätt, 2019 Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

I juni 2015 invigdes den nya fotbollsarenan Bravida Arena på Hisingen. Tidigare låg här fotbollsarenan Rambergsvallen som var BK Häckens hemmaarena.

Den nya arenan byggdes och ägs av det kommunala fastighetsbolaget Higab. I samband med bygget utlystes en konstgestaltningstävling och två konstverk kom så småningom på plats. Gestaltningen på utsidan är utförd av göteborgskonstnären Per Petersson.

På den knappt två meter höga betongfris som löper utefter byggnaden har konstnären skapat en böljande linje, kanske beskrivande en studsande bolls väg över planen. Längs linjen finns också ett antal runda former placerade. Dessa har alla olika motiv med fotbollsanknytning. Bilderna träder fram från ett grovt raster bestående av borrade hål i olika storlekar.

Under dygnets mörka timmar tänds ett ljusspel i vitt ljus som simulerar en boll i rörelse längs fasaden. Inne på anläggningen är det även möjligt att manuellt starta ett animerat ljusspel i färg. Kanske när något extraordinärt händer i en match?

Per Petersson är född i Göteborg 1962. Utbildad på HDK (Högskolan för design och konsthantverk), Göteborg, 1984-88. Representerad på Röhsska Museet, Göteborg.

Plante Noir

© Gun Gordillo, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Gun Gordillos ”Plante Noir” (svart växt) står sedan 1993 framför entrén till Högskolan för design och konsthantverk.

En stiliserad enkel form som kan föra tankarna till en tulpan. Den översta plana delen av skulpturen är av koppar som med tiden ärgat och antagit samma färg som taken på skolbyggnaden. På undersidan av denna del sitter några färgade neonrör som kastar ett milt sken.

Konstnären Gun Gordillo är född 1945 i Lund. Hon bor och verkar i Köpenhamn.
Konstnärens hemsida.

thinking thinking dot dot dot

© Ilja Karilampi ”thinking thinking dot dot dot”, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Pulserande neonsymboler i ett kvällsmörkt bostadsområde i Rannebergen. Är det en bar eller kanske en nattklubb? De blinkande orden Åter och Vinn avslöjar byggnadens verkliga funktion.

I dagsljus är det en ganska vanlig byggnad, en gammal panncentral som gjorts om till en egen återvinningscentral för hyresgästerna. När skymningen faller tar verket och dess ljuskodade budskap över.

Huset valdes ut som en av de platser som Bostadsbolaget upplåter för offentlig konst, enligt enprocentregeln. Den säger att en procent av kostnaderna i alla statliga eller kommunala stadsutvecklingsprojekt ska avsättas för konst.
Tillsammans med Göteborgs Stads konstenhet, Göteborg Konst, formulerades ramarna.

Den konstnärliga gestaltningen skulle kunna upplevas på håll, ge en upplevelse och på ett intresseväckande sätt tolka byggnadens funktion. Uppdraget gick till den Göteborgsbaserade konstnären Ilja Karilampi. När den nya återvinningsstationen Fjälltippen invigdes hösten 2018 var den klädd i verket thinking thinking dot dot dot.

Las Vegas-känsla

Tre av byggnadens sidor har budskap och symboler av neonslingor. På den övre kortsidan finns en vit blomform. På framsidan syns två streckade linjer, orden vip och åter tillsammans med en vit krumelur som skulle kunna tolkas som en signatur eller en tag. Runt hörnet står ordet vinn i gult neonljus. Åter och vinn tänds och släcks enligt en återkommande intervall.

”Jag ville punktmarkera den här delen av området, göra huset modernt med lite Las Vegas-känsla. Det blir filmiskt, något pågående”, sa konstnären i sitt invigningstal. Där beskrev han också hur speciellt det kändes att få skapa något bestående i sin egen hemstad.

Ilja Karilampi är född 1983 och är verksam i Göteborg, Stockholm och Berlin. Han hämtar ofta inspiration från samtida populärkultur och använder symboler från musikkultur, grafisk design, humor och berättelser i sin konst. Ilja är utbildad på Städelschule i Frankfurt am Main och på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hans konst har vistats i en rad separat- och grupputställningar. 2017 gjorde han en offentlig utsmyckning på KTH och Karolinska i Flemingsberg.

Läs mer: ”Ilja Karilampi tecknar i neonljus på återvinningscentral i Rannebergen”.

We can be Local, just for one day

Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Runt 2800 graffittimålade, återanvända kakelplattor och ett varmt rött sken. Tillsammans för de platsens och arbetarrörelsens historia in i Kvillebäckens nya arkitektur.

Konstverket invigdes i december 2016 och är resultatet av en tävling. Bostadsbolaget ville ge sitt nya flerbostadshus vid Jöns Rundbäcks Plats en konstnärlig gestaltning utifrån enprocentregeln. Den innebär att minst en procent av kostnaderna i alla statliga och kommunala stadsutvecklingsprojekt ska gå till konst. En tävling utlystes och konstnären Klas Erikssons förslag vann.

Verket består av fyra betongpelare som bär upp en utskjutande del av huset. De är klädda med kakelplattor som konstnären själv knackat ned från en nu riven mejeribyggnad i Kallebäck. På plattorna finns fortfarande spår av graffitti och om kvällarna färgas de ovanifrån av ett intensivt rött sken.

Hitta hem

Idén var att ta något från den industri och arbetarrörelse som kännetecknat Göteborg och låta det bära upp den nya arkitekturen. Verkets titel pekar också, genom inspiration från David Bowies låt Heroes, på ett nytt sätt att höra hemma i ett föränderligt samhälle. Så här står det på en skylt på en av pelarna:

”De som bor här kommer förr eller senare drivas bort. Men vi kan alla komma någonstans och spela på hemmaplan, om än bara för en dag. Om man bara vill kan alla höra hemma var som helst, vilken dag som helst.”

Konstnären Klas Eriksson är född 1976 och har studerat på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, måleri och skulptur på Östra Grevie Folkhögskola, video och animation på Malmö Högskola och media och kommunikation på Lunds University. Han är känd för att skapa konst kring samhällsfrågor, samtida fenomen, subkulturer och gränsen mellan högkultur och populärkultur. Han använder sig av allt från foto och video till måleri, performance och skulptur. Klas Erikssons verk har visats på bland annat Katrineholms konsthall, kulturhuset Ängeln och Göteborgs Konsthall.