Fågelbad © Kent Karlsson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
Ett sjömärke med musikalisk tematik som också fungerar som ett fågelbad står sedan mitten av 1990-talet i bostadsområdet i Högsbohöjd.
Översta stenblocket är lätt urholkat och därav titeln som berättar att det även är ett fågelbad. I fördjupningen är en fiol uthuggen, kanske som en symbol för fågelsången från de badande fåglarna?
Skulpturen som är utförd i två olika sorters granit, en röd och en svart, var tänkt att placeras uppe på en höjd. Konstnären tänkte sig då att den skulle påminna om en kummel (ett sjömärke som använts ända sedan vikingatid och som består av stenar staplade på varandra, under senare tid vanligtvis vitmålade), men av olika orsaker fick verket en annan placering vilket naturligtvis påverkar verkets uttryck.
På fotografierna ser man att det skett en förskjutning av de fyra översta stenblocken.
Kent Karlsson, född 1945 i Göteborg, är en svensk målare och skulptör. Han utbildade sig på Konstindustriskolan och Konsthögskolan Valand i Göteborg och senare på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han har varit verksam som professor i måleri vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet och gästprofessor vid Tokaiuniversitetet i Japan.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseridon, Göteborg.
Hästhuvud © Ida isaksson-Sillén/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
Mellan två bostadshus i Högsbo står ett verklighetstroget återgivet hästhuvud av granit och brons.
På en sockel gjord av tre olika slags granit är Ida Isaksson-Silléns skulptur Hästhuvud placerad. Från ena sidan ser man hästhuvudet, i patinerat brons, i siluett och på andra sidan upptäcker man att hästens nacke och hals är uppbyggd av två sammanfogade granitblock.
Den Stockholmsbaserade konstnären Ida Isaksson-Sillén föddes 1933 och är utbildad vid konsthögskolan Valand i Göteborg. Hon arbetar med flera olika material och utforskar ofta rum och rörelse i sina verk. Förutom Hästhuvud finns Isaksson-Silléns skulptur Acceleration i Vasaparken.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon, Göteborg.
Mannen och trädet © Britt-Marie Jern/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
En naturalistiskt återgiven mansfigur halvligger naken på en gräsmatta och betraktar en abstrakt figur på en stensockel några meter bort.
Många har säkert sett denna skulptur när de passerat Viloplatsen med spårvagnen ner mot Redbergsplatsen. Britt-Marie Jerns konstverk var det vinnande förslaget i en konstgestaltningstävling och kom på plats 1991.
Titeln Mannen och trädet kanske väcker frågor hos någon. Figuren på sockeln ett par meter upp i luften ser ju ut att vara en abstrakt tolkning av mannen på gräsmattan snarare än ett träd. Är det sig själv han betraktar?
Konstnären menar själv att hon inspirerats av en amerikansk urfolksmyt där träden anses vara minst lika levande som vi människor. Därför kan de ses som varelser som ska behandlas med samma respekt som vi förhoppningsvis bemöter våra medmänniskor med. Denna holistiska livssyn där allt levande hänger ihop i symbios är kanske något som mänskligheten i mångt och mycket tappat bort.
Konstnären Britt-Marie Jern
Konstnären Britt-Marie Jern är född i Åmål 1950. Hon utbildades på Hovedskous målarskola (som senare bytte namn till Göteborgs Konstskola) och på Valands Konsthögskola i Göteborg.
Hon är upphovskvinna till många offentliga utsmyckningar runt om i Sverige, många i Västra Götaland. I Göteborg finns bland annat en byst av Carl-Axel Moberg på Stadsmuseet, porträttet av Dan Andersson på Järntorget och Shirehäst i Biskopsgården.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon, Göteborg.
Järnbärare © Sven Lundqvist/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
Utanför Folkets hus alldeles invid Järntorget hyllas Göteborgs arbetare och platsens historia. På 1820-talet var järnbärare den näst vanligaste yrkestiteln i staden.
Ett stenkast från platsen låg Göteborgs järnvåg från slutet av 1700-talet och över ett sekel framåt. Staden var en viktig järnhamn och vid järnvågen vägdes och kvalitetskontrollerades järnet som skeppades ut i världen. De som bar järnet till och från vågen, oftast i en krok över ryggen, kallades järnbärare. 1820 hade de den näst vanligaste yrkestiteln efter titeln arbetskarl. Vid Göteborgs järnvåg arbetade då ett 40-tal järnbärare.
Hyllning till 100-åring
Sven Lundqvists bronsskulptur kom till platsen 1966 i och med Göteborgs Arbetareförenings 100-årsjubileum. På tre av granitsockelns sidor finns mindre skulpturer som visar exempel på hur järnet transporterades; en släde dragen av en häst, en segelskuta och en man med en transportkärra över axeln. I sockeln finns också följande text inmejslad: Så lades grunden till det verk som danats.
Skulptören och tecknaren Sven Lundqvist levde mellan 1918 och 2010. Han studerade på Tekniska skolan och Konstakademin i Stockholm. Efter studierna gjorde han studieresor till Frankrike, Egypten, Grekland och Italien. Han är representerad på bland annat Nationalmuseum, Moderna museet och Östergötlands museum och har gjort ett stort antal offentliga skulpturer i sten och brons.
Sven Lundqvist har också verkat som tidningstecknare och bokillustratör och har deltagit i ett stort antal separat- och samlingsutställningar exempelvis på Liljevalchs i Stockholm, Göteborgs Konsthall, Borås konstmuseum och Värmlands Museum.
Hjalmar Branting © Carl Eldh/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
1926, året efter Hjalmar Brantings död, tillkom Carl Eldhs porträttbyst och placerades på platsen som numera heter Olof Palmes plats.
Hjalmar Branting (1860-1925) var en svensk politiker och tidningsman. Han var partiledare för Socialdemokraterna och blev också 1920 den förste svenska Socialdemokratiske statsministern. 1921 fick Branting, tillsammans med Christian Lange, Nobels fredspris för sitt arbete inom FN.
Branting är här i Carl Eldhs porträtt avbildad med sin karakteristiska mustasch, så som han ofta förekommer på fotografier och i andra avbildningar. Eldh har också gjort Brantingmonumentet på Norra Bantorget i Stockholm, som är ett av hans mest kända verk.
Konstnären Carl Eldh levde 1873-1954. Han föddes i Uppland under fattiga omständigheter som son till en smed. Under 1900-talets första hälft var han en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige och har utfört många offentliga konstverk placerade över hela landet. Han utbildade sig på Tekniska skolan i Stockholm (senare Konstfack). Runt sekelskiftet studerade han i Paris under några år, samtidigt som han försörjde sig som träsnidare.
I Göteborg har konstnären även utfört skulpturen Ungdom, som står inne på Liseberg.
Mitt hjärtas tupp © Margareta Ryndel/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
Margareta Ryndels skulptur är en lek med hjärtformen och dess likhet med en tupp, och visst ser man som betraktare denna uppenbara koppling.
Konstverket är placerat på en innergård och kan därför bli svår att ta del av om man inte bor i kvarteret.
Skulptören Margareta Ryndel levde mellan 1920 och 1996. Hon var bosatt och verksam i Göteborg och utförde flera offentliga utsmyckningar i Göteborg och andra delar av Västra Götaland. Sin konstutbildning fick hon på Valands konstskola. Senare i livet undervisade hon på KV konstskola och konstskolan Dômen.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.
© Roland Andersson, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturen Öppen famn beställdes troligtvis i samband med att fastigheterna där den är placerad invid byggdes.
Möjligen anspelar titeln på skulpturens komposition som med en öppen V-form vänder sig ut och bjuder in betraktaren eller de som skall flytta in i huset.
Man kan tänka på en uppställning av ett stilleben där olika delar och former spelar mot varandra för att uppnå en dynamisk komposition. Släta ytor i graniten spelar mot obehandlade ytor, runda former mot mer kantiga.
Nio år efter att detta verk placerades vann samme konstnär en gestaltningstävling i samband med att Burgårdens utbildningscenter byggdes. Den 14 meter höga skulpturen ”Mut” som 1996 kom på plats vid entrén på andra sidan gatan.
Tyvärr pågick en stor ombyggnation av fastigheten vid fotograferingstillfället så det är ganska rörigt runt konstverket.
© Carina Ari © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Ibland stöter man på fantastiska livsberättelser i arbetet med att dokumentera stadens offentliga konstverk.
Konstnären bakom bysten föreställande den kände artisten och skådespelaren Karl-Gerhard (1891-1964), hette Carina Ari (1897-1970) och det är nog ingen överdrift att säga att hennes liv i sig är en fantastisk historia. Född i Stockholm av en fattig och sjuklig mor, som på grund av deras svåra situation anmälde henne till Kungliga teaterns balettelevskola eftersom hon där kunde få en gratis utbildning och även få intäkter som statist i teaterns föreställningar.
Carina Ari kom senare i livet att bli en firad dansare och koreograf med en internationell karriär. I det senare skedet av sitt liv utbildade hon sig till skulptör i New York och gjorde därefter ett antal fina skulpturala porträtt av bland annat Dag Hammarskjöld som är placerat i New York.
Läs mer om konstnären på Carina Ari-stiftelsernas hemsida.
Bysten som skapades 1963, köptes in för insamlade medel 1968 och placerades framför entrén till Lorensbergsteatern som då inrymde Teaterhistoriska museet. Senare samma år den 14 november skänktes konstverket till Göteborgs Stad.
1995 flyttades Teaterhistoriska museets samlingar till Stadsmuseet men Carina Aris porträtt blev kvar i Lorensbergsparken där den nu står fint tillsammans med Sara Nilssons tredelade konstgestaltning ”Natur och kultur” som också knyter an till platsens teaterhistoria.
Ytterligare ett exemplar av denna byst finns på Vasateatern i Stockholm.
© Ivar Johnsson, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Avslappnat, med armarna längs sidorna och blicken mot Avenyn, bär två jättar upp Stadsteaterns entrétak och välkomnar besökarna in.
1934 stod Göteborgs Stadsteater färdig, ritad av arkitekt Carl Bergsten. Som en del av den både funktionalistiska och klassicistiska fasaden står Ivar Johnssons människopelare. De är inspirerade av en lång historisk tradition.
En kvinnlig pelarfigur kallas karyatid och en manlig atlant. Båda orden kommer från grekiskan. Karyatid betyder ”flicka från staden Karyai”. De mest kända karyatiderna är de som bär upp taket på templet Erechtheion i grekiska Akropolis. Atlant, även kallad Atlas, är en jätte i den grekiska mytologin. Efter att ha förlorat en strid mot gudarna straffades han med att bära upp himlen på sina axlar.
Utan ansträngning
Den romerska kulturens atlantpelare såg ut som om de fick anstränga sig till det yttersta för att bära upp tyngden, medan de grekiska atlanterna utan minsta svårighet höll stora tunga takkonstruktioner. Atlanten och karyatiden på Stadsteatern hör ur det perspektivet till den grekiska traditionen. Pelarparet inspirerade även konstnären Yvonne T. Larsson som 2014 skapade de nya pelarna till Stadsbiblioteket på andra sidan gatan.
Skulptören och formgivaren Ivar Johnsson levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är bland annat konstnären bakom Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Flickan och sjötrollen i Kungsparken, båda i Göteborg. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.
