Hästen

Hästen © Leo Pettersson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Ur ett vintergrönt buskage framför ett bostadshus i Kortedala sticker en betande häst fram sin nos. 

Den ca fyra ton tunga granitskulpturen placerades i början på 2000-talet på en gräsyta vid Beväringsgatan. Där stod den sedan fram till 2019 då den på grund av nybyggnation i området flyttades till sin nya placering på andra sidan av huset. I samband med flytten fick skulpturen en välbehövlig rengöring.

Hästen är sammansatt av tre delar vilka beskriver en hästs framben, hals och huvud. En till synes enkel, men ändå självklar gestaltning av en häst.

Skulptören Leo Pettersson är född 1953 och har gjort ett flertal offentliga konstgestaltningar i Sverige. Några av de mest synliga är Klippdocka på Redbergsplatsen och Kambrium vid Röda Sten (där för övrigt ytterligare en version av Klippdocka finns). Han är utbildad på konsthögskolan Valand 1973-78 och representerad på bland annat museerna i Göteborg, Borås, Skövde, Västerås samt på Bohusläns museum.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon i Göteborg.

Nallebjörn

Nallebjörn © Pecka Söderberg/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Denna ”Nallebjörn” hör nog till ”tungviktarna” bland kramdjur både i storlek och vikt.

På en ompysslad grönyta mellan bostadshusen i Kortedala sitter Pecka Söderbergs ”Nallebjörn” med armarna pekande rakt ut i en enkel vädjan om att få en kram. Fast denna ”Nalle” är nog inte lika mjuk och inbjudande att krama om som barndomens nallar.

Det är i detta motsatsförhållande som något intressant uppstår; motivet kontra materialet.

Pecka Söderberg, född 1962, är utbildad på Konsthögskolan Valand, 1991-96. Han arbetar i olika material men kanske med en förkärlek för trä. På sina utställningar har han visat bemålade skulpturer föreställande djur och människor.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Tulpan och hand

© Eva Lange/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Eva Langes ”Tulpan och hand” är en välkomnande entrésymbol till  Adventsparken i Kortedala.

Konstverket består av två delar, den ena i granit och den andra i brons. Den mindre delen i granit föreställer en förenklad och stiliserad utslagen tulpanblomma. Mitt emot den i dialog står ”handen” som förutom att föreställa en hand även kan leda tankarna till en ännu ej utslagen tulpanknopp.

Handen i denna utformning kan också inrymma fler tolkningsmöjligheter; en uppmaning till att stanna upp; en öppen och välkomnande hand som säger; – ”Hej, välkommen” eller kanske en beskyddande förlåtande hand.

Helt säkert finns det fler tolkningsmöjligheter av denna konstgestaltning.

Eva Lange föddes 1935 i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Eva Lange har gjort ett stort antal offentliga konstgestaltningar och hon är representerad på bland annat Moderna museet och Göteborgs konstmuseum. 2015 fick hon som första kvinna motta Sergelpriset.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Rullskridsko­åkare

Rullskridskoåkare © Peter Linde/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Utanför ett bostadshus i Kortedala står en ung kvinna på rullskridskor med ögonen slutna. Nedanför hennes fötter ligger ett äpple. Tar hon en paus i åkandet eller är gestaltningen en symbol för något annat?

Detaljernas mästare har han kallats, konstnären Peter Linde som inspireras av virtuoser som Michelangelo, Leonardo da Vinci och Donatello.

Här har han format en ung kvinna med händerna på höften i en beslutsam pose, benen i kors och med rullskridskor på fötterna. Framför henne ligger ett äpple. Tar hon just ta en paus i åkandet eller är hon och frukten en symbol för kunskap och förmågan att balansera sig genom livet?

Genom ögat ut i handen

Med sin hantverksskicklighet och förmågan att ge sina verk ett andligt och innerligt uttryck har Peter Linde fått förtroende att föreviga personligheter som Hjalmar Söderberg, Alice Babs, Moa Martinson, Ingmar Bergman, Ingemar Johansson, Karin Boye och Zlatan.

Så här beskriver han det själv:

”Det handlar om att ha total inlevelse i det du ser och i det du ska göra och att glömma bort dig själv. Någonting läggs till något du inte kan råda över. Det är det som är det allra viktigaste att få tag i. Livet är inte bara en fysisk företeelse, det är någonting annat, en dimension till, och den dimensionen är kanske den allra viktigaste.

När du har en modell framför dig så känns det nästan som kaos, allting flyter och rör sig. Så ska du låta detta sila genom dig, in genom ögat och ut genom handen, och sedan blir det en slags ordning på det där kaoset – det flytande livet. Den njutningen, att få känna på själva livet i din hand, det är en underbar känsla.”

Skulptören Peter Lindhe föddes 1946 i Karlshamn och är ledamot i Konstakademin. Han har studerat vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och arbetar ofta med porträtt. Hans skulptur av Ingemar Johansson, Ingo the Champ, står utanför Ullevi och skulpturen Karin Boye utanför Göteborgs stadsbibliotek.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Velázsquez flicka

Velázsquez flicka © Asbjörn Andresen, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Utanför ett 50-talshus bredvid Kyrkbytorget på Hisingen står en ung spansk prinsessa. Eller i vart fall hennes frisyr.

I sin skulptur har Asbjörn Andresen på ett lustfyllt sätt hämtat inspiration från 1600-talskonstnären Diego Velázquez och ett av hans porträtt av den 14-åriga spanska prinsessan Maria Teresia. Den mest framträdande likheten mellan skulpturen och målningen är den breda barockfrisyren.

Skulpturens överkropp är gjuten i brons efter en förlaga i trä. De tydliga spåren av träet, skruvarna och metallbanden som använts till förlagan ger ett speciellt och levande uttryck. Underkroppen är huggen i granit och är samtidigt skulpturens sockel. Skulpturen finns också i Strömstad, men med en annan sockel.

Varm choklad

Diego Velázquez var en barockmålare och en av de mest framstående spanska målarna genom tiderna. Han var hovmålare hos kungen Filip IV av Spanien och gjorde bland annat många porträtt av hans dotter, Maria Teresia. Som ättling till en österrikisk ärkehertig titulerades hon ”Maria Teresia av Österrike”.

22 år gammal gifte hon sig med kung Ludvig XIV av Frankrike som en symbol för fred mellan Spanien och Frankrike. Maria Teresia utförde gärna och ofta den traditionella fromhetsövningen för franska drottningar, som bestod i att rituellt tvätta fötterna på de fattiga, och hon utövade ibland välgörenhet på fattigsjukhus. Hon gynnade särskilt Franciskanorden, och grundade ett vandrarhem för pilgrimer. Hon var också den som gjorde varm choklad modern i Frankrike och därefter i resten av Europa.

Den blå stenen

Skulptören Asbjörn Andresen har deltagit i många projekt på tema ”det offentliga rummet”. Stor uppmärksamhet fick han för sitt verk Den blå stenen, som gjorde Olav V:s plats i Bergen till en självklar mötesplats. Han bor och verkar huvudsakligen i Bohuslän, verkar emellanåt som gästlärare på arkitekthögskolan i Bergen och medverkar flitigt i olika former av projekt i och utanför Sverige.

Stillhet

Väntan © Britt Ignell/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Utanför ett seniorboende på Doktor Allards gata i Guldheden sitter en kvinnogestalt på knä. Bronsskulpturen är knappt en halvmeter hög och vilar på en tvådelad granitsockel.

Konstverket är skapat av Britt Ignell, som också har utfört en liknande skulptur med titeln Väntan.

Skulpturen stals i januari 2020 och saknas för närvarande.

Det som för livet framåt

Så här säger konstnären Britt Ignell själv om sitt konstnärskap:

”Det som finns innanför och bortom har alltid intresserat mig mest. Just därför har jag så svårt att förklara vad det är jag försöker göra när jag arbetar med mina skulpturer och teckningar. Jag föreställer mig att jag försöker greppa det som rör sig inne i mina sinnen och knöla ner det i material.

Ibland kan det vara svårt att rättfärdiggöra det arbetet inför mig själv, särskilt i tider som kräver politiska och sociala ställningstaganden. I tider som vill ha konst som formulerar problemställningar eller spektakulära provokationer.

Varje konstnär, varje människa, måste vara trogen de krafter som för livet framåt. Det går inte att välja vem man är, vad som tränger sig på när energin ges utlopp. Det som går att göra är att skapa möjligheter för det som vill bli formulerat.

I bästa fall, det är vad jag hoppas på, kan jag på ett nästan magiskt sätt ladda ner någonting i mina arbeten som påverkar en betraktare. Fysiskt och sinnligt. Så att betraktaren kan få en bekräftelse på de egna inre skeendena.”

Bohuslänskonstnär

Skulptören och tecknaren Britt Ignell föddes 1957 i Göteborg och bor och arbetar i Bottna i Bohuslän. Hon utbildade sig på KV konstskola, Hovedskous målarskola och Valands konsthögskola. 1984 hade hon sin första separatutställning på Galleri Rotor. Britt Ignell är representerad vid Göteborgs konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg har hon, förutom Stillhet och Väntan, gjort skulpturen Torn som står på Samhällsvetenskapliga fakultetens innergård.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Grodan och gräshoppan

Grodan och gräshoppan © Sture Collin/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Konstnären Sture Collin har gjort tre konstgestaltningar till Syster Ainas gata i Guldheden. Alla är placerade i anslutning till bostadshusen.

Vid en första anblick är det lätt att tro att alla tre verken är inspirerade av fabler, men det är bara skulpturen Haren och sköldpaddan som har samma namn som en känd fabel.

Längst in på Syster Ainas gata står denna skulptur som även fungerar som en sittplats på var sin sida av det stora granitblocket. På toppen av mittblocket ser vi grodan bakom gräshoppan. Kanske ska de tävla om vem av dem som hoppar längst? Man kan också associera till de två kända figurerna i Tomas Funcks fabeldjursberättelse från 1949 om Grodan Boll och Kalle Stropp.

I texten nedan beskriver konstnären arbetet med de tre skulpturerna Haren och sköldpaddan, Babianen och kråkan och Grodan och gräshoppan: 

”Det har varit både roligt, spännande och jobbigt. Spännande, därför att att det var ett nytt motiv för mig. Jobbigt, för att jag har gjort allting själv, stenarbetet, gjutning (gjutning är ett slavarbete). Men jag har lärt mig mycket, mest kanske hur man inte skall göra. Roligt för att jag har försökt hitta varje djurs karaktär i modelleringen. Jag har verkligen studerat djuren, från böcker, video och i verkligheten. Jag har varit på Skansen och på Kolmårdens djurpark, tecknat och skissat. Jag har fångat grodor och gräshoppor och haft dem i terrarier. Angående sköldpaddan och haren har jag försökt hitta karaktären i arbetsmetoden. Sköldpaddan tog tre månader att göra, haren två timmar (modelleringen). Visserligen har jag gjort cirka åtta stycken harar innan jag blev nöjd, men ingen har tagit mer än två timmar att modellera. Det har varit en medveten metod. Ville åt känslan av sköldpaddans långsamhet och höga ålder, mot harens snabba nervösa?.”

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Haren och sköldpaddan

Haren och sköldpaddan © Sture Collin/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Konstnären Sture Collin har gjort tre konstgestaltningar till Syster Ainas gata i Guldheden. Alla är placerade i anslutning till bostadshusen.

Vid en första anblick är det lätt att tro att alla tre verken är inspirerade av fabler, men det är bara denna skulptur som har samma namn som en känd fabel.

I dagsläget (2019) återstår endast sköldpaddan eftersom någon stulit haren, vilket tyvärr gör att skulpturens berättelse går förlorad. Förhoppningsvis är det möjligt att återskapa den saknade delen. På ett av fotografierna syns verket komplett.

I texten nedan beskriver konstnären arbetet med de tre skulpturerna Haren och sköldpaddan, Babianen och kråkan och Grodan och gräshoppan: 

”Det har varit både roligt, spännande och jobbigt. Spännande, därför att att det var ett nytt motiv för mig. Jobbigt, för att jag har gjort allting själv, stenarbetet, gjutning (gjutning är ett slavarbete). Men jag har lärt mig mycket, mest kanske hur man inte skall göra. Roligt för att jag har försökt hitta varje djurs karaktär i modelleringen. Jag har verkligen studerat djuren, från böcker, video och i verkligheten. Jag har varit på Skansen och på Kolmårdens djurpark, tecknat och skissat. Jag har fångat grodor och gräshoppor och haft dem i terrarier. Angående sköldpaddan och haren har jag försökt hitta karaktären i arbetsmetoden. Sköldpaddan tog tre månader att göra, haren två timmar (modelleringen). Visserligen har jag gjort cirka åtta stycken harar innan jag blev nöjd, men ingen har tagit mer än två timmar att modellera. Det har varit en medveten metod. Ville åt känslan av sköldpaddans långsamhet och höga ålder, mot harens snabba nervösa?.”

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Babianen och Kråkan

Babianen och kråkan © Sture Collin/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Konstnären Sture Collin har gjort tre konstgestaltningar till Syster Ainas gata i Guldheden. Alla är placerade i anslutning till bostadshusen.

Vid en första anblick är det lätt att tro att alla tre verken är inspirerade av fabler, men det är bara skulpturen Haren och sköldpaddan som har samma namn som en känd fabel.

Vid fastigheten närmast Dr Fries torg står Babianen och Kråkan. På en dryga två meter hög granitpelare sitter en kråka och nedanför på ett granitblock sitter en babian.

Vad konstnären haft för tankar när skulpturen skapades kan vi bara gissa, kanske frågar han vilket av dessa djur som egentligen är smartast och en evolutionär vinnare, eller så är det en uppmaning till betraktaren att skapa sin egen berättelse?

Såhär beskriver konstnären själv arbetet med de tre skulpturerna Haren och sköldpaddan, Babianen och kråkan och Grodan och gräshoppan:

”Det har varit både roligt, spännande och jobbigt. Spännande, därför att att det var ett nytt motiv för mig. Jobbigt, för att jag har gjort allting själv, stenarbetet, gjutning (gjutning är ett slavarbete). Men jag har lärt mig mycket, mest kanske hur man inte skall göra. Roligt för att jag har försökt hitta varje djurs karaktär i modelleringen. Jag har verkligen studerat djuren, från böcker, video och i verkligheten. Jag har varit på Skansen och på Kolmårdens djurpark, tecknat och skissat. Jag har fångat grodor och gräshoppor och haft dem i terrarier. Angående sköldpaddan och haren har jag försökt hitta karaktären i arbetsmetoden. Sköldpaddan tog tre månader att göra, haren två timmar (modelleringen). Visserligen har jag gjort cirka åtta stycken harar innan jag blev nöjd, men ingen har tagit mer än två timmar att modellera. Det har varit en medveten metod. Ville åt känslan av sköldpaddans långsamhet och höga ålder, mot harens snabba nervösa?.”

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Non-violence

Non Violence © Carl Fredrik Reuterswärd/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Strax norr om Götaplatsen på Avenyn står en ikonisk skulptur. Idén till pistolen med en knut på kom i sorgen efter mordet på John Lennon 1980. Idag är den en internationell symbol för antivåld.

Verket är ett av konstnären Carl Fredrik Reuterswärds mest kända och finns i flera versioner. Skulpturen på Kungsportsavenyn skänktes 1997 till Göteborgs Stad av Annemarie och Sven-Åke Sjöholm, grundarna av stiftelsen Önskebrunnen som stöder funktionshindrade barn och ungdomar.

Målaren, grafikern, skulptören och poeten Carl Fredrik Reuterswärd lärde känna John Lennon och Yoko Ono under en vistelse i Paris. Efter Johns död bad Yoko Ono Reutersvärd att göra en konstnärlig hyllning till John Lennon och hans fredsvision.

Många versioner

Efter att först ha stått i Central Park, skänktes den första skulpturen 1988 till FN och placerades framför FN-huset i New York. Verket har senare uppförts i många andra städer runt om i världen och har blivit en internationell symbol för fred.

Det finns fler variationer på originalskulpturen. Vissa har två knutar på pipan, men den vanligaste variationen är att revolvern bytts ut mot andra vapen. I Sverige finns Non-Violence, förutom i Göteborg, även som offentlig skulptur i Stockholm, Landskrona, Malmö, Täby, Borås och Halmstad.

Carl Fredrik Reuterswärd levde mellan 1934 och 2016 och började studera konst i Paris. Han fortsatte sedan på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där han senare blev professor i måleri. 1969 flyttade han till Schweiz där han bodde och arbetade en längre tid. Hösten 1974 tillträdde han en gästprofessur vid Minneapolis konsthögskola i USA.

Carl Fredrik Reuterswärds verk finns på museer världen över, till exempel Sprengel Museum i Hannover, Moderna museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, MOMA i New York och Centre Pompidou i Paris.