Brons-arkiv - Sida 9 av 18 - Göteborg Konst

Familjen

© Unni Brekke Widenfalk © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

På en granitpelare inne i ett bostadsområde i Biskopsgården står skulpturgruppen ”Familjen” av konstnären Unni Brekke Widenfalk.

Gruppen består av en man, en kvinna, en häst och ett barn. På ena sidan av den stiliserade och symboliska hästen står föräldrarna, åtskilda från sitt barn, som befinner sig ensam på andra sidan.

Hästen representerar här den gemensamma kraften i en familj och som förhoppningsvis ger barnet den nödvändiga styrka och trygghet som det behöver för att gå sin egen väg och att skapa sig ett självständigt liv.

Konstnären Unni Brekke Widenfalk är född 1951 i Oslo, Norge. Hon är verksam som skulptör, keramiker och pedagog. Utbildad vid Kongelige tegneskolen i Köpenhamn 1977-1981 och vid Konstakademien i Oslo. Hon har utfört ett flertal offentliga konstgestaltningar framförallt i Sverige.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Gitarrspelaren

I en grässlänt med buskar runt om står skulpturen föreställande en gitarrspelande man i en typisk pose.

En stensättning omger skulpturen, där det möjligen finns eller har funnits ett vattenspel.

Så här berättar konstnären:
Strängar slås an av en man med gitarr. Spröda toner sprider sig och blandas med ljuden av från lekande barn, fåglarnas sång och vattnets porlande. En stund av harmoni och livsbejakelse uppstår.

Mer om konstnären Gun-Maria Pettersson (1947-2007) (LexikonettAmanda)

Lekande barn

© Åke Thornblad/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

En tidstypisk skulptur, inspirerad av kubismen, från 1960-talet föreställande tre lekande barn.

Konstnären Åke Thornblad (1929-2015) har även utfört verket ”Spegling” på Kortedala torg.

Mer om konstnären Åke Thornblad (Wikipedia).

Årtalet när denna skulptur kom på plats är osäkert.

Dansande flicka

© Torsten Renqvist/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

I ett bostadsområde i Biskopsgården står en dansande flicka, med ena foten bakom den andra och armarna i luften.

Skulpturen av Torsten Renqvist kom på plats 1993. Enligt konstnären är den inspirerad av ett foto från 1940-talet, av den amerikanska gatufotografen Helen Levitt. En ung vit flicka och en lika ung svart pojke är fångade i ett försök att dansa flamenco på en gata i Harlem, New York.

Skulpturen har många av Thorsten Renqvists karaktäristiska kännetecken. Den är först gjord i trä och sedan gjuten i brons, vilket ger skulpturen ett speciellt uttryck. Motivet verkar också vara fångat mitt i en rörelse.

Skulpturen är inköpt och ägs av Bostads AB Poseidon, Göteborg. Ytterligare ett exemplar av Dansande flicka finns på Kulturdepartementet i Stockholm.

Egensinnig konst

Skulptören, bildkonstnären, författaren och konstpedagogen Torsten Renqvist levde mellan 1924 och 2007. Han var en av 1900-talets ledande svenska konstnärer. Samtidigt har hans verk sedan debuten ofta uppfattats som egensinniga. Under sin karriär har han gjort flera tvära kast. Från geologistudier till expressivt måleri av vardagsnära ting, till originellt landskapsmåleri och därefter fokus på skulptur.

Inspirerad av polsk folkkonst, medeltida bildhuggeri, antikens Kreta och Egypten, tidningsfoton och barnteckningar skapade han allt från gestaltningar av mytiska och moraliska situationer till lekfulla djurskulpturer för barn. Många av skulpturerna göts sedan i brons.

Torsten Renqvist finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum, Nationalmuseum, Moderna museet i Stockholm, Kalmar konstmuseum, Malmö museum och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

Emil och Emilia

© Rolf Allan, 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Inne på Chalmers område står denna lilla skulptur föreställande en ung kvinna och en man som att döma av huvudbonaden troligen är chalmerister.

Följande text står att läsa på skylten: Gåva till högskolan 5 nov 1979. Försvunnen hösten 2013. Nygjuten och återinvigd 16 maj 2014. Till alla Chalmerister från Studentkåren och Teknologföreningen CS. Konstnär Rolf Allan.

Läs mer om konstverket.

Genius

Genius © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Skulpturen ”Genius” är en gåva till Göteborgs Stad. Carl Milles arbetade med ”Genius” 1932-1940. Skulpturen göts i flera exemplar och enligt vissa källor är motivet en hyllning till författaren och konstnären August Strindberg.

Namnet Genius kommer från den romerska mytologin och syftar på att varje man/kvinna (den kvinnliga motsvarigheten benämns ”juno”) har en personlig skyddsande som följer hen genom hela livet. Genien/Junon ansågs av vissa vara en god ande, medan andra ansåg den vara ond.

Vi ser en muskulös bevingad mansgestalt, kanske en ängel, med en lyra i handen i en dramatisk pose. Vill figuren kränga av sig sina vingar och bli fri eller är det uttryck för lidelse och passion?

Ytterligare en version av Genius finns vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Carl Milles

Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.

Carl Milles är rikligt representerad i Göteborg. Vid Götaplatsen finns flera av hans skulpturer, bland annat Danserskor och hans kanske mest kända Poseidon med brunnskar.

Viktor Rydbergsmonumentet (Den siste athenaren)

Viktor Rydbergs-monumentet© Ninnan Santesson/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Här knäböjer en grekisk hjälte och huvudpersonen i en av Viktor Rydbergs romaner. Skulpturen restes till minne av författaren, vid gatan som också bär hans namn.

Boken Den siste athenaren skildrar kristendomens seger över den antika kulturen. Den gavs ut första gången 1859, efter att ha gått som följetong i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning där Viktor Rydberg då var journalist.

Litterär milstolpe

I berättelsen om hjälten Krysantheus, som lever i Aten kring år 360 efter vår tideräkning, ville Viktor Rydberg göra upp med bakåtsträvande tendenser i Svenska kyrkan. Boken blev också en milstolpe i den svenska romankonstens utveckling. I och med den började romaner och följetonger att betraktas som finlitteratur.

Viktor Rydberg levde mellan 1828 och 1895. Han var förutom författare även journalist, religionsfilosof, kulturhistoriker, språkvårdare och medlem i Svenska Akademien. Bland hans mest kända verk finns dikten Tomten och romanen Singoalla. Han skrev också texten till den kända julpsalmen Gläns över sjö och strand.

Politiskt engagerad konstnär

Viktor Rydbergsmonumentet skapades av tecknaren och skulptören Ninnan Santesson och restes på valborgsmässoaftonen 1930. I invigningen deltog bland annat studenter från Göteborg och gäster från den danska vänorten Århus. Hedersgäst var konstnären själv.

På framsidan av den höga sandstenssockeln finns en medaljong med porträtt av Viktor Rydberg och inskriptionen: ”Åt minnet av Viktor Rydberg”.

Ninnan Santesson levde mellan 1891 och 1969 och föddes på det dåvarande säteriet Tjolöholm i Kungsbacka. Hon studerade på Konstakademin i Stockholm och därefter i Paris. Där träffade hon Siri Derkert som blev hennes vän för livet. Santesson har gjort flera offentliga konstverk i Göteborg. Förutom Viktor Rydbergsmonumentet har hon även utfört reliefen Erik Dahlberg nära Aschebergsgatan. I övrigt skulpterade hon framför allt personporträtt, men ställde sällan ut dem.

Till ett av hennes huvudarbeten räknas altartavlan i Masthuggskyrkan. Santessons konst är representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Moderna museet, Malmö museum, Borås konstmuseum, Statens porträttsamling på Gripsholm och Hallands konstmuseum i Halmstad.

Under andra världskriget engagerade sig Santesson mer och mer politiskt. Hon tog emot tyska och norska flyktingar i sitt hem. Hennes insamlingsengagemang för Norge, dit hon åkt som kurir 1941, gav henne ett två månaders villkorligt straff. Hon var senare aktiv i Svenska kvinnors vänsterförbund och i kampen mot atomvapen.

Bronsåldern

© Yngve Steen/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

1968 var Pilegården färdigbyggt och flera konstverk placerades ut på gårdarna. Ett av dessa är Yngve Stéens ”Bronsåldern”.

På en gräsmatta står en svagt s-formad bronspelare. Ur den övre delen sticker det ut några pinnar eller stänger, som om de har tryckts igenom pelaren. Är det ett verktyg eller redskap av något slag?

Under bronsåldern, som i Skandinavien brukar tidsbestämmas från 1500 år f.Kr. – 500 år f.Kr., blev människan mer bofast, höll husdjur och brukade jorden. Det finns också gott om hällristningar bevarade från denna tid. Kanske ska konstverket bara ses som en fri tolkning av bronsålderns formspråk.

Yngve Stéen, målare och grafiker, föddes 1932 på ön Tjärnö i Bohuslän. Han utbildades vid Hovedskou målarskola (som idag heter Göteborgs Konstskola) 1956 – 1958, samt vid Valands målarskola 1959 – 1964. Han dog 2009 i Göteborg.

Detta verk är placerat i Pilegården i Askim. När området var färdigbyggt, 1968, beställdes och placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder eller tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Skogskvinnan

”Skogskvinnan” av Jerd Mellander (1934-1992) som finns i två exemplar i området föreställer ett slags kvinnligt sagoväsen.

En kvinnogestalt formad av och ur naturen och skogen.

Området Pilegården där detta verk är placerat byggdes 1968. När området var nytt beställdes och placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Jerd Mellander har även gjort ”Badresorna till Askim”. Läs mer om konstnären (Wikipedia).

Vingarna

”Vingarna” får anses tillhöra ett tidstypiskt modernistiskt formspråk som kan leda tankarna till något som strävar uppåt, framåt.

Området Pilegården där ”Vingarna” är placerad byggdes 1968. Den som byggde området beställde och placerade ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar. Bland annat Maret Ainsaar Östlings (1934-2015) konstverk.

Maret Ainsaar Östling föddes i Estland och verkade som konstnär i Sverige. Hon utbildade sig på Hovedskous målarskola och Valands konstskola i Göteborg.