En generation i Haga © Pieter Hybbinette, 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Pieter Hybbinettes gestaltning av en generation boende i Haga består av åtta figurer/figurgrupper beskrivande en möjlig livscykel i det gamla Göteborg.
Från vänster i kronologisk ordning ser vi ett antal agiterande ungdomar, fulla av energi och vilja att förändra och ta plats. Därefter ser vi ett ungt kärlekspar stående i en port, följt av en grupp om fyra personer i familjebildningens ålder, där en man sträcker sin arm uppåt, kanske en förtvivlans gest över hunger och fattigdom som många av de boende i Haga hade att vänta.
Nästa figur är en arbetande man som bär på ett stycke järn (?) kanske från en tanke på verksamheten som gett Järntorget sitt namn. Där fanns under drygt hundra år på 17- och 1800-talet en järnvåg där allt järn som exporterades skulle vägas och att vara järnbärare var ett vanligt arbete för arbetare från Haga.
Bredvid mannen står en kvinna med en väska i handen, eventuellt symboliserande hennes roll som hemmafru och ansvarig för det som hade med hushållet att göra.
Slutligen har vi tre figurer, där de första är det åldrade paret och sist står en ensam äldre kvinna kvar och generationscykeln fullbordas.
Konstnären Pieter Hybbinette är född 1938. Utbildad på Konstindustriskolan Göteborg, Högskolan Valand, Göteborg och Akademin i Carrara Italien. Han var tidigare professor vid HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk) i Göteborg.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.
Tre flickor © Britta Nehrman Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturgruppen ”Tre flickor” beställdes av konstnären i samband med att dåvarande Vasa kommunala flickskola byggdes. Numer huserar byggnaden Bernadottegymnasiet.
På trappan vid entrén till skolbyggnaden står skulpturen från 1954 som föreställer tre flickor. Längst fram står den minsta flickan med en skolbok i handen och bakom henne syns två lite äldre flickor, den ena med en boll i sin hand. Flickorna utstrålar en slags frimodighet vilket säkert kommer sig av den tidens uttryck när unga människor gestaltades i konsten. De unga representerade ett hopp inför den ljusnande framtid som väntade och där också flickor skulle ta en självklar plats i samhället.
Det finns tydliga kopplingar till fler skulpturer i samma anda; ”Diskussion” av Nanna Ullman som i många år var placerad bara ett stenkast bort vid Korsvägen och som också föreställer tre lite äldre flickor. Även Stig Blombergs två idrottande ungdomar vid Slottsskogsvallen ”Bollspelande flickor” och ”Tampande pojkar” från 1951 kan härledas till liknande idéer och tidsmässig symbolik.
Konstnären Britta Nehrman föddes 1901 i Djursholm och avled 1978. Hon studerade för bland annat Carl Milles på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och senare även i Paris för Antoine Bourdelle och Charles Despiau. Hon är representerad på bland annat Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum, Värmlands museum och Borås konstmuseum.
Renovering av fastigheten pågick vid fotograferingstillfället.
Verket ägs och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.
© Carina Ari © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Ibland stöter man på fantastiska livsberättelser i arbetet med att dokumentera stadens offentliga konstverk.
Konstnären bakom bysten föreställande den kände artisten och skådespelaren Karl-Gerhard (1891-1964), hette Carina Ari (1897-1970) och det är nog ingen överdrift att säga att hennes liv i sig är en fantastisk historia. Född i Stockholm av en fattig och sjuklig mor, som på grund av deras svåra situation anmälde henne till Kungliga teaterns balettelevskola eftersom hon där kunde få en gratis utbildning och även få intäkter som statist i teaterns föreställningar.
Carina Ari kom senare i livet att bli en firad dansare och koreograf med en internationell karriär. I det senare skedet av sitt liv utbildade hon sig till skulptör i New York och gjorde därefter ett antal fina skulpturala porträtt av bland annat Dag Hammarskjöld som är placerat i New York.
Läs mer om konstnären på Carina Ari-stiftelsernas hemsida.
Bysten som skapades 1963, köptes in för insamlade medel 1968 och placerades framför entrén till Lorensbergsteatern som då inrymde Teaterhistoriska museet. Senare samma år den 14 november skänktes konstverket till Göteborgs Stad.
1995 flyttades Teaterhistoriska museets samlingar till Stadsmuseet men Carina Aris porträtt blev kvar i Lorensbergsparken där den nu står fint tillsammans med Sara Nilssons tredelade konstgestaltning ”Natur och kultur” som också knyter an till platsens teaterhistoria.
Ytterligare ett exemplar av denna byst finns på Vasateatern i Stockholm.
© Hildur Haggård, "Musslan", © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturen ”Musslan” skapades 1942 för placering på Rederi AB Transatlantics innergård.
Inte så många känner till eller har sett detta konstverk då det har en liten undanskymd placering bakom en mur. Troligen hade ursprungligen en mer framträdande placering i en mindre damm och eventuellt också med en fontänfunktion. Både damm och fontän finns inte kvar utan stenen varpå kvinnofiguren sitter står nu på en liten gräsplätt på en gård vars yta till största del upptas av parkeringsplatser.
Hildur Haggård (1885-1958) var verksam som bildkonstnär, keramiker och glaskonstnär.
Läs mer om konstnären (Wikipedia)
”Det som håller mig kvar, bär mig vidare” © Klara Kristalova/Bildupphovsrätt, 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist
Nära en av Slottsskogens dammar växer kraftiga rottrådar upp ur marken. Eller är det grenar som gräver sig ned i gruset? På toppen tar sig en ung kvinna framåt, trots eller kanske tack vare förgreningarna under sig.
Skulpturen invigdes 2018 och är skapad av konstnären Klara Kristalova. Hon var själv med vid invigningen och beskrev då verket så här:
”Det är en bild av att sitta fast i sitt ursprung och historia, samtidigt som de också bär en vidare. Bakgrunden är både en styrka och en svaghet.”
Melankoli och humor
Klara Kristalova rör sig mellan många olika medium och tekniker i sitt konstnärskap. Mest känd är hon för sina verk i keramik. Uttrycket är ofta melankoliskt och mörkt humoristiskt. Naturen och den unga kvinnan är återkommande motiv. Så här beskriver hon det själv:
”Flickan och kvinnan har alltid intresserat mig. Hon är ju jag och vi. Hur går utveckling till? Jag försöker ibland minnas mig själv. Vem jag var för länge sen. Hur jag såg på världen och hur det ena ledde till det andra. Men ofta inspireras jag mer av romaner, tillfälligheter eller tidningsartiklar.”
Klara Kristalova föddes 1967 i Prag och kom med sina föräldrar till Sverige ett år senare. Det var året då Warszawapaktens styrkor invaderade dåvarande Tjeckoslovakien. Idag bor och arbetar hon i Norrtälje. Efter utbildningen på Kungliga Konsthögskolans målerilinje har hon jobbat med allt från skulptur till teckning och animation. Hon är ledamot i konstakademin och finns representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum.
Läs mer: Skulptur av Klara Kristalova installerad i Slottsskogen
Ivar Johnsson (1885-1970), "Kvinna vid havet", skulptur, 1934. © Foto: Ola Persson, 2018
Högt upp i skyn står hon och spanar ut mot havet. ”Sjömanshustrun”, som hon populärt kallas, är både minnesmärke och landmärke.
Skulpturen, som är gjord av konstnären Ivar Johnsson, är placerad högst upp på Sjömanstornet, i anslutning till Sjöfartsmuseet. Den högtidliga invigningen av Sjömanstornet hölls samma regniga dag som Sjöfartsmuseet invigdes, 14 juli 1933. På plats vid invigningen var kung Gustaf V.
På grund av en byggnadsstrejk var det var först året därefter, i april 1934, som skulpturen Kvinna vid havet monterades. Bland bilderna finns ett arkivfoto från installationen av skulpturen 1934 och ett från invigningen av Sjömanstornet 1933.
Tornet och skulpturen är ett minnesmärke över alla de svenska sjömän som omkom på de svenska handelsfartyg som seglade på haven under första världskriget. På tornets sockel finns namnen på alla de 690 sjömän som miste livet.
Skulpturen föreställer en kvinna med knäppta händer, som i bön, spanande ut mot horisonten, kanske med en förhoppning om att hennes (sjö-)man ska återvända välbehållen hem.
Skulptören och formgivaren Ivar Johnsson levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är bland annat konstnären bakom Atlant och Karyatid vid Stadsteatern och Flickan och sjötrollen i Kungsparken, båda i Göteborg. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.
© Margareta Ryndel/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Två barn står framför en liten port eller öppning och hälsar besökarna välkomna.
Kanske säger de, som titeln indikerar, ”Här bor vi!”.
Skulptören Margareta Ryndel levde mellan 1920 och 1996. Hon var bosatt och verksam i Göteborg och utförde flera offentliga utsmyckningar i Göteborg och andra delar av Västra Götaland. Sin konstutbildning fick hon på Valands konstskola. Senare i livet undervisade hon på KV konstskola och konstskolan Dômen.
© Britt-Marie Jern/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
En liten häst står och betar utanför ett hus i Biskopsgården.
Idén till skulpturen kom till när konstnären var ute på resa i England. Vid ett tillfälle såg hon en Shirehäst stå och beta och tecknade av den. Teckningen blev senare grunden till skulpturen.
Uppenbarligen är skulpturen populär bland de boende i området eftersom någon ibland ser till att den har hö att äta.
Konstnären Britt-Marie Jern
Konstnären Britt-Marie Jern är född i Åmål 1950. Hon utbildades på Hovedskous målarskola (som senare bytte namn till Göteborgs Konstskola) och på Valands Konsthögskola i Göteborg.
Hon är upphovskvinna till många offentliga utsmyckningar runt om i Sverige, många i Västra Götaland. I Göteborg finns bland annat en byst av Carl-Axel Moberg på Stadsmuseet, porträttet av Dan Andersson på Järntorget och Mannen och trädet i Bagaregården.
Skulpturen ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.
© Anne Lagergren/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Bland vädergatorna på Hisingen hittas en bronsstaty med vädertema.
”Blixt och Dunder”! Statyns namn knyter an till de gatunamn med vädertema som finns i Biskopsgården på Hisingen.
Är det åskguden Tor vi ser, halvt uppstigande ur ett moln och med blixten i de uppsträckta händerna?
Konstnären Anne Lagergren levde 1943 – 2016 och bodde och var verksam i Göteborg. Hon föddes som Ann-Charlotte Dahl i Stockholm och fick sin utbildning på Konstindustriskolan i Göteborg 1961 – 1968. På senare tid var hon verksam som lärare på Art Collage i Göteborg.
På Rymdtorget i Göteborg finns en annan av hennes bronsskulpturer, Hej från 1989.
© Bertil Lengstrand © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturen ”Information” föreställer två kvinnor som tillfälligt möts och börjar samtala.
Den ena kvinnan har varit och handlat och bär en matkasse i var hand, medan den andra kvinnan står med sina händer i sidan och är uppenbarligen den som förser den andre med information, eller ”skvaller”.
Konstnären har lyckats ganska bra med att gestalta de två kvinnofigurernas kroppsspråk där den ena tydligt är den som passivt lyssnar och kanske inte är så värst intresserad av att ta del av informationen. Den andra figuren uttrycker, med sina händer bestämt placerade på höften, benen brett isär och kroppen lätt framåtlutad, en mycket stor säkerhet i att det hon berättar är både sant och mycket viktigt.
Om konstnären
Bertil Lengstrand (1928 – 2006) bodde och verkade i Göteborg. Han studerade på Hovedskous Målarskola och på Valands skulpturskola.
Offentliga arbeten i Göteborg, vid Volvo Torslandaverken, DAGAB , Gårdstensskolan, på Arvid Lindhamnsgatan. Han finns representerad på konstmuseerna i Borås och Falköping samt Teatermuseet i Göteborg.
