Artwork arkiv - Sida 8 av 41

Negativa och positiva former

Negativa och positiva former © Bertil Malmstedt/Bildupphovsrätt, 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

I Bertil Malmstedts väggestaltning döljer sig en förenklad människogestalt. Kan du se den?

I bostadsområdet i Gårdsten finns ett drygt tjugotal konstverk som alla beställdes i samband med att husen byggdes under slutet av 1960-talet och i början 70-talet inom det som kallades Miljonprogrammet.

Många av konstnärerna som gjorde konstverken arbetade med abstrakta motiv och ofta spelade mellanrumsformerna en lika viktig roll som själva verkets form. Så är det också i Negativa och positiva former. Här ser plåtdelarna i sig inte ut som en människa, utan en förenklad människogestalt dyker istället upp utanför, emellan och i verkets delar.

Konst i Gårdsten

När de drygt tjugo konstverken i Gårdsten blev till delade nio konstnärer, varav flertalet utbildats på konstskolan Valand i Göteborg, på uppdraget. Konstverken är skapade i betong, järn, koppar och stålplåt med motiv i en tidstypisk abstrakt modernistisk tradition.

I början av 2000-talet, efter dryga 30 år, genomfördes en renovering av konsten. Konstnärerna som fortfarande var verksamma anlitades för att se över och i vissa fall måla om sina verk. Nya skyltar med konstnärernas namn och verkets titel sattes upp. Arbetet finansierades bland annat genom bidrag från Länsstyrelsen, som såg en risk i att konsten annars skulle förstöras och ett viktigt tidsdokument försvinna.

Konstnären Bertil Malmstedt föddes 1926 i Jönköpings län. Han är verksam som målare, tecknare, grafiker och skulptör. Han är utbildad Slöjdföreningens skola i Göteborg och vid Valands konstskola i Göteborg 1951-55, där han hade Nils Wedel och Endre Nemes som lärare.

Under samma himmel

"Under samma himmel" © Ebba Matz/Bildupphovsrätt 2021. © Foto: Hampus Bovbjerg Grip, 2021.

Under samma himmel är ett konstverk tillägnat alla civila och militära veteraner, skapat av konstnären Ebba Matz.

I den västra delen av Färjenäsparken står en skulptur i form av en paviljong med himlen som tak. Åtta pelare av rostfritt stål håller upp en ring, där vajrar är uppspända så att de bildar ett mönster av en kompassros. I varje skärningspunkt hänger små ringar av stål, som blänker när de träffas av solens strålar.

Kompassrosens spetsar pekar mot pelarna, som är placerade i väderstreckens riktningar; nord, syd, öst, väst, nordost och så vidare. Konstverket kan därför användas som en faktisk kompass.

I centrum av verket, på marken, finns en sten huggen av röd hallandsgnejs, även kallad Hallandia. Ovansidan är blankpolerad och har en ingraverad text:

”I fredens tjänst
För demokratin
Under samma himmel”.

Inflikat i texten syns lilla riksvapnet, Tre Kronor.

Kullerstenen som omger stenen är återanvänd och har tidigare legat på andra platser i Göteborg. Runt omkring kommer det så småningom att växa upp en äng.

Ska hedra civila och militära veteraner

Konstverket är tillägnat civila och militära veteraner. En veteran är en person som har deltagit i internationella fredsfrämjande eller humanitära insatser, som till exempel en soldat från Försvarsmakten eller räddningstjänsts- och sjukvårdspersonal som varit utsända av svenska staten i olika insatser i världen. I Göteborgsområdet finns ungefär 15 000 veteraner.

Det var år 2018 som en motion inkom till kommunfullmäktige om att hedra veteraner i Göteborg med en konstgestaltning. Motionen antogs och under 2020 började konstnären Ebba Matz att arbeta med uppdraget. Konstgestaltningen stod klar lagom till Veterandagen 29 maj 2021.

Balanserar det sköra och stabila

Gestaltningen är gjord utifrån en idé om att balansera det sköra och det stabila. Konstnären Ebba Matz har berättat:

”De relativt tunna pelarna som bär upp den övre ringen symboliserar stöttepelarna som gör det viktiga arbetet i fredens tjänst. Det som vilar mot marken håller upp det gemensamma och sköra.”

Samlande plats

I uppdraget att ta fram en konstgestaltning för veteraner ingick också att verket ska fungera som en samlande plats. Genom sin utformning kan Under samma himmel användas både vid större ceremonier, som Veterandagen som inträffar varje år den 29 maj, och för enskilda besök. På stenen i mitten kan en eller två personer slå sig ner för en stunds begrundan, eller kanske kan man lägga en blomma på den.

Skulptören Ebba Matz föddes 1963 i Leksand och är utbildad på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Sedan 2007 är hon ledamot i Konstakademin. Hon har gjort flera offentliga konstgestaltningar runt om i Sverige. I Göteborg har Matz även gjort konstverket Här, vid Wavrinskys plats på Guldheden.

Under samma himmel är finansierad av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Se Ebba Matz berätta om konstverket i filmen nedan:

Duvopelare

Duvopelare © Olle Langert/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

I skulpturgruppen på Syrengården ser det ut som om flera pappersduvor har landat och slagit sig till ro.

Verket hör tematiskt ihop med ett annat konstverk på Syréngården, Pappersduva, som är skapat av samma konstnär. ”Pappersduvan” sitter uppflugen sex – sju meter upp på husväggen, ovanför skulpturgruppen, och har samma formspråk som dem. På så sätt ”pratar” de två verken med varandra.

I skulpturgruppen syns tre varianter av pappersduvor, som alla är placerade på en rund sockel. Den övre delen av ”duvorna” är gjord i blank stålplåt, som reflekterar och fångar upp ljuset och himlens färg på ett sätt som förstärker formerna.

De undre delarna, som löper ner mot sockeln, är gjorda i corténstål. Corténstål rostar snabbt vilket gör att färgen blir vackert rödbrun, och som här effektivt förstärker kontrasten mellan de två materialen i verket.

Konst i Gårdsten

I bostadsområdet i Gårdsten finns ett drygt tjugotal konstverk som alla beställdes i samband med att husen byggdes under slutet av 1960-talet och i början på 1970-talet, inom det som kallades Miljonprogrammet.

Nio konstnärer, varav flertalet utbildats på konstskolan Valand i Göteborg, delade på uppdraget. Konstverken är skapade i betong, järn, koppar och stålplåt med motiv i en tidstypisk abstrakt modernistisk tradition.

Viktigt tidsdokument

I början av 2000-talet, efter drygt 30 år, genomfördes en renovering av konsten. Konstnärerna som fortfarande var verksamma anlitades för att se över och i vissa fall måla om sina verk. Nya skyltar med konstnärernas namn och verkens titlar sattes upp. Detta arbete finansierades bland annat genom bidrag från Länsstyrelsen, som såg en risk i att konsten annars skulle förstöras och ett viktigt tidsdokument försvinna.

Konstnären Olle Langert levde 1924-2016 och föddes i Göteborg. Han var verksam som grafiker, skulptör, målare och tecknare och utbildade sig på Valands konstskola i Göteborg 1945–47. Han är representerad på bland annat Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Malmö Konstmuseum, Borås Konstmuseum och Statens Konstråd.

Pappersduva

Pappersduva © Olle Langert/Bildupphovsrätt, 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Alla som vikt ett pappersflygplan känner säkert igen sig i detta konstverk. Trots att det är skapat av stålplåt har verket en skenbar lätthet.

Verket hör tematiskt ihop med ett annat konstverk på Syréngården, skapat av samma konstnär. ”Pappersduvan” sitter uppflugen sex – sju meter upp på väggen. Nere på gården står verket Duvopelare, där ser vi samma form användas igen fast i en annan tappning. På så sätt ”pratar” de två verken med varandra.

Konst i Gårdsten

Viktigt tidsdokument

Figurer i vind

Figurer i vind © Gudrun Eduards Balldin/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Tre gulmålade figurer står sedan 1971 på sin två meter höga betongsockel inne på Ekgården i Gårdsten. Verkets titel gör skäl för sitt namn eftersom vindarna ofta är mycket kraftiga uppe på Gårdstensberget.

De sammansatta figurerna som står med utsträckta armar ser ut att försöka stoppa den kraftiga vinden. De håller i ett stort kvadratiskt metallnät sammanhållet av järnstänger. Nätet ser ut att ha blivit präglad av vinden och antagit en mjukt böljande form.

Konst i Gårdsten

I bostadsområdet i Gårdsten finns ett drygt tjugotal konstverk som alla beställdes i samband med att husen byggdes under slutet av 1960-talet och i början 1970-talet, inom det som kallades Miljonprogrammet.

Viktigt tidsdokument

I början av 2000-talet, efter dryga 30 år, genomfördes en renovering av konsten. Konstnärerna som fortfarande var verksamma anlitades för att se över och i vissa fall måla om sina verk. Nya skyltar med konstnärernas namn och verkets titel sattes upp. Detta arbete finansierades bland annat genom bidrag från Länsstyrelsen, som såg en risk i att konsten annars skulle förstöras och ett viktigt tidsdokument försvinna.

Konstnären och skulptören Gudrun Eduards Balldin föddes 1935 i Göteborg. Hon utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg 1951 och i Los Angeles City College 1952-55, och därefter på Accademia di Belle Arti di Brera i Milano för Marino Marini.

Eduards har bland annat utfört Finlandsmonumentet på Tegeluddsvägen i Stockholm och Vingslag på Eketrägatan i Göteborg. I Gårdsten finns ytterligare ett verk av henne, Skridskoseglaren.

Pomona

Pomona © Håkan Bonds/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Skulpturen som är placerad vid institutionen för biologi och miljövetenskap föreställer trädgårdarnas och frukternas gudinna Pomona från den romerska mytologin. Ett namn som i sin tur hämtats från ordet ”pomum” som betyder ”äpple”.

En vänt leende kvinnogestalt sittande på huk i en lätt framåtlutad position bjuder fram sina frukter till betraktaren. I sin vänstra hand håller hon en klase med druvor och i den högra vilar ett äpple.

Traditionellt har Pomona avbildats med en trädgårdskniv och skötet fullt av frukt. Enligt myten var hon gift med Vertumnus, som förutom att också vara gud över frukterna även var årstidernas gud.

Pomonas form och hållning kan associeras till en galjonsfigur, en tidigare vanligt använd symbolisk prydnad monterad på ett fartygs stäv.

Konstnären Håkan Bonds föddes 1927 på Åland. Han avled 2008. Han är utbildad på Konstfack, 1947-52 och från 1952 på Konstakademien i Stockholm. Han har utfört offentliga verk i Sverige och på Åland.

Konstverket är beställt och finansierat av Statens Konstråd.

Tre gracer

Tre Gracer © Per Agelii/Bildupphovsrätt, Sverige, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist

I Keillers Park på Rambergsvägen placerades 2008 skulpturgruppen ”Tre Gracer” för att uppmärksamma parkens 100-årsjubileum.

Vid en första anblick går tankarna kanske till stiliserade förhistoriska djur eller liknande. Det går i kontrast till titeln, som traditionellt förknippas med gracerna från den grekiska mytologin, med associationer till skönhet, charm och glädje. Enligt myten närvarade gracerna, som var döttrar till Zeus, vid gudarnas banketter för att där underhålla och förnöja gästerna.

Gracerna har också genom åren inspirerat och avbildats av flera konstnärer, bland annat kan nämnas marmorskulpturen De tre gracerna av Antonio Canova och i målningar av Rubens, Rafael och Sandro Botticelli.

Kanske är det bara en göteborgare som kan associera dessa tre grovhuggna figurer till denna titel?

När man läser konstnärens tankar kring verket faller titeln ändå på plats. Så här skriver konstnären Per Agelii:

”Vägen genom parken är bilden av en älv som rinner genom en stad. Längs kajerna i stadens hamn skapar kranarna en allé längs vattenvägen. Bogserbåtar drar omkring och det färjas folk kors och tvärs över älven. Här lastas och lossas bananbåtar, här byggs och repareras fartyg. Hamnen sjuder av liv. Längst in i hamnen står tre varvskranar och minns…”

Konstnären Per Agelii är född 1965 och bosatt och verksam i Göteborg. Han är utbildad på Hovedskous målarskola i skulptur. Han har utfört ett stort antal offentliga verk främst i västra Sverige. 2012 erhöll han Sten A Olssons kulturstipendium.

Verket ägs och är finansierat av Keillers parks stiftelse.

Dotty

Vid Adventsvägen i Kortedala syns en tre och en halv meter hög ängschampinjon med en målarpalett som hatt.

Svampens fot är gjord av brons medan hatten är gjord av plast. Runt skulpturen finns sittplatser, som gör konstverket till en naturlig träffpunkt eller samlingsplats.

Konstnären Johan Paalzow arbetar ofta med naturens former i sin konst, men med en lekfull twist. Så även i Dotty. Så här berättar konstnären om skulpturen:

”Jag tänker mig skulpturen som en väg in i det mer fantasifulla och mindre sannolika, som om Alice i underlandet hade en portal just där.”

Johan Paalzow föddes 1961 i Stockholm och är utbildad vid Konstfack. Han arbetar främst med skulptur och har gjort flera offentliga konstgestaltningar runtom i Sverige.

Verket Dotty är finansierat av Bostads AB Poseidon genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg

Manuel Pelmus betraktar en modell över kommande byggen runt centralstationen

Manuel Pelmus på Göteborgs centralstation. Foto: Elin Liljeblad

I en av passagerna inne på Göteborgs Centralstation kan du lyssna på ljudkonstverket East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg av konstnären Manuel Pelmus. Verket är en del i en serie ljudkonstverk som tar avstamp i de platser där Västlänken byggs fram.

I ljudverket East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg kopplar konstnären Manuel Pelmus samman centralstationens roll under 1800-talets emigration till Amerika med vår tids immigration till Sverige.

Såhär berättar konstnären om verket:

”Göteborgs Centralstation från 1856 är Sveriges äldsta tågstation och har fungerat som utgångspunkt för mitt arbete med verket. Stationens historia vittnar om en tydlig koppling mellan svenskarnas stora massutvandring till USA och de flyktingar som anlände till stationen 2015.”

Vem får stanna upp?

Manuel Pelmus är baserad i Oslo och Bukarest och har en bakgrund inom koreografi. Människokroppen och den fysiska platsen har en central roll i hans konstnärskap.

Även i ljudverket återkommer kroppen och dess erfarenheter i rummet. I verket hör vi honom beskriva hur han, när han står och väntar på en vän på en svensk centralstation, blir utfrågad av två poliser: vad gör du här, vem väntar du på?

Som lyssnare bjuds du in till att reflektera över din egen position i relation till de historier som berättas. Vem får lov att stanna upp? Vem måste hålla sig i ständig rörelse?

Konst under byggtiden av Västlänken

Ljudverket är en del av projektet Konst under byggtiden av Västlänken. I projektet producerar Göteborgs Internationella Konstbiennal (Gibca) en serie ljudkonstverk som är kopplade till de platser där Västlänken byggs fram: Haga, Centralstationen och Korsvägen. Projektet är ett samarbete mellan Gibca, Göteborg Konst och Trafikkontoret i Göteborgs Stad.

Manuel Pelmus verk om centralstationen kan upplevas när och var som helst via telefonen, men upplevs bäst på plats på centralstationen med hörlurar. Ljudverket är på engelska.

Kortedalakrokodilen

En person har klätt ut sig i en egentillverkad krokodilkostym och sedan lagt sig på mage, på den öppna ytan precis utanför socialkontoret i Kortedala. Varför har personen lagt sig där?

Vid en första anblick ser man en tre och en halv meter lång krokodil i brons ligga på marken. Men tittar man närmare ser man att krokodilens framben är gjorda av tröjärmar och ett par arbetshandskar, med spetsiga klor av tejp. Spår av skrynkligt papper, bitar av kartong, frigolit och tygbitar syns i avgjutningen.

Det visar sig att krokodilen i själva verket är en kostym, med en människa inuti. Varför har hen lagt sig på mage just här?

Konstnären Ingela Ihrman beskriver sitt konstverk såhär:

”En person som känner sig rädd eller utsatt kanske kan placera sig i krokodilen för att ge sig själv en andra tjockare hud och vassa tänder att försvara sig med. Kanske är krokodilen en trojansk häst som någon behöver för att ta sig in i otillgängliga rum? Eller så är den en skojig men kanske lite väl ambitiös och orörlig maskeradkostym?”

Trygg eller otrygg?

Verket tillkom i samband med att torgytan runt Förstamajgatan rustades upp 2021. Torgytan och den intilliggande trappan var tidigare en lite undanskymd plats som kunde upplevas som otrygg. Nu är ytan mer tillgänglig och öppen med fri sikt åt flera håll, men utan någonstans att slå sig ner.

Här kan krokodilen ses som ett ”farligt” djur som kan påminna om platsens historia; det otrygga kanske inte har försvunnit, utan bara flyttat på sig. Ingela Ihrman säger om verket:

”Kanske kan verket peka mot svårigheten att bekämpa otrygghet genom ytliga ingrepp och ’exkluderande design’. Det är inte heller omöjligt att någon i brist på bänkar sätter sig ner på krokodilens rygg – önskvärt eller ej?”

Organiska former

Krokodilen är gjord av brons, ett material som med tiden patineras till en turkos nyans som påminner om ärgad koppar. Den ärggröna färgen återfinns på hustak, fasader och detaljer runt om i Kortedala. Samtidigt står krokodilens organiska form i kontrast till den omkringliggande geometriska arkitekturen.

Konstnären Ingela Ihrman föddes 1985 i Kalmar. Hon är utbildad bland annat på Gerlesborgsskolan i Bohuslän och Konstfack i Stockholm. Hennes konst behandlar ämnen som människans relation till naturen, och har ofta inslag av performance.

Kortedalakrokodilen är finansierad av GöteborgsLokaler genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.