Artwork arkiv - Sida 7 av 42

Spel

Spel © Bo Sällström/Bildupphovsrätt, 2021 Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Bo Sällströms konst skiljer sig från de övriga konstverken i området med sin tydliga och lekfulla färgsättning. Man får intrycket att han hämtat inspiration till sina färgglada verk från barndomens minnen av sötsaker, spel och pusselbitar.

Verket med titeln Spel är placerat på en gavelvägg. Tyvärr skyms verket delvis under årets varma månader av några buskar i planteringen framför.

Till vänster sitter en fyrkantig form med ett rundat hörn och ett grunt fackverk i relief. Vid sidan om är sju stycken cirka två meter långa olikfärgade ”pinnar” fastsatta, som några slumpvist utvalda pinnar från ett plockepinn-spel.

Ett snarlikt konstverk, Vandrande pinnar, finns placerat på en annan fasad i Gårdsten.

Konst i Gårdsten

I bostadsområdet i Gårdsten finns ett drygt tjugotal konstverk som alla beställdes i samband med att husen byggdes under slutet av 1960-talet och i början 1970-talet inom Miljonprogrammet.

Nio konstnärer, varav flertalet utbildats på konstskolan Valand i Göteborg, delade på uppdraget. Konstverken är skapade i betong, järn, koppar och stålplåt med motiv i en tidstypisk abstrakt modernistisk tradition.

Viktigt tidsdokument

I början av 2000-talet, efter dryga 30 år, genomfördes en renovering av konsten. Konstnärerna som fortfarande var verksamma anlitades för att se över och i vissa fall måla om sina verk. Nya skyltar med konstnärernas namn och verkets titel sattes upp.

Arbetet finansierades bland annat genom bidrag från Länsstyrelsen, som såg en risk i att konsten annars skulle förstöras och ett viktigt tidsdokument försvinna.

Konstnären Bo Sällström levde 1932-1999 och föddes i Göteborg. Han var verksam som målare, grafiker och skulptör. Han utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, 1950-54 och vid Valands konstskola i Göteborg, 1955–60, där han hade Endre Nemes och Torsten Renqvist som lärare. Han är bland annat representerad på Moderna museet.

Sällström har även utfört konstgestaltningarna Konfekten och Himlaspel i Gårdsten.

0121-1110=116045

En lekfull ring med en kryptisk titel står i Botaniska trädgården. Kanske kommer den en dag att brytas ned och bli en del av naturens kretslopp.

2016 startade en stor satsning i Göteborg med namnet Gothenburg Green World. Projektets ambition var att sätta staden på kartan som Nordens främsta trädgårdsdestination.

Utöver popup-parker på Avenyn, rosfest i Trädgårdsföreningen och bussturer till stadens parker gjordes också ett samarbete med den italienska skulpturparken Arte Sella, som gick ut på att visa olika konstverk inom genren ”land art” i Botaniska. Konstgenren fokuserar på mötet mellan konstnären och naturen, och verken är ofta skapade av material som med tiden kommer att brytas ned och så småningom återgå till naturens kretslopp.

Två av verken som visades blev permanenta och ett av dem är den koreanske konstnären Lee Jaeyho verk med den kryptiska titeln 0121-1110=116045.

Hundratals delar

Verket, som består av hundratals sammanfogade delar, är skapat av polerat och slipat kastanjeträ som satts samman till en stor mjuk cirkelform. Konstnären byggde verket i Korea och det skeppades sedan till Göteborg.

Det andra permanenta konstverket är Haven – a safe place, av brittiske konstnären Stuart Ian Frost.

Lee Jaeyho är född 1965, utbildad och verksam i Korea. Han har ställt ut separat i London, USA och Korea och deltagit i ett flertal grupputställningar internationellt. Hans konstverk skapas i huvudsak av trä och metall, och kännetecknas ofta av en formmässig yttre stramhet som står i stark kontrast mot det levande och organiska materialet.

Domarring

Domarring © Lars Petersson. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Lars Peterssons silverblänkande gestaltning har troligen hämtat inspiration från en verklig domarring från järnåldern, belägen inte långt från Hjällbo centrum.

Konstverket är placerat på en kringbyggd gård bakom Hjällbo bibliotek och Bläseboskolan och består av nio delar, som är monterade på en 300 kvardratmeter stor kullerstensyta. Antalet delar och deras placering är desamma som i en tidig domarring.

En domarring är en särskild form av gravsättning som började användas redan under bronsåldern, och består oftast av en oval stensättning med resta eller liggande stora stenblock, vanligen sju eller nio till antalet. Namnet kommer från medeltiden, då det fanns en uppfattning att platserna också användes som tingsplatser där man avgjorde rättsfall. På varje sten satt en domare – därför var antalet stenar alltid udda så att man skulle undvika att ett domslut blev oavgjort. Det finns dock inga belägg för att platserna har fungerat på något annat sätt än som gravplatser.

I Hjällboskogen, inte långt ifrån verkets placering, finns en verklig domarring från järnåldern. I samband med att konstnären Lars Petersson skulle utföra sin gestaltning fick han berättat för sig om den, och verket är sannolikt en modernistisk tolkning av domarringen.

Kubistiska figurer i hållbart material

I material och form skiljer sig Lars Peterssons konstverk däremot väsentligt från sin förlaga. I stället för de resta eller liggande stenbumlingar som finns i en verklig domarring, ser vi en slags frusen lek eller dans bestående av ett antal kubistiskt inspirerade figurer i rostfritt blänkande stål.

Konstverket kom på plats 1968 och materialet har visat sig vara mer hållbart i jämförelse med exempelvis de betongskulpturer som kom till samtidigt i samma område. Det rostfria stålet fortfarande är i gott skick.

Konst i Hjällbo

När det stora bostadsområdet i Hjällbo byggdes i slutet av 1960-talet, av dåvarande Göteborgshem, i det stora bostadsprojekt som gick under namnet Miljonprogrammet var det en självklarhet att konst skulle integreras i området.

Flera konstnärer involverades till olika konstuppdrag i och omkring området. Betong var då ett relativt nytt material inom konsten och kom att användas flitigt i Hjällbo, men även svetsade järnkonstruktioner och gjutna reliefer kom till, bland annat som entrésymboler.

Förvånansvärt många av verken finns kvar och är i hyggligt skick. Däremot ser man hur betongen börjar vittra sönder i vissa verk och en hel del av de entrégestaltningar som fanns har försvunnit.

Lars Petersson föddes 1929 i Karlshamn och avled 1981 i Göteborg. Han var verksam som skulptör och konsthantverkare. Petersson var gift med keramikern Lillemor Petersson. Han studerade vid Slöjdföreningens skola i Göteborg 1946–1956 och senare även en kortare tid på Valands konstskola. Han var anställd som formgivare på Rörstrands porslinsfabrik och lärare på Chalmers arkitekturlinje.

Foto på verket publiceras med tillstånd av rättighetsinnehavarna.

Svampar

Tre svampar i kolossalformat pryder skolgården på Bergsgårdsskolan i Hjällbo.

I början av 1980-talet utlyste dåvarande GT (GöteborgsTidningen) en tävling om bästa regnskyddet för skolgården och där eleverna på skolan fick lämna sina förslag.

Vinnare blev Ileana Stanculescu som då var 11-12 år gammal. Utifrån hennes skissförslag utformades och producerades de tre svamparna som sedan dess fungerat både som regnskydd och gestaltning på skolgården.

Ileana Stanculescu, som bodde i Hjällbo under sju år, fick lämna Sverige vid 14 års ålder och återvände till Rumänien, där hon senare utbildade sig till konstnär. Hon arbetar som kulturproducent och filmare och är professor i konstvetenskap vid konstakademin i Bukarest.

Verket förvaltas och ägs av Lokalförvaltningen I Göteborg.

Entrésymbol 1

Kanske är detta en av få kvarvarande av de större entrésymboler som kom till när Hjällbo byggdes? Liknande verk fanns vid ett stort antal entréväggar men har försvunnit efter hand av olika anledningar.

Bertil Malmstedts grafiska bild spelar som så många andra verk i området på positiv och negativ form där de utsågade formerna bildar en helhet med den svarta omgivande plåten. Mellan två stora organiska former syns vad som möjligen kan beskrivas som en siluett av en fågel.

Konst i Hjällbo

Bostadsområdet Hjällbo började byggas 1965 och stod färdigt 1969. Området var en del i det omfattande Miljonprogrammet (1965-74) som initierades av den socialdemokratiska regeringen. Man ville bygga en miljon nya bostäder för att råda bot på den stora bostadsbristen, framförallt i storstadsområdena, dit många människor flyttade för arbete eller studier. Byggandet finansierades genom förmånliga statliga lån.

Hjällbo var ett av de tidigaste områdena i Göteborg som började byggas och under denna tid fanns konsten med som ett naturligt inslag i bostadsbyggandet. För att få in konsten i ett tidigt skede anlitades ett antal konstnärer, som blev anställda av det kommunala bostadsbolaget med månadslön under den tid projektet pågick. Flera av konstnärerna kom även senare att arbeta med konstgestaltningarna i Gårdsten, som också byggdes under Miljonprogrammet.

Pergola och entréer

I Hjällbo kom man fram till att konsten skulle ta plats längs den långa pergolan vid Skolspåret samt som entrégestaltningar. Gestaltningarna längs pergolan gjordes alla i betong och entréerna smyckades med gjutna reliefer, svetsade järnkonstruktioner och utskurna motiv i järnplåtar. En sammanhängande tematik för konsten var ”kommunikation”.

Konstnären Bertil Malmstedt föddes 1926 i Jönköpings län. Han är verksam som målare, tecknare, grafiker och skulptör. Han är utbildad Slöjdföreningens skola i Göteborg och vid Valands konstskola i Göteborg 1951-55, där han hade Nils Wedel och Endre Nemes som lärare.

Entrésymboler – Båtar

På väggen vid tre entréer på Skolspåret sitter lika många mindre gjutna reliefer, alla med båtmotiv.

Konstnären Bengt Lundin arbetade återkommande med båtmotiv och framförallt hans karaktäristiska ”bulliga” båtar i trä känns igen av många. Här ser vi tre olika slags båtar. Den första förställer en trubbnosig bogserbåt som stävar fram i vågorna. Den andra beskriver en likartat båttyp, fast här ser man hela skrovet och den stora propellern i ett underifrånperspektiv. Den tredje reliefen sticker ut med sitt annorlunda utseende. Här associerar man möjligen istället till en hjulångare eller någon slags husbåt.

Konst i Hjällbo

Hjällbo var ett av de tidigaste områdena i Göteborg som började byggas och under denna tid fanns konsten med som ett naturligt inslag i bostadsbyggandet. För att få in konsten i ett tidigt skede anlitades ett antal konstnärer, som blev anställda av det kommunala bostadsbolaget med månadslön under den tid projektet pågick. Flera av dessa konstnärer kom även senare att arbeta med konstgestaltningarna i Gårdsten, som också byggdes under Miljonprogrammet.

Pergola och entréer

Konstnären Bengt Lundin föddes 1924 i Trollhättan och avled 2005. Efter utbildningen på Valands konstskola arbetade han som målare, tecknare och skulptör. Han är representerad på Göteborgs konstmuseum och Moderna museet.

Andra verk i Göteborg av Bengt Lundin är Betongreliefer i Gårdsten samt Klätterbåt på Eriksberg.

Trådarna

Trådarna © Liva Isakson Lundin/Bildupphovsrätt 2021. Foto: Liva Isakson Lundin, 2021

Vid ingången från biljetthallen till Lilla Scen inne på Stadsteatern kryper en installation av koppartrådar längs med väggarna.

Koppartråden är fäst med skruvklamrar och stannar upp i olika typer av trassel och kluster längs vägen genom trapphuset.

Namnet Trådarna anspelar på kroppens nervtrådar och har koppling till den verksamhet som bedrivs på teatern; nerven i scenkonsten, nerven i stunden strax innan en teaterföreställning.

Konstnären Liva Isakson Lundin föddes 1990 i Stockholm och är utbildad vid bland annat Kungliga Konsthögskolan. Hon arbetar ofta med storskaliga installationer i industriella material och är representerad på Moderna Museet.

Trådarna är finansierad av Higab genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Figurer

Här möts olika tiders formspråk i en ny konstellation, i ett material som väl tål att åldras.

Lars Peterssons abstrakta skulptur skapades i slutet av 1960-talet och köptes ursprungligen in till Bläseboskolan i Hjällbo. 2021 fick den en ny placering framför den nybyggda Lärjeskolan i samma område.

Från början var uppdraget att skapa en så kallad ”lekskulptur” – ett uppdrag som var vanligt för konstnärer under 50-, 60- och 70-talet, men som idag är mer sällsynt. Det var dock inte helt ovanligt att konstnärerna intresserade sig mer för den konstnärliga gestaltningen än att skapa något som var lämpligt för lek. När Figurer kom på plats tyckte beställarna att den inte riktigt uppfyllde kriteriet på lek- och barnvänlighet, men skulpturen fick ändå bli kvar.

Opåverkad av tiden

Skulpturen är svetsad i rostfritt stål, ett hållbart material som var populärt bland konstnärer under 60-talet. Trots att många år har passerat ser skulpturen nästan opåverkad ut av tiden.

I skulpturgruppen har konstnären velat bryta materialets ytstruktur genom att skapa en slags ”knottrig” yta, kanske med hjälp av en svets? På så sätt skapas en dynamik mellan verkets olika ytor och delar.

Verket har tydliga referenser till kubismen och kan möjligen framstå som helt abstrakt. Tittar man närmare ser man att gruppen består av tre figurer, en större och två mindre. Där finns antydningar till kroppslighet med armar, kropp, ben och huvud, där den större figuren ser ut att hålla ut en skyddande eller inbjudande arm emot de mindre figurerna.

Skulpturen Figurer ägs och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.

Foton på verket publiceras med tillstånd av rättighetsinnehavarna.

Foten

En tre meter lång, humoristiskt- och naivt utformad silverblänkande fot står utanför Eriksboskolan.

Med sina komiskt upprättstående tår har skulpturen nog fungerat som en lockande lekplats för många barn genom åren. Vid tiden när verket tillkom var det vanligt att konstnärer fick i uppdrag att skapa en så kallad lekskulptur. En lekskulptur skulle vara både en konstgestaltning och ett lekredskap, vilket med historien i backspegeln kanske inte alltid fungerade som det var tänkt.

Foten var ursprungligen placerad på skolgården, där den stod under många år. Senare menade man att det inte var riskfritt för barnen att leka på skulpturen och beslöt att flytta den dit färre barn vistades, vid skolans utsida.

Att döma av alla de bucklor och fördjupningar som syns över hela plåtytan har skulpturen fått utstå en hel del åverkan genom åren. Men skulpturen håller ännu ihop och materialet är lika blankt som då Foten sattes upp.

Konstnären Rolf Denman (1923-2012) var utbildad på dåvarande Slöjdföreningens skola 1948-50 och därefter på Valands Konstskola 1951-56. Han har gjort ett 50-tal offentliga verk runt om i Sverige.

Verket ägs- och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.

Carl von Linné

Strax innanför Botaniska trädgårdens entré står den svenska botanikens fader Carl von Linné staty.

Carl von Linné levde under åren 1707-1778 och är en av Sveriges mest kända vetenskapsmän, mycket tack vare sitt system för klassificering av naturen. Redan innan han fyllt 30 år skrev han och gav ut sin berömda Systema naturæ. I den klassificerar han framförallt växter, men även djur och mineraler.

Rasbiologins fader?

Linné är ofta hyllad som botanikens fader, och hans system för att klassificera och namnge allt i naturen används inom vetenskapen än idag. Men det finns också en mörkare sida av Linnés forskning. I sitt arbete kategoriserade han även människor, utifrån rasistiska föreställningar om högre och lägre stående rastyper med inneboende psykologiska egenskaper.

Denna ”vetenskapliga rasism” var en föregångare till rasbiologin och en del av en ideologisk rasism som användes för att rättfärdiga olika koloniala projekt, som sätter sina spår i vårt samhälle än idag.

Restes av Smålands gille

Vid den tid när Linnébysten kom på plats var det framförallt statyer och byster föreställande betydelsefulla män som ansågs vara värda att förevigas i brons och placeras offentligt. Linné, som inte utgör något undantag, är här avbildad i relativt unga år med peruk och i tidstypiska 1700-talskläder.

Carl von Linné, som föddes i Småland, var den person som valdes att hyllas av Smålands gille i Göteborg för att uppmärksamma gillets 50-årsfirande. Runt granitsockelns nederkant löper en graverad text som lyder: ”Till hugfästandet av Smålands gille i Göteborg – Rest år 1923 – Dess 50-åriga tillblivnad”.

Porträttet är utfört av den finlandssvenska konstnären Walter Runeberg och gjöts redan 1907 i Helsingfors. Varför det dröjde 16 år innan den placerades i Botaniska trädgården är inte känt, men troligt är att bysten gjordes i flera exemplar och att denna redan fanns färdig eller är en senare avgjutning.

Konstnären Walter Runeberg (1838 – 1920) var son till Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg och författaren Fredrika Tengström. Han studerade i Finland och Köpenhamn och bodde under drygt 30 år i Rom och Paris. Där studerade han bland annat antikens skulptur. Han var en populär porträttskulptör och gjorde ett flertal porträtt av svenska professorer.