Artwork arkiv - Sida 7 av 41

Entrésymboler – Båtar

På väggen vid tre entréer på Skolspåret sitter lika många mindre gjutna reliefer, alla med båtmotiv.

Konstnären Bengt Lundin arbetade återkommande med båtmotiv och framförallt hans karaktäristiska ”bulliga” båtar i trä känns igen av många. Här ser vi tre olika slags båtar. Den första förställer en trubbnosig bogserbåt som stävar fram i vågorna. Den andra beskriver en likartat båttyp, fast här ser man hela skrovet och den stora propellern i ett underifrånperspektiv. Den tredje reliefen sticker ut med sitt annorlunda utseende. Här associerar man möjligen istället till en hjulångare eller någon slags husbåt.

Konst i Hjällbo

Bostadsområdet Hjällbo började byggas 1965 och stod färdigt 1969. Området var en del i det omfattande Miljonprogrammet (1965-74) som initierades av den socialdemokratiska regeringen. Man ville bygga en miljon nya bostäder för att råda bot på den stora bostadsbristen, framförallt i storstadsområdena, dit många människor flyttade för arbete eller studier. Byggandet finansierades genom förmånliga statliga lån.

Hjällbo var ett av de tidigaste områdena i Göteborg som började byggas och under denna tid fanns konsten med som ett naturligt inslag i bostadsbyggandet. För att få in konsten i ett tidigt skede anlitades ett antal konstnärer, som blev anställda av det kommunala bostadsbolaget med månadslön under den tid projektet pågick. Flera av dessa konstnärer kom även senare att arbeta med konstgestaltningarna i Gårdsten, som också byggdes under Miljonprogrammet.

Pergola och entréer

I Hjällbo kom man fram till att konsten skulle ta plats längs den långa pergolan vid Skolspåret samt som entrégestaltningar. Gestaltningarna längs pergolan gjordes alla i betong och entréerna smyckades med gjutna reliefer, svetsade järnkonstruktioner och utskurna motiv i järnplåtar. En sammanhängande tematik för konsten var ”kommunikation”.

Konstnären Bengt Lundin föddes 1924 i Trollhättan och avled 2005. Efter utbildningen på Valands konstskola arbetade han som målare, tecknare och skulptör. Han är representerad på Göteborgs konstmuseum och Moderna museet.

Andra verk i Göteborg av Bengt Lundin är Betongreliefer i Gårdsten samt Klätterbåt på Eriksberg.

Trådarna

Trådarna © Liva Isakson Lundin/Bildupphovsrätt 2021. Foto: Liva Isakson Lundin, 2021

Vid ingången från biljetthallen till Lilla Scen inne på Stadsteatern kryper en installation av koppartrådar längs med väggarna.

Koppartråden är fäst med skruvklamrar och stannar upp i olika typer av trassel och kluster längs vägen genom trapphuset.

Namnet Trådarna anspelar på kroppens nervtrådar och har koppling till den verksamhet som bedrivs på teatern; nerven i scenkonsten, nerven i stunden strax innan en teaterföreställning.

Konstnären Liva Isakson Lundin föddes 1990 i Stockholm och är utbildad vid bland annat Kungliga Konsthögskolan. Hon arbetar ofta med storskaliga installationer i industriella material och är representerad på Moderna Museet.

Trådarna är finansierad av Higab genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Figurer

Här möts olika tiders formspråk i en ny konstellation, i ett material som väl tål att åldras.

Lars Peterssons abstrakta skulptur skapades i slutet av 1960-talet och köptes ursprungligen in till Bläseboskolan i Hjällbo. 2021 fick den en ny placering framför den nybyggda Lärjeskolan i samma område.

Från början var uppdraget att skapa en så kallad ”lekskulptur” – ett uppdrag som var vanligt för konstnärer under 50-, 60- och 70-talet, men som idag är mer sällsynt. Det var dock inte helt ovanligt att konstnärerna intresserade sig mer för den konstnärliga gestaltningen än att skapa något som var lämpligt för lek. När Figurer kom på plats tyckte beställarna att den inte riktigt uppfyllde kriteriet på lek- och barnvänlighet, men skulpturen fick ändå bli kvar.

Opåverkad av tiden

Skulpturen är svetsad i rostfritt stål, ett hållbart material som var populärt bland konstnärer under 60-talet. Trots att många år har passerat ser skulpturen nästan opåverkad ut av tiden.

I skulpturgruppen har konstnären velat bryta materialets ytstruktur genom att skapa en slags ”knottrig” yta, kanske med hjälp av en svets? På så sätt skapas en dynamik mellan verkets olika ytor och delar.

Verket har tydliga referenser till kubismen och kan möjligen framstå som helt abstrakt. Tittar man närmare ser man att gruppen består av tre figurer, en större och två mindre. Där finns antydningar till kroppslighet med armar, kropp, ben och huvud, där den större figuren ser ut att hålla ut en skyddande eller inbjudande arm emot de mindre figurerna.

Lars Petersson föddes 1929 i Karlshamn och avled 1981 i Göteborg. Han var verksam som skulptör och konsthantverkare. Petersson var gift med keramikern Lillemor Petersson. Han studerade vid Slöjdföreningens skola i Göteborg 1946–1956 och senare även en kortare tid på Valands konstskola. Han var anställd som formgivare på Rörstrands porslinsfabrik och som lärare på Chalmers arkitekturlinje.

Skulpturen Figurer ägs och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.

Foton på verket publiceras med tillstånd av rättighetsinnehavarna.

Foten

En tre meter lång, humoristiskt- och naivt utformad silverblänkande fot står utanför Eriksboskolan.

Med sina komiskt upprättstående tår har skulpturen nog fungerat som en lockande lekplats för många barn genom åren. Vid tiden när verket tillkom var det vanligt att konstnärer fick i uppdrag att skapa en så kallad lekskulptur. En lekskulptur skulle vara både en konstgestaltning och ett lekredskap, vilket med historien i backspegeln kanske inte alltid fungerade som det var tänkt.

Foten var ursprungligen placerad på skolgården, där den stod under många år. Senare menade man att det inte var riskfritt för barnen att leka på skulpturen och beslöt att flytta den dit färre barn vistades, vid skolans utsida.

Att döma av alla de bucklor och fördjupningar som syns över hela plåtytan har skulpturen fått utstå en hel del åverkan genom åren. Men skulpturen håller ännu ihop och materialet är lika blankt som då Foten sattes upp.

Konstnären Rolf Denman (1923-2012) var utbildad på dåvarande Slöjdföreningens skola 1948-50 och därefter på Valands Konstskola 1951-56. Han har gjort ett 50-tal offentliga verk runt om i Sverige.

Verket ägs- och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.

Carl von Linné

Carl von Linné © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Strax innanför Botaniska trädgårdens entré står den svenska botanikens fader Carl von Linné staty.

Carl von Linné levde under åren 1707-1778 och är en av Sveriges mest kända vetenskapsmän, mycket tack vare sitt system för klassificering av naturen. Redan innan han fyllt 30 år skrev han och gav ut sin berömda Systema naturæ. I den klassificerar han framförallt växter, men även djur och mineraler.

Rasbiologins fader?

Linné är ofta hyllad som botanikens fader, och hans system för att klassificera och namnge allt i naturen används inom vetenskapen än idag. Men det finns också en mörkare sida av Linnés forskning. I sitt arbete kategoriserade han även människor, utifrån rasistiska föreställningar om högre och lägre stående rastyper med inneboende psykologiska egenskaper.

Denna ”vetenskapliga rasism” var en föregångare till rasbiologin och en del av en ideologisk rasism som användes för att rättfärdiga olika koloniala projekt, som sätter sina spår i vårt samhälle än idag.

Restes av Smålands gille

Vid den tid när Linnébysten kom på plats var det framförallt statyer och byster föreställande betydelsefulla män som ansågs vara värda att förevigas i brons och placeras offentligt. Linné, som inte utgör något undantag, är här avbildad i relativt unga år med peruk och i tidstypiska 1700-talskläder.

Carl von Linné, som föddes i Småland, var den person som valdes att hyllas av Smålands gille i Göteborg för att uppmärksamma gillets 50-årsfirande. Runt granitsockelns nederkant löper en graverad text som lyder: ”Till hugfästandet av Smålands gille i Göteborg – Rest år 1923 – Dess 50-åriga tillblivnad”.

Porträttet är utfört av den finlandssvenska konstnären Walter Runeberg och gjöts redan 1907 i Helsingfors. Varför det dröjde 16 år innan den placerades i Botaniska trädgården är inte känt, men troligt är att bysten gjordes i flera exemplar och att denna redan fanns färdig eller är en senare avgjutning.

Konstnären Walter Runeberg (1838 – 1920) var son till Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg och författaren Fredrika Tengström. Han studerade i Finland och Köpenhamn och bodde under drygt 30 år i Rom och Paris. Där studerade han bland annat antikens skulptur. Han var en populär porträttskulptör och gjorde ett flertal porträtt av svenska professorer.

Bil

"Bil" © Lars Hansson/Bildupphovsrätt 2021. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Lars Hanssons mjukt formade skulptur med titeln ”Bil” är ett exempel på ett konstverk som utan att vara skapat direkt för lekändamål, ändå fungerar som lekskulptur.

Formen på Bil leder kanske tankarna till en seg godisbit i pastellfärg. Skulpturen är placerad vid en lekplats vid Djurgårdsgatan i Majorna och är populär bland barn att sitta på.

Även om begreppet ”lekskulptur” sällan används idag inom konsten, så var det relativt vanligt under 1950-, 60- och 70-talen. Många konstnärer fick i uppdrag att utforma lekskulpturer, men hade inte alltid den kunskap som krävdes för att också ha med ett barnsäkerhetstänkande i utformandet. Det finns flera exempel på att konstnärer, kanske helt naturligt, mer intresserade sig för att skapa en skulptur och där lämpligheten för lek fick stå åt sidan.

Lars Hanssons skulptur bär dock på en poetisk enkelhet i sitt uttryck och har kommit att bli ett lockande lekredskap. Med sin låga höjd och mjukt polerade ovanyta bjuder den in barnen att ta plats.

Konstnären Lars Hansson är född 1944 och utbildad på Slöjdföreningens skola (nuvarande HDK-Valand), Kunstakademin i Köpenhamn och på Valands konstskola, Göteborg. Han var också medlem i den så kallade Björnligan, en konceptuellt inriktad konstnärsgrupp i Göteborg på 1960-talet.

I Göteborg har Lars Hansson även utfört verket Vid stranden, som är placerat på Brunnsbo torg.

Verket Bil ägs och förvaltas av park- och naturförvaltningen i Göteborg.

Vårens huldra

Vårens Huldra © Gunnar Nilsson/Bildupphovsrätt, 2021 Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

En bit in från gången som löper genom Botaniska trädgården möter man denna mytologiska kvinnogestalt i brons, föreställande skogens härskarinna.

Vårens huldra, skogsfrun eller skogsrå är benämningar som använts på detta väsen, sprunget ur den nordiska folktron. Enligt folktron rådde hon över de vilda djuren och kunde vilseleda skogsvandrare och förföra män som hon fann attraktiva. De män hon förfört blev ofta tysta och introverta och var sedan själsligt bundna till henne under resten av sitt liv.

År 2018 utsattes skulpturen för en kraftig vandalisering och renoverades därefter. Efter vaxbehandling av bronsytan blev skulpturen som ny igen. Våren 2019 kom skulpturen tillbaka till sin plats under trädet.

Finns i flera exemplar

Vårens huldra är gjuten i flera exemplar och återfinns bland annat i Rottneros skulpturpark och i Linköpings trädgårdsförening.

Skulpturen donerades till Botaniska trädgården av direktör Torsten Odqvist och kom på plats 1954.

Konstnären Gunnar Nilsson (1904-1995) bodde som barn utanför Karlskrona. Redan i femårsåldern visade han intresse för att modellera och gjorde bland annat några små djurfigurer i blålera. Han uppmuntrades av sin far som ställde i ordning ett litet rum där han kunde arbeta på sin fritid. Vid 14 års ålder började han ta kvällskurser i skulptur och måleri i Karlskrona. När Gunnar Nilsson var 20 år flyttade familjen till Finspång där han fick arbete som kontorist.

I Finspång fick han hjälp av sin far att inreda en egen ateljé i ett uthus där han arbetade målmedvetet med sitt skulpterande. Han hade en dröm om att få åka till Paris för vidare studier och med hjälp från välvilliga medmänniskor fick han 1928 äntligen möjlighet att åka dit, där han tog över konstnären Bror Hjorths ateljé. Som ateljégranne hade han den nu världsberömde skulptören Alberto Giacometti, som han kom att utveckla en lång vänskap med.

1962 blev han ledamot i Svenska Konstakademin och från 1965 i Franska Konstakademin.

Krokus

I Botaniska trädgården står en skulptur i form av en krokus, som också är en dricksvattenfontän.

Att formen på fontänen är just en krokusblomma är ingen slump – det är en växt som Botaniska trädgården är världsledande på.

Skulpturen skäntes till Botaniska år 2014 av Föreningen Botaniskas vänner, för att uppmärksamma föreningens 25-årsjubileum.

Tanken med gåvan var att erbjuda dricksvatten till trädgårdens besökare i en konstnärligt gestaltad dricksvattenfontän, men också att återuppliva dricksvattenfontänen som fenomen. De numera sällsynta fontänerna var tidigare ett vanligt inslag på gator och torg i staden.

Skulpturen är skapad i blå Ekebergsmarmor som har en naturlig motståndskraft mot försurning.

Pål Svensson föddes 1950 i Falkenberg och är uppvuxen i Göteborg. Han har bland annat studerat skulptur på Konstindustriskolans aftonskola (numera HDK-Valand), Hovedskous målarskola och Konsthögskolan Valand. Pål Svensson fick Sten A Olssons kulturstipendium 1999. Han är rikligt representerad med ett flertal offentliga verk i Sverige och internationellt.

Berguv

”Berguv” är ett av skulptören Pål Svenssons tidigaste verk, och föreställer kort och gott det den heter.

Snett emot klippträdgården i Botaniska gömmer sig denna praktfulla fågel i granit. I skulpturen syns berguvens karaktäristiska tofsar vilket gör den lätt att känna igen.

Berguven är Europas största uggla. En levande berguv kan bli drygt 70 centimeter lång, väga två till fyra kilo och ha ett vingspann på 140 – 170 centimeter.

Skulpturen köptes in och donerades till Botaniska trädgården av Stiftelsen Skogssällskapet.

Växtkraft II

Med sitt organiska uttryck blir skulpturen ”Växtkraft” ett annorlunda inslag på platsen.

Verkets fyra delar är placerade på en liten gräsyta vid innergårdens lekplats. Delarna ser ut att luta sig mot varandra och bildar ett litet stycke förtätad natur i betong. Det finns något lekfullt och enkelt i verket som blir ett annorlunda och formmässigt kontrasterande inslag på gården.

Skulpturen finns i två versioner i Gårdsten, varav detta exemplar är en senare variant. Den första versionen av Växtkraft står vid Almgården och kom på plats 1970.

Konst i Gårdsten

I bostadsområdet i Gårdsten finns ett drygt tjugotal konstverk som alla beställdes i samband med att husen byggdes under slutet av 1960-talet och i början 70-talet inom det som kallades Miljonprogrammet.

Nio konstnärer, varav flertalet utbildats på konstskolan Valand i Göteborg, delade på uppdraget. Konstverken är skapade i betong, järn, koppar och stålplåt med motiv i en tidstypisk abstrakt modernistisk tradition.

Viktigt tidsdokument

I början av 2000-talet, efter dryga 30 år, genomfördes en renovering av konsten. Konstnärerna som fortfarande var verksamma anlitades för att se över och i vissa fall måla om sina verk. Nya skyltar med konstnärernas namn och verkets titel sattes upp. Arbetet finansierades bland annat genom bidrag från Länsstyrelsen, som såg en risk i att konsten annars skulle förstöras och ett viktigt tidsdokument försvinna.

Konstnären Bror Person levde 1923 – 1996 och föddes i Ljusnarsbergs socken i Västmanland. Han studerade vid Valands konstskola 1947-51 där han hade Endre Nemes som lärare. Som verksam konstnär arbetade han med grafik, måleri och skulptur. Han finns representerad vid bland annat Moderna museet, Göteborgs konstmuseum och Norrköpings konstmuseum.