Artwork arkiv - Sida 4 av 41

Aktivisten

"Aktivisten" © Johan Malmström/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Hampus Bovbjerg Grip.

Utanför Samhällsvetenskapliga biblioteket står Ingrid Segerstedt Wiberg, förkämpe för mänskliga rättigheter – rakryggad och med en fredsduva i handen.

2021 uppfördes två konstgestaltningar till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg. Johan Malmströms skulptur Aktivisten avbildar Ingrid Segerstedt Wiberg som person, medan det andra verket, A. Karlsson Rixons I riktning mot ett annat Sverige: Tiden innan framtiden, går i dialog med hennes gärning. Längre ner på sidan kan du se en film där konstnärerna berättar om sina verk.

Ingrid Segerstedt Wiberg var en svensk journalist, politiker och förkämpe för mänskliga rättigheter. Hon levde 1911-2010 och hann med att både bli Sveriges första kvinnliga ledarskribent på Göteborgs-Posten, riksdagsledamot för Folkpartiet och ordförande i Svenska FN-förbundet. Hon var engagerad i frågor som fred, demokrati, jämställdhet och flyktingfrågor.

Rakryggad aktivist

I Johan Malmströms skulptur är Ingrid Segerstedt Wiberg avbildad klädd i kavaj, ståendes med rak hållning och ena armen utsträckt. I handen håller hon en fredsduva, en symbol för fred, kärlek och frihet. Hon står stadigt och rakryggad på marken, blicken är uppfordrande – ett uttryck som är tänkt att spegla hennes förhållningssätt som aktivist för mänskliga rättigheter.

Konstnären har berättat om verket:

”Jag vill att gestaltningen ska fungera som en hyllning till Ingrid Segerstedt Wibergs livsgärning, men även till alla dem, företrädesvis kvinnor, som genom solidarisk praktik, demonstrationer, skrivningar, civil olydnad – men ofta i det tysta – fortsätter hennes kamp för ett mänskligare och solidariskt samhälle.”

Skulpturen är gjord i brons, förutom fredsduvan som är gjuten av så kallat ”nordiskt guld”, en legering mellan koppar och aluminium.

Ingraverat budskap

På skulpturens sockel står en ingraverad text, som återger en något omarbetad version av artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna:

”Alla människor är födda fria och lika i rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Konstnären Johan Malmström föddes 1963 och är utbildad på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Som konstnär arbetar han med såväl måleri, skulptur, foto och video.

Konstgestaltningarna till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg finansieras genom Charles Felix Lindbergs donationsfond och tillkommer på initiativ av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), där Segerstedt Wiberg själv under många år var ordförande för den svenska sektionen.

Konstnärerna berättar

Här kan du se en film där konstnärerna A. Karlsson Rixon och Johan Malmström berättar om sina verk till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg.

I riktning mot ett annat Sverige: Tiden innan framtiden

"I riktning mot ett annat Sverige: Tiden innan framtiden" © A. Karlsson Rixon, 2021. Foto: Hampus Bovbjerg Grip.

I ett storskaligt fotografi och en publikation uppmärksammas journalisten och politikern Ingrid Segerstedt Wibergs gärning.

2021 uppfördes två konstgestaltningar till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg. Det ena verket, skulpturen Aktivisten av Johan Malmström, avbildar Ingrid Segerstedt Wiberg som person, medan detta verk, A. Karlsson Rixons I riktning mot ett annat Sverige: Tiden innan framtiden, går i dialog med hennes gärning. Längre ner på sidan kan du se en film där konstnärerna berättar om sina verk.

Karlsson Rixons verk består av två delar: ett storskaligt fotografi placerat inne i Samhällsvetenskapliga bibliotekets läsesal, och publikationen I riktning mot ett annat Sverige: I dialog med Ingrid Segerstedt Wiberg, som finns att låna på biblioteket eller att läsa online.

Uppmärksammar barn och unga på flykt

Publikationen uppmärksammar Segerstedt Wibergs särskilda engagemang för barn och unga på flykt. Som skribent tog hon redan 1933 ställning mot nazismen och Hitlers maktövertagande i Tyskland, och fortsatte att kämpa för en human flyktingpolitik under resten av sitt liv.

Publikationen är delvis baserad på en workshop som Karlsson Rixon gjorde under våren 2021 med en grupp asylsökande. Deras fotografier och texter finns återgivna i publikationen. Här finns också texter av aktivisten och exilförfattaren Parvin Ardalan, journalisten Anette Carlsson och konstvetaren Macarena Dusant.

Läs publikationen

Du kan läsa och ladda ner publikationen här.

Går i dialog med nationalromantisk målning

Det storskaliga fotografiet i Samhällsvetenskapliga bibliotekets läsesal är ett porträtt av fem unga män som är eller har varit asylsökande, med Göteborgs hamninlopp som bakgrund. Det är placerat på läsesalens ena kortsida, mitt emot Carl Wilhelmsons stora målning Allegori över bildningen från 1901.

Konstnären har berättat om verket:

”Fotografiet står i dialog med och är lika stort som Wilhelmsons nationalromantiska målning. Jag vill tillföra ett lika romantiskt laddat fotografi, men som manifesterar en annan och mer uppdaterad bild av ett Sverige, där personer av olika härkomst är, eller borde vara, en självklar del av vårt samhälle.”

Identitet och representation

Konstnären och fotografen A. Karlsson Rixon föddes 1962 i Göteborg. Hen är utbildad vid Nordens Fotoskola i Stockholm och California Institute of Arts i USA, och har en doktorsexamen i fotografisk gestaltning från Akademin Valand i Göteborg. I sin konst har hen gjort flera större porträttserier och fotoinstallationer, som tematiskt ofta knyter an till ämnen som kropp, identitet och representation.

Hen är representerad på bland annat Moderna Museet och Göteborgs konstmuseum.

Konstnärerna berättar

Här kan du se en film där konstnärerna A. Karlsson Rixon och Johan Malmström berättar om sina verk till minne av Ingrid Segerstedt Wiberg.

Växtkraft

En lätt framåtlutad klassiskt utformad vattenkanna i vackert grönt ärgad brons möter Botaniska trädgårdens besökare strax innanför entrén.

Kannan, som i sin utformning påminner om de äldre vattenkannor som ofta tillverkades i zink, har placerats i Botaniska trädgården av den ideella föreningen Botaniskas Vänner.

Med bronskannan ville Botaniskas Vänner manifestera sin verksamhet och gav då i uppdrag åt en reklamfirma att utforma en tredimensionell modell av föreningens logotyp. På en skylt på skulpturens sockel berättas om föreningens tillkomst och dess syfte.

Labyrintens öga

Precis som det finns ett stormens öga finns det också ett Labyrintens öga. I vart fall i labyrinten i Slottsskogen.

Labyrinten i Slottsskogen ligger nära lekplatsen lekplatsen Plikta och är ett populärt besöksmål för många, inte minst barn uppskattar den.

Labyrinten invigdes 14 juni 1999. Året efter tyckte konstnären att det borde finnas något som markerade labyrintens centrum, och föreslog då att göra en slags tron i mosaik. Detta visade sig inte fungera, så man valde att istället göra en mosaik på marken, i huvudsak skapad av italiensk glasmosaik.

Under åren 2000 – 2020 fanns den första versionen av Labyrintens öga, men efter att stora delar av verket försvunnit eller gått sönder fick konstnären uppdraget att renovera verket och det som saknades ersattes.

Motivet i mosaiken är inspirerat av de olika djur som finns i Slottsskogen. Vi ser bland annat en hjort och en säl. De slingrande ormarna bildar en skyddande cirkel runt djuren i bilden.

Att anlägga en så kallad trädgårdslabyrint var vanligt i slottsträdgårdar och på stora gods under 1600- och 1700-talet. De bestod, precis som denna, av gångar separerade av tätväxande buskar och användes som tidsfördriv och dekoration.

Lisa Larsdotter Petersson är född 1960 i Göteborg och är verksam som bildkonstnär och dansare.

Korallslottet (Alla behöver någonstans att bo)

Denna lilla skulptur placerad framför entrén till ett bostadshus i Västra Frölunda kan ses som ett politiskt inlägg om den svåra bostadssituation som råder för många unga människor idag.

Konstnären Marie Wallin har tillsammans med barn till hyresgäster skapat konstverket med undertiteln ”Alla behöver någonstans att bo”.

Den konformade ”korallslottet” ser ut att ha hämtats upp från havets botten. Beklätt med olika snäckformer för det tankarna till ett organiskt format sagoslott, vilket titeln också antyder.

Om man tittar närmare på alla detaljer upptäcker man snart de små figurerna som förgäves försöker ta sig in i korallslottet genom att kravla sig upp på de branta sidorna. Några andra ser ut att titta upp ur vattenytan, spanande uppåt mot det höga slottet.

Konstverket belyser den bostadssituation många unga människor har idag, där det är svårt att få ett eget boende.

Konstnären Marie Wallin har under många år arbetat med miljö- och barnprojekt. Hon har varit engagerad i världsmiljödagen där hon skapat målningar i storformat med barn i Göteborg.

Konstverket ägs av och är finansierat av Bostadsbolaget i Göteborg.

Barn med tunnband (Rytmisk lek)

Tre barnfigurer leker med två stora ringar, mitt bland höghusen på Fagottgatan i Västra Frölunda.

Barn som motiv var vanligt under 1950- och 60-talet, framför allt hos kvinnliga konstnärer. Kanske sågs barnen som representanter för framtiden, under en tid när det fanns en stark framtidstro i samhället.

Verket representerar en mer modernistisk tolkning, där konstnären har lämnat det naturalistiska för ett mer stiliserat formspråk. Barnfigurernas ställningar och gester är formade för att skapa en sammanhängande dynamisk komposition, vilket kanske framgår av den dubbeltydiga undertiteln ”Rytmisk lek”.

De ringar som barnen i skulpturen leker med kallas förr tunnband. Det var ringar som användes till att trä över och hålla ihop tunnor av trä. När tunnorna kasserades kunde barnen leka med de överblivna ringarna genom att försöka hålla dem rullande så länge som möjligt och att sätta fart på dem med pinnar. Idag kallas även de moderna ringar i metall som används inom rytmisk gymnastik för tunnband.

Skulptören Elma Oijens levde mellan 1907 och 1992. Efter studier på Valands konstskola i Göteborg gjorde hon studieresor till Danmark och Italien. Många av hennes verk är figurer och porträtt i gips och brons och har visats vid flera utställningar i Göteborg, bland annat på Lorensbergs Konstsalong, Konsthallen och Mässhallen.

Hon har även gjort det offentliga konstverket Arbetarhustru, som finns på Landala torg.

Europa

Europa © Runo Lagomarsino/Bildupphovsrätt Sverige, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Det första som möter den som kommer in i Göteborgs Hamns ID-port är en flera meter lång text på diskens framsida som lyder: EUROPA.

Texten, som står i svarta versaler mot en guldfärgad bakgrund, är en av verkets totalt tre delar. De andra delarna består av en installation med trälinjaler, och ett fotografi. Verket som helhet tar avstamp i hamnen som en plats för migration, resande och handel, samt i Europa som idé.

I verket intresserar sig konstnären för våra samhälleligt överenskomna språk och verklighetsbeskrivningar, genom vilka vi lär oss filtrera och värdera världen.

Ett exempel är metermåttet, som fungerar både som ett sätt att kategorisera och sortera, och att (godtyckligt) bestämma länders gränsdragningar. Måttet tar i verket form av meterlånga linjaler, som sitter vertikalt monterade längre in på diskens framsida.

Europas koloniala historia

En annan gemensam verklighetsbeskrivning är världskartans värdeperspektiv och konstruerade gränsdragningar. På glasväggen bakom diskens luckor hänger ett äldre inramat fotografi, förställande en skolsal där en lärare med pekpinne visar en Europakarta för ett antal unga pojkar.

Guldet, som ofta återkommer i Runo Lagomarsinos verk, och som här finns bakom texten ”Europa” på disken, refererar till Europas koloniala historia och berättelsen om El dorado, som under 1500-talet lockade europeiska expeditioner till Sydamerika på jakt efter rikedomar.

Runo Lagomarsino är född 1977 i Lund och utbildad på Konsthögskolan Valand i Göteborg, Malmö Konsthögskola och Whitney Independent Study Program i New York. I sina installationer, skulpturer, bilder och filmer vill han hitta nya perspektiv på historiska, politiska och kulturella maktförhållanden. Runo Lagomarsinos konst vänder på historieskrivningen och öppnar upp för nya berättelser om vår samtid.

Dimman

Här har konstnären Rolf Denman gestaltat något så flyktigt och eteriskt som dimma – i material som är raka motsatsen.

Högt upp på tre betongpelare bland gångbanor, gräsmattor och lekplatser sitter några former som trots sin tunga vikt ändå utstrålar en lätthet och luftighet.

Verket har en böljande rörelse som spretar och drar och olika håll, som om delarna fjäderlätt drar dit minsta vindpust för dem.

Konst i Miljonprogrammet

Skulpturen från 1966 är placerad mitt bland höghusen på Fiolgatan i Västra Frölunda. Den tillkom under den tid då Miljonprogrammet, ett politiskt program för att bygga en miljon nya bostäder i Sverige, pågick. Precis som i många andra områden som byggdes då hade konsten en viktig och självklar plats i bostadsområdena.

Under denna period låg den abstrakta konstens uttryck i tiden. Kanske gav det många konstnärer en känsla av frihet att kunna gestalta i princip vad som helst, stort som smått. Till och med att skulptera ”dimma” i metall.

Rolf Denman (1923-2012) utbildade sig på dåvarande Slöjdföreningens skola 1948-50 och därefter på Valands Konstskola 1951-56. Han har gjort ett 50-tal offentliga verk runt om i Sverige. I Göteborg har han utöver detta verk också skapat Foten och Statisk flykt.

Klangbotten (Mörkerseende)

Haga under bygget av Västlänken. Foto: Elin Liljeblad.

Detta platsspecifika ljudkonstverk utgår från stadsdelen Haga och undersöker de historiska och geologiska lager som framträder i samband med Västlänkens utgrävningar. Verket är den andra delen av två.

Pia Sandströms ljudverk Klangbotten (Mörkerseende) utgår från de tunnlar som grävs under staden för att ge plats åt Västlänken, och kan beskrivas som ett eko ur Göteborgs leriga underjord.

Leran har under Göteborgs historia varit i ständig rörelse, den har omformats och antagit nya skepnader. Kulturlagren har blandats med varandra.

Där hittas vertikalt nedstuckna trädstammar från 1600-talet, som håller leran i schack. De bildar en glänta i en underjordisk skog.

Några kvinnor framträder mellan stammarna. Arkeologen Carina Bramstång Plura, scenografen Ulla Kassius, poeten Ella Hillbäck, ögonläkaren Anna Dahlström och författarna Mare Kandre och Svetlana Aleksejevitj har alla kopplingar till staden, fast under olika tider och utifrån olika yrken, kunskaper och erfarenheter.

Det går att lyssna på ljudverket var som helst, men det upplevs bäst på plats vid Haga kyrkoplan.

Verket är en fortsättning på Göteborgssviten: underjorden (2019).

Ljudkonstverket är en del av projektet Konst under byggtiden av Västlänken, i samarbete med Trafikkontoret i Göteborgs Stad och GIBCA, Göteborgs Internationella Konstbiennal.

Noise Reduction and Glitches: Echoes from the Past and Future

Ett kollage där vi ser Korsvägens stationsbyggnad och en park flimra förbi med rymden som bakgrund

Lisa Torells ljudverk utgår från Korsvägen och gestaltar en värld i förändring där många skeenden förblir ogripbara tills de plötsligt är ett faktum.

Vad betyder det att vara människa år 2070? Vad betyder det idag? I Torells ljudkonstverk har gränserna mellan nutid och framtid, mellan utopi och dystopi upplösts. Det som tidigare var Sci-Fi har med ens blivit vardag.

Våra kroppar förbättras och försämras genom genteknik, miljögifter, bekvämligheter och steroider. Samhällskroppen fragmenteras samtidigt som den kopplas allt tätare samman via smarta telefoner, algoritmer, virus och drönare.

Verket utgår från Korsvägen i centrala Göteborg, en plats där många olika perspektiv möts. Berättarrösten rör sig mellan olika tider och synvinklar för att gestalta en värld i förändring där många skeenden förblir ogripbara tills de plötsligt är ett faktum. Vad är det vi väljer att inte se idag som redan nu formar livet i framtiden? Vad var det vi blundade för igår och därför måste leva med idag?

Röst i den svenska versionen: Lisa Torell
Röst i den engelska versionen: Steven Cuzner
Översättning från svenska till engelska: Åsa Linnea Strand

Ljudkonstverket är producerat av Göteborgs Internationella Konstbiennal i samarbete med Göteborgs Stad genom Trafikkontoret och Göteborg Konst, kulturförvaltningen, inom ramen för  projektet Konst under byggtiden av Västlänken.