© Lars Hansson/Bildupphovsrätt 2021. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021
Efter nästan 30 år vid Karlaplatsen på Hisingen flyttades detta tunga konstverk till sin nya placering i Gamlestaden.
På grund av ett större markarbete inom området på Hisingen som skulle påverka konstverket beslöts i samråd med konstnären att ”Pelare” skulle flyttas.
Skulpturen står därför sedan 2019 på Holländareplatsen i Gamlestaden. Platsen, en torgyta omgiven av bostadshus och affärer, är mindre och mer intim till sin karaktär. Pelarna har lyfts upp och har försetts med en sittyta i trä. Helt klart har verket här en större påverkan på platsen jämfört med sin tidigare placering.
Så här beskriver konstnären sitt verk:
Jag har velat skapa en symbol, enkel att uppfatta och upptäcka. En sten delad i fyra delar, som strävar tillbaka mot en enhet. Klotet, solen spränger sig upp och skjuter isär de fyra pelarna samtidigt som det genom sin form förenar pelarna till en valvform. Valvet som förenande element. Jag arbetar ofta med former som från början suttit ihop (varit en form), men som jag delar upp.
I denna skulptur har jag arbetat med fem enkla höga granitpelare, för att ge en monumental upplevelse. Att använda sig av stenens inneboende kraft. Kanske en helgedom ett tempel som aldrig blev uppfört. Så enkelt att alla får rum. Ett avstannat bygge, som solen valt som viloplats under ett kort möte med jorden. Eller en förstenad växtform som väntar på att spricka ut.
Konstnären Lars Hansson är född 1944 och utbildad på Slöjdföreningens skola (nuvarande HDK-Valand), Kunstakademin i Köpenhamn och på Valands konstskola, Göteborg. Han var också medlem i den så kallade Björnligan, en konceptuellt inriktad konstnärsgrupp i Göteborg på 1960-talet.
I Göteborg har Lars Hansson bland annat även utfört verken Vid stranden på Brunnsbo torg och Bil i Majorna.
Ett av fotografierna visar verket på sin tidigare placering.
Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.
Kanske är det många som passerar förbi detta konstverk utan att tänka på det som konst. Jämfört med övriga konstverk i området sticker Nils Olof Bonniers skapelse ut med sitt väsensskilda formspråk.
Man kan associera till en väderstation, ett jakttorn eller liknande. Fyra cirkelformade delar i kuben ser ut att kunna regleras för att; betrakta? bevaka? justera luftflödet? Inte alldeles lätt att veta hur man skall tolka detta verk. Däremot väcker det tankar och funderingar.
Nils Olof Bonnier (1945-1969) som dog tragiskt, endast 24 år gammal 1969, under en skolresa med Valands konstskola till Moskva, var en udda figur i den starkt politiserade tiden på Valand. Hans uttryckssätt skilde sig i hög grad jämfört med många av skolans övriga elever och hans hållning blev starkt ifrågasatt av de mer radikala grupperingarna. Dödsorsaken har det spekulerats om i bland annat TV-program och tidningsartiklar och några menar att han blev kastad över bord för sina åsikters skull, men inget har kunnat beläggas.
Detta konstverk är det enda offentliga skulpturala verk av konstnären och som han utförde redan under sin skoltid på Valands konstskola. Nils Olof Bonnier var en av medlemmarna i den på 1960-talet omtalade konstnärsgruppen Björnligan i Göteborg och som bestod av elever från Valand.
Verket angavs tidigare här med titeln ”Spjälkning”, men efter påpekande från en av konstnärerna som också tillhörde Björnligan, Dag Nyberg, var det hans numer destruerade verk som hade den titeln, så huruvida detta verk hade en titel är okänt. Nyberg berättade också att skulpturen tillverkades av ett båtvarv i Henån och att Bonnier och Nyberg transporterade den till sin plats med en gammal risig VW-pickup.
© "Spiral", Bertil Malmstedt/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
”Spiral” av konstnären Bertil Malmstedt tillkom i samband med att bostadsområdet Pilegården byggdes.
En spiralform som ser ut att skruva sig upp/ner i gräsmattan. Tankarna kan också gå till formen av en plog som kanske tidigare plöjde jorden i just detta område där människor varit bosatta ända sedan stenåldern.
Läs mer om konstnären Bertil Malmstedt (Wikipediasida)
©"Vårdträdet", Lars Stocks/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
Lars Stocks stora skulptur framför Dalheimers Hus i Majorna placerades 1991 och köptes in med medel från Dalheimers donationsfond.
Skulpturen består av fem ”stammar” som förenas i en gemensam krona. Konstverket invigdes den 7 juni 1991. Invigningstalare var dåvarande landshövdingen Kjell A Mattsson.
I svensk folktro är ett vårdträd ett skyddat träd, ofta planterat centralt på en gårdsplan. Det ansågs tyda på gårdens lycka och välfärd och man trodde dessutom att det beboddes av en osynlig skyddsande.
Ursprungligen fanns en fontänfunktion där vatten strömmade på ”trädets” insida.
Konstnären Lars Stocks som själv är uppvuxen på Bangatan i Majorna formulerar sig i en text som står att läsa ingraverad på skulpturens insida:
Den gamle kom till barnets dop
Han bar ett ungt träd
Det var ett skott från vårdträdet därhemma
Vari han lekt sin barndoms sommarlek
som skuggat hans ålderdoms visa tanke
Han kom i sitt sista år
för att plantera sina fäders arv
för att skydda det unga livet mot ondo
Ur plantans rötter växte fem stammar upp
med ett gemensamt bladverk av kastanj
Dess blom har doft från urminnes tid
och det mäktiga bladverkets sus i vinden
hade sådan kraft
att det hördes av sjöfararen långt ute till havs
och ingenstans sjöngo fåglar vackrare
Må trädet bli till glädje!
och stämma till eftertanke
Mer om konstnären Lars Stocks (länk till Wikipedia).
© "Solringen", Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
På den stora gräsmattan utanför Humanistiska fakulteten i Renströmsparken står en bronsring, som kan fungera som en symbol för kunskapens nålsöga.
Den enkla och tydliga formen står i kontrast till byggnaderna och naturen runt omkring. Kanske upptäcker du något nytt om du låter den runda formen begränsa ett utsnitt från det omgivande landskapet?
Verket står precis utanför Göteborgs universitets humanistiska fakultet och universitetsbibliotek. Traditionellt brukar nyutexaminerade humanister tåga genom ringen efter sin examensceremoni, som en symbol för att passera genom kunskapens nålsöga.
En annan version av Solringen finns i den danska staden Hjörring.
Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Många av Hakes senare konstverk är ofta storskaliga granitskulpturer vilka finns på många platser i Sverige och i utlandet.
Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Kunskapens källa, Minnesmonument Backabrandens offer och Näcken spelar upp.
Verket Solringen ägs av Statens konstråd och förvaltas av Göteborgs universitet.
© Åke Thornblad/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
En tidstypisk skulptur, inspirerad av kubismen, från 1960-talet föreställande tre lekande barn.
Konstnären Åke Thornblad (1929-2015) har även utfört verket ”Spegling” på Kortedala torg.
Mer om konstnären Åke Thornblad (Wikipedia).
Årtalet när denna skulptur kom på plats är osäkert.
© Åke Pallarp/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
Inne på Handelshögskolans gård vid Vasagatan i Göteborg är denna lustfyllt gestaltade skulptur placerad.
Tack vare de olika ytornas utseende och de starka färgerna framstår Pallarps konstverk som en ganska okonventionell stenskulptur.
På den ljusa ytan syns vad som skulle kunna vara ett par orangefärgade vattenvarelser tillsammans med fjäderlätta tunna skrivtecken framristade i relief. Högst upp sitter en slags solhatt med markerade solstrålestreck som belyser hela scenen. Baksidan består av en bokstavslek som bildar ordet ”Näcke..” (det avslutande N;et syns på framsidan) i ett skandinaviskt landskap med älv och granar.
Åke Pallarp (1933-2013) utförde detta konstverk på uppdrag av Statens Konstråd 1992. Skulpturen är utförd i röd granit och pålagd *sgraffitomålning.
* Sgraffito eller sgraffitomålning (från italienska ordet ”sgraffiare”, som betyder ”rista”) är en teknik att mönstra en putsad väggyta eller keramik genom att i det övre av två olikfärgade skikt rista in en dekor eller ett mönster, medan materialet fortfarande är mjukt. På så vis framträder mönstret med det undre skiktets färgsättning (källa Wikipedia).
Mer om Åke Pallarp (Konstnärslexikonett Amanda)
© Britt Ignell/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
Inne på gården till Samhällsvetenskapliga fakulteten på Sprängkullsgatan står Britt Ignells skulptur ”Torn”, sida vid sida med Claes Hakes bastanta granitskulptur ”Kunskapens källa”.
Ignells skulpturala sexkantiga konstruktion består av gråsvarta delar av gjutjärn som pusslats samman till en stram abstrakt form. Så här berättar hon själv om sitt konstnärskap:
”Det som finns innanför och bortom har alltid intresserat mig mest. Just därför har jag så svårt att förklara vad det är jag försöker göra när jag arbetar med mina skulpturer och teckningar. Jag föreställer mig att jag försöker greppa det som rör sig inne i mina sinnen och knöla ner det i material.
Ibland kan det vara svårt att rättfärdiggöra det arbetet inför mig själv, särskilt i tider som kräver politiska och sociala ställningstaganden. I tider som vill ha konst som formulerar problemställningar eller spektakulära provokationer.
Varje konstnär, varje människa, måste vara trogen de krafter som för livet framåt. Det går inte att välja vem man är, vad som tränger sig på när energin ges utlopp. Det som går att göra är att skapa möjligheter för det som vill bli formulerat.
I bästa fall, det är vad jag hoppas på, kan jag på ett nästan magiskt sätt ladda ner någonting i mina arbeten som påverkar en betraktare. Fysiskt och sinnligt. Så att betraktaren kan få en bekräftelse på de egna inre skeendena.”
Inne på gården finns också en skulpturen Kunskapens källa av Claes Hake. Båda verken tillkom i samband med att universitetets nya byggnad stod klar 1990. Tack vare sina väsensskilda uttryck berikar de två skulpturerna inne på den lite trånga gården varandra.
Bohuslänskonstnär
Skulptören och tecknaren Britt Ignell föddes 1957 i Göteborg och bor och arbetar i Bottna i Bohuslän. Hon utbildade sig på KV konstskola, Hovedskous målarskola och Valands konsthögskola. 1984 hade hon sin första separatutställning på Galleri Rotor. Britt Ignell är representerad vid Göteborgs konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg har hon även gjort konstverken Stillhet på Guldheden, och Väntan vid Lantmilsgatan.
Torn är bekostat av Statens konstråd och förvaltas av Akademiska Hus Väst.
