Ut

© Alina Chaiderov/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
© Alina Chaiderov/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Är det en bur? Eller kanske ett ensamt vändkors framför en av stadens bästa utsikter? Alina Chaiderovs konstverk i Redbergsparken kan tolkas på många sätt.

Verket placerades i den högt belägna Redbergsparken hösten 2016. Från platsen ser du ut över hela staden. Du kan gå in och igenom det roterande korset och komma ut på andra sidan. I övrigt har det ingen praktisk nytta – men många tolkningsmöjligheter.

Runt 2015, samtidigt som konstnären arbetade med Ut, kom många flyktingar till Göteborg och Sverige. Alina Chaiderov, som själv har erfarenhet av att komma till Sverige från ett annat land, har uppgett att detta påverkade hennes arbete med verket. Kanske kan man tolka verket som en kommentar till de territoriella gränser som människan sätter upp, där det kan vara livsavgörande vilken sida man råkar befinna sig på.

Konceptuell skulptur

Alina Chaiderov gör ofta konceptuella skulpturer och installationer med referenser till konsthistorien. Många av hennes verk tycks lyfta både personliga och kollektiva erfarenheter kring arkitekturens relation till sociala och ekonomiska strukturer. Så här beskriver hon själv sitt konstnärskap:

”Min konst handlar om relationen mellan det psykiska och det fysiska. Via olika konstellationer av material undersöker jag och ställer frågor kring begreppen minne, tid, kropp och rum.”

Den som minns Gasklockan, ett av stadens tidigare landmärken som också kunde ses från platsen, kan se likheter. Ut är betydligt mindre i storlek, men proportionerna och formen stämmer väl överens. På plats framför konstverket kan det nog också upplevas som ett landmärke, precis som Skansen Lejonet och det så kallade Läppstiftet som syns långt där nere.

Alina Chaiderov föddes 1984 i Sovjetunionen och är bosatt i Göteborg. Hon kom till Sverige på 90-talet. Efter examen i Fri konst vid Akademin Valand i Göteborg 2015 har hon haft en rad utställningar, bland annat på Borås konstmuseum och i Paris och Turin.

Författaren berättar: Alina Chaiderov (fördjupande text om konstverket).

Mul

© Per Agelii/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
© Per Agelii/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Mitt emot lekplatsen Plikta i Slottsskogen står den här figuren som ser ut som en blandning av en pingvin och Mumintrollet.

Lite ensam och sorgsen på sin kulle står den och tittar bort mot barnen på lekplatsen. Kanske önskar den att den också kunde vara med och leka?

Konstnären Per Agelii är född 1965, bosatt och verksam i Göteborg. Utbildad på Hovedskous målarskola, skulptur. Han har utfört ett stort antal offentliga verk främst i västra Sverige. 2012 erhöll han Sten A Olssons kulturstipendium.

Familjen

© Unni Brekke Widenfalk © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
© Unni Brekke Widenfalk © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

På en granitpelare inne i ett bostadsområde i Biskopsgården står skulpturgruppen ”Familjen” av konstnären Unni Brekke Widenfalk. 

Gruppen består av en man, en kvinna, en häst och ett barn. På ena sidan av den stiliserade och symboliska hästen står föräldrarna, åtskilda från sitt barn, som befinner sig ensam på andra sidan.

Hästen representerar här den gemensamma kraften i en familj och som förhoppningsvis ger barnet den nödvändiga styrka och trygghet som det behöver för att gå sin egen väg och att skapa sig ett självständigt liv.

Konstnären Unni Brekke Widenfalk är född 1951 i Oslo, Norge. Hon är verksam som skulptör, keramiker och pedagog. Utbildad vid Kongelige tegneskolen i Köpenhamn 1977-1981 och vid Konstakademien i Oslo. Hon har utfört ett flertal offentliga konstgestaltningar framförallt i Sverige.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Carl Michael Bellman

Alfred Nyström, "Carl Michael Bellman". Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2018
Alfred Nyström, "Carl Michael Bellman". Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2018

I Trädgårdsföreningen står en byst av Sveriges mest kända skald, som ursprungligen skänktes till Göteborgs Stad av en restaurangdirektör.

I Trädgårdsföreningen finns en byst föreställande den svenska skalden och visdiktaren Carl Michael Bellman, som levde mellan 1740 – 1795.

Det var direktören för restaurang Lorensberg, Sophus Petersen, som skänkte bysten till Göteborgs Stad.

19 juni 1911 avtäcktes den på sin första plats, i Lorensbergsparken. Om invigningen kan man läsa följande i bokverket Det gamla Göteborg:

”Bellmansbysten invigdes 1911 med en stämningsfull högtidlighet. Professor Rudolf Kjellén hyllade vältaligt vår svenske Anakreons minne, Axel Engdahl skaldade till hans ära och Bellmanssången ljöd frisk som alltid från den populära Bricollkören.”

1950 flyttades Bellmansbysten till Trädgårdsföreningen där den fortfarande är placerad. Verket renoverades 2015 – 2016.

Dickson var mecenat

Bysten är skapad av skulptören Alfred Nyström, som föddes 1844 i Medevi, Östergötland, och dog 1897 i Djursholm.

Hans far var anställd som smed på Axel Dicksons herrgård Kyleberg. Alfred Nyström började tidigt jobba som tegelbärare och blev sedan smedslärling. Men så fick Charlotte Dickson upp ögonen för hans begåvning i teckning.

22 år gammal begav sig därför Alfred Nyström till Stockholm, där han kom att studera vid Konstakademien. Charlotte och Axel Dickson fungerade som hans mecenater.

I huvudstaden umgicks han i kretsarna kring August Strindberg. I Tjänstekvinnans son figurerar Alfred Nyström under namnet Albert.

1872 avtäcktes Alfred Nyströms debutverk, en staty av Carl Michael Bellman på Hasselbacken i Stockholm. August Strindberg satt modell för denna staty.

En vinge rörde mitt hår

© ”En vinge rörde mitt hår”, Ulrika Jansson/Bildupphovsrätt, 2018 © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
© ”En vinge rörde mitt hår”, Ulrika Jansson/Bildupphovsrätt, 2018 Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

I Bergskristallparken i Västra Frölunda står tre klocktornsformade bostäder. De erbjuder husrum åt starar, vilda bin, fladdermöss och tornseglare – och nya perspektiv åt oss människor.

Om kvällarna lyser de som fyrar i aktivitetsparken, konstruktionerna som inspirerats av klockstapeln vid Grevegårdens kyrka alldeles i närheten. Men istället för att ringa in till gudstjänst kommer de med ett tyst budskap: Alla levande varelser på jorden är beroende av varandra. För att ha ett klot kvar att leva på behöver vi forma våra samhällen så att de gynnar alla.

Anpassat för varje art

Verket, som skapats av Ulrika Jansson, invigdes i snöyra 2018. På plats var politiker, allmänhet och två skolklasser. Och kanske hade några av hyresgästerna redan hunnit flytta in i de specialutformade bostäderna. Varje del är anpassad för olika arter och på varje byggnad berättar en text mer om dem som bor där.

Om vilda solitära bin får vi bland annat veta att de är viktiga för pollineringen av våra grödor. De har svårt att hitta boplats och mat på välklippta gräsmattor och i parker rensade på gamla träd.

Tornseglaren och staren har minskat kraftigt de senaste 30 åren och är rödlistade på grund av bostadsbrist och svårigheter att hitta föda.

Fladdermöss gör stor nytta genom att äta skadegörande insekter och myggor. De förlorar sina boplatser när grönområden bebyggs och genom att nyare arkitektur inte rymmer håligheter där de kan bygga bo.

En samtida andlighet

Så här sa konstnären själv om sitt verk vid invigningen:

”Allt på jorden består av nätverk där människan är en likvärdig del av ekosystemen och helt beroende av andra arter. Kanske är den insikten en samtida andlighet som är lika viktig för oss att knyta an till som religion är för många människor.”

Konstnären Ulrika Jansson föddes 1975 och är utbildad på Nordiska konstskolan i Karleby i Finland och Konstfack i Stockholm. Hon har bland annat gjort gestaltningar på förskolor i Stockholm och arbetat på Arkitekturmuseet. Många av hennes verk gör kopplingar mellan konst, ekologi och miljöfrågor, ofta genom att interagera direkt med en plats och aktivera den lokala omgivningen. Ulrika Jansson jobbar med skulptur, teckning, installation och video.

Verket En vinge rörde mitt hår är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Vid invigningen av verket talade även Inger Skogsberg. Hon var den som låg bakom motionen till Charles Felix Lindbergs donationsfond och förslagit att just den här platsen skulle få konst.

Gitarrspelaren

© "Gitarrspelaren", Gun-Maria Pettersson © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© "Gitarrspelaren", Gun-Maria Pettersson © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

I en grässlänt med buskar runt om står skulpturen föreställande en gitarrspelande man i en typisk pose.

En stensättning omger skulpturen, där det möjligen finns eller har funnits ett vattenspel.

Så här berättar konstnären:
Strängar slås an av en man med gitarr. Spröda toner sprider sig och blandas med ljuden av från lekande barn, fåglarnas sång och vattnets porlande. En stund av harmoni och livsbejakelse uppstår.

Mer om konstnären Gun-Maria Pettersson (1947-2007)  (LexikonettAmanda)

Pelare

© Lars Hansson/Bildupphovsrätt 2021. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Efter nästan 30 år vid Karlaplatsen på Hisingen flyttades detta tunga konstverk till sin nya placering i Gamlestaden.

På grund av ett större markarbete inom området på Hisingen som skulle påverka  konstverket beslöts i samråd med konstnären att ”Pelare” skulle flyttas.

Skulpturen står därför sedan 2019 på Holländareplatsen i Gamlestaden. Platsen, en torgyta omgiven av bostadshus och affärer, är mindre och mer intim till sin karaktär. Pelarna har lyfts upp och har försetts med en sittyta i trä. Helt klart har verket här en större påverkan på platsen jämfört med sin tidigare placering.

Så här beskriver konstnären sitt verk:
Jag har velat skapa en symbol, enkel att uppfatta och upptäcka. En sten delad i fyra delar, som strävar tillbaka mot en enhet. Klotet, solen spränger sig upp och skjuter isär de fyra pelarna samtidigt som det genom sin form förenar pelarna till en valvform. Valvet som förenande element. Jag arbetar ofta med former som från början suttit ihop (varit en form), men som jag delar upp.

I denna skulptur har jag arbetat med fem enkla höga granitpelare, för att ge en monumental upplevelse. Att använda sig av stenens inneboende kraft. Kanske en helgedom ett tempel som aldrig blev uppfört. Så enkelt att alla får rum. Ett avstannat bygge, som solen valt som viloplats under ett kort möte med jorden. Eller en förstenad växtform som väntar på att spricka ut.

Konstnären Lars Hansson är född 1944 och utbildad på Slöjdföreningens skola (nuvarande HDK-Valand), Kunstakademin i Köpenhamn och på Valands konstskola, Göteborg. Han var också medlem i den så kallade Björnligan, en konceptuellt inriktad konstnärsgrupp i Göteborg på 1960-talet.

I Göteborg har Lars Hansson bland annat även utfört verken Vid stranden  på Brunnsbo torg och Bil i Majorna.

Ett av fotografierna visar verket på sin tidigare placering.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Betongrelief

© Bror Persson © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© Bror Persson © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Bror Perssons tidstypiska Betongrelief står placerad på Kobbegården i Askim. De pussellika delarna skapar olika varianter av mellanrum.

Verket är från 1968 i tidstypisk betong. Konstnären låter de pussellika delarna spela mot varandra och bilda flera olika variationer av mellanrumsformer, beroende på vilken vinkel man betraktar det ur.

Konstnären Bror Persson kom från Västmanland och levde mellan 1923 och 1996. Han studerade för Endre Nemes på Valands konstskola 1941 – 1951.

Hans konst består av skulpturer, figurmotiv och stilleben. Bror Persson finns representerad vid Moderna museet, Göteborgs Konstmuseum och Norrköpings Konstmuseum.

Ett annat av hans betongverk finns i Gårdsten, Göteborg.

Titel okänd

© "Spjäkning", Nils Olof Bonnier/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Kanske är det många som passerar förbi detta konstverk utan att tänka på det som konst. Jämfört med övriga konstverk i området sticker Nils Olof Bonniers skapelse ut med sitt väsensskilda formspråk.

Man kan associera till en väderstation, ett jakttorn eller liknande. Fyra cirkelformade delar i kuben ser ut att kunna regleras för att; betrakta? bevaka? justera luftflödet? Inte alldeles lätt att veta hur man skall tolka detta verk. Däremot väcker det tankar och funderingar.

Nils Olof Bonnier (1945-1969) som dog tragiskt, endast 24 år gammal 1969, under en skolresa med Valands konstskola till Moskva, var en udda figur i den starkt politiserade tiden på Valand. Hans uttryckssätt skilde sig i hög grad jämfört med många av skolans övriga elever och hans hållning blev starkt ifrågasatt av de mer radikala grupperingarna. Dödsorsaken har det spekulerats om i bland annat TV-program och tidningsartiklar och några menar att han blev kastad över bord för sina åsikters skull, men inget har kunnat beläggas.

Detta konstverk är det enda offentliga skulpturala verk av konstnären och som han utförde redan under sin skoltid på Valands konstskola. Nils Olof Bonnier var en av medlemmarna i den på 1960-talet omtalade konstnärsgruppen Björnligan i Göteborg och som bestod av elever från Valand.

Verket angavs tidigare här med titeln ”Spjälkning”, men efter påpekande från en av konstnärerna som också tillhörde Björnligan, Dag Nyberg, var det hans numer destruerade verk som hade den titeln, så huruvida detta verk hade en titel är okänt. Nyberg berättade också att skulpturen tillverkades av ett båtvarv i Henån och att Bonnier och Nyberg transporterade den till sin plats med en gammal risig VW-pickup.

Spiral

© "Spiral", Bertil Malmstedt/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© "Spiral", Bertil Malmstedt/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

”Spiral” av konstnären Bertil Malmstedt tillkom i samband med att bostadsområdet Pilegården byggdes.

En spiralform som ser ut att skruva sig upp/ner i gräsmattan. Tankarna kan också gå till formen av en plog som kanske tidigare plöjde jorden i just detta område där människor varit bosatta ända sedan stenåldern.

Läs mer om konstnären Bertil Malmstedt (Wikipediasida)