Artwork arkiv - Sida 16 av 42

Meaning well by doing harm

Meaning well by doing harm © Goran Hassanpour 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Nio stängda dörrar sammanfogade i en spiralform lyser vitt på en gräsyta i ett bostadsområde i Kortedala.

Verket består av totalt nio paneler i en spiralform, gestaltade som dörrar med handtag och lås. Spiralformen i konstverket bygger på principen om det gyllene snittet. Den vitlackerade ytan täcks av en schematisk översikt, ett språkträd, över de ännu levande och utdöda indoeuropeiska språken och dess språkstammar. De utdöda språken är överstrukna.

Så här säger konstnären Goran Hassanpor om verket och idén bakom:

”När jag fick reda på att svenska och mitt modersmål kurdiska kommer från samma rot i det indoeuropeiska språkträdet väcktes min fascination för språk och hur de hänger ihop. Trots att de två språken är så olika har de gemensam historia! Vi valde att i språkträdet även ha med de utdöda språken som funnits men försvunnit, så att det går att följa språkutvecklingen i verket.”

Här kan du läsa hela intervjun med Goran Hassanpor.

Konstverket Meaning well by doing harm invigdes lördag den 23 november 2019 och har tillkommit genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Vattensnäcka

Vattensnäcka © Carl Magnus/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

I Trädgårdsföreningen står denna fontänskulptur, som passande nog tillkom för att fira att Göteborgs allmänna vattenförsörjning fyllde 200 år.

I en rund grund damm står ett snäckformat kärl i brons. Från sex omgivande granitpelare sprutar vatten i dubbla strålar ner i kärlet. I ett slags slutet kretslopp pumpas sedan vattnet upp i pelarna för att åter fylla kärlet.

I gestaltningen ingår också en andra rund damm sammanbunden av en långsmal vattenspegel med fontäner.

Projektet Vattensnäcka tillkom 1987 med anledning av att Göteborgs allmänna vattenförsörjning fyllde 200 år.

Konstnären Carl Magnus (f. 1943) har varit huvudlärare i skulptur på Valands konsthögskola i Göteborg och professor i måleri på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han är också sedan 1992 ledamot i Kungliga Akademien.

Syskonen

Syskonen © Nanna Johansen Ullman, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Alldeles innanför entrén till Palmhuset i Trädgårdsföreningen står denna lilla fontänskulptur, föreställande ett syskonpar.

En flicka i fem- sexårsåldern med fötterna balanserade på en halvrundel i den lilla dammen, håller ömt sitt småsyskon i famnen, allt medan små vattenkaskader stänker upp på hennes ben.

Konstnären Nanna Johansen Ullman levde 1888–1964. Hon föddes i Danmark och var dotter till Viggo Johansen, som var en av Danmarks mest kända konstnärer.

Som 16-åring flyttade hon till Sverige efter att ha bestämt sig för att bli möbelsnickare. Under åren 1903–1906 gick hon i lära hos snickarfirman Bröderna Eriksson, i Taserud, Arvika, och 1907 fick hon sitt gesällbrev.

Hon återvände några år senare till Danmark och Konstakademin i Köpenhamn där hon under åren 1911-1915 utbildade sig till skulptör.

1929 gifte sig Nanna Johansen Ullman med den svenske konstnären Sigfrid Ullman, som då var lärare på Valands konstskola. Samma år bosatte de sig i Göteborg.

I Göteborg har Nanna Johansen Ullman utöver Syskonen gjort flera offentliga konstverk, bland annat på Sahlgrenska sjukhuset och verket Diskussion från 1957, som förut stod vid Korsvägen men nu är placerat utanför Skårs herrgård i Örgryte.

Urnor

Urnor © Sivert Lindblom/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

I en halvcirkel vid Bältespännarparken i Göteborg står fem av Sivert Lindbloms kända urnor i gjutjärn.

Sivert Lindbloms urnor, som finns på ett flertal platser i Sverige, införskaffades i samband med att bilvägen förbi Trädgårdsföreningens entré togs bort och ersattes av en gång- och cykelväg. Man ville på så sätt knyta ihop Bältespännarparken med grässlänten ner mot kanalen och ytan framför Trädgårdsföreningen för att uppnå en större bilfri yta. Urnorna fungerar i detta fall som en sammanhållande faktor.

Sivert Lindblom (född 1931) är en konstnär som har utfört en lång rad av offentliga gestaltningar, från 1950-talet och framåt. Under åren 1991-1996 var han professor i skulptur vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Han är även representerad på ett flertal museer i Sverige och utomlands.

Mellanrumsformer och det repetitiva spelar uppenbarligen roll i hans skapande och kanske kan man följa en tråd i hans verk som leder fram till dessa urnors form.

Formspråket framstår som något från antiken men känns på samma gång som alldeles tidlöst och självklart.

Konstnären har påpekat att urnorna borde placerats på en lätt upphöjd sockel för att helt komma till sin rätt.

Crocus

Krokus © Tore Strindberg, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

På en gräsmatta i närheten av Vasaplatsen står en skulptur med samma namn som de första vårblommorna som varje år slår ut på marken runt sockeln.

Skulpturen har stått på samma plats sedan invigningen 1928 och föreställer en naken ung kvinna med en outslagen krokus i ena handen och är ett av konstnären Tore Strindbergs mest kända verk.

På sockeln till den första versionen av ”Crocus” fanns en text skriven av konstnären Tore Strindberg. Texten löd:

Till Flickan
”Hur kort är icke vårens tid en crocus-blommas saga lik på dröm och längtan rik.
Ack, snart den följs av sommarens id och vårens blomster vissna bort – Din första ungdomstid är kort”.

Modellen

Modell för ”Crocus” var en ung flicka i 17-18-årsåldern från Stockholm, vid namn Sigrid Skjöldebrand (senare Lundberg) som levde mellan 1901-1995. Hennes fars systrar var ingifta i släkten Strindberg och det var via detta släktband som Sigrid kom att få frågan om att stå modell för Tore Strindberg.

Skulpturen beställdes ursprungligen av en välbeställd finländare bosatt i Stockholm för att placeras i hans trädgård. I samband med beställningen fick Tore Strindberg tillåtelse att gjuta ytterligare exemplar av ”Crocus”, varav denna är en av kopiorna.

Räddad ur en brunn

Fler exemplar av statyn finns, bland annat på Stadshusterrassen i Stockholm, i Rosengården i Karlshamn och på Caroli kyrkbacke i Borås. Skulpturen i Göteborg var en gåva till staden från grosshandlaren Wilhelm Henriques.

Under åren har verket blivit utsatt för en del skadegörelse. Det har bland annat blivit spraymålat i rosa, fått sin blomma stulen och blivit nedkastat i en brunn, men kunnat återställas och räddas varje gång.

Skulptören och medaljgravören Tore Strindberg levde i Stockholm mellan 1882 och 1968. Han är främst känd för bronsskulpturer i en klassicistisk och realistisk stil och har medverkat i en rad internationella utställningar.

Av konstnären finns också De fem världsdelarna på Järntorget där fem kvinnogestalter symboliserar de fem världsdelarna.

Första vårsolen

Första vårsolen © Margareta Ryndel/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Även om detta konstverk beskriver en mycket förenklad form av en människa, är det säkert många nordbor som direkt kan känna igen sig i denna situation.

Efter en lång och mörk vinter när vårsolen tittar fram och börjar värma är det en vanlig syn att möta; människor som vänder sitt ansikte mot solen för att åter känna ljuset och värmen mot huden.

Första vårsolen av konstnären Margareta Ryndel är placerad på en innergård bland bord och bänkar och troligen kan man här under de första soliga vårdagarna se människor inta en liknande pose.

Själva huvudformen kan liknas vid en parabol, där solstrålarna samlas ihop och koncentreras.

Skulptören Margareta Ryndel levde mellan 1920 och 1996. Hon var bosatt och verksam i Göteborg och utförde flera offentliga utsmyckningar i Göteborg och andra delar av Västra Götaland. Sin konstutbildning fick hon på Valands konstskola. Senare i livet undervisade hon på KV konstskola och konstskolan Dômen.

Jag vill inte bada

Jag vill inte bada © Per Falkl/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Det finns i denna skulptur ett motsatsförhållande som i viss mån innehåller ett mått av humor och skapar en spännande dynamik.

Titeln leder betraktaren in på barnet i kvinnans famn som uppenbarligen protesterar å det vildaste på moderns besked om att ”Nu ska du bada!”. Man kan riktigt höra illvrålen från den skrikande pojken som i stor förtvivlan sträcker sina armar uppåt samtidigt som han ihärdigt sprattlar med benen.

Kanske är det moderns uttryck som får en att börja fundera. Hon borde kanske se störd ut med tanke på pojkens utagerande beteende. I stället har hon ett gåtfullt stilla uttryck i ansiktet. Hela hennes kroppsspråk står i direkt kontrast till barnets och hennes framåtriktade rörelse förvandlar konstverket till en vacker koreograferad stilla dans där hon med stolthet visar upp sitt barn för världen.

Konstnären Per Falk (1924-1982) föddes och verkade i Göteborg under hela sitt liv och arbetade med måleri, skulptur och var dessutom verksam som teaterdekoratör.

Victoria

Victoria © Gino Scarpa, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Den italiensk-norske konstnären Gino Scarpas skulptur i rostfritt stål kan leda tankarna till den futuristiska konstriktningen som startade i Italien i början av 1900-talet.

Futurismen tog ställning mot traditionalismen och förespråkade en ny konst med förhoppning om en ljus framtid tack vare nya tekniska landvinningar. De hyllade maskinen, farten och framåtskridandet.

Även om Scarpa inte förespråkar futuristernas idéer, som även kom att anammas av fascisterna i Italien, finns det helt klart en stark riktning, rörelse och fart i hans skulptur.

Tyvärr har detta konstverk nästan helt dolts av en återvinningsstation och står nu inklämd och gömd bakom ett högt staket.

Gino Scarpa föddes 1924 i Venedig, där han studerade arkitektur. Som konstnär är han dock självlärd. Sedan 1970 är han bosatt i Oslo, men började vistas frekvent i Skandinavien för att måla redan på 50-talet. Scarpa finns representerad i Museo Statale di Bolzano, Künstlerhaus i Wien, Statens Museum for Kunst och Malmö museum.

S.A Hedlund

Sven Adolf Hedlund var en svensk liberal politiker och tidningsman. Denna byst restes till hans minne några år efter hans död.

Bysten från 1906 är en avgjutning av ett tidigare porträtt skapat 1883 av konstnären Per Hasselberg.

Byggnaden bakom porträttet av S.A Hedlund var under många år Göteborgs Museers kansli och placeringen är därför ganska självklar då Hedlund var en av de viktigaste ivrarna för att starta stadens första museum. År 1861 startades museiverksamheten i Ostindiska Huset vid Norra Hamngatan och samlingens inriktning var konst, vetenskap och teknik.

Radikal på sin tid

S.A. Hedlund levde mellan 1821-1900 och föddes på ön Eldgarn i Mälaren. I nästan 50 år, från 1852 fram till sin död var S.A Hedlund huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där bland annat författaren Viktor Rydberg ingick i redaktionen. Dessa kom under livet att stå varandra nära i en långvarig vänskap.

Hedlund representerade Göteborg som ledamot i riksdagen i flera omgångar. Han var också medlem av Göteborgs stadsfullmäktige under nästan 30 år. S.A Hedlund och Viktor Rydberg framstod på sin tid som ganska radikala, med bland annat idéer om en republik, vilket vid ett tillfälle fick den dåvarande kung Oscar II att skriva ett brev till dåvarande statsministern Arvid Posse med lydelsen; ”Försök att hålla käften på den f-h-n i G-b-g fast det kan du väl icke!”

I Göteborg finns en gata och en park uppkallade efter Hedlund; Hedlundsgatan i Landala och SA Hedlunds park i Tolered.

Konstnären gjorde succé i Paris

Konstnären Per Hasselberg levde mellan 1850-1894. Han började sin bana som snickarlärling i Karlshamn efter att ha visat talang för bland annat träsnideri. När han kom till Karlshamn från sin födelseort Hasselstad utanför Ronneby hette han Per Åkesson. Senare tog han sig sitt nya efternamn Hasselberg efter födelseorten. Efter några års utbildning i Stockholm fick han ett statligt yrkesstipendium och åkte till Paris där han slog om och blev skulptör. På Parissalongen gjorde han succé med sin skulptur Snöklockan.

Han flyttade senare hem till Sverige igen där han bland annat vistades i Göteborg som rådgivare åt Pontus Fürstenberg när han skulle anlägga sitt privata galleri i Fürstenbergska palatset i Brunnsparken (idag benämnt Palacehuset). Han dog 1894 av en hjärtsjukdom, endast 44 år gammal.

I Göteborg har han förutom bysten av S.A Hedlund också gjort skulpturen Vågens tjusning och den kända fontänskulpturen Såningskvinnan (Johanna i Brunnsparken).

Hagavågen

I strålande solsken den 5 juni 2019 invigdes Hagavågen på Pehr Eriksson plats i Haga. Ett stort antal barn tågade tillsammans med de båda konstnärerna gatan fram mot konstverket och invigningsceremonin.

GöteborgsLokaler, som bland annat ansvarar för ett flertal torgplatser i Göteborg, planerade att rusta upp platsen och ville då också tillföra en konstnärlig gestaltning som skulle förhålla sig till platsen och Hagas historia.

I samarbete med Göteborg Konst utlystes 2017 en tävling och cirka hundra intresseanmälningar kom in. Valet föll till slut på konstnärsduon Rören/Johannessen.

Två år senare kom Hagavågen på plats. Arbetet med att ta fram konstgestaltningen har föregåtts av ett samarbete mellan konstnärerna och nära 300 skolbarn från Haga, där de genom olika demokratiska processer fått vara med och direkt påverka utseendet och utformningen av Hagavågen. Exempelvis har färgvalet tillkommit genom förslag från barnen och de färger som fick flest röster blev sedan de som nu syns på verkets sex delar.

Till verket hör också sången En vädjan till yttrandefriheten som skapats av barnen, konstnärerna och musikern Magnus Holmén. Sången kan du höra här.
Sångtexten återges längst ner på denna sida.

Fängslad journalist namngav platsen

Rören/Johannessens gestaltning är mångbottnad och knyter an till platsen genom att verket är en hyllning till yttrandefriheten och demokratin. Pehr Eriksson, som gett namn åt platsen, var en socialdemokratisk journalist och grundare av tidningen Folkets Röst. I egenskap av tidningens ansvarige utgivare dömdes han 1888 till fängelse för majestätsbrott för en text som publicerats i tidningen.

Nu är platsen vid Västra Hagaskolan omgjord till ett Speakers Corner där var och en kan ställa sig på talarplatsen och säga sin mening. Formen på gestaltningens delar kan tolkas som änden på ett talrör eller som pratbubblor, med en tydlig riktning utåt och framåt som en påminnelse av vikten att kunna göra sig hörd.

Hagavågen har nu också blivit en populär samlingsplats för barn och unga som gärna sitter, klättrar och leker på skulpturen.

En vädjan till yttrandefriheten

Om man får säga vad man vill, varför vill du säga så?
Varför såra, hota, skrämma? Kan du förklara så jag förstår.
Om man säger vad man vill. Ord som sårar och förstör.
Kanske bättre att tiga still tills man förstår vad orden gör.

Nå’n sa: stickor och sten kan bryta mina ben,
men era ord kan mig aldrig såra.
Jag tror att den som sa det aldrig har varit med
om när ögonen bränner av tårar.

Tårar du håller tillbaka. Vill inte visa hur ont det gör.
Inte visa din sårbarhet. Inte släppa nå’n innanför.
Blir du glad av att jag blir ledsen? Växer du när jag krymper ihop?
Ingen får bryta mönstret. Stöpta i samma form allihop.

Och det jag säger om dig säger nog mer om mig.
Tror du inte det, så säg?
Och de orden du hör, tänk vad illa de gör.
Ja, jag får säga dem, men är det ändå okej?

Så vilken värld vill vi leva i? Våra val blir vår verklighet.
Låt var och en va’ sig själv. Hylla vår olikhet.
Utan den vore livet trist. Färre färger på vår palett.
Och vem kan ändå döma om vad som är fel och rätt?

Säg inte allt som du tänker, sånt som sårar och kränker.
Låt dina ord skänka trygghet och tröst.
För det är sant som sagt, att orden har makt,
och det bor en kraft i din röst.

Om jag får säga vad jag vill, vad vill jag säga då?
Vad vill jag ge er omkring? Kanske just det jag själv vill få.

Här kan du läsa en intervju med konstnärsduon Rören/Johannesen.

Verket Hagavågen är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.