Artwork arkiv - Sida 16 av 41

Första vårsolen

Första vårsolen © Margareta Ryndel/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Även om detta konstverk beskriver en mycket förenklad form av en människa, är det säkert många nordbor som direkt kan känna igen sig i denna situation.

Efter en lång och mörk vinter när vårsolen tittar fram och börjar värma är det en vanlig syn att möta; människor som vänder sitt ansikte mot solen för att åter känna ljuset och värmen mot huden.

Första vårsolen av konstnären Margareta Ryndel är placerad på en innergård bland bord och bänkar och troligen kan man här under de första soliga vårdagarna se människor inta en liknande pose.

Själva huvudformen kan liknas vid en parabol, där solstrålarna samlas ihop och koncentreras.

Skulptören Margareta Ryndel levde mellan 1920 och 1996. Hon var bosatt och verksam i Göteborg och utförde flera offentliga utsmyckningar i Göteborg och andra delar av Västra Götaland. Sin konstutbildning fick hon på Valands konstskola. Senare i livet undervisade hon på KV konstskola och konstskolan Dômen.

Jag vill inte bada

Jag vill inte bada © Per Falkl/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Det finns i denna skulptur ett motsatsförhållande som i viss mån innehåller ett mått av humor och skapar en spännande dynamik.

Titeln leder betraktaren in på barnet i kvinnans famn som uppenbarligen protesterar å det vildaste på moderns besked om att ”Nu ska du bada!”. Man kan riktigt höra illvrålen från den skrikande pojken som i stor förtvivlan sträcker sina armar uppåt samtidigt som han ihärdigt sprattlar med benen.

Kanske är det moderns uttryck som får en att börja fundera. Hon borde kanske se störd ut med tanke på pojkens utagerande beteende. I stället har hon ett gåtfullt stilla uttryck i ansiktet. Hela hennes kroppsspråk står i direkt kontrast till barnets och hennes framåtriktade rörelse förvandlar konstverket till en vacker koreograferad stilla dans där hon med stolthet visar upp sitt barn för världen.

Konstnären Per Falk (1924-1982) föddes och verkade i Göteborg under hela sitt liv och arbetade med måleri, skulptur och var dessutom verksam som teaterdekoratör.

Victoria

Victoria © Gino Scarpa, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Den italiensk-norske konstnären Gino Scarpas skulptur i rostfritt stål kan leda tankarna till den futuristiska konstriktningen som startade i Italien i början av 1900-talet.

Futurismen tog ställning mot traditionalismen och förespråkade en ny konst med förhoppning om en ljus framtid tack vare nya tekniska landvinningar. De hyllade maskinen, farten och framåtskridandet.

Även om Scarpa inte förespråkar futuristernas idéer, som även kom att anammas av fascisterna i Italien, finns det helt klart en stark riktning, rörelse och fart i hans skulptur.

Tyvärr har detta konstverk nästan helt dolts av en återvinningsstation och står nu inklämd och gömd bakom ett högt staket.

Gino Scarpa föddes 1924 i Venedig, där han studerade arkitektur. Som konstnär är han dock självlärd. Sedan 1970 är han bosatt i Oslo, men började vistas frekvent i Skandinavien för att måla redan på 50-talet. Scarpa finns representerad i Museo Statale di Bolzano, Künstlerhaus i Wien, Statens Museum for Kunst och Malmö museum.

S.A Hedlund

"S.A Hedlund", Per Hasselberg © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Sven Adolf Hedlund var en svensk liberal politiker och tidningsman. Denna byst restes till hans minne några år efter hans död.

Bysten från 1906 är en avgjutning av ett tidigare porträtt skapat 1883 av konstnären Per Hasselberg.

Byggnaden bakom porträttet av S.A Hedlund var under många år Göteborgs Museers kansli och placeringen är därför ganska självklar då Hedlund var en av de viktigaste ivrarna för att starta stadens första museum. År 1861 startades museiverksamheten i Ostindiska Huset vid Norra Hamngatan och samlingens inriktning var konst, vetenskap och teknik.

Radikal på sin tid

S.A. Hedlund levde mellan 1821-1900 och föddes på ön Eldgarn i Mälaren. I nästan 50 år, från 1852 fram till sin död var S.A Hedlund huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där bland annat författaren Viktor Rydberg ingick i redaktionen. Dessa kom under livet att stå varandra nära i en långvarig vänskap.

Hedlund representerade Göteborg som ledamot i riksdagen i flera omgångar. Han var också medlem av Göteborgs stadsfullmäktige under nästan 30 år. S.A Hedlund och Viktor Rydberg framstod på sin tid som ganska radikala, med bland annat idéer om en republik, vilket vid ett tillfälle fick den dåvarande kung Oscar II att skriva ett brev till dåvarande statsministern Arvid Posse med lydelsen; ”Försök att hålla käften på den f-h-n i G-b-g fast det kan du väl icke!”

I Göteborg finns en gata och en park uppkallade efter Hedlund; Hedlundsgatan i Landala och SA Hedlunds park i Tollered.

Konstnären gjorde succé i Paris

Konstnären Per Hasselberg levde mellan 1850-1894. Han började sin bana som snickarlärling i Karlshamn efter att ha visat talang för bland annat träsnideri. När han kom till Karlshamn från sin födelseort Hasselstad utanför Ronneby hette han Per Åkesson. Senare tog han sig sitt nya efternamn Hasselberg efter födelseorten. Efter några års utbildning i Stockholm fick han ett statligt yrkesstipendium och åkte till Paris där han slog om och blev skulptör. På Parissalongen gjorde han succé med sin skulptur Snöklockan.

Han flyttade senare hem till Sverige igen där han bland annat vistades i Göteborg som rådgivare åt Pontus Fürstenberg när han skulle anlägga sitt privata galleri i Fürstenbergska palatset i Brunnsparken (idag benämnt Palacehuset). Han dog 1894 av en hjärtsjukdom, endast 44 år gammal.

I Göteborg har han förutom bysten av S.A Hedlund också gjort skulpturen Vågens tjusning och den kända fontänskulpturen Såningskvinnan (Johanna i Brunnsparken).

Hagavågen

Hagavågen © Signe Johannesen/Erik Rören. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019. Bild publicerad med konstnärernas tillstånd.

I strålande solsken den 5 juni 2019 invigdes Hagavågen på Pehr Eriksson plats i Haga. Ett stort antal barn tågade tillsammans med de båda konstnärerna gatan fram mot konstverket och invigningsceremonin.

GöteborgsLokaler, som bland annat ansvarar för ett flertal torgplatser i Göteborg, planerade att rusta upp platsen och ville då också tillföra en konstnärlig gestaltning som skulle förhålla sig till platsen och Hagas historia.

I samarbete med Göteborg Konst utlystes 2017 en tävling och cirka hundra intresseanmälningar kom in. Valet föll till slut på konstnärsduon Rören/Johannessen.

Två år senare kom Hagavågen på plats. Arbetet med att ta fram konstgestaltningen har föregåtts av ett samarbete mellan konstnärerna och nära 300 skolbarn från Haga, där de genom olika demokratiska processer fått vara med och direkt påverka utseendet och utformningen av Hagavågen. Exempelvis har färgvalet tillkommit genom förslag från barnen och de färger som fick flest röster blev sedan de som nu syns på verkets sex delar.

Till verket hör också sången En vädjan till yttrandefriheten som skapats av barnen, konstnärerna och musikern Magnus Holmén. Sången kan du höra här.
Sångtexten återges längst ner på denna sida.

Fängslad journalist namngav platsen

Rören/Johannessens gestaltning är mångbottnad och knyter an till platsen genom att verket är en hyllning till yttrandefriheten och demokratin. Pehr Eriksson, som gett namn åt platsen, var en socialdemokratisk journalist och grundare av tidningen Folkets Röst. I egenskap av tidningens ansvarige utgivare dömdes han 1888 till fängelse för majestätsbrott för en text som publicerats i tidningen.

Nu är platsen vid Västra Hagaskolan omgjord till ett Speakers Corner där var och en kan ställa sig på talarplatsen och säga sin mening. Formen på gestaltningens delar kan tolkas som änden på ett talrör eller som pratbubblor, med en tydlig riktning utåt och framåt som en påminnelse av vikten att kunna göra sig hörd.

Hagavågen har nu också blivit en populär samlingsplats för barn och unga som gärna sitter, klättrar och leker på skulpturen.

En vädjan till yttrandefriheten

Om man får säga vad man vill, varför vill du säga så?
Varför såra, hota, skrämma? Kan du förklara så jag förstår.
Om man säger vad man vill. Ord som sårar och förstör.
Kanske bättre att tiga still tills man förstår vad orden gör.

Nå’n sa: stickor och sten kan bryta mina ben,
men era ord kan mig aldrig såra.
Jag tror att den som sa det aldrig har varit med
om när ögonen bränner av tårar.

Tårar du håller tillbaka. Vill inte visa hur ont det gör.
Inte visa din sårbarhet. Inte släppa nå’n innanför.
Blir du glad av att jag blir ledsen? Växer du när jag krymper ihop?
Ingen får bryta mönstret. Stöpta i samma form allihop.

Och det jag säger om dig säger nog mer om mig.
Tror du inte det, så säg?
Och de orden du hör, tänk vad illa de gör.
Ja, jag får säga dem, men är det ändå okej?

Så vilken värld vill vi leva i? Våra val blir vår verklighet.
Låt var och en va’ sig själv. Hylla vår olikhet.
Utan den vore livet trist. Färre färger på vår palett.
Och vem kan ändå döma om vad som är fel och rätt?

Säg inte allt som du tänker, sånt som sårar och kränker.
Låt dina ord skänka trygghet och tröst.
För det är sant som sagt, att orden har makt,
och det bor en kraft i din röst.

Om jag får säga vad jag vill, vad vill jag säga då?
Vad vill jag ge er omkring? Kanske just det jag själv vill få.

Här kan du läsa en intervju med konstnärsduon Rören/Johannesen.

Verket Hagavågen är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Budbärare

Budbärare © Kajsa Mattas/Bildupphovsrätt, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

1991 landade en ängel på en gräsmatta i ett bostadsområde i Krokslätt. Men den var inte ditskickad av gud, utan av den finlandssvenska konstnären Kajsa Mattas.

Vi ser en smal gestalt med ena armen uppsträckt i eller mot himlen och fötterna förankrade på jorden som en slags kontaktskapare mellan dessa världar.

Så här skriver konstnären själv om sitt verk:

”Jag har skapat en ängel, en budbärare. Med sin vandringsstav i ena handen och cirkeln, som är ordet, i den andra är budbäraren mötet mellan det andliga och det profana – mellan himmel och jord”.

Budbärare är skapad av den finlandssvenska konstnären Kajsa Mattas (f. 1948). Hon kan ses som en av de mer respekterade skulptörerna i Sverige. Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1975 – 1981. Ofta, som i Budbärare, arbetar hon i betong.

Kajsa Mattas har skapat många offentliga konstverk. Många finns i trakterna kring Stockholm, men även på andra orter. I Riksdagshuset finns en bronsbyst av Göran Persson signerad Kajsa Mattas.

Verket Budbärare beställdes till bostadsområdet Krokslätt i samband med att det byggdes i början av 1990-talet. Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Vallmo

Vallmo © Eva Lange/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Eva Langes strama och till synes enkla stiliserade vallmoblomma placerades 1992.

Konstnären är relativt rikt representerad i Göteborg med totalt fem skulpturer.

Hennes formspråk är avskalat men med en elegant stramhet och alltid med en stark känsla för materialets uttryck och kvaliteter.

Vallmo är gjord av Ekebergsmarmor som är en svensk ljus marmor som också benämns dolomitmarmor. Den är Närkes landskapssten och bryts i Glanshammar.

Eva Lange föddes 1935 i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Eva Lange har gjort ett stort antal offentliga konstgestaltningar och hon är representerad på bland annat Moderna museet och Göteborgs konstmuseum. 2015 fick hon som första kvinna motta Sergelpriset.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Veras laboration

Detta är den tredje skulpturen i Göteborg föreställande en namngiven kvinna. Vera Sandberg som avbildas var den första kvinnan i Sverige som tog en ingenjörsexamen.

Vera Sandberg var en modig person som vågade bryta normer och utbilda sig till ingenjör på Chalmers år 1914, som ensam kvinna bland idel män. När det år 2017 hade gått 100 år sedan hon tog examen, kom idén upp om att hedra hennes minne med ett konstverk.

Skulpturen stod klar och invigdes 13 juni 2019. Den vilar på en drygt två meter hög sockel i corténstål, medan Vera Sandberg är avbildad i brons, sittande på en pall i färd med att utföra en laboration. Sammanlagt är skulpturen cirka fyra meter hög.

Skulpturen består av rörliga delar och en ljussättning som ger ljus i de olika behållarna och som tänds efter mörkrets inbrott.

Veras laboration finansierades med insamlade medel och bidrag från Chalmers ägarstiftelse.

Konstnären Jan Cardell föddes 1961 i Göteborg och är utbildad på Konstindustriskolan i Göteborg. Han har gjort konstgestaltningar i Sverige, Norge och England. I sitt arbete har han återkommande skapat mekaniska instrument och till och med hela orkestrar i sina ljudande verk.

Elementarandar

Acke Jansons modernistiska stålskulptur Elementarandar står placerad vid hans gamla arbetsplats, Chalmers Tekniska högskola.

Själva verkets utformning utgår från en slags ”grundstam”. Därifrån tränger sig mjuka, kantiga och oregelbundna former ut. I helheten kan man läsa in någon slags figur. Kanske ett andeväsen, om man vill tolka in verkstiteln?

Titeln är dubbelbottnad och ganska fyndig, med tanke på placeringen på Chalmers Tekniska Högskola. Den kan kopplas till betydelsen grundläggande, elementar. Men också till det metafysiska i den folkliga och mytologiska kopplingen till andeväsen – som sjöjungfrur, tomtar och troll. Dessa naturandar, eller elementarandar, anspelar på medeltida folktro. Naturandarna representerade varsitt av de fyra elementen: Jorden – Vattnet – Luften – Elden.

För att kunna upptäcka, uppfinna och våga ifrågasätta rådande sanningar behövs säkert lika delar av grundläggande kunskaper och ett mer fritt och fantasifullt tänkande. En öppenhet även för sådant som inte vetenskapligt låter sig förklaras.

Konstnär med starka band till Chalmers

Konstnären Acke Jansson föddes 1922 i Åmål och var skulptör och bokillustratör. Han utbildade sig vid dåvarande Slöjdföreningens skola i Göteborg och senare vid Valands konstskola. I nästan 30 år, 1959 – 1988, arbetade han som lärare i teckning, måleri och skulptur på arkitektursektionen vid Chalmers.

Ytterligare ett av hans verk, Kunskapens träd från 1974, är placerat vid hans gamla arbetsplats.

Acke Jansson dog 2006 i Stenkyrka församling, Västra Götaland.

Verket Elementarandar beställdes av Statens Konstråd och placerades vid Chalmers 1972.

Par på styltor

Par på styltor © Stephan Balkenhol/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Vid kårrestaurangen på Chalmers tekniska högskola balanserar en man och en kvinna på höga röda styltor. Med sina opersonliga kläder och neutrala ansiktsuttryck är de varken du eller jag och samtidigt var och en av oss.

De fem meter höga skulpturerna av den tyske Stephan Balkenhol kom på plats 2004. Först placerades de vid högskolans entré, men flyttades senare till gräskullen vid Sven Hultins gata. Figurerna är först handsnidade i trä och sedan avgjutna i brons.

Balkenhol, som intresserar sig för den mänskliga figurens roll i samtida konst, är känd för sin tekniska skicklighet när han med hammare och mejsel skapar sina gestalter.

Du och jag

Under hans tid på Hamburg School of Fine Arts var de minimalistiska och konceptuella trenderna starka och Balkenhol saknade den mänskliga gestalten. Sedan dess har han använt sitt konstnärskap för att återinföra människan i konsten. Själv har han beskrivit det så här: ”Jag måste återuppfinna figuren för att återuppta en avbruten tradition”.

Hans porträtterar människor och djur. I sina grovhuggna skulpturer kombinerar han anonyma mänskliga figurer med höga piedestaler, alla snidade av massiva block, ofta av poppel eller wawa. Figurernas yttre ger inga ledtrådar om social status, yrke eller personlighet. Ansiktsuttrycket är alltid allvarligt och neutralt. Just genom deras anonymitet gör konstnären dem till dig och mig. De är inga alls och på samma gång var och en av oss.

100 institutioner

Bildhuggaren Stephan Balkenhol föddes 1957. Hans verk har visats på många institutioner och i offentliga miljöer och skapat uppmärksamhet i städer som Rom, London, Paris, Berlin och New York. Han finns representerad på närmare 100 internationella institutioner, bland annat Neue Pinakothek i München, Peggy Guggenheim Collection i Venedig, The National Museum of Art i Osaka, Art Institute of Chicago och Hamburger Bahnhof i Berlin. Den hittills högsta skulpturen är en sex meter staty av cederträ i Ceasars forum i Rom.

Verket Par på styltor beställdes och bekostades av Statens Konstråd 2003.