Brons-arkiv - Sida 10 av 18

Näcken spelar upp

© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Näcken spelar upp är en skulpturgrupp placerad på kvarteret Traktörens innergård, mellan Postgatan och Köpmansgatan.

Verket består av fyra gestalter i brons placerade på betongfundament. Den centrala gestalten är Näcken, som sittandes på en klippkant invid ett vattenfall spelar på sin violin. Nedanför står två gestalter, en vuxen och ett barn, som håller varandra i handen. Den vuxne pekar mot den violinspelande Näcken och verkar vara på väg ditåt. Barnet ses snarare streta emot så gott det går inför vad som kanske är både främmande och skrämmande.

Snett bakom dem står en åldrande man som bär på ett fiolfodral. Figuren är baserad på den verkliga personen John Eriksson, eller ”Fiolmannen” som han kallades. Han levde mellan 1896-1991 och var en enslig man som under 1960- och 1970-talet kunde ses vandra runt i Slottsskogen med sin fiollåda, en slags verklighetens Näcken.

Näcken spelar upp är en av de större konstgestaltningarna i staden och som på ett inkännande sätt berättar om livet, åldrande, passion, rädsla och skapandets villkor.

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Många av Hakes senare konstverk är ofta storskaliga granitskulpturer vilka finns på många platser i Sverige och i utlandet.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Kunskapens källa, Minnesmonument Backabrandens offer, och Solringen.

Verket Näcken spelar upp skapades när Traktören byggdes, genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

När vänskapsbanden knytes

Vid näckrosdammen ovanför Götaplatsen står en tacksamhetsgåva. Statyn av en kvinna och en man vars hästar möts i en vänskaplig gest skänktes till Göteborg av Åbo, som tack för hjälpen under Finlands krigsår.

Skulpturen gjord av Wäinö Aaltonen avtäcktes 1955 inför några tusen personer. Bland åskådarna fanns en finländsk delegation från Åbo och Göteborgs ledande politiker.

Göteborg knöt under krigsåren vänskapsband med flera städer i de nordiska länderna. Många invånare i Göteborg skänkte mat och kläder till behövande i Åbo. Som tack bestämde sig de ledande i Åbo för att skänka ett konstverk av den i Finland välkände konstnären Wäinö Aaltonen.

Tvilling i Åbo

1952 var en modell av verket färdig. Efter ytterligare några år stod monumentet på plats i Göteborg. På sockeln finns texten: ”När vänskapsbanden knytes – till fadderstaden Göteborg av medborgare i Åbo”. Monumentet göts i två exemplar. Det andra finns vid konserthuset i Åbo.

Skulptören och målaren Wäinö Aaltonen levde mellan 1894 och 1966. Han studerade teckning och målning vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo och ägnade sig sedan åt skulptur. Redan som mycket ung gjorde han en granitskulptur föreställande en pojke, som nu finns på Ateneum i Helsingfors. Senare blev han hedersdoktor i Lund och ledamot av Finlands Akademi. Några av hans mest kända verk är bronsstatyn av Paavo Nurmi och minnesmärket över torpedbåten S2. Aaltonen finns representerad vid Moderna museet och Nationalmuseum i Stockholm.

Jonas Alströmer

John Börjeson, "Jonas Alströmer". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

På Lilla torget mellan hamnkanalen och Magasinsgatan står mannen som fick svenskarna att börja äta potatis och de svenska vävstolarna att flytta in i fabriker.

Högt upp på den dekorerade granitsockeln står Jonas Alströmer och ser ut över hamnkanalen. De fyra vädurshuvudena på sockeln skulle kunna stå för beslutsamhet och ledarskap. Jonas Alströmer kom att spela en stor betydelse inte bara för potatisen, utan också för textilindustrins utveckling i Sverige.

Jonas Alströmer föddes 1685 i Alingsås och har kallats ”Potatiskungen”. Många tror att han förde potatisen till Sverige, men den fanns redan här, främst som prydnadsväxt. Alströmer upplyste däremot om att potatis var utmärkt föda och kunde ersätta rovorna.

Under sina resor runt om i Europa såg han hur de där börjat väva och spinna tyger i stora fabriker – och bestämde sig för att försöka utveckla liknande verksamhet i Sverige. För att lyckas smugglade han bland annat ut avancerade vävstolar och spinnrockar på skepp från Amsterdam. Han startade Alingsås Manufakturverk som i mitten av 1700-talet sysselsatte mer än 1000 personer.

Från potatiskung till parkeringsvakt

Statyn av honom invigdes i december 1905 inför en stor publik. Konstnären John Börjeson hade året innan även färdigställt ryttarstatyn Karl den IX på Kungsportsplatsen. I och med det utsågs han också till Kommendör av första klass av Vasaorden, en orden som instiftades av Gustav III och belönade väl utförda uppdrag inom bland annat konst.

Med tiden blev det fler och fler bilparkeringar runt statyn och den fick under en period smeknamnet ”Parkeringsvakten”. Platsen har idag nästan helt omvandlats från en torgmiljö till trafikmiljö. Av torget återstår endast den lilla gräsyta där statyn står. Sockeln i röd granit ritades av den svenske arkitekten Torben Grut.

Skulptören John Börjeson levde mellan 1835 och 1910 och företrädde realismens genombrott i svensk skulptur. Han studerade i Rom och Paris och var senare professor på Konstakademin. Hans tre barn Börje, Lena och Gunnar Börjeson var också konstnärer.

Evert Taube

Eino Hanski, "Evert Taube", skulptur, brons, 1996. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Vid GöteborgsOperan längst ut mot hamnkanalen är skulpturen föreställande Evert Taube placerad.

Den tillkom på initiativ av Taubesällskapet Västanvind och invigdes den 10 augusti, 1996.

Skulpturen är gjord av författaren och konstnären Eino Hanski (1928-2000).

Läs mer om Eino Hanski (Wikipedia).

Hagas historia

Hagas historia © Thord Tamming/Bildupphovsrätt 2016. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2016

På Haga Nygata finns detta minnesmonument över Hagas historia, utfört av konstnären Thord Tamming.

En lätt böjd, drygt tre meter lång bronsrelief på en granitsockel vänder sig ut mot Haga Nygata och Östra Skansgatan. På alla sidor finns motiv som berättar om Haga och dess historia.

Arbetare, konstnärer, poliser, hungriga människor, grävskopor och spårvagnar är avbildade på monumentet från 1996.

Vi ser kända husfasader, en del som fortfarande finns kvar. Bland annat syns huset som vetter ut mot Södra Allégatan där Frälsningsarmén huserar sedan 1895. Innan dess, mellan 1880 – 1895, fanns där en varietélokal som hette ”Concert de Boulevard”.

I motiven ser vi både Hagas dåtid och nutid. Huset där allaktivitetshuset Sprängkullen låg är avbildat med en ölutkörare som just lastat flaket med öl från Valhalls bryggeri. I mittpartiet finns ett parkeringshus. Uppe till vänster syns tre gitarrister under en banderoll med texten: ”Sprängkullen – för en revolutionär kultur”.

Om konstnären

Thord Tamming föddes 1939 i Mönsterås och är en svensk skulptör. Han fick sin utbildning vid Valands konstskola i Göteborg.

Utanför Nya Ullevi står ett annat av Thord Tammings verk, VM i fri idrott. I Kortedala finns hans skulptur Solidaritet.

Charles Lindley

Ture Jörgenson, "Charles Lindley", skulptur, brons, Järntorget, Göteborg. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2016

Ett minnesmonument över en man som betytt mycket för arbetarrörelsen i Sverige, på en lika viktig plats.

Charles Lindley föddes som Carl Gustaf Lindgren i Stockholm 1865. Sitt engelskt klingande namn fick han av sina arbetskamrater på sjön. I femton år var han sjöman på brittiska lastfartyg och var aktiv i den brittiska arbetarrörelsen.

Han grundade fackföreningen Svenska Transportarbetarförbundet och var även en av grundarna till Internationella Transportarbetarfederationen där han under en tid var ordförande.

Charles Lindley var riksdagsman för Socialdemokraterna under åren 1907-1937.
Bronsbysten av honom placerades 1952 på Olof Palmes Plats, nära Järntorget. På sockeln står det ”Sjöman, agitator, arbetarledare”.

Charles Lindley avled i Stockholm 1957.

Symbolisk plats

Järntorget har historiskt varit förknippat med arbetarrörelsen. Här finns flera konstverk som representerar olika aspekter av arbetarrörelsen. Förutom Charles Lindleybysten finns här byster av Hjalmar Branting och Dan Andersson och ett minnesmonument över arbetarrörelsens historia. Här finns också skulpturen Järnbärare, ett monument över Göteborgs vanligaste yrke i början av 1800-talet.

En sjöman porträtterar en sjöman

Skulptören Ture Jörgenson (1907 – 1962) från Halland var även han sjöman innan han började på Konstakademien i Stockholm. Där hade han bland annat Bror Hjorth som lärare.

Som konstnär valde han ofta motiv från sjölivet. I mörka, dramatiska bilder skildrar han fartyg och maskinrum.

Bysten över Charles Lindley blev hans enda offentliga verk.

Såningskvinnan (Johanna i Brunnsparken)

Per Hasselberg, "Såningskvinnan" efter renovering/konservering. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2016

Skulpturen från 1883 i Brunnsparken är Göteborgs näst äldsta, och den första som föreställer en kvinna.

Konstverket föreställer en ung sående kvinna. Nere vid fontänskålen finns fyra svanar med vingarna utbredda, beredda att flyga iväg, och längre upp på kolonnen ser man åtta lejonhuvuden som sprutar vatten ur munnarna ner i fontänskålen. Statyn är gjord i brons, medan bassängen är gjord av granit.

Uppkallad efter modell eller namnsdag?

När verket göts i Paris hette det ”La Semeuse”, vilket översatt blir ”Såningskvinnan”. Men i folkmun är statyn mer känd som Johanna i Brunnsparken, och det finns två teorier om hur det inofficiella namnet har kommit till. Den första är att kvinnan som stod modell för Per Hasselberg ska ha varit en balettdansös vid namn Johanna Ekstein. Den andra teorin är att Johanna hade namnsdag dagen då statyn invigdes, och därför blev den mer svåruttalade franska titeln ersatt med Johanna i Brunnsparken av göteborgarna.

Verket bekostades privat av Pontus Fürstenberg, Carl Kjellberg, Jonas Reinhold Kjellberg, John West Wilson och Carl Krook, och skänktes till staden. Det kostade 40 000 kronor att uppföra.

Hopp om framtida framgångar

Många av de konstverk som placerades i staden under 1800-talet, och även in på 1900-talet, innehåller ett stort mått av symbolisk besvärjelse med hopp och förväntningar om framtida framgångar för Göteborg. Såningskvinnan faller in i den kategorin; vi ser ungt knoppande liv, groende frön, starka lejon och fåglar beredda att föra frukterna av detta liv ut i världen.

Under hösten 2015 renoverades Johanna-skulpturen och fick en välbehövlig översyn. Ett av fotografierna är taget efter renoveringen och det är tydligt att skulpturen återfått något av sin forna glans. Tyvärr gillar fåglarna att sitta på Johannas huvud, vilket innebär att den nya fräscha ytan snart blir missfärgad.

Från snickarlärling till skulptör

Konstnären Per Hasselberg levde 1850-1894. Under tonåren var han snickarlärling i Karlshamn, och redan som nittonåring fick han gesällbrev i ornamentsbildhuggeri. Under ett par år arbetade han med detta i Stockholm och studerade samtidigt på Slöjdskolan (nuvarande Konstfack). 26 år gammal flyttade han till Paris, där han slog igenom som skulptör. Han blev kvar ända till 1890, då han flyttade tillbaka till Stockholm för en förlovning med konstnären Eva Bonnier.

Hasselberg drabbades dock av en obotlig sjukdom och förlovningen bröts. Efter en kort relation med Signe Larsson, som hade stått modell för Hasselbergs skulptur Näckrosen, föddes en dotter 1893. Hasselberg dog året därpå, bara 44 år gammal. Eftersom barnet ansågs vara en oäkting tvingades Signe att adoptera bort henne. Dotterns adoptivmamma och nya familj blev Eva Bonnier, Hasselbergs tidigare fästmö.

I Göteborg finns ett flertal skulpturer av Hasselberg, som till exempel Vågens tjusning vid Vasakyrkan och en bronsbyst av den samtida politikern och tidningsmannen S.A. Hedlund i Hagaparken. På Göteborgs Konstmusem finns originalen av Näckrosen, Snöklockan och Grodan.

Kort innan sin död var Hasselberg också rådgivare åt Pontus Fürstenberg, när han skulle anlägga sitt privata galleri i Fürstenbergska palatset i Brunnsparken, idag benämnt Palacehuset.

I arbete för arbete

Skulpturgrupp bestående av en gravid kvinna, en kvinna som ropar och en man som bär en fana.

På Olof Palmes plats vid Järntorget står Sam Westerholms arbetarmonument som minner om arbetarrörelsens historia i Göteborg.

I arbete för arbete är en skulpturgrupp i granit och brons som placerades på Olof Palmes plats 1986.

Skulpturgruppen består av tre figurer; en havande kvinna, en man med en fana och en kvinna som ropar.

På fundamentets sidor finns fyra reliefer som berättar om olika händelser som utspelats i Göteborg och som har haft betydelse för arbetarrörelsens framväxt. På dem finns både avbildningar och text.

Texterna lyder:

”August Palm talar i Haga 1882”
”Till minnet av dem som kämpade för bröd, rättvisa och frihet. Vad de vann ärvde vi. Arvet förpliktigar.”
”Vräkningarna vid Olskroken 1936”
”Hungerkravallerna 1914. Bytet fördelas.”

Konstnären Sam Westerholm föddes 1947 i Ingå, Finland. Han är skulptör och bildkonstnär. Sin utbildning fick han vid Konstfackskolan, Konstskolan Idun Lovén, Gerleborgsskolan och Konsthögskolan.

Symbolisk plats

Järntorget med omnejd har historiskt varit förknippat med arbetarrörelsen. Här finns flera verk som representerar dess olika aspekter. Förutom arbetarmonumentet finns här byster av profiler ur arbetarrörelsen, som Dan Andersson, Hjalmar Branting och Charles Lindley.

Olof Palmes plats fick sitt namn i augusti 1986, efter mordet på statsminister Olof Palme.

Seglats

Elma Oijens skulptur invigdes den 26 januari 1973, troligen i samband med att fastigheten på Rosenlundsgatan 4 var nybyggd.

Två människofigurer, en man och en kvinna står i en slags akrobatisk pose på en stiliserad båt. Kanske handlar det om livets seglats?

Elma Oijens har utfört ytterligare fem offentliga verk i Göteborg, varav en är ”Arbetarhustru” på Kapellplatsen.

Konstnären Elma Oijens 1907 – 1992 var verksam som skulptör. Utbildad på Valands konstskola, Göteborg, 1942 – 45

Skärgårdsfiskare

Skulpturgruppen i fem delar som heter ”Skärgårdsfiskare” beställdes av företaget Stena Fastigheter som vid tiden för placeringen hade sitt huvudkontor i byggnaden bredvid.

Att skulpturen hamnade där beror mindre på huvudkontorets placering än platsens historiska betydelse eftersom det var där fiskarna från skärgårdsöarna kom in med sina båtar och landade sin fisk för att sälja den till uppköparna.

Scenen som beskrivs i konstverket kan vara just en sådan händelse. Vi ser en man i keps sittande på en låda i färd med att rensa den nyfångade fisken. Framför honom en hund med blicken ner mot lådan med den rensade fisken. Bredvid står en pojke och tittar på. Nedanför mot kanalen ser vi en fiskare överlämna en låda med fisk, till en fiskhandlare?

Den lille gossen sägs föreställa Sten A Olssons far Gustav Olsson som liten (eller är det Sten A Olsson själv?).

Konstnären skriver: En mycket ung pojke iakttar och reflekterar. Vad skall han syssla med som vuxen? Bli fiskare eller redare?.

Text på skulpturen: Fiskare från skärgården landade och sålde här sin fisk under slutet av 1800-talet

En kopia av skulpturen finns även på Donsö i Göteborgs södra skärgård där familjen Olsson bodde och verkade.