Artwork arkiv - Sida 41 av 41

Najad

Najad. © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

Som i många av Carl Milles skulpturer hämtades även detta motiv från den grekiska mytologin. Najader var färskvattensnymfer som styrde över floder, bäckar, och strömmar.

En naken kvinnogestalt med ben som övergår i varsin fiskstjärt håller armarna halvt uppsträckta med en fisk i vardera hand. Hårets vindlande testar ger sken av fart och vind, som om nymfen just glidit upp ur djupet med två nyfångade fiskar i händerna.

Konstnären Carl Milles har skapat flera verk med liknande tematik. Denna version skapades 1916. Charles Felix Lindbergs donationsfond köpte in Najad för medel från fondens utdelning år 1924. Skulpturen, som också har en fontänfunktion, placerades i Botaniska trädgården 1931. Man köpte samtidigt in ytterligare en kopia av verket, som placerades i Keillers park på Hisingen 1958.

Verket Najad är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Erik Dahlberg

Erik Dahlberg, relief. © Ninnan Santesson/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

I mitten av Erik Dahlbergstrappan finns en relief av mannen som namngav den – samme man som ritat några av Göteborgs mest kända landmärken.

Reliefen av Erik Dahlberg är gjord av konstnären Ninnan Santesson och kom på plats 1916. Erik Dahlberg (1625-1703) var en svensk greve, arkitekt och militär. Som arkitekt är han främst känd för sina fästningsbyggnader. Han ritade bland annat Skansen Kronan och Skansen Lejonet i Göteborg. Han är också känd för att ha planerat och redigerat det topografiska planschverket Suecia antiqua et hodierna, som betyder ”Det forna och nuvarande Sverige”. Verket består av ett antal koppargravyrer över svenska städer och slott, många baserade på Erik Dahlbergs egna teckningar.

Politiskt engagerad konstnär

Konstnären Ninnan Santesson levde mellan 1891 och 1969 och föddes på det dåvarande säteriet Tjolöholm i Kungsbacka. Hon studerade på Konstakademin i Stockholm och därefter i Paris. Där träffade hon Siri Derkert som blev hennes vän för livet. Santesson har gjort flera offentliga konstverk i Göteborg. Förutom Erik Dahlberg har hon även utfört Viktor Rydbergsmonumentet. I övrigt skulpterade hon framför allt personporträtt, men ställde sällan ut dem.

Till ett av hennes huvudarbeten räknas altartavlan i Masthuggskyrkan. Santessons konst är representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Moderna museet, Malmö museum, Borås konstmuseum, Statens porträttsamling på Gripsholm och Hallands konstmuseum i Halmstad.

Under andra världskriget engagerade sig Santesson mer och mer politiskt. Hon tog emot tyska och norska flyktingar i sitt hem. Hennes insamlingsengagemang för Norge, dit hon åkt som kurir 1941, gav henne ett två månaders villkorligt straff. Hon var senare aktiv i Svenska kvinnors vänsterförbund och i kampen mot atomvapen.

Verket Erik Dahlberg är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Flaggmaster

Bror Chronander, Flaggmaster, Gustaf Adolfs torg. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

De tre flaggmasterna på Gustav Adolfs torg invigdes den 5 augusti 1932, för att uppmärksamma 20-årsjubiléet av den första utdelningen från Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Liksom många av den tidens offentliga konstverk innehåller dessa reliefer motiv som vill frammana hopp om stadens framtida utveckling inom handel, kultur och ekonomi. Här lyfts också stadens redan då befintliga industrier fram, såsom SKF och skeppsvarven. Det går att se tydliga paralleller i symboliken hos Såningskvinnan i Brunnsparken och De fem världsdelarna på Järntorget.

Mast 1 (närmast hamnkanalen)

Här ser vi motiv som beskriver industrialismen – varven, SKF, fabriksskorstenar och byggnader i Göteborg. Längst ner ser man ett lokomotiv, ett kugghjul, en flygplansmotor med propeller och ett kullager. På motsatta sidan ser man flera av stadens kända byggnader; Skansen Kronan och Lejonet, Domkyrkan och Kronhuset. Längst upp lyser en sol över staden och under den finns texten: ”Mig leder solen, eder skuggan”, en text som tidigare var vanlig på solur.

Mast 2

På den här masten syns motiv ur de grekiska gudasagorna. Här ser vi bland annat guden Hermes, som är talarnas-, köpmännens- och tjuvarnas gud, med sin specifika häroldstav. Staven är en symbol för fred, handel och ekonomi. Ett ymnighetshorn finns också återgivet. På motsatta sidan är guden Apollon avbildad. Han var musernas ledare, vilka var sångens, musikens och skaldekonstens gudinnor. Längst ner är en lyra återgiven, som är ett av Apollons kännetecken.

Mast 3 (närmast Börsen)

Här ser man akterstäven på ett fullriggat segelfartyg som far fram över havet. Under havsytan ser vi fiskar och andra vattenlevande djur fångas i nät. Ovanför skeppet syns himlen med stjärnor, moln och fåglar. På motsatta sidan ser vi en modernare version av samma motiv. Istället för ett segelfartyg syns ett motordrivet fartyg med en bogserbåt framför, och bakom sticker stora kranar fram med lasten hängande. Uppe i luften glider ett flygplan fram. Här har nu människan lärt sig behärska såväl havet som luften.

Maskaroner

Alla masterna har två utstickande dekorerade delar där flagglinorna är tänkta att fästas. Dessa dekorativa element som förekommer inom arkitekturen, och som ofta har formen av ett grinande ansikte, kallas för ”maskaroner”.

Utöver dessa pryds övre delen av postamentet av två förgyllda och fantasifullt utformade sjöhästar, som dessutom utrustats med ett vridet horn, precis som hos den mytologiska enhörningen.

Relieferna på flaggmasternas nedre del skapades utifrån skisser av den tidigare chefen för Göteborgs konstmuseum, Axel Romdahl (1880-1951). Själva masterna är utförda efter ritningar av arkitekt Ragnar Ossian Swensson (1882-1959).

År 2012 gjordes en ny förgyllning av sjöhästarna som pryder postamentets övre del.

Konstnären Bror Chronander föddes 1880 i Ystad. Han avled 1964 i Malmö. Han studerade för Richard Bergh på Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Därefter flyttade han till Göteborg 1903 för studier på Valands konstskola. Han var verksam i Göteborg i större delen av sitt liv och kom senare att alltmer verka som porträttecknare och blev en erkänt duktig sådan.

Verket Flaggmaster är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

De fem världsdelarna (Järntorgsbrunnen)

Tore Strindberg, "De fem världsdelarna". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

På Järntorget berättar fem kvinnor och ett skepp om Göteborgs tid som viktig järnhamn. Här återges järnets väg från Sveriges järnbruk via Göteborg och över haven till fem kontinenter.

De fem världsdelarna, även kallad Järntorgsbrunnen, är en fontänskulptur av Tore Strindberg. Konstverket påminner precis som torgets namn om epoken från mitten av 1600-talet till sent 1800-tal. Då var järnet Sveriges dominerande exportvara och Göteborg en viktig järnhamn. I norra änden av torget låg järnvågen. Där vägdes järnet och kvalitetskontrollerades innan det skeppades vidare ut i världen.

Verket består av en fontän i granit och ett brunnskar i gjutjärn. Runt brunnen sitter fem kvinnor som symboler för fem kontinenter: Amerika med Frihetsgudinnan i sin hand, Asien i lotusställning, Australien ridande på en sköldpadda, Afrika med ett vattenkrus i händerna och Europa som ser sig i spegeln. Bilderna kan idag tolkas som stereotypa återgivningar av de olika världsdelarna.

Kolonial världsbild

Ovanför kvinnorna seglar ett skepp över fem böljande vågor eller kanske de fem världshaven. Vattnet från urnan har också tolkats som en bild av frihandelsteorin som lanserades i början 1800-talet. Det strömmande vattnet skulle kunna stå för den internationella frihandeln som når ut till alla världsdelar.

Med dagens ögon är det tydligt att verket speglar en kolonial världsbild. Det svenska järnet spelade en nyckelroll i den transatlantiska slavhandeln, där slavar och råvaror skeppades mellan Afrika, Europa och Karibien. Järnet användes både som bytesvara och som råvara i tillverkningen av skepp, vapen, kedjor och bojor.

Runt brunnskaret, som utformades tillsammans med arkitekten Carl Bergsten, finns trettio stämplar från de svenska järnbruk som skeppade sina produkter via Göteborg.

Flyttad två gånger

När trafiken ökade runt Järntorget flyttades fontänskulpturen något och blev rondell för biltrafiken. Men i och med Göteborgsöverenskommelsen och arbetet med Kringen försvann biltrafiken på stora delar av torget och år 2000 återinvigdes verket nära sin ursprungliga plats. När spegeln till Europa-skulpturen stals 2009, anlitades smeden Bo Samuelsson för att gjuta en ny. Han rekonstruerade den gamla via foton och gjorde en kopia i brons.

Skulptören och medaljgravören Tore Strindberg levde i Stockholm mellan 1882 och 1968. Han är främst känd för bronsskulpturer i en klassicerande och realistisk stil och har medverkat i en rad internationella utställningar.

Verket De fem världsdelarna är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Poseidon med brunnskar

Poseidon. © Carl MIlles/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mitt på Götaplatsen finns ett av hamnstaden Göteborgs mest kända landmärken. Här står en sju meter hög version av den grekiska havsguden Poseidon, inramad av stadens kulturinstitutioner.

Statyn föreställer en naken Poseidon på en sten i en bassäng full av havsvarelser. Under vattenlinjen och precis ovanför ytan finns alger, hummer, krabba, fisk, koraller, snäckor och musslor. På huvudet har guden en stiliserad mussla och i händerna en snäcka och en vattensprutande fisk.

I brunnskaret finns också sex mindre skulpturer och reliefer med vidunder som tritoner, najader, fiskar och sjöjungfrur.

Till Göteborgs 300-årsjubileum ville staden förverkliga ett nytt konstverk i fonden av Avenyn. Lagom till jubileumsutställningen 1923 färdigställdes flera av stadens nu mest kända byggnader, till exempel Liseberg, Göteborgs konstmuseum och Göteborgs Konsthall. Men på mitt på Götaplatsen fanns bara en provisorisk springbrunn på plats.

Först 1927 byttes den provisoriska brunnen till dagens bronsbrunn. 1931 avtäcktes till slut Poseidon skulpterad av Carl Milles. Till den högtidliga ceremonin samlades cirka 20 000 människor.

Kritik mot skulpturen

Till en början tyckte många att skulpturen var ful och med felaktiga proportioner. Enligt konstnären var de långa benen medvetet formade för att göra verket mer intressant och mindre akademiskt. Kritiken mot skulpturens utseende var under en period så stor att konstnären erbjöd sig att göra en ny version, något som aldrig blev verklighet.

Under åren har Poseidon både smyckats och skadats. Han har klätts med flamencokjol, vit chalmeristrock och klätts ut till Hulken och Joakim von Anka. 1981 placerade någon en sprängladdning runt Poseidons ena vad och ett stort stycke metall sprängdes bort. 2011 restaurerades statyn och rost, alger och mossa avlägsnades. Även det gamla vattenledningssystemet under skulpturen ersattes med ett nytt.

En mindre version av konstverket finns på Millesgården i Lidingö. Brunnskaret tillverkades hos Herman Bergmans bronsgjuteri i Stockholm och Poseidonskulpturen göts på Lauritz Rasmussens Broncestøberi i Köpenhamn.

Carl Milles

Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer i brons eller gips dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.

Verket Poseidon med brunnskar är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Flickan och sjötrollen

En ung flicka har gått ner till sjön för att bada. I samma stund som hon ska ta steget ner i vattnet dyker tre sjötroll upp och skrämmer henne, varpå hon försöker skyla sig med ett tygstycke.

Det finns säkert en hel del symbolik att utläsa ur detta motiv, som är färgat av sin tid när det skapades i början av 1900-talet. Unga flickor fick då ofta representera oskulden, vattnet och sjötrollen stod för det skrämmande och oförklarliga.

Man kan se paralleller till svenska folksagor och från konstnären John Bauers sagovärld med sina mörka trollskogar.

På kanten till det lätt välvda brunnskaret syns tre gestalter klänga sig fast längs karets utsida och ur deras munnar strömmar vatten ner i bassängen. Med sina lätt groteska ansikten och ryggen/nacken klädd med ett slags hårt fjälliknande skal, ser de ut som skrämmande varelser från djupet av en sjö.

I mitten av karet står flickgestalten, utförd i svart polerad granit på en upphöjd sockel, med sina händer hårt om tygstycket som halvt täcker hennes kropp. Hon vrider huvudet snett bakåt och tittar ner mot det ena av sjötrollen.

Ett alternativt namn som ibland förekommer på skulpturen är Skogsrå-fontänen.

Känd för monumentala skulpturer

Skulptören och formgivaren Ivar Johnsson levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är konstnären bakom bland annat Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Atlant och Karyatid vid Stadsteatern, i Göteborg.

Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på Malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.

Brunnskaret i Flickan och sjötrollen ritades av den svenske arkitekten Arvid Fuhre i samarbete med konstnären.

Verket Flickan och sjötrollen är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Bältespännarna

Längs Avenyns gångstråk mittemot Stora teatern utspelas en kamp mellan två mansfigurer av brons. Vad de slåss om berättas i bildsekvenser längs skulpturens sockel.

Bältespännarna är en nationalromantisk skulptur av Johan Peter Molin. Den föreställer två män som slåss om samma kvinna genom den mytiska tvekampsformen spänna bälte. De två stridande parterna fick varsin kniv och spändes sedan ihop med ett bälte kring midjan.

Text från den fornnordiska Eddan

På sockeln berättar reliefer om bältespännardramats olika faser. På tre av sidorna finns slingrande ormliknande runor. Molin hade redan tidigt i arbetet med verket bestämt sig för att inkludera texter från den fornnordiska Eddan i runskrift på skulpturens sockel. Detta innebar vissa svårigheter då Eddan inte är skriven med runskrift och han fick därför ta hjälp av olika språkforskare för att få till detta korrekt.

Den text som återges är från Den Äldre Eddan och ingår i sångerna från Hamdismal och Havamal. På den horisontella raden med runor lyder orden översatt:

ensam är jag worden, som asp i holti (lunden)
fattig på fränder, som furen på quistar

Det är dock först i den omgjutna bronsversionen från 1914, (som i sin tur är en kopia av den som är placerad vid Nationalmuseum i Stockholm från 1867), som runskriften finns med på sockeln.

Bältespännarna blev en av sin tids mest uppmärksammade skulpturer i Europa och gav upphov till både dikter, romaner samt en opera i Österrike. I Sverige visades skulpturen för första gången i Stockholm 1860. Den ställdes senare ut i Berlin och därefter på världsutställningen i London 1862.

Förstörd av havsluften

Den första versionen som invigdes 1863 och var utförd i bronsbelagd zink beställdes och bekostades av välbeställda göteborgare. Men materialet var inte bra ur hållbarhetssynpunkt och skulpturen började vittra sönder av den göteborgska havsluften. För att rädda den gjordes denna avgjutning i brons som stod klar 1914.

Den gamla zinkversionen såldes till Vänersborg. Även där ersattes den med en bronsavgjutning 1964. Ytterligare en version finns i Mästarnas Park i Hällefors.

Två svenska ministrar

Som en kuriositet kan nämnas att när Molin arbetade med modellen till Bältespännarna i Rom besöktes han av två vänner, skalden Gunnar Wennerberg och historikern Hans Forsell. De fick då agera modeller till de två kämparnas huvuden. 1870 blev Gunnar Wennerberg utsedd till ecklesiastikminister (utbildningsminister) och några år senare, 1875, blev Hans Forsell utsedd till finansminister.

Johan Peter Molin levde mellan 1814 och 1873. Han föddes i Göteborg och studerade i Köpenhamn, Rom och Paris. 1855 blev han professor i skulptur vid Konstakademin i Stockholm. I Kungsträdgården, Stockholm, finns Molins berömda verk Molins fontän och Karl XII-statyn.

Verket Bältespännarna är delvis bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Acceleration

Med en accelererande spiralrörelse fångar den abstrakta formationen intresse bland Vasaparkens besökare.

Verket i form av en rund pelare är gjort i sten och brons och beskriver en spiralrörelse. Från nedre delen av bronset är en grund och bred fördjupning skapad för att längre upp bli djupare och tätare mot skulpturens topp.

Konstnären Ida Isaksson-Sillén föddes 1933 i Överkalix, Norrbotten och är utbildad vid konsthögskolan Valand i Göteborg. Hon arbetar med flera olika material och utforskar ofta rum och rörelse i sina verk. Förutom Acceleration finns Isaksson-Silléns skulptur Hästhuvud i Högsbo.

Verket Acceleration är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.