"Sommaren", © Eric Grate/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
På en långsmal gräsmatta mellan husen i ett bostadsområde i Bräcke står Sommaren (Ung man).
Den drygt två meter hög granitskulpturen föreställer en man som promenerar över gräset. Han står på en sockel som i sig är drygt en meter hög.
Skulpturen tillkom under en period när bostadsbyggandet var stort i Göteborg och då bland annat flera nya torg och öppna samlingsytor byggdes. Man ansåg att dessa platser behövde intressanta konstnärliga inslag och i samverkan med de olika bostadsbolagen placerades ett flertal konstverk runt om i Göteborg. Just den här skulpturen köptes in tillsammans med en annan skulptur av samma konstnär, med namnet Våren, som står på andra sidan staden i Vidkärr.
Under 2004 utsattes skulpturen för vandalisering och togs ner för reparation. Efter sex år var den återställd och sattes tillbaka på sin plats på Utmarksgatan.
Konstnären Eric Grate
Eric Grate levde mellan 1896–1983 och var utbildad vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Han var professor vid Konstakademien, ledamot vid Statens konstråd och ledamot vid Thielska galleriets styrelse.
Under sin ungdom gjorde Eric Grate studieresor till Tyskland, Italien och Grekland och bodde i Paris under åren 1924–1933. Mötet med den grekiska skulpturkonsten har han själv beskrivit som en avgörande händelse för sitt skapande:
”Jag var tvungen att […] ompröva hela min inställning. Jag tror att det betydde ett reningsbad, ett klarläggande av de nödvändiga startpunkterna”.
Eric Grate har skapat flera andra offentliga konstverk i Göteborg: Bergslagsurnan, Snäckfågel och Våren.
Verket Sommaren (Ung man) är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Marmorintarsia". © Endre Nemes/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013
60 marmorsorter från hela världen och 7 500 arbetstimmar tog det att skapa konstverket på Axelhusets karaktäristiska vägg på Axel Dahlströms torg i Högsbo.
Tillsammans med ett 15 våningar högt punkthus och tidstypisk 50-talsbebyggelse ger marmorväggen torget sin speciella karaktär. Axel Dahlströms torg byggdes klart 1955. Samma år avtäcktes konstverket med dåvarande stadssekreterare Thure Höglund som invigningstalare.
Konstnären är ungerskfödde Endre Nemes. Arbetet med att såga och sammanfoga alla delar utfördes av Hermanssons stenhuggeri. Verket nämns som särskilt viktigt ur bevarande- och kulturarvssynpunkt i boken Offentlig konst – ett kulturarv. Den presenterar ett forskningsprojekt initierat av Statens konstråd. Skissen till konstverket finns på Skissernas Museum i Lund.
Flydde flera gånger
Endre Nemes föddes i Ungern och levde mellan 1909 och 1985. Han var av judisk härkomst och fick flera gånger fly för sitt liv under nazisternas frammarsch i Europa. I början av 1930-talet blev han antagen till Konstakademien i Prag där han trivdes bra i det intellektuella klimat som då rådde. 1938 flydde han till Finland där han senare blev lärare på Fria målarskolan i Helsingfors. Från Finland fick han fly igen, denna gång till Oslo där han bara kort kunde stanna innan nazisterna även invaderade Norge. På 40-talet kom han till Sverige och blev senare en dynamisk föreståndare för Valands konstskola i Göteborg.
Som lärare kom han att påverka en hel generation svenska konstnärer med sitt centraleuropeiskt inspirerade bildspråk. Han har gjort sig känd för ett flertal offentliga konstverk och gjorde även scenografi åt bland andra Stora Teatern i Göteborg.
Verket Marmorintarsia är samfinansierat av Familjebostäder Göteborg och Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Susanna". © Carl MIlles/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Inspirerad av berättelsen ”Susanna i badet” skapade Carl Milles denna skulptur, som genom åren stått på tre olika platser i Göteborg.
Från början var skulpturen i privat ägo och stod vid Viktor Rydbergsgatan 16. Men 1945 inköptes verket av Charles Felix Lindbergs donationsfond och blev då uppställd på Guldhedstorget. 1948 flyttades skulpturen igen, denna gång till Kvilletorget, då man ansåg att behovet av konstnärlig utsmyckning var större där.
Konstnären Carl Milles hämtade sin idé till detta verk ur Susanna i badet, en berättelse i en av apokryfterna till Gamla Testamentet . Berättelsen har bland annat blivit känd i Sverige genom Carl Michael Bellmans sång Joakim uti Babylon, och handlar om Joakims hustru, den sköna och dygdiga Susanna, som överraskas i badet av två gamla män, och när de avvisas av Susanna, lögnaktigt påstår att de ertappat henne med en älskare. Susanna döms till döden för äktenskapsbrott, men räddas till slut ändå.
Carl Milles
Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer i brons eller gips dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.
I Göteborg finns ett flertal verk av Carl Milles, som till exempel Delaweremonumentet, Poseidon med brunnskar och Danserskor.
Verket Susanna (Flicka med snäcka) är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Sommar", © Nils Sjögren. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
En naken kvinnofigur med bägge armarna uppsträckta, en vilande på huvudet och den andra bakom nacken. Står hon, nyss uppstigen ur sängen, ute och möter den värmande sommarsolens strålar?
Vilka tankar konstnären än hade kring sin gestaltning av Guldhedstorget kan vi bara gissa. Nu har skulpturen stått under träden i den lilla parken sedan 1947 och blickat ut över dammen och torget.
Nakna människokroppar i konsten
Motivet med nakna människogestalter har varit populärt och återkommit genom tiderna. Under antiken avbildades den mänskliga perfekta och sköna kroppen i form av atleter, sköna gudar och gudinnor. Före och efter första världskriget utvecklades nya tankar och idéer om skulptur inspirerade av bland annat folklig och i ett västerländskt perspektiv, exotisk konst. Många konstnärer ville hitta nya sätt att uttrycka sig på och hittade bland annat inspiration från afrikansk skulptur.
Parallellt med den abstrakta skulpturen fortsatte ändå många att arbeta med det figurativa fast kanske på ett annat sätt än antikens ideal.
I denna skulptur har troligen fokus inte legat på att skapa en så perfekt och skön kvinnokropp som möjligt utan här handlar det troligare om kvinnan som symbol.
Konstnären Nils Sjögren levde 1894-1952. Sjögren hade många stora offentliga uppdrag som skulptör, bland annat gjorde han ett antal brunnar i flera svenska städer. Hans största verk är Teaterbrunnen framför Stadsteatern i Malmö som invigdes 1953. Han är representerad vid bland annat Nationalmuseum, Moderna Museet i Stockholm och Kalmar konstmuseum.
Skulpturen tillkom under en period när bostadsbyggandet var stort i Göteborg och då bland annat flera nya torg och öppna samlingsytor byggdes. Man ansåg att dessa platser behövde intressanta konstnärliga inslag och i samverkan med de olika bostadsbolagen placerades ett flertal konstverk runt om i Göteborg.
Verket Sommar är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Spelande Pan", © Sigrid Fridman. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Den grekiska mytologins gudar har varit en viktig inspirationskälla för många konstnärer. Spelande Pan av Sigrid Fridman är ett exempel på detta.
Konstnären har gestaltat den mytologiska halvguden Pan enligt den traditionella bilden, som en man med pälsklädda ben och bockfötter spelande på en flöjt av sammansatta vassrör. Myten om Pan har senare gett namn åt denna typ av flöjt: Panflöjt.
Enligt den grekiska mytologin var Pan en lokal herdegud, son till guden Hermes och en nymf.
Panflöjt och panik
Berättelsen säger att Pan blev förälskad i nymfen Syrinx och började förfölja henne, varpå hon, för att undkomma hans uppvaktande, förvandlade sig till vass. Pan skar av vasstråna och band ihop dem till en flerstämmig flöjt. Genom att sedan regelbundet spela på flöjten erövrade han på så sätt henne.
Ett annat uttryck som härstammar från berättelsen är uttrycket ”panik” som kommer sig av att Pan, som var en skräckinjagande figur, rasande kunde sätta en boskapshjord i plötslig panik, om han blev störd i sin vila.
Konstnären Sigrid Friman föddes i Haparanda 1879 och avled i Stockholm 1963. Hon studerade bland annat i London och Paris och åkte på studieresor till Grekland, Tyskland, Portugal och Spanien. Hon finns representerad på bland annat Moderna Museet och Göteborgs Konstmuseum.
Verket Spelande Pan är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
Sårad Amazon. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Här står resultatet av en tävling mellan fem framstående konstnärer, som också själva utgjorde jury. Sårad Amason är en av fyra antika skulpturer som pryder trappan upp till Göteborgs konstmuseum.
Göteborgs exemplar av den berömda statyn bygger på en delvis rekonstruerad kopia av Polykleitos originalverk. Den kom till Götaplatsen 1931 tillsammans med de tre statyerna Den knidiska Afrodite, Diskuskastaren och Spjutbäraren.
Polykleitos var en av de främsta bildhuggarna i det antika Grekland och levde på 400-talet före Kristus. Han var den som formulerade Kanon, den så kallade proportionsläran med regler och teknik för att avbilda den mänskliga anatomin i konst. Det var också Polykleitos som först förknippades med det gyllene snittet.
Utan häst och pilbåge
Motivet, den sårade amasonen, är hämtat ur den grekiska mytologin. Där är amasonerna en grupp kvinnor kända för sin stridsskicklighet. Polykleitos skulptur sägs vara resultatet av en tävling för att få fram en ny amasonstaty till Artemistemplet i Ephesos, där amasonkulten var stark.
Fem framstående grekiska skulptörer bjöds in: Pheidias, Phradmon, Kresilas, Kydon och Polykleitos. Samma fem skulle också utgöra jury. Det slutade med att alla röstade på sig själva. Polykleitos fick flest röster som andrapristagare och vann därmed tävlingen. Hans staty visar en amason utan sin häst och pilbåge och med en skada under sitt högra bröst. På sig har hon ett antikt plagg som vanligtvis bars av grekiska män under träning, ritt eller kroppsarbete.
Polykleitos arbetade huvudsakligen i brons, men högg också statyer i marmor. Hans mest berömda verk Spjutbäraren är en av de andra avgjutningarna på trappan till Göteborgs konstmuseum. Båda Göteborgsskulpturerna är gjutna hos Lauritz Rasmussens gjuteri i Köpenhamn.
Verket Sårad Amason är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
Diskuskastare. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Atleten med en diskus i handen är en av fyra antika skulpturer som pryder trappan upp till Göteborgs konstmuseum.
Statyn är från början skapad av Alkamenes, en av antikens stora konstnärer. Han var bildhuggare i Aten kring år 400 före Kristus. Kopian av hans verk kom till Götaplatsen 1931 tillsammans med de tre statyerna Den knidiska Afrodite, Spjutbäraren och Sårad Amason.
Symbol för harmoni
Idrotten var ett vanligt motiv i den antika konsten. Ofta arrangerades idrottstävlingar tillsammans med tävlingar i de så kallade sköna konsterna. Diskus var en av grenarna i de antika olympiska spelens femkamp. Fysisk styrka och god koordination var avgörande för att kasta långt, men idrottsredskapet symboliserade också harmoni mellan kropp och själ.
Alkamenes gjorde gestaltningar i många av Atens offentliga byggnader och deltog troligtvis i arbetet med templet Parthenon. Inga av hans originalverk finns bevarade, men i Louvren i Paris finns en avbildning av hans berömda Afrodite-staty. Göteborgsskulpturen av hans diskuskastare är gjuten hos Lauritz Rasmussens gjuteri i Köpenhamn.
Verket Diskuskastaren är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Den knidiska Afrodite". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Från havets skum till världens bästa staty. Den knidiska Afrodite är en av fyra antika skulpturer som pryder trappan upp till Göteborgs konstmuseum.
Kärleksgudinnan som just är på väg att ta sig ett bad kom till Götaplatsen 1931 tillsammans med de tre statyerna Spjutbäraren, Diskuskastaren och Sårad Amason. Skulpturen är en bronsavgjutning av en kopia av den antika konstnären Praxiteles original. Namnet berättar att originalstatyn stod i Euploias tempel i staden Knidos, en stad som under antiken var en rik och betydande huvudort för Afroditedyrkan.
Afrodite är den grekiska mytologins kärleks- och fruktbarhetsgudinna och sägs ha uppstått ur havets skum. Hon representerar kärlekens sensuella sida, skönheten och familjelivet, och dyrkades av sjömännen som havets härskarinna. Enligt myten var hon dotter till Zeus och Dione.
Pionjär i att avbilda kvinnans kropp
Praxiteles var en populär konstnär i den antika världen. Med Den knidiska Afrodite blev han en av de första som porträtterade den nakna kvinnokroppen i naturlig storlek. Skulpturen ansågs också vara världens bästa staty av den romerske författaren och naturfilosofen Plinius. Praxiteles gjorde flera andra statyer av Afrodite och hennes son Eros. Som modell för Afroditeverken hade han sin älskarinna, Fryne.
Ett original kvar
Många av Praxiteles skulpturer kopierades och hans verk är framförallt kända genom romerska kopior. Praxiteles själv arbetade mest i marmor och var särskilt berömd för sin skickliga ytbehandling där marmorytan blev en illusion av hud.
Det enda kända existerande originalverket av konstnären är marmorskulpturen Hermes bärande barnet Dionysos som hittades i Heratemplet i Olympia. En antik kopia av Den knidiska Afrodite finns i Vatikanen. Där har hennes underkropp dolts av ett bleckplåtsdraperi.
Verket Den knidiska Afrodite är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
"Spjutbäraren". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003
Med sitt spjut över axeln och en kroppsposition i perfekt balans blev han måttstock för den mänskliga anatomin i konsten. Spjutbäraren är en av fyra antika skulpturer som pryder trappan upp till Göteborgs konstmuseum.
Skulpturen skapades ursprungligen av konstnären Polykleitos som var en av de främsta bildhuggarna i det antika Grekland. Bronsstatyn, som är en avgjutning av en kopia, kom till Götaplatsen 1931 tillsammans med de tre statyerna Den knidiska Afrodite, Diskuskastaren och Sårad Amason.
Polykleitos levde på 400-talet före Kristus och använde ofta atleter som motiv i sin konst. Spjutbäraren är hans mest kända verk och sågs som ett proportionernas mästerverk, med den perfekta balansen mellan vila och spänning i axlar och höfter.
Det gyllene snittet
Statyn kom att användas som ideal för hur människokroppen skulle återges i konsten. Polykleitos var den som först förknippades med det gyllene snittet och formulerade Kanon, den så kallade proportionsläran med regler och teknik för att avbilda den mänskliga anatomin i konst.
Idag finns endast marmorkopior av hans originalverk, som oftast utfördes i brons. Statyn på konstmuseets trappa är gjuten hos Lauritz Rasmussens gjuteri i Köpenhamn och är en bronsavgjutning av en gipsavgjutning efter en antik kopia i Pompeji.
Verket Spjutbäraren är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
Najad. © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Som i många av Carl Milles skulpturer hämtade konstnären även detta motiv från den grekiska mytologin. Najader var färskvattensnymfer som styrde över floder, bäckar, och strömmar.
En naken kvinnogestalt med ben som övergår i varsin fiskstjärt och håller armarna halvt uppsträckta med en fisk i vardera hand. Hårets vindlande testar ger sken av fart och vind, som om nymfen just glidit upp ur djupet med två nyfångade fiskar i händerna.
Konstnären Carl Milles har skapat flera verk med liknande tematik. Denna version skapades 1916. Charles Felix Lindbergs donationsfond köpte in två exemplar av Najad för medel från fondens utdelning år 1924. Den ena placerades i Botaniska trädgården 1931 och denna den andra kom till Keillers park 1958.
2017-2018 togs Najad ner för en välbehövlig renovering. I samband med detta plockades också fontänfunktionen bort på grund av att skulpturen på sikt kunde skadas samt att vattenförbrukningen var stor.
Verket Najad är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
