Artwork arkiv - Sida 32 av 41

Vindarnas tempel

Vindarnas tempel © Per Kirkeby. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

En katedral på randen till älven. En hyllning till naturens och vindarnas kraft. Längst ut på kajpromenaden i Sannegårdshamnen står ett av Per Kirkebys arkitektoniska tegelverk.

Kirkebys tegelskulpturer finns på ett flertal platser i Sverige, bland annat på Skeppsholmen i Stockholm, i Falkenberg vid Ätran intill Söderbron, på torget i Höganäs – och precis på kanten till Göta Älv. Det monumentala Vindarnas tempel placerades i Sannegårdshamnen 1992.

Med sina tio meter höga röda tegelväggar och med ett klassicistiskt formspråk syns verket på långt avstånd i många riktningar. När du kommer nära det är det lätt att få en känsla av litenhet och står du mitt i verket känner du tydligt varifrån vinden blåser.

Från popkonst till skulptur

Den danske målaren, författaren, grafikern och skulptören Per Kirkeby levde mellan 1938 och 2018. Han utbildade sig till geolog och var med på en expedition till Grönland. Som konstnär började han med popkonst och målade ofta på masonit. Han har gjort happenings och film. Dessutom ägnade han sig åt att måla i olja och skulptera i brons och mursten.

Under 1980-talet slog han igenom internationellt och blev medlem i Danska akademin. Han har ställt ut i de flesta huvudstäder i världen, i Sverige bland annat på Moderna Museet och Magasin 3. Han är representerad i många museer världen över, bland annat på Göteborgs konstmuseum och Moderna museet. Per Kirkeby har också givit ut diktsamlingar, romaner och essäer.

Bohuslän

Bohuslän © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mellan Nordstan och Centralstationen står en skulptur med en historia lika brokig som sin slingrande form.

Skulpturen är gjord i granit och brons och är enligt konstnären själv skapad utifrån en naturtematik: havet, himlen och bergen, vilket återspeglas i skulpturens former.

Skulpturen har en brokig historia och var ett tag nära att gå förlorad. Bohuslän kom på plats på Centralstationen redan 1983. Då stod den inne vid ett av spåren, där verket var platsspecifikt utformat och tänkt att välkomna resenärerna till Göteborg. Men när X2000-tågen började köra på 1990-talet försvann Bohuslän plötsligt till förmån för en aluminiumställning som skulle användas för att putsa fönster på de nya tågen.

Det visade sig sedan att Jernhusen AB, en avknoppad del av SJ med ansvar för stationsområdet, hade kapat upp skulpturen för att sälja den som skrot. Turligt nog uppmärksammades detta i tid och skulpturen kunde så småningom räddas.

Skulpturen fick först en mer undanskymd plats inne på centralen, men 2009 flyttades skulpturen till sin nuvarande placering mellan Nordstan och Centralstationen. Det som från början var tänkt som en välkomsthälsning till tågresenärerna som kom till Göteborg, får nu vinka adjö och tacka för besöket istället.

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Många av Hakes senare konstverk är ofta storskaliga granitskulpturer vilka finns på många platser i Sverige och i utlandet.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Solringen, Kunskapens källa, Minnesmonument Backabrandens offer och Näcken spelar upp.

Verket Bohuslän är inköpt av Statens konstråd, men ägs numera av Göteborgs Stad.

Dröm

Dröm © Jaume Plensa/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

På Drottningtorget balanserar tre sittande mansfigurer uppe på varsin tolv meter hög pelare. Figurerna sitter hopkrupna och håller för ögon, öron och mun. På kvällen lyser de i olika färger.

Konstverket heter Dröm och är skapat av konstnären Jaume Plensa, som också ligger bakom internationellt kända verk som Crown Fountain i Chicagos Millenuim Park, Echo i Madison Square Park i New York och House of Knowledge i Borås.

Ljus är ofta ett viktigt element i Plensas installationer. De tre figurerna i Dröm är upplysta inifrån och växlar regelbundet färg för att var tjugonde minut förenas i en och samma färg, och därefter åter lysa i olika färger.

Motivet med de tre männen som håller för ögon, öron respektive mun är hämtat från den japanska konsten, där apor ofta avbildas på detta sätt. Det går tillbaka till ett buddistiskt tankesätt om att ”inte se, inte höra, inte säga något ont”.

Jaume Plensa är en spansk internationellt verksam konstnär och skulptör. Han föddes 1955 och utbildade sig i Barcelona. Hans verk ställs regelbundet ut på gallerier och museer runt om i världen och hans skulpturer finns i många länder så som Sverige, Spanien, Frankrike, Japan, Sydkorea, Tyskland, Kanada och USA.

Dröm kom på plats i samband med att Clarion Hotel Post öppnades och ägs av hotellets ägare.

Möte

Möte © Hans Gothlin/Bildupphovsrätt 20184. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

I Angereds stadspark på en öppen grön yta står Hans Gothlins skulptur ”Möte”.

Konstverket består av två lätt böjda varmröda järnplåtar i en stilla kraftmätning. Med sitt konkreta formspråk mitt bland all organisk växtlighet blir kontrasten slående och förstärker på så sätt både den omgivande naturen och verket självt.

Verket tillkom i samband med det stora EU-projektet ”Utveckling Nordost” som bland annat resulterade i Angereds stadspark. Konstverket invigdes den 25 oktober 2013 och är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Verket var till en början placerat bredvid en bäck i Lärjeåns ravin, men efter att ha blivit vandaliserat restaurerades verket och flyttades 2022 till en mer öppen yta i Angereds stadspark.

Totemistic

Totemistic © Leslie Johnson, 2016. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2016

Efter en första snabb blick kanske man tror man ser ett avbrutet träd, men tittar man efter så skiljer sig den här svenska totempålen ut sig, både i färg och med alla sina föremål som den är beklädd med.

Här ser man bland annat en brödkavel, ett slott, en träsko, ett ölstop, en hjort, en hund och en fiol. Ett önsketräd fyllt med souvenirer, vardagsföremål och symboler.

Leslie Johnsons ”Totemistic” placerades ursprungligen i Lärjeåns ravin i Angered. Verket beställdes och bekostades av Charles Felix Lindbergs donationsfond.

I samband med det stora EU-projektet ”Utveckling Nordost” som bland annat resulterade i Angereds stadspark och aktivitetsstråk tillkom också två konstverk som båda invigdes den 25 oktober 2013. Det andra verket som placerades i Lärjeåns ravin var Hans Gothlins ”Möte”.

Efter upprepad vandalisering av ”Totemsitic” beslutades att flytta konstverket efter att det genomgått en omfattande renovering. Den nya platsen blev Söderlingska trädgården i Majorna.

Ett av fotografierna visar konstverket i sin ursprungliga placering.

Your 15 minutes of fame

"Your 15 minutes of fame" © Tina Frausin. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Precis utanför entrén till Backa teater på Hisingen står detta konstverk som tillkommit via Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Här får alla en chans att stå i centrum på ”scenen” och underhålla sina åhörare på bänkarna, eller kanske vill man bara slå sig ner en stund i väntan på föreställningen i teatern.

Titeln på verket anspelar på Andy Warhols berömda uttalande om att ”alla kommer vara världsberömda 15 minuter i framtiden”.

Skulpturen är både ett konstverk, en scen och en sittplats. Färgsättningen har anpassats till det gula och svarta i Backateaterns byggnad.

Verket invigdes den 4 december 2012.

Ingo the Champ

Ingo the Champ. © Peter Linde/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Utanför stora entrén till Nya Ullevi står Sveriges förste och ende världsmästare i tungviktsboxning. Att han är avbildad just i ögonblicket efter att han slagit ut Floyd Patterson och tagit världsmästartiteln är det göteborgarna som har valt.

Samma år som boxaren Ingemar Johanssson gick bort 2009 beslöt styrelsen för Charles Felix Lindbergs donationsfond att resa en staty till minnet av honom. Skulpturen skulle placeras utanför arenan Nya Ullevi, där han bland annat besegrade den då högt rankade amerikanen Eddie Machen inför drygt 53 000 åskådare.

Göteborgarnas favorit

En tävling öppen för alla anordnades och 44 anonyma förslag lämnades in. Förslagen ställdes ut i Stadsbibliotekets utställningshall. En jury med två konstnärer, representanter för donationsfonden, familjen Johansson, idrottsrörelsen och stadsbyggnadskontoret valde sedan ut tre av bidragen som visades på Idrottsmuseet: En variant där han gör sin berömda segergest, en där han sitter i neutral ringhörna – precis som han satt när han väntade på att få knocka Eddie Machen i EM-matchen 1958 på Ullevi – och en föreställer boxaren ögonblicket efter att han slagit ut Floyd Patterson 1959 och blivit världsmästare. Göteborgarna fick sedan rösta fram sin favorit.

I juni 2009 stod det klart att det var skulptören Peter Linde som hade vunnit med sitt bidrag. Peter Linde har tidigare gjort skulpturen av Karin Boye utanför Stadsbiblioteket i Göteborg.

Bronsskulpturen, som tog knappt två år att färdigställa, invigdes i september 2011. Sedan dess är det en 2,4 meter hög, 400 kilo tung Ingo som möter Ullevibesökarna. Han är realistiskt återgiven så som han kanske såg ut när han 1959 stod där i ringen i världsmästarmatchen som han vann på teknisk knockout i tredje ronden.

Skådespelet lockade

Ingemar ”Ingo” Johansson levde mellan 1932 och 2009. När han föddes bodde familjen på Prinsgatan 7. När Ingemar var 10 flyttade de till Västra Frölunda. Fadern arbetade som murare och Ingemar var stensättare innan han kunde livnära sig som professionell boxare. Boxningen fanns i familjen och såväl Ingos pappa som en kusin och båda bröderna ägnade sig åt det i perioder.

Intresset för boxning väcktes när Ingemar Johansson såg en boxningsmatch 1945:
”Jag stod överst i Mässhallen, såg ned i ringen och häpnade att folk var så tagna. De skrek som tokiga och jag förstod inte vad det var, som engagerade dem så våldsamt. Men skådespelet fångade mig, publikens rop fick samband med slagväxlingarna. Plötsligt stod det klart för mig, att jag hade lust att bli en av figurerna i ljusvalvet under lamporna. Hjärtat började banka i mig, när jag upptäckte, att jag ville bli boxare.”

Johansson gick med i Redbergslids Boxningsklubb som 13-åring och gick sin första match 1947. Samma år som han tog världsmästartiteln utsågs han också till Athlete of the Year i USA. När Ingemar Johansson drog sig tillbaka från boxningen 1963 hade han vunnit 26 av 28 matcher, varav 17 på knockout.

Skulpterade Boye

Skulptören Peter Lindhe föddes 1946 i Karlshamn och är ledamot i Konstakademin. Han har studerat vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och arbetar ofta med porträtt. Han har bland annat skapat skulpturen Karin Boye utanför Stadsbiblioteket i Göteborg och skulpturen av Hans Blix vid Gripsholms slott i Mariefred.

Verket Ingo the Champ är beställt och finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Vallmo och Gående hatt

Mitt emot varandra i var sin ände av ett torg i Hjällbo står de två figurerna ”Vallmo” och ”Gående hatt”.

Vid skulpturerna finns en dikt av konstnären Eva Lange ingraverad, som lyder:

Gående Hatt
Jag har ett steg
och jag går över torget
jag har ett steg och mina tankar
och jag går över torget
Jag har mina tankar
ni kan inte se dem
hoprullade som en tidning
bär jag dem under armen
jag har mina steg mina tankar
och jag har min hatt

Eva Lange föddes 1935 och är utbildad på Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Hon har gjort flera offentliga skulpturer i Göteborg, bland annat Tulpan i Trädgårdsföreningen.

Verket Vallmo och gående hatt är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Mörker, väx morgondag

Vid vallgraven på Bastionsplatsen lyser ett svagt grönt ljus dygnet runt. Det skiner över en avbruten räls och sju par övergivna barnskor. Ett stenkast därifrån, inne på den judiska synagogans gård, står monumentets andra hälft.

Verket påminner om det som hände under andra världskriget, men också om att det går att ta sig igenom de mest fruktansvärda saker och skapa ett nytt liv. Initiativet till minnesmärket kom från den judiska församlingen i Göteborg.

Tanken om ett monument hade funnits i församlingen sedan 1980-talet. Men projektet var så stort att de inte helt lyckades slutföra det på egen hand. Idén var att skapa ett minnesmärke inne på synagogans innergård, ett verk som skulle innehålla namnen på alla församlingsmedlemmarnas släktingar som förlorat livet i folkmordet.

Ett blev två

Efter att ha legat på is under en tid återupptogs projektet i slutet av 1990-talet, nu tillsammans med Göteborgs Stad. Efter samtal mellan Göran Johansson, Göteborgs dåvarande ordförande i kommunstyrelsen, och församlingen beslutades det att monumentet måste synliggöras i staden.

Samtidigt uppstod oro över att ett minnesmärke som offentliggjorde de mördades namn skulle kunna skändas och orsaka smärta för anhöriga. Lösningen blev två monument, ett på Bastionsplatsen och ett på synagogans innergård.

Mörker, väx morgondag på Bastionsplatsen kom till genom en tävling. Uppdraget gick till Kent Karlsson och verket uppfördes med 1,3 miljoner kronor i finansiellt stöd från Göteborg Stad.

När det invigdes i augusti 2009 till tonerna av det judiska blåsinstrumentet shofar var det en fyra meter hög spiralformad kolonn i brons som publiken fick se. På toppen av den lyser en fackla med grönt glas, dag som natt. Under den finns en halvcirkelformad järnvägsräls med övergivna barnskor. En bronsplakett påminner om alla de grupper som drabbades av Förintelsen.

Historien påverkar oss än idag

I sin skiss till verket skrev konstnären så här:

”Skor och räls står för det realistiska och bronspelaren får stå för det levande. Jag har gjutit av insidan av begagnade skor för att synliggöra formen på rummet inne i skon. Det rum som formats genom att kroppens tyngd pressas ut mot höljet som omsluter foten och möjliggör ett personligt avtryck. Rälsen är ett exempel på objekt som är avsett att vara till människans hjälp och fördel men som kan fylla motsatt uppgift.”

Kent Karlsson, född 1945 i Göteborg, är en svensk målare och skulptör. Han utbildade sig på Konstindustriskolan och Konsthögskolan Valand i Göteborg och senare på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han har varit verksam som professor i måleri vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet och gästprofessor vid Tokaiuniversitetet i Japan.

Monumentet på synagogans innergård är formgivet av församlingens arbetsgrupp. Det består av två mörkt gråblå monument i slipad granit. På dem finns namn och årtal och bönen Kaddish i relief. Varje församlingsmedlem med släktingar som mördades under Förintelsen har skrivit sitt eget namn och därunder släktingarnas. På verket finns totalt 1641 namn. Monumentet gör det tydligt att Förintelsen fortsätter att påverka människor och samhället än idag.

Ur väggen

Yvonne T Larssons skulptur står fint i färg med det matta roströda cortenstålet mot det blanka rostfria stålet.

Materialen spelar mot varandra när man rör sig runt och förbi skulpturen. Kopplingen och inspirationen till Endre Nemes vägg är lätt att finna, från det 1950–talsinspirerade mönster som genomsyrar Nemes vägg till Yvonne T Larssons geometriska vinklar. Om inte annat så antyder titeln ett samband mellan de två konstverken.

Verket invigdes våren 2009.