Artwork arkiv - Sida 27 av 42

We can be Local, just for one day

Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Runt 2800 graffittimålade, återanvända kakelplattor och ett varmt rött sken. Tillsammans för de platsens och arbetarrörelsens historia in i Kvillebäckens nya arkitektur.

Konstverket invigdes i december 2016 och är resultatet av en tävling. Bostadsbolaget ville ge sitt nya flerbostadshus vid Jöns Rundbäcks Plats en konstnärlig gestaltning utifrån enprocentregeln. Den innebär att minst en procent av kostnaderna i alla statliga och kommunala stadsutvecklingsprojekt ska gå till konst. En tävling utlystes och konstnären Klas Erikssons förslag vann.

Verket består av fyra betongpelare som bär upp en utskjutande del av huset. De är klädda med kakelplattor som konstnären själv knackat ned från en nu riven mejeribyggnad i Kallebäck. På plattorna finns fortfarande spår av graffitti och om kvällarna färgas de ovanifrån av ett intensivt rött sken.

Hitta hem

Idén var att ta något från den industri och arbetarrörelse som kännetecknat Göteborg och låta det bära upp den nya arkitekturen. Verkets titel pekar också, genom inspiration från David Bowies låt Heroes, på ett nytt sätt att höra hemma i ett föränderligt samhälle. Så här står det på en skylt på en av pelarna:

”De som bor här kommer förr eller senare drivas bort. Men vi kan alla komma någonstans och spela på hemmaplan, om än bara för en dag. Om man bara vill kan alla höra hemma var som helst, vilken dag som helst.”

Konstnären Klas Eriksson är född 1976 och har studerat på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, måleri och skulptur på Östra Grevie Folkhögskola, video och animation på Malmö Högskola och media och kommunikation på Lunds University. Han är känd för att skapa konst kring samhällsfrågor, samtida fenomen, subkulturer och gränsen mellan högkultur och populärkultur. Han använder sig av allt från foto och video till måleri, performance och skulptur. Klas Erikssons verk har visats på bland annat Katrineholms konsthall, kulturhuset Ängeln och Göteborgs Konsthall.

Näcken spelar upp

© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Näcken spelar upp är en skulpturgrupp placerad på kvarteret Traktörens innergård, mellan Postgatan och Köpmansgatan.

Verket består av fyra gestalter i brons placerade på betongfundament. Den centrala gestalten är Näcken, som sittandes på en klippkant invid ett vattenfall spelar på sin violin. Nedanför står två gestalter, en vuxen och ett barn, som håller varandra i handen. Den vuxne pekar mot den violinspelande Näcken och verkar vara på väg ditåt. Barnet ses snarare streta emot så gott det går inför vad som kanske är både främmande och skrämmande.

Snett bakom dem står en åldrande man som bär på ett fiolfodral. Figuren är baserad på den verkliga personen John Eriksson, eller ”Fiolmannen” som han kallades. Han levde mellan 1896-1991 och var en enslig man som under 1960- och 1970-talet kunde ses vandra runt i Slottsskogen med sin fiollåda, en slags verklighetens Näcken.

Näcken spelar upp är en av de större konstgestaltningarna i staden och som på ett inkännande sätt berättar om livet, åldrande, passion, rädsla och skapandets villkor.

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Många av Hakes senare konstverk är ofta storskaliga granitskulpturer vilka finns på många platser i Sverige och i utlandet.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Kunskapens källa, Minnesmonument Backabrandens offer, och Solringen.

Verket Näcken spelar upp skapades när Traktören byggdes, genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

När vänskapsbanden knytes

Vid näckrosdammen ovanför Götaplatsen står en tacksamhetsgåva. Statyn av en kvinna och en man vars hästar möts i en vänskaplig gest skänktes till Göteborg av Åbo, som tack för hjälpen under Finlands krigsår.

Skulpturen gjord av Wäinö Aaltonen avtäcktes 1955 inför några tusen personer. Bland åskådarna fanns en finländsk delegation från Åbo och Göteborgs ledande politiker.

Göteborg knöt under krigsåren vänskapsband med flera städer i de nordiska länderna. Många invånare i Göteborg skänkte mat och kläder till behövande i Åbo. Som tack bestämde sig de ledande i Åbo för att skänka ett konstverk av den i Finland välkände konstnären Wäinö Aaltonen.

Tvilling i Åbo

1952 var en modell av verket färdig. Efter ytterligare några år stod monumentet på plats i Göteborg. På sockeln finns texten: ”När vänskapsbanden knytes – till fadderstaden Göteborg av medborgare i Åbo”. Monumentet göts i två exemplar. Det andra finns vid konserthuset i Åbo.

Skulptören och målaren Wäinö Aaltonen levde mellan 1894 och 1966. Han studerade teckning och målning vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo och ägnade sig sedan åt skulptur. Redan som mycket ung gjorde han en granitskulptur föreställande en pojke, som nu finns på Ateneum i Helsingfors. Senare blev han hedersdoktor i Lund och ledamot av Finlands Akademi. Några av hans mest kända verk är bronsstatyn av Paavo Nurmi och minnesmärket över torpedbåten S2. Aaltonen finns representerad vid Moderna museet och Nationalmuseum i Stockholm.

Jonas Alströmer

John Börjeson, "Jonas Alströmer". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

På Lilla torget mellan hamnkanalen och Magasinsgatan står mannen som fick svenskarna att börja äta potatis och de svenska vävstolarna att flytta in i fabriker.

Högt upp på den dekorerade granitsockeln står Jonas Alströmer och ser ut över hamnkanalen. De fyra vädurshuvudena på sockeln skulle kunna stå för beslutsamhet och ledarskap. Jonas Alströmer kom att spela en stor betydelse inte bara för potatisen, utan också för textilindustrins utveckling i Sverige.

Jonas Alströmer föddes 1685 i Alingsås och har kallats ”Potatiskungen”. Många tror att han förde potatisen till Sverige, men den fanns redan här, främst som prydnadsväxt. Alströmer upplyste däremot om att potatis var utmärkt föda och kunde ersätta rovorna.

Under sina resor runt om i Europa såg han hur de där börjat väva och spinna tyger i stora fabriker – och bestämde sig för att försöka utveckla liknande verksamhet i Sverige. För att lyckas smugglade han bland annat ut avancerade vävstolar och spinnrockar på skepp från Amsterdam. Han startade Alingsås Manufakturverk som i mitten av 1700-talet sysselsatte mer än 1000 personer.

Från potatiskung till parkeringsvakt

Statyn av honom invigdes i december 1905 inför en stor publik. Konstnären John Börjeson hade året innan även färdigställt ryttarstatyn Karl den IX på Kungsportsplatsen. I och med det utsågs han också till Kommendör av första klass av Vasaorden, en orden som instiftades av Gustav III och belönade väl utförda uppdrag inom bland annat konst.

Med tiden blev det fler och fler bilparkeringar runt statyn och den fick under en period smeknamnet ”Parkeringsvakten”. Platsen har idag nästan helt omvandlats från en torgmiljö till trafikmiljö. Av torget återstår endast den lilla gräsyta där statyn står. Sockeln i röd granit ritades av den svenske arkitekten Torben Grut.

Skulptören John Börjeson levde mellan 1835 och 1910 och företrädde realismens genombrott i svensk skulptur. Han studerade i Rom och Paris och var senare professor på Konstakademin. Hans tre barn Börje, Lena och Gunnar Börjeson var också konstnärer.

Evert Taube

Eino Hanski, "Evert Taube", skulptur, brons, 1996. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Vid GöteborgsOperan längst ut mot hamnkanalen är skulpturen föreställande Evert Taube placerad.

Den tillkom på initiativ av Taubesällskapet Västanvind och invigdes den 10 augusti, 1996.

Skulpturen är gjord av författaren och konstnären Eino Hanski (1928-2000).

Läs mer om Eino Hanski (Wikipedia).

Snäckan

Snäckan © Lenny Clarhäll/Bildupphovsrätt 2018, skulptur vid GöteborgsOperan. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Utanför Göteborgsoperans entré, alldeles nära vattnet, står en snäckformad skulptur som kan föra tankarna till allt från rymden till det gyllene snittet.

Konstnären Lenny Clarhäll utförde tre konstverk till Göteborgsoperan i samband med dess invigning 1994: Snäckan och Venus hemlighet, som båda står utanför entrén, och ytterligare ett konstverk med titeln Båten, som hänger från taket inne i foajén. Det föreställer en kinesisk båt, fylld med krossat porslin från Ostindiefararen Götheborg.

Skulpturen Snäckan, som är gjord av corténstål, har en spiralform som återfinns både i naturen och yttre rymden. Bland annat syns formen som en proportionerlig tillväxtkurva hos blommor, snäckor och galaxer. Det finns också en koppling till det gyllene snittet; formen är densamma som för den ”gyllene spiralen”, som uppstår när man upprepade gånger delar en gyllene rektangel i en kvadrat och en mindre gyllene rektangel.

Lenny Clarhäll föddes 1938 och är utbildad vid Konstfack i Stockholm och Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. Han har gjort många offentliga skulpturer runtom i Sverige, bland annat ett minnesmärke över de stupade i Ådalen i Kramfors kommun.

Verket Snäckan är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Christopher Polhemmonumentet

Ivar Johnsson, "Christopher Polhem-monumentet" © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Med handen på ett kugghjul granskar han sin konstruktion. Uppfinnaren Christopher Polhem har kallats den svenska mekanikens fader.

Christopher Polhem var en svensk uppfinnare som levde 1661–1751, och som har haft stor inverkan på utvecklingen av industrin i Sverige. Bland hans uppfinningar finns en rad textil- och jordbruksmaskiner, ur- och låskonstruktioner och maskiner som tillverkade allt från kugghjul till tallrikar. Han brukar kallas för ”den svenska mekanikens fader”.

Monumentet över Christopher Polhem är placerat på en liten parkyta mitt i allén. Uppe på ett tre meter högt fundament är han avbildad i tidstypiska kläder med handen på en av sina många uppfinningar. Monumentet är placerat i en mindre bassäng och har en fontänfunktion. Ur öppningar på varje sida av fundamentet rinner vatten ner i bassängen.

Finansierades av 100 industriföretag

Christopher Polhem-monumentet finansierades genom donationer från närmare 100 industriföretag i Göteborg. På fundamentet finns en inskription där det står:

”Till minnet av Christopher Polhem – Den svenska mekanikens fader – Reste industrier i Göteborg – detta monument 1951 – tvåhundra år efter hans död. Samtida och kommande släkten skall det erinra om industriens växande betydelse så som skapare av underlaget för allmänt höjt välstånd och rikare kulturliv.”

Monumentet är gjort av skulptören och formgivaren Ivar Johnsson. Han levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer, som Christopher Polhem-monumentet är ett exempel på. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är också konstnären bakom bland annat Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Atlant och Karyatid vid Stadsteatern. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han hade sin ateljé.

Hagas historia

Hagas historia © Thord Tamming/Bildupphovsrätt 2016. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2016

På Haga Nygata finns detta minnesmonument över Hagas historia, utfört av konstnären Thord Tamming.

En lätt böjd, drygt tre meter lång bronsrelief på en granitsockel vänder sig ut mot Haga Nygata och Östra Skansgatan. På alla sidor finns motiv som berättar om Haga och dess historia.

Arbetare, konstnärer, poliser, hungriga människor, grävskopor och spårvagnar är avbildade på monumentet från 1996.

Vi ser kända husfasader, en del som fortfarande finns kvar. Bland annat syns huset som vetter ut mot Södra Allégatan där Frälsningsarmén huserar sedan 1895. Innan dess, mellan 1880 – 1895, fanns där en varietélokal som hette ”Concert de Boulevard”.

I motiven ser vi både Hagas dåtid och nutid. Huset där allaktivitetshuset Sprängkullen låg är avbildat med en ölutkörare som just lastat flaket med öl från Valhalls bryggeri. I mittpartiet finns ett parkeringshus. Uppe till vänster syns tre gitarrister under en banderoll med texten: ”Sprängkullen – för en revolutionär kultur”.

Om konstnären

Thord Tamming föddes 1939 i Mönsterås och är en svensk skulptör. Han fick sin utbildning vid Valands konstskola i Göteborg.

Utanför Nya Ullevi står ett annat av Thord Tammings verk, VM i fri idrott. I Kortedala finns hans skulptur Solidaritet.

Charles Lindley

Ett minnesmonument över en man som betytt mycket för arbetarrörelsen i Sverige, på en lika viktig plats.

Charles Lindley föddes som Carl Gustaf Lindgren i Stockholm 1865. Sitt engelskt klingande namn fick han av sina arbetskamrater på sjön. I femton år var han sjöman på brittiska lastfartyg och var aktiv i den brittiska arbetarrörelsen.

Han grundade fackföreningen Svenska Transportarbetarförbundet och var även en av grundarna till Internationella Transportarbetarfederationen där han under en tid var ordförande.

Charles Lindley var riksdagsman för Socialdemokraterna under åren 1907-1937.
Bronsbysten av honom placerades 1952 på Olof Palmes Plats, nära Järntorget. På sockeln står det ”Sjöman, agitator, arbetarledare”.

Charles Lindley avled i Stockholm 1957.

Symbolisk plats

Järntorget har historiskt varit förknippat med arbetarrörelsen. Här finns flera konstverk som representerar olika aspekter av arbetarrörelsen. Förutom Charles Lindleybysten finns här byster av Hjalmar Branting och Dan Andersson och ett minnesmonument över arbetarrörelsens historia. Här finns också skulpturen Järnbärare, ett monument över Göteborgs vanligaste yrke i början av 1800-talet.

En sjöman porträtterar en sjöman

Skulptören Ture Jörgenson (1907 – 1962) från Halland var även han sjöman innan han började på Konstakademien i Stockholm. Där hade han bland annat Bror Hjorth som lärare.

Som konstnär valde han ofta motiv från sjölivet. I mörka, dramatiska bilder skildrar han fartyg och maskinrum.

Bysten över Charles Lindley blev hans enda offentliga verk.

Venus hemlighet

Utanför Göteborgsoperans entré viskar gudinnan Venus sin hemlighet i någons öra.

Konstnären Lenny Clarhäll utförde tre konstverk till Göteborgsoperan i samband med dess invigning 1994: Venus hemlighet och Snäckan som båda står utanför entrén, och ytterligare ett konstverk med titeln Båten som hänger från taket inne i foajén. Det föreställer en kinesisk båt, fylld med krossat porslin från Ostindiefararen Götheborg.

Venus hemlighet består av tio delar i gjutjärn som är monterade till en 13 meter hög sammanhängande form. På den högra delen av konstverket kan man se kärleksgudinnan Venus som med kupad hand viskar sin hemlighet i någons öra.

Längst upp på verket syns förgyllda partier som bildar Venus hår och en rund form, som skulle kunna vara både den andra personens huvud, eller kanske en symbol för jorden. Precis som i Sandro Botticellis berömda målning Venus födelse syns en snäcka längst ner vid verkets fotända.

Verket Venus hemlighet är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.