Artwork arkiv - Sida 23 av 41

Utan titel

© Jan Steen/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

På en innergård mitt i Vasa finns den abstrakta skulpturen Utan titel från 1972.

Namnet Utan titel öppnar, tillsammans med de abstrakta formerna, upp för fri tolkning om vad det föreställer. Kanske kommer du på ett eget namn åt konstverket?

Verket är gjort av glasfiber vilket kan vara svårt att se. Det ser nämligen ut att vara i brons eftersom färgen och beläggningen med tiden antagit samma nyans som en äldre bronsskulptur.

Skulptören Jan Steen levde 1929–1997 och var utbildad vid Slöjdföreningens skola (numera Högskolan för design och konsthantverk, HDK) och konsthögskolan Valand i Göteborg. Han mottog bland annat Göteborgs stads kulturstipendium 1965 för sina arbeten. Förutom abstrakta kompositioner består hans konst av skulpturgrupper med sittande kvinnor och mödrar med barn.

Jan Steen har även gjort skulpturerna Abstraktioner, Charles Felix Lindberg och Gunnar Gren 1920–1991 som återfinns i Göteborg.

Stående

© Margareta Ryndel/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Som en totempåle reser sig denna abstrakta skulptur från 1972 i det tidstypiska bostadsområdet.

Skulpturen gestaltar en rytmisk lek med former som tillsammans bildar en stående gestalt.

Skulptören Margareta Ryndel levde mellan 1920 och 1996. Hon var bosatt och verksam i Göteborg och utförde flera offentliga utsmyckningar i Göteborg och andra delar av Västra Götaland. Sin konstutbildning fick hon på Valands konstskola. Senare i livet undervisade hon på KV konstskola och konstskolan Dômen.

Regn

Den tre meter höga fontänskulpturen Regn var en gåva till Handelshögskolan från stiftelsen Richard C Malmstens minne, och har sedan dess prytt skolans innergård.

Skulpturen består av fjorton gråsvarta skivor av diabas. När skulpturens fontänfunktion är igång bildar skivorna en vridande rörelse där vattnet rinner ned mot karet som skulpturen är placerad i.

Pål Svensson är född 1950 i Falkenberg och uppvuxen i Göteborg. Han har bland annat studerat skulptur på Konstindustriskolans aftonskola (numera Högskolan för design och konst, HDK), Hovedskous målarskola (numera Göteborgs konstskola) och Konsthögskolan Valand. Pål Svensson fick Sten A Olssons kulturstipendium 1999.

Han har gjort flera offentliga konstverk runtom i Göteborg, som Livets träd och Den hemlighetsfulla porten. Han har också gjort fyra skulpturer längs Älvstrandspromenaden: Sagan om ringen, Kub, Tub och Boj.

Verket Regn är en gåva från stiftelsen Richard C Malmstens minne. Verket skänktes för att uppmärksamma Handelshögskolans 90-årsjubileum och stiftelsens 30-årsjubileum. Stiftelsen har under åren bidragit med betydande belopp till skolans verksamhet och utveckling.

Kultur och Natur

I Lorensbergsparken, alldeles runt hörnet från Kungsportsavenyn, berättar tre personligheter gjutna i aluminium om parkens historia.

Skulpturerna kom på plats 2018 efter att parken rustats upp med nya grusvägar, planteringar och sittbänkar. Utgångspunkten för parkens konst var att den skulle tillföra fantasi och lekfullhet. Efter en tävling gick uppdraget till konstnären Sara Nilsson, som tidigare gjort sig känd för sina trådsmala målade figurer i papier maché. Även här har hon skapat spensliga gestalter.

Genom sina tre berättare vill hon väcka besökarnas nyfikenhet, oavsett ålder – och samtidigt skildra platsens brokiga historia. Här har bland annat funnits tobaksplantage, tivoli, musikpaviljong och cirkus. Fortfarande idag finns här Lorensbergsteatern och Stadsbiblioteket.

Tre perspektiv

Går du in i parken från Avenyn möts du av kvinnan med blomsterplakat. Blomman liknar en tobaksplanta och hon står på en stubbe märkt med årtal som refererar till händelser i parken. 1764 avled tobaksfabrikören Andreas Damm. Han ägde då en 13,5 tunnland stor tobaksodling där Lorensbergsparken ligger idag. Ungefär 1825 omvandlades platsen till en park för allmänheten. 1916 stod Lorensbergsteatern färdig. 27 oktober 1963 spelade The Beatles på Lorensbergs cirkus på sin första utlandsturné.

På en geometrisk form står en kvinna med glasögon och väska i handen. Kanske är hon en ung student som passerar på väg till biblioteket? På sockeln finns också bland annat en uppslagen bok och en kaktus i kruka.

Den tredje skulpturen föreställer en man i frack och hög hatt på en svamp. Kanske en cirkusdirektör eller en teaterföreståndare?

Konstnären Sara Nilsson är född 1978 och utbildad på KV konstskola, Göteborgs konstskola och konstfack i Stockholm. Hon inledde sin bana med målningar inspirerade av 60- och 70-talsrörelser som gröna vågen, proggen, flower power och hippiekulturen. Senare blev hennes kännetecken minutiöst formade skulpturer av slätmålad papier maché.

Verket Kultur och Natur är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Läs mer om verket på Göteborg Konst: Konstnären Sara Nilsson gestaltar Lorensbergsparken.

A Line

© Judith Hopf/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Judith Hopf, "A Line", Scandinavium, 2018 © Judith Hopf/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist

En orange linje rör sig lekfullt över marken och bildar ett mönster. Anar du ett ansikte eller en vinkande hand i virrvarret?

Linjemönstret, som skulle kunna motsvara hockeyspelarnas rörelse över isen eller en ringlande kö, knyter visuellt samman en stor markyta utanför Scandinavium.

Konstverket är skapat specifikt för platsen av den tyska konstnären Judith Hopf och hennes kollega Florian Zeyfang. Det är en del av Scandinaviums ombyggnadsprojekt som slutfördes 2018 och har tagits fram i samarbete med Higab, Got Event, 02landskap arkitektkontor, ABAKO arkitektkontor och Göteborg Konst.

Komplext och lekfullt

Linjen, som ser ut att vara ritad i ett enda svep, är både komplex och lekfull, strukturerad och kaotisk – precis som stämningen kan vara i väntan på att bli insläppt till arenan. Den orange färgen knyter an till Scandinaviums ursprungliga kulör och vid linjens slut ligger en orange puck i jätteformat.

En av inspirationskällorna är den amerikanske konstnären Saul Steinberg. I hans humoristiska linjeteckningar kan du ständigt hitta nya perspektiv och sätt att se motivet. Enligt Judith Hopf handlar det bland annat om att lyfta det spontana och icke-perfekta:

”Det är lite som en dröm. Du klottrar lite på ett papper och sen förstoras det upp ute på en offentlig plats. Jag gillar det för det symboliserar att små idéer och det som inte verkade viktigt kan ses ur ett annat perspektiv och i ett större sammanhang.”

Delta i verket

Judith Hopf menar också att linjen är något vi alla kan relatera till. Så här beskriver hon det:

”Två punkter på en ritning kan bli ett ansikte. Det visar också hur mycket vi människor sätter oss själva i centrum och alltid försöker spegla oss själva. Men på platsen framför Scandinavium befinner sig linjen inte på en skulptur utan direkt på marken och använder omgivningen. På så sätt kan betraktarna också vara en del av verket, inte bara spegla sig i det.”

Judith Hopf föddes 1969. Hon har sedan tidigt 1990-tal bott och arbetat i Berlin och är professor vid Staatliche Hochschule für Bildende Künste i Frankfurt am Main. Hennes konst rör sig kring objekt, installationer, grafiskt arbete, text, performance och film. Hon har bland annat haft separatutställningar vid Secession i Wien, Portikus, Frankfurt och Badischer Kunstverein.

Här kan du läsa en intervju (på engelska) med konstnären som curatorerna Åsa Norberg och Jennie Sundén gjorde i samband med invigningen.

Ut

© Alina Chaiderov/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Är det en bur? Eller kanske ett ensamt vändkors framför en av stadens bästa utsikter? Alina Chaiderovs konstverk i Redbergsparken kan tolkas på många sätt.

Verket placerades i den högt belägna Redbergsparken hösten 2016. Från platsen ser du ut över hela staden. Du kan gå in och igenom det roterande korset och komma ut på andra sidan. I övrigt har det ingen praktisk nytta – men många tolkningsmöjligheter.

Runt 2015, samtidigt som konstnären arbetade med Ut, kom många flyktingar till Göteborg och Sverige. Alina Chaiderov, som själv har erfarenhet av att komma till Sverige från ett annat land, har uppgett att detta påverkade hennes arbete med verket. Kanske kan man tolka verket som en kommentar till de territoriella gränser som människan sätter upp, där det kan vara livsavgörande vilken sida man råkar befinna sig på.

Konceptuell skulptur

Alina Chaiderov gör ofta konceptuella skulpturer och installationer med referenser till konsthistorien. Många av hennes verk tycks lyfta både personliga och kollektiva erfarenheter kring arkitekturens relation till sociala och ekonomiska strukturer. Så här beskriver hon själv sitt konstnärskap:

”Min konst handlar om relationen mellan det psykiska och det fysiska. Via olika konstellationer av material undersöker jag och ställer frågor kring begreppen minne, tid, kropp och rum.”

Den som minns Gasklockan, ett av stadens tidigare landmärken som också kunde ses från platsen, kan se likheter. Ut är betydligt mindre i storlek, men proportionerna och formen stämmer väl överens. På plats framför konstverket kan det nog också upplevas som ett landmärke, precis som Skansen Lejonet och det så kallade Läppstiftet som syns långt där nere.

Alina Chaiderov föddes 1984 i Sovjetunionen och är bosatt i Göteborg. Hon kom till Sverige på 90-talet. Efter examen i Fri konst vid Akademin Valand i Göteborg 2015 har hon haft en rad utställningar, bland annat på Borås konstmuseum och i Paris och Turin.

Författaren berättar: Alina Chaiderov (fördjupande text om konstverket).

Mul

© Per Agelii/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Mitt emot lekplatsen Plikta i Slottsskogen står den här figuren som ser ut som en blandning av en pingvin och Mumintrollet.

Lite ensam och sorgsen på sin kulle står den och tittar bort mot barnen på lekplatsen. Kanske önskar den att den också kunde vara med och leka?

Konstnären Per Agelii är född 1965, bosatt och verksam i Göteborg. Utbildad på Hovedskous målarskola, skulptur. Han har utfört ett stort antal offentliga verk främst i västra Sverige. 2012 erhöll han Sten A Olssons kulturstipendium.

Familjen

© Unni Brekke Widenfalk © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

På en granitpelare inne i ett bostadsområde i Biskopsgården står skulpturgruppen ”Familjen” av konstnären Unni Brekke Widenfalk.

Gruppen består av en man, en kvinna, en häst och ett barn. På ena sidan av den stiliserade och symboliska hästen står föräldrarna, åtskilda från sitt barn, som befinner sig ensam på andra sidan.

Hästen representerar här den gemensamma kraften i en familj och som förhoppningsvis ger barnet den nödvändiga styrka och trygghet som det behöver för att gå sin egen väg och att skapa sig ett självständigt liv.

Konstnären Unni Brekke Widenfalk är född 1951 i Oslo, Norge. Hon är verksam som skulptör, keramiker och pedagog. Utbildad vid Kongelige tegneskolen i Köpenhamn 1977-1981 och vid Konstakademien i Oslo. Hon har utfört ett flertal offentliga konstgestaltningar framförallt i Sverige.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Carl Michael Bellman

I Trädgårdsföreningen står en byst av Sveriges mest kända skald, som ursprungligen skänktes till Göteborgs Stad av en restaurangdirektör.

I Trädgårdsföreningen finns en byst föreställande den svenska skalden och visdiktaren Carl Michael Bellman, som levde mellan 1740 – 1795.

Det var direktören för restaurang Lorensberg, Sophus Petersen, som skänkte bysten till Göteborgs Stad.

19 juni 1911 avtäcktes den på sin första plats, i Lorensbergsparken. Om invigningen kan man läsa följande i bokverket Det gamla Göteborg:

”Bellmansbysten invigdes 1911 med en stämningsfull högtidlighet. Professor Rudolf Kjellén hyllade vältaligt vår svenske Anakreons minne, Axel Engdahl skaldade till hans ära och Bellmanssången ljöd frisk som alltid från den populära Bricollkören.”

1950 flyttades Bellmansbysten till Trädgårdsföreningen där den fortfarande är placerad. Verket renoverades 2015 – 2016.

Dickson var mecenat

Bysten är skapad av skulptören Alfred Nyström, som föddes 1844 i Medevi, Östergötland, och dog 1897 i Djursholm.

Hans far var anställd som smed på Axel Dicksons herrgård Kyleberg. Alfred Nyström började tidigt jobba som tegelbärare och blev sedan smedslärling. Men så fick Charlotte Dickson upp ögonen för hans begåvning i teckning.

22 år gammal begav sig därför Alfred Nyström till Stockholm, där han kom att studera vid Konstakademien. Charlotte och Axel Dickson fungerade som hans mecenater.

I huvudstaden umgicks han i kretsarna kring August Strindberg. I Tjänstekvinnans son figurerar Alfred Nyström under namnet Albert.

1872 avtäcktes Alfred Nyströms debutverk, en staty av Carl Michael Bellman på Hasselbacken i Stockholm. August Strindberg satt modell för denna staty.

En vinge rörde mitt hår

I Bergskristallparken i Västra Frölunda står tre klocktornsformade bostäder. De erbjuder husrum åt starar, vilda bin, fladdermöss och tornseglare – och nya perspektiv åt oss människor.

Om kvällarna lyser de som fyrar i aktivitetsparken, konstruktionerna som inspirerats av klockstapeln vid Grevegårdens kyrka alldeles i närheten. Men istället för att ringa in till gudstjänst kommer de med ett tyst budskap: Alla levande varelser på jorden är beroende av varandra. För att ha ett klot kvar att leva på behöver vi forma våra samhällen så att de gynnar alla.

Anpassat för varje art

Verket, som skapats av Ulrika Jansson, invigdes i snöyra 2018. På plats var politiker, allmänhet och två skolklasser. Och kanske hade några av hyresgästerna redan hunnit flytta in i de specialutformade bostäderna. Varje del är anpassad för olika arter och på varje byggnad berättar en text mer om dem som bor där.

Om vilda solitära bin får vi bland annat veta att de är viktiga för pollineringen av våra grödor. De har svårt att hitta boplats och mat på välklippta gräsmattor och i parker rensade på gamla träd.

Tornseglaren och staren har minskat kraftigt de senaste 30 åren och är rödlistade på grund av bostadsbrist och svårigheter att hitta föda.

Fladdermöss gör stor nytta genom att äta skadegörande insekter och myggor. De förlorar sina boplatser när grönområden bebyggs och genom att nyare arkitektur inte rymmer håligheter där de kan bygga bo.

En samtida andlighet

Så här sa konstnären själv om sitt verk vid invigningen:

”Allt på jorden består av nätverk där människan är en likvärdig del av ekosystemen och helt beroende av andra arter. Kanske är den insikten en samtida andlighet som är lika viktig för oss att knyta an till som religion är för många människor.”

Konstnären Ulrika Jansson föddes 1975 och är utbildad på Nordiska konstskolan i Karleby i Finland och Konstfack i Stockholm. Hon har bland annat gjort gestaltningar på förskolor i Stockholm och arbetat på Arkitekturmuseet. Många av hennes verk gör kopplingar mellan konst, ekologi och miljöfrågor, ofta genom att interagera direkt med en plats och aktivera den lokala omgivningen. Ulrika Jansson jobbar med skulptur, teckning, installation och video.

Verket En vinge rörde mitt hår är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Vid invigningen av verket talade även Inger Skogsberg. Hon var den som låg bakom motionen till Charles Felix Lindbergs donationsfond och förslagit att just den här platsen skulle få konst.