Liggande hunden

© Lennart Sundqvist/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

På en gräsyta i Adventsparken i Kortedala ligger denna lite luggslitna blandrashund och blickar ut över omgivningen.

Kanske är det en italiensk gatuhund av oklar ras som vi ser återgiven på gräsmattan? I vart fall berättar konstnären att han inspirerats till skulpturen under en resa till Italien.

Inte långt från den liggande hunden finns en förskola och troligen har denna bronshund fått mer uppmärksamhet och blivit mer omhuldad av olika barn under åren än sin italienska förlaga.

Konstnären Lennart Sundqvist (1935-2017), studerade på Konstfack i Stockholm och senare på Valands konstskola i Göteborg under 1950-talet.

Skulpturen ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Tulpan och hand

© Eva Lange/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Eva Langes ”Tulpan och hand” är en välkomnande entrésymbol till  Adventsparken i Kortedala.

Konstverket består av två delar, den ena i granit och den andra i brons. Den mindre delen i granit föreställer en förenklad och stiliserad utslagen tulpanblomma. Mitt emot den i dialog står ”handen” som förutom att föreställa en hand även kan leda tankarna till en ännu ej utslagen tulpanknopp.

Handen i denna utformning kan också inrymma fler tolkningsmöjligheter; en uppmaning till att stanna upp; en öppen och välkomnande hand som säger; – ”Hej, välkommen” eller kanske en beskyddande förlåtande hand.

Helt säkert finns det fler tolkningsmöjligheter av denna konstgestaltning.

Eva Lange föddes 1935 i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Eva Lange har gjort ett stort antal offentliga konstgestaltningar och hon är representerad på bland annat Moderna museet och Göteborgs konstmuseum. 2015 fick hon som första kvinna motta Sergelpriset.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Rullskridsko­åkare

Rullskridskoåkare © Peter Linde/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Utanför ett bostadshus i Kortedala står en ung kvinna på rullskridskor med ögonen slutna. Nedanför hennes fötter ligger ett äpple. Tar hon en paus i åkandet eller är gestaltningen en symbol för något annat?

Detaljernas mästare har han kallats, konstnären Peter Linde som inspireras av virtuoser som Michelangelo, Leonardo da Vinci och Donatello.

Här har han format en ung kvinna med händerna på höften i en beslutsam pose, benen i kors och med rullskridskor på fötterna. Framför henne ligger ett äpple. Tar hon just ta en paus i åkandet eller är hon och frukten en symbol för kunskap och förmågan att balansera sig genom livet?

Genom ögat ut i handen

Med sin hantverksskicklighet och förmågan att ge sina verk ett andligt och innerligt uttryck har Peter Linde fått förtroende att föreviga personligheter som Hjalmar Söderberg, Alice Babs, Moa Martinson, Ingmar Bergman, Ingemar Johansson, Karin Boye och Zlatan.

Så här beskriver han det själv:

”Det handlar om att ha total inlevelse i det du ser och i det du ska göra och att glömma bort dig själv. Någonting läggs till något du inte kan råda över. Det är det som är det allra viktigaste att få tag i. Livet är inte bara en fysisk företeelse, det är någonting annat, en dimension till, och den dimensionen är kanske den allra viktigaste.

När du har en modell framför dig så känns det nästan som kaos, allting flyter och rör sig. Så ska du låta detta sila genom dig, in genom ögat och ut genom handen, och sedan blir det en slags ordning på det där kaoset – det flytande livet. Den njutningen, att få känna på själva livet i din hand, det är en underbar känsla.”

Skulptören Peter Lindhe föddes 1946 i Karlshamn och är ledamot i Konstakademin. Han har studerat vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och arbetar ofta med porträtt. Hans skulptur av Ingemar Johansson, Ingo the Champ, står utanför Ullevi och skulpturen Karin Boye utanför Göteborgs stadsbibliotek.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Velázsquez flicka

Velázsquez flicka © Asbjörn Andresen, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Utanför ett 50-talshus bredvid Kyrkbytorget på Hisingen står en ung spansk prinsessa. Eller i vart fall hennes frisyr.

I sin skulptur har Asbjörn Andresen på ett lustfyllt sätt hämtat inspiration från 1600-talskonstnären Diego Velázquez och ett av hans porträtt av den 14-åriga spanska prinsessan Maria Teresia. Den mest framträdande likheten mellan skulpturen och målningen är den breda barockfrisyren.

Skulpturens överkropp är gjuten i brons efter en förlaga i trä. De tydliga spåren av träet, skruvarna och metallbanden som använts till förlagan ger ett speciellt och levande uttryck. Underkroppen är huggen i granit och är samtidigt skulpturens sockel. Skulpturen finns också i Strömstad, men med en annan sockel.

Varm choklad

Diego Velázquez var en barockmålare och en av de mest framstående spanska målarna genom tiderna. Han var hovmålare hos kungen Filip IV av Spanien och gjorde bland annat många porträtt av hans dotter, Maria Teresia. Som ättling till en österrikisk ärkehertig titulerades hon ”Maria Teresia av Österrike”.

22 år gammal gifte hon sig med kung Ludvig XIV av Frankrike som en symbol för fred mellan Spanien och Frankrike. Maria Teresia utförde gärna och ofta den traditionella fromhetsövningen för franska drottningar, som bestod i att rituellt tvätta fötterna på de fattiga, och hon utövade ibland välgörenhet på fattigsjukhus. Hon gynnade särskilt Franciskanorden, och grundade ett vandrarhem för pilgrimer. Hon var också den som gjorde varm choklad modern i Frankrike och därefter i resten av Europa.

Den blå stenen

Skulptören Asbjörn Andresen har deltagit i många projekt på tema ”det offentliga rummet”. Stor uppmärksamhet fick han för sitt verk Den blå stenen, som gjorde Olav V:s plats i Bergen till en självklar mötesplats. Han bor och verkar huvudsakligen i Bohuslän, verkar emellanåt som gästlärare på arkitekthögskolan i Bergen och medverkar flitigt i olika former av projekt i och utanför Sverige.

Jord och kosmos

Jord och kosmos © Börje Lindberg/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Några år efter att Odontologen på Medicinareberget byggdes 1967 tillkom detta konstverk som är finansierat av Statens Konstråd.

Som ur en jättelik käft som tvingats upp av en inre kraft ser man en expanderande form tränga sig- eller slungas ut.

Är detta kanske en bild av  jordens- och kosmos födelse, alltings tillblivelse, vi ser?

Det är en ganska stor uppgift att ta på sig att vilja gestalta en sådan händelse i skulptural form. Men nog har konstnären lyckats förmedla en känsla av enorm kraft i detta verk.

Konstnären Börje Lindberg (f. 1928) utbildade sig på Kungliga konsthögskolan i Stockholm under 1950-talet för bland annat Bror Hjort och Stig Blomberg.

Verket förvaltas idag av det kommunala fastighetsbolaget Higab I Göteborg.

Mosaik

Mosaik © Ragnar Schmid/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Vid entrén till seniorboendet Allardhuset pryds väggen på två ställen av konstnären Ragnar Schmids mosaiker.

Den större mosaiken på den yttre väggen består av trianglar och kvadrater i olika färger som spelar mot varandra. Fyra ansikten är infällda som skapar en brytning mellan de konkreta och organiska formerna.

Runt hörnet är den mindre mosaiken placerad. En grön- och blåskimrande geometrisk komposition som vackert bryter av mot det gula teglets regelbundenhet.

Ragnar Schmid, född 1945 i Göteborg. Utbildad på konsthögskolan Valand 1969-74. Främst verksam som målare men har även arbetat med skulptur. Han är bland annat representerad på Göteborgs- och Borås museer och Statens Konstråd. Han har undervisat på Hovedskous målarskola i Göteborg och varit rektor för KV konstskola, Göteborg.

PicNic

PicNic © Barbara Häggdahl/Bildupphovsrätt 2019. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Är det ett uppdukat bord med vit duk som skymtar mellan träden i bostadsområdet Kaverös?

När man närmar sig förstår man snart att det inte är något ätbart som är placerat på bordet, utan några bronsföremål med en mer symbolisk betydelse.

På bordsytan finns fyra föremål; en karaff med hög fågelliknande hals, en sekatör, ett granatäpple och en kaffekopp. Granatäpplet är en vanligt använd symbol inom olika religioner och myter och har stått för ”fruktbarhet”, ”kärlek och äktenskap” och ”Guds nåderika välsignelse”.

Oavsett om det finns en specifik historia bakom föremålen eller ej väcker konstverket möjligen frågor hos betraktaren och kanske skapar man sig sin egen  berättelse om varför just dessa objekt är placerade på detta bord vid denna plats.

Barbara Häggdahl är född 1951 i Borås. Hon studerade på konsthögskolan Valand 1975-81. Representerad på museerna i Göteborg och Borås.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Stillhet

Väntan © Britt Ignell/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Utanför ett seniorboende på Doktor Allards gata i Guldheden sitter en kvinnogestalt på knä. Bronsskulpturen är knappt en halvmeter hög och vilar på en tvådelad granitsockel.

Konstverket är skapat av Britt Ignell, som också har utfört en liknande skulptur med titeln Väntan.

Skulpturen stals i januari 2020 och saknas för närvarande.

Det som för livet framåt

Så här säger konstnären Britt Ignell själv om sitt konstnärskap:

”Det som finns innanför och bortom har alltid intresserat mig mest. Just därför har jag så svårt att förklara vad det är jag försöker göra när jag arbetar med mina skulpturer och teckningar. Jag föreställer mig att jag försöker greppa det som rör sig inne i mina sinnen och knöla ner det i material.

Ibland kan det vara svårt att rättfärdiggöra det arbetet inför mig själv, särskilt i tider som kräver politiska och sociala ställningstaganden. I tider som vill ha konst som formulerar problemställningar eller spektakulära provokationer.

Varje konstnär, varje människa, måste vara trogen de krafter som för livet framåt. Det går inte att välja vem man är, vad som tränger sig på när energin ges utlopp. Det som går att göra är att skapa möjligheter för det som vill bli formulerat.

I bästa fall, det är vad jag hoppas på, kan jag på ett nästan magiskt sätt ladda ner någonting i mina arbeten som påverkar en betraktare. Fysiskt och sinnligt. Så att betraktaren kan få en bekräftelse på de egna inre skeendena.”

Bohuslänskonstnär

Skulptören och tecknaren Britt Ignell föddes 1957 i Göteborg och bor och arbetar i Bottna i Bohuslän. Hon utbildade sig på KV konstskola, Hovedskous målarskola och Valands konsthögskola. 1984 hade hon sin första separatutställning på Galleri Rotor. Britt Ignell är representerad vid Göteborgs konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg har hon, förutom Stillhet och Väntan, gjort skulpturen Torn som står på Samhällsvetenskapliga fakultetens innergård.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Järn och Sand

Järn och Sand © Göran Bäckström Foto: Arkivfoto

Skulpturen som försvann in i grönskan (och glömskan).

Mer eller mindre av en slump kom det fram att det skulle finnas en skulptur på Syster Estrids gata på Guldheden. Trots tidigare försök att lokalisera den misslyckats, fick vi nu en mer bestämd placering angiven och helt överväxt och dold i grönska hittades den till slut.

Konstnären Göran Bäckström (1926-?) gick på Valands konstskola 1951-56 och hade bland annat Endre Nemes som lärare. En tid efter utbildningen tappade han intresset för konst och började arbeta med annat.

Bakom en häck vid en parkeringsplats på Syster Estrids gata står nu denna modernistiska skulptur kvar, helt genom- och överväxt av träd och buskar och dold av häcken från gatan. Med tanke på titeln kan man tänka sig att den var placerad i eller nära en sandlåda/lekplats.

På några äldre arkivfoton från mitten av 1960-talet ser man hur skulpturen såg ut ett antal år efter att den kom på plats. Ateljéhusen på samma gata var inflyttningsklara 1957 och troligt är att ”Järn och sand” tillkom ungefär vid denna tid.

Skulpturen ägs och förvaltas av Bostadsbolaget i Göteborg.

Grodan och gräshoppan

Grodan och gräshoppan © Sture Collin/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Konstnären Sture Collin har gjort tre konstgestaltningar till Syster Ainas gata i Guldheden. Alla är placerade i anslutning till bostadshusen.

Vid en första anblick är det lätt att tro att alla tre verken är inspirerade av fabler, men det är bara skulpturen Haren och sköldpaddan som har samma namn som en känd fabel.

Längst in på Syster Ainas gata står denna skulptur som även fungerar som en sittplats på var sin sida av det stora granitblocket. På toppen av mittblocket ser vi grodan bakom gräshoppan. Kanske ska de tävla om vem av dem som hoppar längst? Man kan också associera till de två kända figurerna i Tomas Funcks fabeldjursberättelse från 1949 om Grodan Boll och Kalle Stropp.

I texten nedan beskriver konstnären arbetet med de tre skulpturerna Haren och sköldpaddan, Babianen och kråkan och Grodan och gräshoppan

”Det har varit både roligt, spännande och jobbigt. Spännande, därför att att det var ett nytt motiv för mig. Jobbigt, för att jag har gjort allting själv, stenarbetet, gjutning (gjutning är ett slavarbete). Men jag har lärt mig mycket, mest kanske hur man inte skall göra. Roligt för att jag har försökt hitta varje djurs karaktär i modelleringen. Jag har verkligen studerat djuren, från böcker, video och i verkligheten. Jag har varit på Skansen och på Kolmårdens djurpark, tecknat och skissat. Jag har fångat grodor och gräshoppor och haft dem i terrarier. Angående sköldpaddan och haren har jag försökt hitta karaktären i arbetsmetoden. Sköldpaddan tog tre månader att göra, haren två timmar (modelleringen). Visserligen har jag gjort cirka åtta stycken harar innan jag blev nöjd, men ingen har tagit mer än två timmar att modellera. Det har varit en medveten metod. Ville åt känslan av sköldpaddans långsamhet och höga ålder, mot harens snabba nervösa?.”

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.