Budbärare

Budbärare © Kajsa Mattas/Bildupphovsrätt, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

1991 landade en ängel på en gräsmatta i ett bostadsområde i Krokslätt. Men den var inte ditskickad av gud, utan av den finlandssvenska konstnären Kajsa Mattas.

Vi ser en smal gestalt med ena armen uppsträckt i eller mot himlen och fötterna förankrade på jorden som en slags kontaktskapare mellan dessa världar.

Så här skriver konstnären själv om sitt verk:

”Jag har skapat en ängel, en budbärare. Med sin vandringsstav i ena handen och cirkeln, som är ordet, i den andra är budbäraren mötet mellan det andliga och det profana – mellan himmel och jord”.

Budbärare är skapad av den finlandssvenska konstnären Kajsa Mattas (f. 1948). Hon kan ses som en av de mer respekterade skulptörerna i Sverige. Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1975 – 1981. Ofta, som i Budbärare, arbetar hon i betong.

Kajsa Mattas har skapat många offentliga konstverk. Många finns i trakterna kring Stockholm, men även på andra orter. I Riksdagshuset finns en bronsbyst av Göran Persson signerad Kajsa Mattas.

Verket Budbärare beställdes till bostadsområdet Krokslätt i samband med att det byggdes i början av 1990-talet. Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Vallmo

Vallmo © Eva Lange/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Eva Langes strama och till synes enkla stiliserade vallmoblomma placerades 1992.

Konstnären är relativt rikt representerad i Göteborg med totalt fem skulpturer.

Hennes formspråk är avskalat men med en elegant stramhet och alltid med en stark känsla för materialets uttryck och kvaliteter.

Vallmo är gjord av Ekebergsmarmor som är en svensk ljus marmor som också benämns dolomitmarmor. Den är Närkes landskapssten och bryts i Glanshammar.

Eva Lange föddes 1935 i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Eva Lange har gjort ett stort antal offentliga konstgestaltningar och hon är representerad på bland annat Moderna museet och Göteborgs konstmuseum. 2015 fick hon som första kvinna motta Sergelpriset.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Veras laboration

Veras laboration © Jan Cardell, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019. Bild publicerad med tillstånd av konstnären.

Detta är den tredje skulpturen i Göteborg föreställande en namngiven kvinna. Vera Sandberg som avbildas var den första kvinnan i Sverige som tog en ingenjörsexamen.

Vera Sandberg var en modig person som vågade bryta normer och utbilda sig till ingenjör på Chalmers år 1914, som ensam kvinna bland idel män. När det år 2017 hade gått 100 år sedan hon tog examen, kom idén upp om att hedra hennes minne med ett konstverk.

Skulpturen stod klar och invigdes 13 juni 2019. Den vilar på en drygt två meter hög sockel i corténstål, medan Vera Sandberg är avbildad i brons, sittande på en pall i färd med att utföra en laboration. Sammanlagt är skulpturen cirka fyra meter hög.

Skulpturen består av rörliga delar och en ljussättning som ger ljus i de olika behållarna och som tänds efter mörkrets inbrott.

Veras laboration finansierades med insamlade medel och bidrag från Chalmers ägarstiftelse.

Konstnären Jan Cardell föddes 1961 i Göteborg och är utbildad på Konstindustriskolan i Göteborg. Han har gjort konstgestaltningar i Sverige, Norge och England.  I sitt arbete har han återkommande skapat mekaniska instrument och till och med hela orkestrar i sina ljudande verk.

Elementar­andar

Elementarandar © Acke Janson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Acke Jansons modernistiska stålskulptur Elementarandar står placerad vid hans gamla arbetsplats, Chalmers Tekniska högskola.

Själva verkets utformning utgår från en slags ”grundstam”. Därifrån tränger sig mjuka, kantiga och oregelbundna former ut. I helheten kan man läsa in någon slags figur. Kanske ett andeväsen, om man vill tolka in verkstiteln?

Titeln är dubbelbottnad och ganska fyndig, med tanke på placeringen på Chalmers Tekniska Högskola. Den kan kopplas till betydelsen grundläggande, elementar. Men också till det metafysiska i den folkliga och mytologiska kopplingen till andeväsen – som sjöjungfrur, tomtar och troll. Dessa naturandar, eller elementarandar, anspelar på medeltida folktro. Naturandarna representerade varsitt av de fyra elementen: Jorden – Vattnet – Luften – Elden.

För att kunna upptäcka, uppfinna och våga ifrågasätta rådande sanningar behövs säkert lika delar av grundläggande kunskaper och ett mer fritt och fantasifullt tänkande. En öppenhet även för sådant som inte vetenskapligt låter sig förklaras.

Konstnär med starka band till Chalmers

Konstnären Acke Jansson föddes 1922 i Åmål och var skulptör och bokillustratör. Han utbildade sig vid dåvarande Slöjdföreningens skola i Göteborg och senare vid Valands konstskola. I nästan 30 år, 1959 – 1988, arbetade han som lärare i teckning, måleri och skulptur på arkitektursektionen vid Chalmers.

Ytterligare ett av hans verk, Kunskapens träd från 1974, är placerat vid hans gamla arbetsplats.

Acke Jansson dog 2006 i Stenkyrka församling, Västra Götaland.

Verket Elementarandar beställdes av Statens Konstråd och placerades vid Chalmers 1972.

Par på styltor

Par på styltor © Stephan Balkenhol/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Vid kårrestaurangen på Chalmers tekniska högskola balanserar en man och en kvinna på höga röda styltor. Med sina opersonliga kläder och neutrala ansiktsuttryck är de varken du eller jag och samtidigt var och en av oss.

De fem meter höga skulpturerna av den tyske Stephan Balkenhol kom på plats 2004. Först placerades de vid högskolans entré, men flyttades senare till gräskullen vid Sven Hultins gata. Figurerna är först handsnidade i trä och sedan avgjutna i brons.

Balkenhol, som intresserar sig för den mänskliga figurens roll i samtida konst, är känd för sin tekniska skicklighet när han med hammare och mejsel skapar sina gestalter.

Du och jag

Under hans tid på Hamburg School of Fine Arts var de minimalistiska och konceptuella trenderna starka och Balkenhol saknade den mänskliga gestalten. Sedan dess har han använt sitt konstnärskap för att återinföra människan i konsten. Själv har han beskrivit det så här:  ”Jag måste återuppfinna figuren för att återuppta en avbruten tradition”.

Hans porträtterar människor och djur. I sina grovhuggna skulpturer kombinerar han anonyma mänskliga figurer med höga piedestaler, alla snidade av massiva block, ofta av poppel eller wawa. Figurernas yttre ger inga ledtrådar om social status, yrke eller personlighet. Ansiktsuttrycket är alltid allvarligt och neutralt. Just genom deras anonymitet gör konstnären dem till dig och mig. De är inga alls och på samma gång var och en av oss.

100 institutioner

Bildhuggaren Stephan Balkenhol föddes 1957. Hans verk har visats på många institutioner och i offentliga miljöer och skapat uppmärksamhet i städer som Rom, London, Paris, Berlin och New York. Han finns representerad på närmare 100 internationella institutioner, bland annat Neue Pinakothek i München, Peggy Guggenheim Collection i Venedig, The National Museum of Art i Osaka, Art Institute of Chicago och Hamburger Bahnhof i Berlin. Den hittills högsta skulpturen är en sex meter staty av cederträ i Ceasars forum i Rom.

Verket Par på styltor beställdes och bekostades av Statens Konstråd 2003.

Vassport

Vassport © Graham Stacy/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

På en liten bergknalle i ett bostadsområde i Krokslätt har tre änder funnit sin plats sedan början av 1990-talet.

De tre änderna är en del av konstverket ”Vassport” som tillkom i samband med att bostadsområdet byggdes.

På bergknallen står två ”pelare” med varsin ”överliggare” som tillsammans bildar en port, en ingång. Nere på marken syns tre änder simma lugnt i skydd av vassen som i detta fall använts för att gjuta de två pelarna.

Kanske har konstnären här velat skapa en symboliskt lugn plats mitt i staden för både människor och djur?

Tyvärr har en av änderna inte varit så skyddad eftersom någon brutit loss dess huvud.

Graham Stacy är född 1940 i England där han studerade skulptur vid Chelsea School of Arts i London. Under 1965-67 studerade han på Valands konstskola i Göteborg. Han har haft ett stort antal offentliga gestaltningsuppdrag samt undervísat på bland annat Hovedskous målarskola och Chalmers Tekniska högskola i Göteborg.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Hästen

Hästen © Leo Pettersson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Ur ett vintergrönt buskage framför ett bostadshus i Kortedala sticker en betande häst fram sin nos. 

Den ca fyra ton tunga granitskulpturen placerades i början på 2000-talet på en gräsyta vid Beväringsgatan. Där stod den sedan fram till 2019 då den på grund av nybyggnation i området flyttades till sin nya placering på andra sidan av huset. I samband med flytten fick skulpturen en välbehövlig rengöring.

Hästen är sammansatt av tre delar vilka beskriver en hästs framben, hals och huvud. En till synes enkel, men ändå självklar gestaltning av en häst.

Skulptören Leo Pettersson är född 1953 och har gjort ett flertal offentliga konstgestaltningar i Sverige. Några av de mest synliga är Klippdocka på Redbergsplatsen och Kambrium vid Röda Sten (där för övrigt ytterligare en version av Klippdocka finns). Han är utbildad på konsthögskolan Valand 1973-78 och representerad på bland annat museerna i Göteborg, Borås, Skövde, Västerås samt på Bohusläns museum.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon i Göteborg.

Amason i strid med panter

August Kiss, kopia av "Amason i strid med panter". 1850 © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Inne i ett glashus i norra delen av Trädgårdsföreningen höjer en Amason-krigare sitt spjut för att skydda sig och sin häst från en attackerande panter.

Statyn är en av många kopior av det tre gånger större originalet framför Altes Museum i Berlin. Med verket fick den tyske konstnären August Kiss sitt stora genombrott 1839.

Precis som många andra konstnärer under mitten av 1800-talet inspirerades Kiss av de klassiska mytologiska berättelserna. En av dem handlar om amasonerna, en grupp persiska kvinnliga krigare. Med sin skulptur skildrar Kiss en dramatisk scen där en av dem försvarar sig och sin häst mot en attackerande panter.

”Husbondeväldets kullstörtande”

Med sin beslutsamma blick och handlingskraft väckte motivet stor uppståndelse i dåtidens Berlin. Nyheterna nådde hela vägen till Sverige. Så här stod det i tidningen Dagligt Allehanda i januari 1843:

”Under de sista månljusa nätterna i december samlade sig en stor skara af modiga och emancipationslystna jungfrur och mamseller, enkor och fruar, på den vida gårdsplanen utanför det gjuteri, där herr von Kiss håller på att gjuta en amazongrupp. En sammansvärjning som kan komma håren att resa sig äfven på den djerfvaste mans hufvud, ty det lär icke varit fråga om mer eller mindre än husbondeväldets kullstörtande, äktenskapets förkastande och ett evigt hat till alla dem som ej vilja böja sig under det milda, qvinliga oket.

Det har väckt en sensation hos Berlins manliga befolkning, så mycket mer som man ännu hotas med lagen om äktenskapsskilnaden. Ja man lär till och med ha anhållit, att amazongruppen icke må uppställs till allmänt åskådande, på det att de qvinliga sinnena icke ännu mer må retas.”

Skyddas av glas

Det finns ingen dokumentation om hur verket kom till Göteborg eller vem som bekostade det. Från början var det placerat utomhus framför Palmhuset i Trädgårdsföreningen.

Skulpturen är gjuten i zink som är ett mycket mjukare och känsligare material än brons. Den målades sedan i olika färgskikt för att se ut som att den var gjord i brons. Materialet tog med tiden skada och även ena armen och spjutet försvann. 2006 beslöts att konservera skulpturen, komplettera den med en ny arm med tillhörande spjut och flytta in den i ett skyddande lusthus.

Det finns ytterligare en kopia av skulpturen, som nu finns i Tyskland. Den är gjuten hos företaget J.&C.G. Bolinder i Stockholm någon gång under 1800-talets senare hälft. Amasonerna är också ett relativt vanligt motiv i konsten, exempelvis finns skulpturen Sårad Amason framför Göteborgs Konstmuseum.

Skulptören August Kiss levde mellan 1802 och 1865 i Berlin. Efter genombrottet med Amason i strid med panter fick han flera prestigefyllda uppdrag och utförde bland annat ryttarstoder av Fredrik II och Fredrik Vilhelm III.

Tuppen

© Henry Johansson, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

På Timgatan i Kortedala gal en modernistisk tupp mot skyn.

Skulpturen består av flera sammansatta delar som tillsammans bildar en tupp. Konstnären Henry Johansson har berättat att han inspirerades till skulpturen av en grannes tupp, som varje eftermiddag spatserade förbi tillsammans med fyra hönor.

Henry Johansson levde 1927-2018 och arbetade ofta med fantasi och lekfullhet i sina skulpturer. Han var lärare i skulptur på Högskolan för design och konsthantverk (numera HKD-Valand).

Konstverket Tuppen ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Nallebjörn

Nallebjörn © Pecka Söderberg/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Denna ”Nallebjörn” hör nog till ”tungviktarna” bland kramdjur både i storlek och vikt.

På en ompysslad grönyta mellan bostadshusen i Kortedala sitter Pecka Söderbergs ”Nallebjörn” med armarna pekande rakt ut i en enkel vädjan om att få en kram. Fast denna ”Nalle” är nog inte lika mjuk och inbjudande att krama om som barndomens nallar.

Det är i detta motsatsförhållande som något intressant uppstår; motivet kontra materialet.

Pecka Söderberg, född 1962, är utbildad på Konsthögskolan Valand, 1991-96. Han arbetar i olika material men kanske med en förkärlek för trä. På sina utställningar har han visat bemålade skulpturer föreställande djur och människor.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.