Artwork arkiv - Sida 15 av 41

RymdConfetti

RymdConfetti © Pia Hedström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

När mörkret lagt sig framstår platser, föremål, byggnader och växtlighet på ett helt annat sätt än i dagsljus. Pia Hedströms skulptur utgör ett utmärkt exempel på detta.

På dagen ser vi en nästan tolv meter hög, blank stålbåge resa sig i en välvd form, som uttrycker såväl rörelse och fart, som en del av en större tänkt elliptisk bana. När man närmar sig skulpturen syns det intrikata genombrutna mönstret som täcker hela ytan. Bakom mönstret ser man olikfärgade glas.

Dagtid lyckas RymdConfetti aktivera platsen genom sin storlek, form, rörelse och ytmässighet. På kvällen tycks platsen bli lite mer intim, omgärdad av byggnader och träd och då genomgår också konstverket en slags förvandling. Den hårda kantigheten och den stålblanka ytan löses upp av de olikfärgade ljusformerna och det är som om man får se ett smalt utsnitt av världsrymden med lysande kometsvansar, solar och planeter i olika banor.

Pia Hedström (född 1960) är utbildad på Konstfack, Stockholm och på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har gjort ett flertal offentliga gestaltningar runt om i Sverige och är representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum, Vetlanda Museum och Statens Konstråd.

RymdConfetti är beställd och bekostad av Skanska fastigheter genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Sittande flicka

Sittande flicka © Gerhard Henning/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

En ung sittande kvinna stöder sig på ena armen med ena benet vikt in under det andra och huvudet vridet åt sidan i en till synes behaglig och vilande pose.

Skulpturen, med den självförklarande titeln Sittande flicka, visades av den svensk-danske konstnären Gerhard Henning (1880-1967) på utställningen Nordisk konst 1939, i den då nybyggda Mässhallen vid Liseberg. Där köptes den in av Consuela Colliander som senare skänkte den till Rådhuset i Göteborg där hennes man Ernst Colliander var verksam som rådman.

Gerhard Henning föddes i Stockholm 1880, men bara två år senare flyttade familjen till Köpenhamn. När Gerhard var 16 år bosatte familjen sig i Göteborg, där han studerade på Slöjdföreningens skola. Där lärde han känna konstnären Ivar Arosenius som han kom att utveckla en lång vänskap med. Senare kom de bägge konstnärerna att gå på Valands konstskola under ledning av Carl Wilhelmsson. Henning var mycket påverkad av Arosenius sätt att teckna och måla och det var som tecknare och målare han startade sin konstnärsbana.

Efter att han fått ett stipendium som gav honom möjlighet att åka till Rom, där han studerade skulptur på stadens museer, började han på allvar att arbeta med skulptur. Senare kom hans vanligaste motiv att vara just nakna kvinnor och därför får Sittande flicka anses vara en typisk skulptur av konstnären.

Skulpturen är utförd i ett material som kallas konststen, vilken består av krossade bergarter uppblandat med cement som bindemedel. Materialet kallas även stengöt eller konstbetong och är inte lika hållbart över tid som exempelvis granit. Fördelen med materialet var att man kunde gjuta flera exemplar av ett verk genom att skapa en gjutform, och därefter bearbeta och slipa ytan om man så önskade.

Skulpturen kan endast betraktas från insidan då gården inte är öppen för allmänheten.

Skulpturen förvaltas av det kommunala bolaget Higab.

A bright memory from time past

A bright memory from time past © Patrik Bengtsson/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist.

I skymningen eller när mörkret fallit kan man från gatan nedanför Sannaskolan se ett grönskimrande ljus uppe på skolgården. Ljuset ser ut att komma ifrån ett antal självlysande kristaller.

I samband med att Sannaskolan renoverades 2017 tillkom ett nytt ljuskonstverk av konstnären Patrik Bengtsson på skolgården. På en konstgjord sten är fem kristalliknande former placerade, spretande åt olika håll. I stålramar sitter grönt glas monterat och på insidan finns en belysning som tänds vid mörkrets inbrott.

Konstnären återkommer ofta i sina olika konstverk till begreppen tiden och förgängligheten. Verkets titel, som på svenska blir ungefär ”Ett ljust minne från svunna tider”, kan också kopplas till denna tematik. Minnesbilder från barndomen kan framstå i ett magiskt ljus och kanske är det en sådan känsla konstnären velat återskapa.

Skulpturen står fint i kontrast mot Sannaskolans stilrena funkisfasad.

Patrik Bengtsson föddes 1978 och är utbildad vid konsthögskolan Valand i Göteborg. Han arbetar i flera olika tekniker som skulptur, fotografi, måleri och teckning. Han har ställt ut på bland annat Alingsås konsthall och fick 2018 Kirunastipendiet.

Verket A bright memory from time past ägs av Lokalförvaltningen i Göteborg och är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Peter Wieselgren

Peter Wieselgren © Bror Chronander © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

110 år efter sin födelse hedrades prästen och nykterhetskämpen Peter Wieselgren med en byst föreställande honom själv. Sedan dess vakar han över Domkyrkoplanen i Göteborg.

Peter Wieselgren föddes år 1800 i Småland. Han utbildade sig vid Lunds universitet där han efter tre års studier avlade sin filosofie magisterexamen. Han blev senare docent i litteraturhistoria och extra ordinarie professor i estetik. 30 år gammal blev han utsedd till vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Lund.

Efter att ha prästvigts 1833 verkade han som kyrkoherde i Västerstads församling i Skåne i femton år och år 1847 fick han en liknande tjänst i Helsingborg. Hans anseende som präst var högt då han hade rykte om sig att kunna bringa ordning och struktur i försummade församlingar, vilket stämde väl överens med den i Helsingborg. Han var dessutom sedan tidiga år en hängiven nykterhetsivrare och lyckades drastiskt minska supandet i de församlingar där han verkade.

1857 blev han domprost i Göteborg, där han verkade fram till sin död 1877. Han ligger begravd på Stampens kyrkogård i Göteborg.

Konstnären Bror Chronander

Bror Chronander (1880-1962) växte upp i Karlstad men studerade sedan vidare på Konstnärsförbundets skola och på Valands målarskola i Göteborg. Efter att ursprungligen ha varit målare slog han tidigt om till skulptör med bland annat Rodin och Meunier som förebilder. I mitten av 1930-talet övergick han till att teckna porträtt som kännetecknades av hans skarpa karaktäriseringsförmåga.

Konstnären har också gjort flaggmasterna vid Gustaf Adolfs torg.

Våren

Våren © Gunnar Nilsson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Strax innanför entrén till Trädgårdsföreningen från Kungsportsavenyn möter Våren besökarna i form av en marmorskulptur.

Gunnar Nilssons Våren skapades 1950 och är en typisk skulptur för konstnären. Han gjorde sig känd framförallt genom sina kvinnoskulpturer i brons och marmor, som finns på ett flertal platser runt om i landet.

Några av skulpturerna är namngivna efter modellen. Andra har mer mytologiskt eller symboliskt klingande titlar som exempelvis Vårens huldra, som står i Botaniska Trädgården i Göteborg, och Den lilla baderskan (eller Mimi som den också kallas).

Gunnar Nilsson (1904-1995) bodde som barn utanför Karlskrona. Redan i femårsåldern visade han intresse för att modellera och gjorde bland annat några små djurfigurer i blålera. Han uppmuntrades av sin far som ställde i ordning ett litet rum där han kunde arbeta på sin fritid. Vid fjorton års ålder började han ta kvällskurser i skulptur och måleri i Karlskrona. När Gunnar Nilsson var 20 år flyttade familjen till Finspång där han fick arbete som kontorist.

I Finspång fick han hjälp av sin far att inreda en egen ateljé i ett uthus där han arbetade målmedvetet med sitt skulpterande. Han hade en dröm om att få åka till Paris för vidare studier och med hjälp från välvilliga medmänniskor fick han 1928 äntligen möjlighet att åka dit, där han tog över konstnären Bror Hjorths ateljé. Som ateljégranne hade han den nu världsberömde skulptören Alberto Giacometti, som han kom att utveckla en lång vänskap med.

1962 blev han ledamot i Svenska Konstakademien och från 1965 i Franska Konstakademien.

Meaning well by doing harm

Meaning well by doing harm © Goran Hassanpour 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Nio stängda dörrar sammanfogade i en spiralform lyser vitt på en gräsyta i ett bostadsområde i Kortedala.

Verket består av totalt nio paneler i en spiralform, gestaltade som dörrar med handtag och lås. Spiralformen i konstverket bygger på principen om det gyllene snittet. Den vitlackerade ytan täcks av en schematisk översikt, ett språkträd, över de ännu levande och utdöda indoeuropeiska språken och dess språkstammar. De utdöda språken är överstrukna.

Så här säger konstnären Goran Hassanpor om verket och idén bakom:

”När jag fick reda på att svenska och mitt modersmål kurdiska kommer från samma rot i det indoeuropeiska språkträdet väcktes min fascination för språk och hur de hänger ihop. Trots att de två språken är så olika har de gemensam historia! Vi valde att i språkträdet även ha med de utdöda språken som funnits men försvunnit, så att det går att följa språkutvecklingen i verket.”

Här kan du läsa hela intervjun med Goran Hassanpor.

Konstverket Meaning well by doing harm invigdes lördag den 23 november 2019 och har tillkommit genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Vattensnäcka

Vattensnäcka © Carl Magnus/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

I Trädgårdsföreningen står denna fontänskulptur, som passande nog tillkom för att fira att Göteborgs allmänna vattenförsörjning fyllde 200 år.

I en rund grund damm står ett snäckformat kärl i brons. Från sex omgivande granitpelare sprutar vatten i dubbla strålar ner i kärlet. I ett slags slutet kretslopp pumpas sedan vattnet upp i pelarna för att åter fylla kärlet.

I gestaltningen ingår också en andra rund damm sammanbunden av en långsmal vattenspegel med fontäner.

Projektet Vattensnäcka tillkom 1987 med anledning av att Göteborgs allmänna vattenförsörjning fyllde 200 år.

Konstnären Carl Magnus (f. 1943) har varit huvudlärare i skulptur på Valands konsthögskola i Göteborg och professor i måleri på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han är också sedan 1992 ledamot i Kungliga Akademien.

Syskonen

Syskonen © Nanna Johansen Ullman, 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Alldeles innanför entrén till Palmhuset i Trädgårdsföreningen står denna lilla fontänskulptur, föreställande ett syskonpar.

En flicka i fem- sexårsåldern med fötterna balanserade på en halvrundel i den lilla dammen, håller ömt sitt småsyskon i famnen, allt medan små vattenkaskader stänker upp på hennes ben.

Konstnären Nanna Johansen Ullman levde 1888–1964. Hon föddes i Danmark och var dotter till Viggo Johansen, som var en av Danmarks mest kända konstnärer.

Som 16-åring flyttade hon till Sverige efter att ha bestämt sig för att bli möbelsnickare. Under åren 1903–1906 gick hon i lära hos snickarfirman Bröderna Eriksson, i Taserud, Arvika, och 1907 fick hon sitt gesällbrev.

Hon återvände några år senare till Danmark och Konstakademin i Köpenhamn där hon under åren 1911-1915 utbildade sig till skulptör.

1929 gifte sig Nanna Johansen Ullman med den svenske konstnären Sigfrid Ullman, som då var lärare på Valands konstskola. Samma år bosatte de sig i Göteborg.

I Göteborg har Nanna Johansen Ullman utöver Syskonen gjort flera offentliga konstverk, bland annat på Sahlgrenska sjukhuset och verket Diskussion från 1957, som förut stod vid Korsvägen men nu är placerat utanför Skårs herrgård i Örgryte.

Urnor

I en halvcirkel vid Bältespännarparken i Göteborg står fem av Sivert Lindbloms kända urnor i gjutjärn.

Sivert Lindbloms urnor, som finns på ett flertal platser i Sverige, införskaffades i samband med att bilvägen förbi Trädgårdsföreningens entré togs bort och ersattes av en gång- och cykelväg. Man ville på så sätt knyta ihop Bältespännarparken med grässlänten ner mot kanalen och ytan framför Trädgårdsföreningen för att uppnå en större bilfri yta. Urnorna fungerar i detta fall som en sammanhållande faktor.

Sivert Lindblom (född 1931) är en konstnär som har utfört en lång rad av offentliga gestaltningar, från 1950-talet och framåt. Under åren 1991-1996 var han professor i skulptur vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Han är även representerad på ett flertal museer i Sverige och utomlands.

Mellanrumsformer och det repetitiva spelar uppenbarligen roll i hans skapande och kanske kan man följa en tråd i hans verk som leder fram till dessa urnors form.

Formspråket framstår som något från antiken men känns på samma gång som alldeles tidlöst och självklart.

Konstnären har påpekat att urnorna borde placerats på en lätt upphöjd sockel för att helt komma till sin rätt.

Crocus

På en gräsmatta i närheten av Vasaplatsen står en skulptur med samma namn som de första vårblommorna som varje år slår ut på marken runt sockeln.

Skulpturen har stått på samma plats sedan invigningen 1928 och föreställer en naken ung kvinna med en outslagen krokus i ena handen och är ett av konstnären Tore Strindbergs mest kända verk.

På sockeln till den första versionen av ”Crocus” fanns en text skriven av konstnären Tore Strindberg. Texten löd:

Till Flickan
”Hur kort är icke vårens tid en crocus-blommas saga lik på dröm och längtan rik.
Ack, snart den följs av sommarens id och vårens blomster vissna bort – Din första ungdomstid är kort”.

Modellen

Modell för ”Crocus” var en ung flicka i 17-18-årsåldern från Stockholm, vid namn Sigrid Skjöldebrand (senare Lundberg) som levde mellan 1901-1995. Hennes fars systrar var ingifta i släkten Strindberg och det var via detta släktband som Sigrid kom att få frågan om att stå modell för Tore Strindberg.

Skulpturen beställdes ursprungligen av en välbeställd finländare bosatt i Stockholm för att placeras i hans trädgård. I samband med beställningen fick Tore Strindberg tillåtelse att gjuta ytterligare exemplar av ”Crocus”, varav denna är en av kopiorna.

Räddad ur en brunn

Fler exemplar av statyn finns, bland annat på Stadshusterrassen i Stockholm, i Rosengården i Karlshamn och på Caroli kyrkbacke i Borås. Skulpturen i Göteborg var en gåva till staden från grosshandlaren Wilhelm Henriques.

Under åren har verket blivit utsatt för en del skadegörelse. Det har bland annat blivit spraymålat i rosa, fått sin blomma stulen och blivit nedkastat i en brunn, men kunnat återställas och räddas varje gång.

Skulptören och medaljgravören Tore Strindberg levde i Stockholm mellan 1882 och 1968. Han är främst känd för bronsskulpturer i en klassicistisk och realistisk stil och har medverkat i en rad internationella utställningar.

Av konstnären finns också De fem världsdelarna på Järntorget där fem kvinnogestalter symboliserar de fem världsdelarna.