Konstnären Pia Sandströms nyproducerade verk Göteborgssviten: underjorden är först ut i en serie temporära konstgestaltningar runtom bygget av Västlänkens stationer. Det platsspecifika ljudkonstverket utgår från stadsdelen Haga och undersöker de historiska och geologiska lager som framträder i samband med Västlänkens utgrävningar.
Under Göteborgs Internationella Konstbiennal presenterar Göteborg Konst i samarbete med biennalen ett nyproducerat platsspecifikt ljudkonstverk av konstnären Pia Sandström. Verket är den första delen i en trilogi som konstnären kommer att utveckla fram till fram till 2021. Sandström har intresserat sig för platsens dolda lager och de underliggande meningar som över tid suddats ut av röster, fotsulor och utgrävningar. Göteborgssviten: underjorden, tar formen av en ljudarkeologisk borrkärna som för oss djupt ner i jorden, myterna och människorna kopplade till stadsdelen.
Verket kan du lyssna på här, men allra bäst upplevs verket i ett par hörlurar med Gibcas app, på plats nedanför Skansberget på Kaponjärgatan i Haga.
Lyssna på ljudverket på svenska:
Gibca träffade och pratade med Pia Sandström. Intervjun finns också att läsa i Gibcas tidning.
Varför är det intressant för dig att arbeta med ljud?
Ljud är osynligt. Det ger utrymme för en kroppslig och psykologisk upplevelse av en plats som utgår från dig själv. Förnimmelser och minne öppnar platsen och tar form mellan min kropp, omgivningarna runt omkring och imaginära platser. Det blir en dubbelexponering. Ett parallellt rum. Under 2013 gjorde jag ett ljudverk till utställningen Hilma af Klint på Moderna museet. Arbetet med det verket utgick ifrån ljud som jag ”hörde” från Hilmas målningar. Jag vill undersöka en idé och en strävan om ett annat rum – en fiktion att gå in i. Geografiska och imaginära platser är inte så lätta att skilja åt, minnen och fantasier blandas med verkligheten.
Du kommer att ha en arbetsprocess som sträcker sig över tre år. Vad skapar det för möjligheter?
Tid kan vara som ett spinnande hjul och nu finns möjlighet att kliva av på hållplatser och återvända till platser och gå in från ett annat håll. Ljudverket är tänkt att upplevas på olika platser, ute och inne. Landskapet, staden, människor, väder och skiftningar i årstider påverkar processen och vill olika saker. Under vägen och tiden kommer jag att göra en serie av verk, delar som läggs ihop till en helhet. Delarna blir erfarenheter som skapar olika lager. Lager som ger nya perspektiv. Jag kommer utgå från olika platser där jag låter människor träda in. Jag är intresserad av stadens palimpsest, dvs dess underliggande meningar som suddats ut av röster, fotsulor och grävningar. Den första delen leder ner genom markytan som vi står på och rör oss över, ner i leran, borrar sig fram i det hårda klingande berget. Det blir en vertikal rörelse, ett lod. I arbetet med nästa del kommer jag att använda mig av det lodet.
Ditt arbete kommer att presenteras i Haga, har du träffat på något särskilt där?
För mig är det en stark bild, den här enorma massan av berg och lera som ska flyttas undan i görandet av en tunnel under marken, där människor ska transporteras. Det planeras för en uppgång i närheten av Pedagogen och en servicetunnel med ingång vid Psykologen, bägge avdelningar vid Göteborgs universitet med namn som är tänkvärda i processen. Berget har legat stilla och orört sedan urtid. Berg och lera i botten. Under Göteborgs 400-åriga historia har hittills 150 år ägnats åt att flytta lera, det finns en tröghet i marken som inte är synligt för ögat. Kaponjärgatan som leder från Skansen Kronan rakt norrut mot befästningen uppe vid Otterhälleverken har en gång varit en dold gång. Jag intresserar mig för lagren i marken under fötterna. Just nu upplever jag platsen i lager, i flöden mellan lagren. Närhistoria påverkar. Kafékultur, turister, demonstrationer i närtid, ovanpå smutsiga gator, hårt arbete – nutid. Det är spännande att tänka på det som hänt på en plats och det som kommer att hända – och det som händer som man inte ser.
Kan du berättat något om verkets titel Göteborgssviten?
Verkets form av en borrkärna av ljud har förbindelse med de bergprov som är tagna under Göteborg. De tillhör en svit med djupbergarter som i geologiska sammanhang kallas för Göteborgssviten. Det är en 1600 miljoner år gammal magmatisk djupbergart som ligger i riktning nordnordväst – sydsydost med 40–60 graders lutning. Borrningen i berget har sin egen tidsrytm, berget bestämmer. Svit är också benämningen på en dans som var vanlig på 1600- och 1700-talet, en folklig, enkel dans som bygger på cirkelrörelser.
I samarbete med Trafikkontoret och Göteborgs Internationella Konstbiennal, inom ramen för projektet Konst under byggtiden av Västlänken.