Våren

Våren © Gunnar Nilsson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Strax innanför entrén till Trädgårdsföreningen från Kungsportsavenyn möter Våren besökarna i form av en marmorskulptur.

Gunnar Nilssons Våren skapades 1950 och är en typisk skulptur för konstnären. Han gjorde sig känd framförallt genom sina kvinnoskulpturer i brons och marmor, som finns på ett flertal platser runt om i landet. Några av skulpturerna är namngivna efter modellen. Andra har mer mytologiskt eller symboliskt klingande titlar som exempelvis Vårens huldra, som står i Botaniska Trädgården i Göteborg, och Den lilla baderskan (eller Mimi som den också kallas)

Gunnar Nilsson (1904-1995) bodde som barn utanför Karlskrona. Redan i femårsåldern visade han intresse för att modellera och gjorde bland annat några små djurfigurer i blålera. Han uppmuntrades av sin far som ställde i ordning ett litet rum där han kunde arbeta på sin fritid. Vid fjortonårs ålder började han ta kvällskurser i skulptur och måleri i Karlskrona. När Gunnar Nilsson var 20 år flyttade familjen till Finspång där han fick arbete som kontorist.

I Finspång fick han hjälp av sin far att inreda en egen ateljé i ett uthus där han arbetade målmedvetet med sitt skulpterande. Han hade en dröm om att få åka till Paris för vidare studier och med hjälp från välvilliga medmänniskor fick han 1928 äntligen möjlighet att åka dit, där han tog över konstnären Bror Hjorths ateljé. Som ateljégranne hade han den nu världsberömde skulptören Alberto Giacometti, som han kom att utveckla en lång vänskap med.

1962 blev han ledamot i Svenska Konstakademien och från 1965 i Franska Konstakademien.