Centrum

Ett foto av en ytterdörr med en sprucken ruta med orange ljus bakom och ett titthål där det syns ett blått sken.

"Centrum" av Kasra Alikhani.

I Jubileumshuset vid Selma Lagerlöfs torg har konstnären Kasra Alikhani skapat verket ”Centrum”.

”Centrum” består av ett videoverk som visas bakom ett bakvänt titthål på en av Jubileumshusets ytterdörrar. Ovanför dörren har en glasruta lagts till som ett lager i det befintliga fönstret. I den har konturerna av kartan från Göteborgs första stadskärna skurits ut. Varje skymning tänds ett brandgult sken genom rutan samtidigt som videoverket sätts i gång bakom dörrögat.

Videon visar en långsam rotation runt en modell av Selma Lagerlöfs torg, så som det såg ut när det först anlades som en del av miljonprogrammet 1969. Det går att följa skuggan av Nils Holgerssons gås, som en gång symboliserat torget men nu verkar ha fastnat i en cirkel runt centrumanläggningen*.

Framtidsvisioner från förr

Båda bilderna, den i fönsterrutan och den bakom dörrögat, visar förgångna framtidsvisioner.

– Verket påminner om att en och samma plats kan rymma många tidslager med förhoppningar om framtiden som sett helt olika ut. Vilka berättelser trängs bort och vad väljer vi att sätta i centrum? Jag har valt att lyfta miljonprogrammets centrumanläggning, som spelat en viktig roll i kulturen som producerats här och i stadens historia, säger Kasra Alikhani.

En lågmäld dramatik

Konstnärens tanke är att fönstret, som vid en första anblick kan uppfattas som ett vanligt krossat fönster, fungerar som berättelsens anslag. Betraktaren kan sedan själv välja att närma sig verket och fördjupa upplevelsen.

– Jag tycker att det är viktigt att i stället för storslagenhet välja en lågmäld dramatik som bjuder in till nyfikenhet och att förbipasserande aktivt får välja att upptäcka mer. Själva tittandet blir också något som väcker nyfikenhet hos andra som ser en kika, säger Kasra Alikhani.

Om konstnären

Kasra Seyed Alikhani föddes i Iran 1987 och är uppvuxen i Sverige. Han är baserad i Stockholm och utbildad på HDK-Valand i Göteborg. Han är konstnär och filmare som väver ihop personliga iakttagelser, måleri och masskultur i iscensättningar av vardagens teater. Dessa utforskar hur det lilla och välbekanta kan göras främmande och spegla större strukturer i samhället.

* Under miljonprogrammet uppfördes många centrumanläggningar. Det var platser och torg där service, handel, kultur och mötesplatser fanns tillgängligt för människorna i ett område. Tanken var att centrumanläggningarna skulle skilja sig från omgivningen genom en särskild arkitektonisk prägel.

Familjebostäder i Göteborg har beställt konstgestaltningen och Göteborg Konst har lett processen. Konstgestaltningen finansieras av enprocentregeln, som innebär att när Göteborgs Stads bolag och förvaltningar gör nyinvesteringar i byggprojekt ska de avsätta en procent av byggkostnaden till konst.

Se en sekvens av Kasra Alikhanis videoverk

Flykt

Ett foto av en lykta med siluettmotiv framför ett nybyggt hus.

"Flykt" av Johan Thurfjell.

Konstnären Johan Thurfjell har skapat verket ”Flykt” till Nils Holgerssons plats vid Selma Lagerlöfs torg.

Verket består av tre lyktor med siluettmotiv, och en ljusslinga. Tillsammans bildar de en installation som ramar in Nils Holgerssons plats.

Den första lyktan och ljusslingan sitter på fasaden ut mot platsen, mitt emot Selma Lagerlöfs center. Den andra och tredje lyktan hänger i varsin handsnidad lyktstolpe i trä vid torgets kortsida.

En berättelse i tre delar

Lyktornas motiv är en berättelse i tre delar. Det går att följa en liten figur som ger sig av på ryggen av en gås i den första lyktan, gåsens flykt över landskapet i den andra och slutligen någon form av farväl mellan gåsen och figuren, som i den tredje lyktan har landat.

– Verket handlar om sagoberättande, om stämningen som uppstår kring en ensam ljuskälla, en lykta. Jag har tydligt utgått från Nils Holgerssons underbara resa i motiven, men valt att ge de tre lyktorna enskilda titlar: Avfärden, Flykten, Ankomsten. Detta för att öppna upp verket med ord som kan ha olika betydelser, säger Johan Thurfjell.

Känslan av att flyga

De tre lyktorna har olika färg för att separera berättelsens olika delar och ljusslingan, som symboliserar fågelns flykt, går i samma färger som lyktorna.

– Jag tänker att verket också handlar om att flyga, känslan av att sitta på en stor fågel, vilket jag ville gestalta i den svepande linjen över husfasaden, säger Johan Thurfjell.

Om konstnären

Johan Thurfjell föddes 1970 i Solna och är baserad på Tullgarn utanför Vagnhärad. Han är utbildad på Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm samt på Otis College of Art i Los Angeles. I sitt konstnärskap intresserar han sig för hur människor använder berättelser för att beskriva och bearbeta det som är viktigt i deras liv. Och hur berättelser, traditioner och legender kan öppna dörren till en rikare förståelse för livet självt.

Urd, Skuld och Verdandi – nornornas port

"Urd, Skuld och Verdandi - nornornas port" av Camilla Akraka och Linnéa Jonsson.

”Urd, Skuld och Verdandi – nornornas port” av konstnärerna Camilla Akraka och Linnéa Jonsson är en hyllning till svensk damfotboll. Det påminner om sportens historia, nutid och framtid genom att fånga damfotbollens gemenskap, glädje och kamp för jämställdhet.

Hör konstnärerna Camilla Akraka och Linnéa Jonsson berätta om konstverket i filmen nedan.

Urd, Skuld och Verdandi – nornornas port tar plats utanför Gamla Ullevi, damlandslagets nationalarena. Verkets titel refererar till namnen på tre ödesgudinnor, så kallade nornor, som i den nordiska mytologin står för öde/dåtid, framtid och nutid.

Även i namnet Ullevi finns spår av fornnordisk mytologi. Guden Ull figurerade i samband med lek och spel och förekommer ofta i svenska ortnamn.

Siluetterna av tre fotbollsspelare utgör skulpturens tre stag. De är gjutna i järn och är över 3 meter höga. Gestalterna sträcker sina armar uppåt och händerna möts i mitten. Där vilar en guldskimrande boll, en hyllning till damlandslagets bragder.

Bollen vaktas av tre mindre figurer gjutna i kiselbrons. De är ett slags urdjur eller väsen som utgör en del av verkets krona. De tycks bekämpa motvindar från flera håll och samtidigt vakta guldbollen i verkets mitt.

En tredelad portal

Skulpturens tre siluetter är placerade så att de bildar en portal, med tre in- och utgångar. Portalen är en symbol för fotbollens kollektiva gemenskap och dess sociala sammanhang, menar konstnärerna.

– Den tredelade portalen kan ses som en visuell och fysisk gestaltning av intersektionalitet, ett sätt att undersöka hur olika maktordningar samspelar i olika sociala situationer och sammanhang. Spelare kommer till planen från olika håll med olika ryggsäckar men möts och samverkar där och skapar en gemensam kraft som sträcker sig utanför planen och fotbollen. Vi har därför velat skapa ett inbjudande verk som är en plats att vistas i och kring, snarare än något man betraktar vid sidan av, säger Camilla Akraka och Linnéa Jonsson.

Unga spelare delaktiga

Vid skulpturens bas har unga spelare från Gunnilse IS F14/15 och Jitex BK F2013 skapat spår genom att pränta in dobbarna från sina fotbollsskor.

– Det kändes viktigt att ha med avtryck från verkliga aktiva inom fotbollen och genom detta blir framtidens spelare och deras spår in mot damlandslagets nationalarena en del av verket, säger Camilla Akraka och Linnéa Jonsson.

Om konstnärerna

Konstnären Camilla Akraka föddes 1968 i London och är baserad i Östergötland. Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. I sin konst arbetar hon ofta symboliskt, och drivs av att visuellt upphäva tyngdlagen, ladda en kropp med kraft eller berätta om element som hastighet, tid eller vila.

Konstnären Linnéa Jonsson föddes 1986 i Delsbo, Hälsingland och är baserad i Reykjavik och Vadstena. Hon är utbildad vid Konstfack i Stockholm. I sin konst arbetar hon främst inom vardagslivets materiella begrepp och försöker med skulptur och installation reda ut kulturellt skapande och mening.

Konstnärerna har haft ett nära samarbete med Mölltorps gjuteri i Västergötland.

Urd, Skuld och Verdandi – nornornas port är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond, efter att kommunfullmäktige i Göteborg antog motionen från Feministiskt Initiativ 2021 om en hyllning till svensk damfotboll.

Mycelia Sklerotia

Ett foto av ett utsnitt från en rosa skulptur i olika organiska former som sträcker sig upp från marken.

"Mycelia Sklerotia" av Åsa Cederqvist.

I Kvibergs Park strävar förstorade myceltrådar och svampkroppar tre meter upp ur marken. Det är verket ”Mycelia Sklerotia” av konstnären Åsa Cederqvist.

Skulpturen är tillverkad av återvunnen aluminium som målats och lackats i flera lager. Det skapar en yta som skimrar i olika färger beroende på hur ljuset faller.

Verket är en hyllning till biologiska ekosystem, vildhet och mångfald, och de nätverk av relationer som inte syns för blotta ögat men som bygger omsorg och gemenskap. Verket reflekterar också vikten av kultur i samhället och att få vara en skapande och kännande individ.

Den tanken genomsyrar också den konstnärliga processen, som byggdes upp genom idélabb med bland annat rollspelsövningar, skissworkshop och studier av svampars förunderliga värld. Deltagarna var bland annat barn från Kvibergsskolan och personer verksamma i området. Dessutom bidrog inbjudna gäster med kunskap inom idélabbens olika teman.

Ett framtidens fossil

Mycelia är en lek med orden mycel/mycelium, den vegetativa delen hos svampar som består av ett mångförgrenat nätverk av trådlika hyfer – artens byggstenar. Sklerotia är plural av sklerotium och är ett hårt, oftast mörkt vilostadium hos en del svampar.

– Olika arter av svampar har funnits på vår planet långt innan människan. De är mycket anpassningsbara organismer som varken är växter eller djur och som förmodligen kommer att överleva människosläktet. Jag vill att verket ska fungera som ett monument av ett slags framtidens fossil, fast i nutid, säger konstnären Åsa Cederqvist.

Om konstnären

Åsa Cederqvist (f. 1975) är utbildad vid Konstfack och Kungliga Konsthögskolan. Hon arbetar med performance, video, ljud, skulptur, AR och installationskonst. Återkommande undersöker hon människans instinkter och beteenden och de samhälleliga infrastrukturer vi förväntas leva inom. Hennes konstnärliga praktik grundar sig i ett intresse för cirkulära processer, transformation och ett konstant tillblivande. Hon skapar tankeväckande världar som navigerar mellan det undermedvetna och det rationella, det flyktiga och det materiella.

Konstgestaltningen ”Mycelia Sklerotia” finansieras genom Charles Felix Lindbergs donationsfond och tillkom på initiativ av Kulturföreningen Kompani 415. Projektets genomförande har skett i nära samverkan med fastighetsägaren Higab och Kompani 415.

Dreamers – Glacial Bodies

Ett foto av ett konstverk stenliknande skulpturer i ett tak.

En del av verket "Dreamers – Glacial Bodies" av konstnären Chiara Bugatti.

Konstnären Chiara Bugatti har skapat konstgestaltningen ”Dreamers – Glacial Bodies” till Slottsskogens nya ishall.

”Dreamers – Glacial Bodies” består av ett 20-tal avgjutningar i putsad aluminium och ett ljusverk. Vissa delar är placerade utomhus och vissa inuti byggnaden. I en grässlänt omgiven av träd framträder stenliknande, glimrande skulpturer ur marken. Inne i byggnadens entréhall svävar ett antal skulpturer i luften och på en vägg projiceras skuggspel och reflektioner från en fiktiv vattenyta.

Chiara Bugatti iscensätter ofta små överraskningar för betraktarna, subtila förskjutningar av verkligheten som kan utlösa ett aktivt sökande i omgivningen och förstärka platsens befintliga identitet och värde. Startpunkten är platsens egen historia och material.

— I gestaltningen kan man se fragment av en gnejsmiljö som gömmer sig inuti gräskullens kärna och stenar som svävar i en fryst rörelse, som om de är fångade i en glaciär eller en moränbädd, säger konstnären.

I det här verket beskriver Chiara Bugatti isen som en tidsmaskin som kopplar idrottarnas och förbipasserandes kroppar och rörelser till en djupare geologisk tid. Isen sätter både tillväxt- och nedbrytningsprocesser på paus och allt får möjlighet att vara oövervinnerligt. Samtidigt är isen ett fragilt material som lätt omvandlas till en reflekterande yta av vatten.

Chiara Bugatti föddes 1991 i Lecco, Italien, och är numera bosatt i Stockholm. Hon har studerat vid Accademia di Belle Arti di Venezia i Italien, Konsthögskolan i Umeå och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Varaktighet och beständighet kontra förgänglighet, förflyttning och bräcklighet är dualiteter som Chiara Bugatti undersöker i sitt arbete. Hennes praktik bygger på ett djupt intresse för material och berättande, med utgångspunkt i skulpturens tradition.

Fastighetsbolaget Higab har beställt konstgestaltningen och Göteborg Konst har lett processen. Konstgestaltningen finansieras av enprocentregeln, som innebär att när Göteborgs Stads bolag och förvaltningar gör nyinvesteringar i byggprojekt ska de avsätta en procent av byggkostnaden till konst.

Se och hör Chiara Bugatti berätta om verket:

Projektion av skuggspel och reflektioner från en fiktiv vattenyta:

Forest Sounds

"Forest Sounds" © Pia Männikkö. Foto: Marcus Anderson, White arkitekter.

Konstnären Pia Männikkös konstverk ”Forest Sounds” har tagits fram i samarbete med ljusdesigners från White. Det består av siluetter föreställande både ljudvågor och skog med reflekterande vatten.

Gångtunneln vid Fjäderharvsgatan valdes ut som ljuskonsttunnel efter förslag från Angereds Unga stadsutvecklare, inom Göteborgs Stads projekt Ljuskonst i tunnlar (2014–2018).

Inspirerad av omgivningarna i Angered har konstnären Pia Männikkö låtit naturen bli en del av konstverket i tunneln. Bakom laserskurna plåtar, har LED-armaturer monterats som ger ett ljus både uppåt och nedåt. Ljuset är föränderligt mellan varma och kalla nyanser och ger en skuggverkan i tak och på markplattor.

Högtalare är monterade bakom plåtarna för att förstärka känslan av naturens närvaro. Ljudet börjar på våren när allt är livligt och avslutas med prasslet av höstlöv.

Pia Männikkö är född 1971 och bor i Helsingfors, Finland. Hon är utbildad vid Glasgow School of Art och Academy of Fine Arts i Helsingfors. Hon arbetar ofta med vardagsföremål, textilier, lera, samt fotografi och video i sin konstpraktik.

Projektet är ett samarbete mellan Trygg, vacker stad, Göteborg Konst och White Arkitekter.

Navigator

"Navigator" © Fredrik Strid /Bildupphovsrätt 2024. Foto: Lo Birgersson, 2024.

På Gråberget i Majorna syns en över två meter hög gorilla som står och ser upp mot stjärnhimlen. Det är verket ”Navigator” av konstnären Fredrik Strid.

Konstnären Fredrik Strid har gjort en gorilla i rostigt gjutjärn. På en bergsknalle vid Märlspiksgatan står den upprätt på sina bakben, med armarna hängande utmed sidorna och huvudet böjt bakåt. Längs dess axlar, mage och rygg ser det ut som att järnet den är gjord av smälter ner.

Själv beskriver Fredrik Strid gorillan som ett slags stjärnskådande spegling av oss människor. Att det är en fjärran släkting till oss som kanske får insikter om hur världen och universum är betingat.

– Den bjuder in oss till att stanna upp och reflektera över vart vi är på väg och var vi kommer ifrån.

Människans relation till naturen har alltid varit centralt i Fredrik Strids konstnärskap, och mötet mellan den ”vetenskapliga naturen” och den faktiska naturen.

– Jag hittar mycket inspiration på naturhistoriska museum, i konsthistoria, och i att gå runt i naturen och upptäcka. Mina konstnärliga processer är ofta långvariga och ihärdigt nötande. Det taktila, händernas närhet i görandet, har blivit mer och mer viktigt i mitt konstnärskap, säger Fredrik Strid.

Fredrik Strid föddes 1973 i Torshälla i Södermanland och har studerat vid Konsthögskolan i Malmö och UCLA i Kalifornien. Han har i dag sin konstnärliga verksamhet i Persbo Studio i Uppland och har bland annat utfört offentliga konstverk till Tranøy Skulpturpark i Norge, Malmö sjukhus och Umeå Universitet.

Konstgestaltningen finansieras av enprocentregeln. Enprocentregeln innebär att när Göteborg Stads bolag och förvaltningar gör nyinvesteringar i byggprojekt ska de avsätta en procent av investeringen till konst. Regeln gäller för bostäder, lokaler och allmän plats som parker, lekplatser, gator och torg.

Uppdragsgivare för konstgestaltningen är Familjebostäder i Göteborg AB.

Gläntan

Gläntan © Conny Karlsson Lundgren, 2023. Foto: Lo Birgersson.

”Gläntan” av konstnären Conny Karlsson Lundgren är Göteborgs hbtqi+monument och består av flera delar som gör nedslag i olika tider och platser. Monumentet är baserat på en mängd röster, erfarenheter och berättelser från Göteborgs hbtqi+historia.

Hör och se konstnären Conny Karlsson Lundgren berätta om verket:

Gläntan tar plats på Esperantoplatsen bredvid de äldre tegelbyggnaderna nära kanalen, och bildar både en mötesplats och scen.

En del av konstverket består av tre rosa lager, som är placerade ovanpå varandra. Varje lager representerar ett verkligt rum som är hämtat ur Göteborgs hbtqi+historia. Inget av rummen finns kvar idag, men är alla avbildade enligt sina ursprungliga planritningar i skala 1:1 och i samma riktning som de en gång stod.

Dansgolvet

Den rosa markstenen visar planlösningen av dansgolvet på nattklubben Touch, som låg på Esperantoplatsen på bottenplan i RFSL:s lokaler. RFSL flyttade in i tegelbyggnaden 1986 och huserade där i 13 år. På nattklubben rörde sig ett myller av besökare och här initierades många sociala kontakter och intima möten genom åren.

Förutom nattklubben Touch fanns här Hellmans kafé, bokhandeln Rosa Rummet och ett bibliotek. Lokalerna vid Esperantoplatsen var centrala i organisationens arbete med att hindra smittspridningen av hiv och aids.

Efter att klubben lades ner har lokalerna använts av andra kommersiella verksamheter.

Köket

Det mellersta lagret visar planlösningen av köket i det feministiska kollektivet ”Högst upp” på Erik Dahlbergsgatan 20. Kollektivet huserade i lägenheten på fjärde våningen från 1970-talet fram till 2017, men enligt vissa uppgifter fanns här ett kollektiv redan på 1950-talet.

”Högst upp” var en öppen plats där framför allt kvinnor, lesbiska, queerfeminister och transpersoner rörde sig över tid.

På en av toaletterna fanns kollektivets gemensamma anteckningsböcker, som blev ett arkiv över de många funderingar och tankar som rörde sig mellan väggarna. Köket var lägenhetens nav, där fester, diskussioner, politiska möten och andra sammankomster ägde rum.

Efter 2017 omvandlades den stora lägenheten till flera bostadsrätter.

Sovrummet

Det översta lagret visar sovrummet hos ”Josefin”, vars hem på Södra vägen 60 var en av flera hemliga mötesplatser för homosexuella män, innan homosexuella handlingar avkriminaliserades 1944. Gemenskapen hos ”Josefin” kretsade kring att dela erfarenheter, begär och berättelser, lyssna på musik och dansa tillsammans.

Flera av de som vistades hemma hos ”Josefin” hade flytande könsidentiteter och refererade till varandra med kvinnligt kodade namn.

Under 1930-talet skedde en av de sista rättegångsprocesserna mot homosexuella i Göteborg, som var riktad mot kretsen av män som brukade träffas i lägenheten, bland andra ”Josefin” själv.

Huset är sedan länge rivet och ersatt av annan bebyggelse.

Kuddarna

Ovanpå det översta lagret ligger tre kuddar i rosa marmor. Kuddarna är avbildningar av samtida hbtqi+personers huvudkuddar och är en påminnelse om alla de privata liv och intima begär som har exponerats och förvandlats till politik i kampen för lika rättigheter.

Kuddarna samlades in våren 2023 av konstnären Conny Karlsson Lundgren genom en utlysning riktad till Göteborgs hbtqi+gemenskaper, där personer uppmanades att skicka in ett foto på sin huvudkudde tillsammans med ett minne eller en berättelse.

Tre av huvudkuddarna har 3D-skannats efter en natts användning, och därefter skulpterats i rosa marmor.

Rörelsen – linje i mässing

Runt omkring på marken löper en linje i mässing, som symboliserar vägen för marschen för lika rättigheter under den första frigörelsehelgen i Göteborg 1981. I konstverket sluter sig mässingslinjen där den börjar – ett sätt att visa att vägen mot lika rättigheter inte är rak, utan snarare labyrintisk, och att kampen inte tar slut.

Redan 1975 hade Göteborg sin första homodemonstration, som arrangerades av Lesbisk Front och Homosexuella socialister i samband med RFSL:s kongress. Men det var först sommaren 1981 som Göteborg fick sin första frigörelsehelg, där en samling på över 300 hbtqi+personer från de nordiska länderna tillsammans marscherade i kamp för lika rättigheter. Marschen gick från Gustav Adolfs torg via Östra Hamngatan, Avenyn, Berzeliigatan till Burgårdens gymnasiums aula.

Intim glänta

Hela platsen ramas in av en träddunge, som skapar känslan av en intim glänta – en spegling av stadens många parker och mellanrum som har fungerat som alternativa rum för begär.

Men Gläntan är inte tänkt att bara vara ett monument över det förflutna, utan också en plats för att blicka framåt och drömma.

Konstnären Conny Karlsson Lundgren har berättat om konstverket:

”Gläntan kan vara en plats som i sin hemliga natur känns som bara din, men fortfarande är en del av det offentliga. Platsen öppnar upp för ett djupt andetag och erbjuder ett tryggt rum. Här kan vi samlas för politiska möten, och för att dejta, vila, samtala, bråka, hångla, minnas, planera, fantisera eller dansa tillsammans under bar himmel. Vårt arbete kanske precis har börjat, men om allt blir sagt och gjort är Gläntan inget mer eller mindre än en fantastisk plats för ett party.”

Öppet arkiv

Hbtqi+monumentet Gläntan är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond, efter att kommunfullmäktige i Göteborg antog en motion från Göteborgs Stads HBTQI-råd 2018 om att skapa ett monument.

Hbtqi+ står för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queerpersoner och intersexuella. Pluset betyder att fler identiteter kan räknas in i begreppet.

På hbtqi.goteborgkonst.se finns ett öppet arkiv över hur konstprojektet gick till och vilka som var involverade.

Konstnären Conny Karlsson Lundgren föddes 1974 i Västervik och är baserad i Stockholm. Han är utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg. I sin konst arbetar han med film, performance och arkivmaterial, och utforskar gränser mellan en social, politisk och privat identitet. I produktionen av Gläntan har han haft ett nära samarbete med New Order Arkitektur.

Grus sprider ut tiden

Vid ett parkeringshus på Heden finns ljus- och ljudverket Grus sprider ut tiden. Konstnären Makda Embaie riktar uppmärksamheten mot Hedens olika historiska funktioner, från militärt övningsfält till en yta för bollsport.

Nedan kan du läsa ljudverket transkriberat.

Ljusverket kan upplevas under dygnets mörkare timmar och syns i form av två meningar som projiceras på marken längs parkeringshusets fasad: ”Grus sprider ut tiden” och ”Du är en del av berättelsen”. Verket tänds samtidigt som den andra gatubelysningen runt omkring.

I ljudverket, som går att lyssna på ovan, blir gruset en symbol för hur gemenskap skapas i olika situationer som har koppling till Heden. I dag används Heden främst för fotboll och andra bollsporter, men tidigare har det varit ett militärt övningsfält. I verket drar konstnären en parallell mellan hur olika utövare har använt ord som ”försvar”, ”anfall” och ”motstånd”.

Så här berättar Makda Embaie om hur hon tog sig an platsen när hon arbetade med konstverket:

”Militären har använt sig av lagsport som ett sätt att skapa sammanhållning och vi-känsla. Vi-känslan är avgörande för att uppfylla det egentliga ändamålet: att försvara nationalstatens gränser och resurser. Jag försöker göra förståelsen av den här typen av gemenskaper mer komplex och kritisk – vem ingår i den och vem stänger den ute?”

Konstnären Makda Embaie är född 1994 och baserad i Oslo. Hon har studerat vid Konstfack, Kungliga konsthögskolan och Biskops Arnös författarskola i Stockholm, och vid Konsthögskolan i Oslo. Hon arbetar med ljud, text, film och installationer.

Konstverket Grus sprider ut tiden är finansierat av Göteborgs Stads Parkering AB genom enprocentregeln. Den innebär att byggande kommunala bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Transkribering av ljudverket

I gruset runt byggnaden har du sprungit förut.
Kanske inte här,
men gruset var en gång en del av något större.
Det gick i bitar och vilar ibland i mönstret
i skosulor,
på bilmattor,
i hallen,
i rasslande fotbollsskor.

Grus kommet ur berg,
om berg får vinden att accelerera när den studsar mellan väggar,
sprider grus ut tiden och får små berättelser att hägra.
Och så, kan du bli en del av det här.

Munnen är full av ljus –
Ljuset kastas mot dig och du fångar
badar i ljuset
vänder dig om
låter kroppen träda in
träda ur.

Ljuset höjer hjärtslaget
för att det ska höras
att här kan kroppen också vara gruset,
och gruset kan vara berättelsen,
som spränger gränsens logik.

Vi delar kritiska ögonblick,
här på sandiga Heden
har vi skor som greppar, som siktar – träffar
Siktar – Missar
Siktar – Skjuter
Siktar – Stupar
Siktar – Passar
Siktar – Straffar
Siktar – Anfaller
Siktar – Avbryter
Siktar – Skyddar

Vi marscherar in på fältet –
möter varandras blickar,
innan kroppen blir vårt stridsredskap
åt leken eller kriget.

Skott skjutna av darriga lemmar
träffar stenar på marken
spränger dom till små berättelser
och i berättelsen kan du vara en spelare
eller en soldat
på sandiga Heden.

Viskningar

Rosa text skriven i formen av trianglar bildar i sin tur ett annat mönster, "Nazarlik".

På en läktare vid Hedens fotbollsplaner syns mönster av rosa trianglar. I trianglarna står texter, som är utdrag ur intervjuer med queera göteborgare som berättar om sina erfarenheter inom sportvärlden.

Intervjuerna är gjorda genom ett samarbete med kulturjournalisten Malin Holgersson, som fick ställa konstnärernas fråga ”Vad är din relation till bollsport och Heden?”. Svaren vittnar om såväl glädje, eufori och gemenskap, som fobi, exkludering och besvikelse.

En text lyder:

”Jag fick hem en fotbollstidning och svenska landslaget var med. Jag tittade på alla dom här fotbollsspelarna och så stod det typ i en faktaruta att en hade en fru. Jag ba ’Va? Vad är det här?’ Det hade jag aldrig sett förut och blev väldigt nyfiken och intresserad. Vad menas med detta? Går det här? Finns det här?”

Och en annan:

”Jag önskar jag hade kunnat mejla mig själv när jag var liten och inte fick spela i det där laget. Säga att när du blir äldre så kommer du att få spela i ett queert lag och känna att det är kul igen. Jag var hundra procent ensam. I alla lag, i alla ligor. Alla var också vita ju. Och DÅ så fanns det inte en medvetenhet om trans.”

De personer som har intervjuats är: Stina Wikström, Lisu Asu, Noel Andersson Köhler, Guje Göland, Ylva Lindahl, Gertrud Olsson, Berit Larsson, Eddie Mio Larson, Nicolas Bredell, Iki Gonzalez, Julian Olsson, Andreas Lundell, Andreas Cederloo, Lotta Schelin, Sabina Lashari, Ola Kvist, Sam och Anna.

Svaren återges på svenska, och en del finns också på engelska eller persiska.

Rosa trianglar – symbol för kamp

Varje textsnutt på läktaren bildar formen av en rosa triangel. Trianglarna har en historisk koppling och vill spegla den kamp för lika rättigheter som hbtqi-personer har fört och fortfarande för idag.

Rosa trianglar användes först under Förintelsen, där bland annat homosexuella män och transpersoner som sattes i koncentrationsläger tvingades bära symbolen.

Men den rosa triangeln har senare återtagits som en symbol för motstånd och kamp genom den så kallade ACT UP-rörelsen, som står för AIDS Coalition to Unleash Power. Rörelsen uppstod på 1980-talet i USA som en reaktion på AIDS-epidemin och avsaknaden av officiella skyddsnät för människor som blev sjuka och gick bort.

ACT UP använde en uppåtpekande rosa triangel tillsammans med slagordet ”Silence = death” (”Tystnad = död”) och genomförde många aktioner för att påverka lagstiftare, media och läkemedelsföretag i kampen mot AIDS.

Som en matta över läktaren

Tillsammans bildar trianglarna ytterligare ett mönster som kallas ”Nazarlik”. Nazarlik är turkiska och betyder amulett. Det skyddar mot onda ögat och är vanligt förekommande på mattor. På ett liknande sätt sprider mönstret ut sig över läktaren, som om det vore en matta.

Konstnärsduon aghili/karlsson består av Nasim Aghili (född 1980) och Björn Karlsson (född 1976). De arbetar ofta med minnesmonument och andra installationer i det offentliga rummet. Deras konstverk utgår ofta från olika erfarenheter av att leva i exil och lyfter fram flerspråkigheter och sörjbarhet.

Konstverket Viskningar är finansierat av Göteborgs Stads Parkering AB genom enprocentregeln. Den innebär att byggande kommunala bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.