Di-Eder­sekvensen

© Gert Marcus/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Di-Edersekvensen är en konstgestaltning som lyckas ta tag i och aktivera hela den stora platsen. Konstnären Gert Marcus skapade skissen redan på 1960-talet, men verket realiserades långt senare, när Lindholmen gått från varvsområde till kunskapscentrum. 

Verkets titel kommer från de grekiska orden ”Di” och ”eder” som sammansatt betyder ”två sidor”. Det består av tolv olikfärgade stålplåtar placerade i en v-form på en kullerstensbelagd yta.

Beroende på från vilket håll verket betraktas är färgerna helt olika. Den ena sidans färgskala på sex av plåtarna går från gulgrönt till blått, och på den andra sidan från varmgult till mörkt röd. Den andra raden med sex plåtar går i en färgskala från grått till svart.

Utöver den färgmässiga förskjutningen sker också en formmässig förskjutning av delarna: från den första kvadratiska hela plåten i två toner, till nästa där formen delas i två delar, varav en är lätt böjd. Denna sekvens fortsätter i resten av delarna som gradvis blir smalare och högre för att sedan avslutas i en cirka fem meter hög form i två delar, hopfogade i överkant.

Man kan säkert tolka in många olika betydelser om vad verket handlar om. Den gradvisa förändringen som verkets delar visar kan handla om kraft, påverkan och förändring. Eller så kanske verket beskriver hur ett segel fylls av vinden, om man hellre vill knyta an till placeringen nära havet och båtar.

Skissen till verket skapades av konstnären redan i mitten på 1960-talet, men kom att realiseras i stort format först många år senare.

Flyttades från Stockholm till Göteborg

I början av 1990-talet startade utvecklingen av Lindholmen, det tidigare varvsområdet på Hisingen.

Göteborgs Stad blev områdets nya ägare och placerade sex gymnasieskolor där. Det blev starten på det som idag kallas Kunskapscentrum Lindholmen.

De första bostadshusen i området började också byggas under denna tid. I samband med det köpte det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB in konstverket Di-Edersekvensen, som fanns färdigt och som tidigare visats i Stockholm. Verket fraktades ner till Göteborg. Innan det kunde sättas upp gjordes förstärkningar av konstruktionen och stålplåtarna målades om.

Konstnären var mycket nöjd över konstverkets nya placering på en plats, där det kunde breda ut sig på ett sätt som stämde överens med hans intentioner.

Konstnären skapade egen färglära

Konstnären Gert Marcus föddes i Hamburg, Tyskland 1914. Han flyttade till Sverige och bosatte sig i Stockholm dit han kom 1933. Han intresserade sig först för måleri och influerades bland annat av den franska konstnären Paul Césanne och hur man kunde skapa volym och rumslighet enbart med färg. Utifrån detta intresse skapade han en egen färglära som han sedan kom att använda under hela sitt konstnärskap.

Marcus var i princip självlärd och kom med tiden att kallas konkretist, vilket blir mycket tydligt i hans skulpturer, som ofta utgår från geometriska former som triangeln, kuben och cirkeln.

Under 1950-talet fick Gert Marcus ett flertal stora gestaltningsuppdrag då han bland annat gjorde flera stora väggmosaiker i Stockholm.

Gert Marcus avled 2008 i Stockholm, 94 år gammal.

Rymd­Confetti

RymdConfetti © Pia Hedström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

När mörkret lagt sig framstår platser, föremål, byggnader och växtlighet på ett helt annat sätt än i dagsljus. Pia Hedströms skulptur utgör ett utmärkt exempel på detta.

På dagen ser vi en nästan tolv meter hög, blank stålbåge resa sig i en välvd form, som uttrycker såväl rörelse och fart, som en del av en större tänkt elliptisk bana. När man närmar sig skulpturen syns det intrikata genombrutna mönstret som täcker hela ytan. Bakom mönstret ser man olikfärgade glas.

Dagtid lyckas RymdConfetti aktivera platsen genom sin storlek, form, rörelse och ytmässighet. På kvällen tycks platsen bli lite mer intim, omgärdad av byggnader och träd och då genomgår också konstverket en slags förvandling. Den hårda kantigheten och den stålblanka ytan löses upp av de olikfärgade ljusformerna och det är som om man får se ett smalt utsnitt av världsrymden med lysande kometsvansar, solar och planeter i olika banor.

Pia Hedström (född 1960) är utbildad på Konstfack, Stockholm och på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har gjort ett flertal offentliga gestaltningar runt om i Sverige och är representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum, Vetlanda Museum och Statens Konstråd.

RymdConfetti är beställd och bekostad av Skanska fastigheter genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

A bright memory from time past

A bright memory from time past © Patrik Bengtsson/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist.

I skymningen eller när mörkret fallit kan man från gatan nedanför Sannaskolan se ett grönskimrande ljus uppe på skolgården. Ljuset ser ut att komma ifrån ett antal självlysande kristaller.

I samband med att Sannaskolan renoverades 2017 tillkom ett nytt ljuskonstverk av konstnären Patrik Bengtsson på skolgården. På en konstgjord sten är fem kristalliknande former placerade, spretande åt olika håll. I stålramar sitter grönt glas monterat och på insidan finns en belysning som tänds vid mörkrets inbrott.

Konstnären återkommer ofta i sina olika konstverk till begreppen tiden och förgängligheten. Verkets titel, som på svenska blir ungefär ”Ett ljust minne från svunna tider”, kan också kopplas till denna tematik. Minnesbilder från barndomen kan framstå i ett magiskt ljus och kanske är det en sådan känsla konstnären velat återskapa.

Skulpturen står fint i kontrast mot Sannaskolans stilrena funkisfasad.

Patrik Bengtsson föddes 1978 och är utbildad vid konsthögskolan Valand i Göteborg. Han arbetar i flera olika tekniker som skulptur, fotografi, måleri och teckning. Han har ställt ut på bland annat Alingsås konsthall och fick 2018 Kirunastipendiet.

Verket  A bright memory from time past ägs av Lokalförvaltningen i Göteborg och är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Par på styltor

Par på styltor © Stephan Balkenhol/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Vid kårrestaurangen på Chalmers tekniska högskola balanserar en man och en kvinna på höga röda styltor. Med sina opersonliga kläder och neutrala ansiktsuttryck är de varken du eller jag och samtidigt var och en av oss.

De fem meter höga skulpturerna av den tyske Stephan Balkenhol kom på plats 2004. Först placerades de vid högskolans entré, men flyttades senare till gräskullen vid Sven Hultins gata. Figurerna är först handsnidade i trä och sedan avgjutna i brons.

Balkenhol, som intresserar sig för den mänskliga figurens roll i samtida konst, är känd för sin tekniska skicklighet när han med hammare och mejsel skapar sina gestalter.

Du och jag

Under hans tid på Hamburg School of Fine Arts var de minimalistiska och konceptuella trenderna starka och Balkenhol saknade den mänskliga gestalten. Sedan dess har han använt sitt konstnärskap för att återinföra människan i konsten. Själv har han beskrivit det så här:  ”Jag måste återuppfinna figuren för att återuppta en avbruten tradition”.

Hans porträtterar människor och djur. I sina grovhuggna skulpturer kombinerar han anonyma mänskliga figurer med höga piedestaler, alla snidade av massiva block, ofta av poppel eller wawa. Figurernas yttre ger inga ledtrådar om social status, yrke eller personlighet. Ansiktsuttrycket är alltid allvarligt och neutralt. Just genom deras anonymitet gör konstnären dem till dig och mig. De är inga alls och på samma gång var och en av oss.

100 institutioner

Bildhuggaren Stephan Balkenhol föddes 1957. Hans verk har visats på många institutioner och i offentliga miljöer och skapat uppmärksamhet i städer som Rom, London, Paris, Berlin och New York. Han finns representerad på närmare 100 internationella institutioner, bland annat Neue Pinakothek i München, Peggy Guggenheim Collection i Venedig, The National Museum of Art i Osaka, Art Institute of Chicago och Hamburger Bahnhof i Berlin. Den hittills högsta skulpturen är en sex meter staty av cederträ i Ceasars forum i Rom.

Verket Par på styltor beställdes och bekostades av Statens Konstråd 2003.

Järn och Sand

Järn och Sand © Göran Bäckström Foto: Arkivfoto

Skulpturen som försvann in i grönskan (och glömskan).

Mer eller mindre av en slump kom det fram att det skulle finnas en skulptur på Syster Estrids gata på Guldheden. Trots tidigare försök att lokalisera den misslyckats, fick vi nu en mer bestämd placering angiven och helt överväxt och dold i grönska hittades den till slut.

Konstnären Göran Bäckström (1926-?) gick på Valands konstskola 1951-56 och hade bland annat Endre Nemes som lärare. En tid efter utbildningen tappade han intresset för konst och började arbeta med annat.

Bakom en häck vid en parkeringsplats på Syster Estrids gata står nu denna modernistiska skulptur kvar, helt genom- och överväxt av träd och buskar och dold av häcken från gatan. Med tanke på titeln kan man tänka sig att den var placerad i eller nära en sandlåda/lekplats.

På några äldre arkivfoton från mitten av 1960-talet ser man hur skulpturen såg ut ett antal år efter att den kom på plats. Ateljéhusen på samma gata var inflyttningsklara 1957 och troligt är att ”Järn och sand” tillkom ungefär vid denna tid.

Skulpturen ägs och förvaltas av Bostadsbolaget i Göteborg.

Spiralnebulosa

Spiralnebulosa © Walter Bengtsson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

På kvarteret Öster om Hedens innergård står tolv stjärntecken med färgglada ögon omgivna av stjärnor.

På en stensatt rundel, cirka åtta meter i diameter, syns en spiralform i en något ljusare nyans än det omgivande teglet. I spiralformen står 28 stolpar. Varje stolpe pryds antingen av en rund form med en stjärna och en rödfärgad rund glasbit, eller en figur som motsvarar ett av de tolv stjärntecknen i zodiaken.

Figurerna som representerar stjärntecken är gestaltade på ett för konstnären typiskt lustfyllt och humoristiskt sätt. De har fått uttrycksfulla ögon i olika färgställningar, som står i kontrast till den ärgade kopparen runt omkring.

Konstnären Walter Bengtsson levde 1927-1998 och var en svensk skulptör, målare och grafiker. Han var utbildad vid konstskolan Valand och ledamot i Konstakademien. Han har utfört ett sjuttiotal offentliga skulpturer runt om i Sverige, varav många återfinns i Halmstad, som var Bengtssons hemkommun.

Verket Spiralnebulosa beställdes i samband med att kvarteret byggdes i början på 90-talet. Det nybyggda kvarteret döptes av Göteborgshumorn till ”Öster om Heden”, en anspelning på Öster om Eden (East of Eden), en roman av John Steinbeck som också har filmatiserats.

Verket ägs och förvaltas av Bostadsbolaget i Göteborg.

Plante Noir

© Gun Gordillo, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Gun Gordillos ”Plante Noir” (svart växt) står sedan 1993 framför entrén till Högskolan för design och konsthantverk.

En stiliserad enkel form som kan föra tankarna till en tulpan. Den översta plana delen av skulpturen är av koppar som med tiden ärgat och antagit samma färg som taken på skolbyggnaden. På undersidan av denna del sitter några färgade neonrör som kastar ett milt sken.

Konstnären Gun Gordillo är född 1945 i Lund. Hon bor och verkar i Köpenhamn.
Konstnärens hemsida.

Titel okänd

© "Spjäkning", Nils Olof Bonnier/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Kanske är det många som passerar förbi detta konstverk utan att tänka på det som konst. Jämfört med övriga konstverk i området sticker Nils Olof Bonniers skapelse ut med sitt väsensskilda formspråk.

Man kan associera till en väderstation, ett jakttorn eller liknande. Fyra cirkelformade delar i kuben ser ut att kunna regleras för att; betrakta? bevaka? justera luftflödet? Inte alldeles lätt att veta hur man skall tolka detta verk. Däremot väcker det tankar och funderingar.

Nils Olof Bonnier (1945-1969) som dog tragiskt, endast 24 år gammal 1969, under en skolresa med Valands konstskola till Moskva, var en udda figur i den starkt politiserade tiden på Valand. Hans uttryckssätt skilde sig i hög grad jämfört med många av skolans övriga elever och hans hållning blev starkt ifrågasatt av de mer radikala grupperingarna. Dödsorsaken har det spekulerats om i bland annat TV-program och tidningsartiklar och några menar att han blev kastad över bord för sina åsikters skull, men inget har kunnat beläggas.

Detta konstverk är det enda offentliga skulpturala verk av konstnären och som han utförde redan under sin skoltid på Valands konstskola. Nils Olof Bonnier var en av medlemmarna i den på 1960-talet omtalade konstnärsgruppen Björnligan i Göteborg och som bestod av elever från Valand.

Verket angavs tidigare här med titeln ”Spjälkning”, men efter påpekande från en av konstnärerna som också tillhörde Björnligan, Dag Nyberg, var det hans numer destruerade verk som hade den titeln, så huruvida detta verk hade en titel är okänt. Nyberg berättade också att skulpturen tillverkades av ett båtvarv i Henån och att Bonnier och Nyberg transporterade den till sin plats med en gammal risig VW-pickup.

Krigs­seglarnas minnes­märke

© Lars Kleen, "Krigsseglarnas minnesmärke", 1997. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© Lars Kleen, "Krigsseglarnas minnesmärke", 1997. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Vid Lilla bommens hamn håller åtta betongpollare två spetsade fartygsskrov i järn. Verket hyllar den insats de svenska sjömännen gjorde under andra världskriget.

”Sverige tackar sitt sjöfolk för dess insats under ofärdsåren 1939 – 1945. Havet är stort, evigt och stort – Harry Martinson”. Så står det på granitplattan vid minnesmärket. Ungefär 2000 svenska sjömän miste livet när de seglade med förnödenheter till de allierade under andra världskriget.

Minnesmärket kom till efter att kommunikationsminister Ines Uusmann träffat en grupp krigsseglare 1996. Hon gav då i löfte att ett minnesmärke skulle resas. Sjöfartsverket, Stiftelsen Sveriges Sjömanshus och Handelsflottans fritidsråd fick i uppdrag att se till att det blev verklighet.

800 sjömän invigde

Uppdraget att utföra verket fick konstnären Lars Kleen. Vid invigningsceremonin 1997 deltog över 800 svenska sjömän som seglat under andra världskriget. När resecentrum vid Stenpiren byggdes flyttades minnesmärket. Efter en tids magasinering fick det sin nuvarande plats 2015. När det återinvigdes deltog över 300 personer.

Konstnären Lars Erik Johan Kleen är född 1941 i Stockholm. Han utbildade sig i måleri på Kongelige Danske Kunstakademi och Konsthögskolan i Kraków i Polen. Han övergick tidigt från måleri till skulptur och har framför allt gjort sig känd för sina byggnadskonstruktioner, ofta skulpturer i en gränszon mellan arkitektur och maskiner. Kleen finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm.

Vindarna

"Vindarna", © Per Thorlin/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
"Vindarna", © Per Thorlin/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Området Pilegården där detta verk är placerat byggdes 1968.

När området var nytt beställdes och placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Man kan lätt associera till ett stort segelfartyg med alla segel fyllda av vinden. I de olika formernas yta syns mönster som kanske beskriver vindens skiftande riktningar och spår.

Läs mer om konstnären (Wikipedia)