Tre gracer

Tre Gracer © Per Agelii/Bildupphovsrätt, Sverige, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist

I Keillers Park på Rambergsvägen placerades 2008 skulpturgruppen ”Tre Gracer” för att uppmärksamma parkens 100-årsjubileum.

Vid en första anblick går tankarna kanske till stiliserade förhistoriska djur eller liknande. Det går i kontrast till titeln, som traditionellt förknippas med gracerna från den grekiska mytologin, med associationer till skönhet, charm och glädje. Enligt myten närvarade gracerna, som var döttrar till Zeus, vid gudarnas banketter för att där underhålla och förnöja gästerna.

Gracerna har också genom åren inspirerat och avbildats av flera konstnärer, bland annat kan nämnas marmorskulpturen De tre gracerna av Antonio Canova och i målningar av Rubens, Rafael och Sandro Botticelli.

Kanske är det bara en göteborgare som kan associera dessa tre grovhuggna figurer till denna titel?

När man läser konstnärens tankar kring verket faller titeln ändå på plats. Så här skriver konstnären Per Agelii:

”Vägen genom parken är bilden av en älv som rinner genom en stad. Längs kajerna i stadens hamn skapar kranarna en allé längs vattenvägen. Bogserbåtar drar omkring och det färjas folk kors och tvärs över älven. Här lastas och lossas bananbåtar, här byggs och repareras fartyg. Hamnen sjuder av liv. Längst in i hamnen står tre varvskranar och minns…”

Konstnären Per Agelii är född 1965 och bosatt och verksam i Göteborg. Han är utbildad på Hovedskous målarskola i skulptur. Han har utfört ett stort antal offentliga verk främst i västra Sverige. 2012 erhöll han Sten A Olssons kulturstipendium.

Verket ägs och är finansierat av Keillers parks stiftelse.

Kunskapens källa

© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

På Samhällsvetenskapliga fakultetens innergård i Haga står Claes Hakes granitskulptur ”Kunskapens källa”, precis bredvid Britt Ignells ”Torn”.

Skulpturen är ett stående granitblock med ett hål i mitten, och genom hålet löper en fallande båge i röd granit. Längs med granitblockets nederkant finns små utstansade hål.

Bredvid granitskulpturen står Britt Ignells skulptur Torn , som kan skymtas i bakgrunden på en av bilderna. Båda verken tillkom i samband med att universitetets nya byggnad stod klar 1990 och bekostades av Statens Konstråd. Tack vare sina väsensskilda uttryck berikar de båda skulpturerna inne på den lite trånga gården varandra.

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Flera av hans skulpturer är huggna i stora stenblock.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Minnesmonument över Backabrandens offer, Näcken spelar upp och Solringen.

Bohuslän

Bohuslän © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014
Bohuslän © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mellan Nordstan och Centralstationen står en skulptur med en historia lika brokig som sin slingrande form.

Skulpturen är gjord i granit och brons och är enligt konstnären själv skapad utifrån en naturtematik: havet, himlen och bergen, vilket återspeglas i skulpturens former.

Skulpturen har en brokig historia och var ett tag nära att gå förlorad. Bohuslän kom på plats på Centralstationen redan 1983. Då stod den inne vid ett av spåren, där verket var platsspecifikt utformat och tänkt att välkomna resenärerna till Göteborg. Men när X2000-tågen började köra på 1990-talet försvann Bohuslän plötsligt till förmån för en aluminiumställning som skulle användas för att putsa fönster på de nya tågen.

Det visade sig sedan att Jernhusen AB, en avknoppad del av SJ med ansvar för stationsområdet, hade kapat upp skulpturen för att sälja den som skrot. Turligt nog uppmärksammades detta i tid och skulpturen kunde så småningom räddas.

Skulpturen fick först en mer undanskymd plats inne på centralen, men 2009 flyttades skulpturen till sin nuvarande placering mellan Nordstan och Centralstationen. Det som från början var tänkt som en välkomsthälsning till tågresenärerna som kom till Göteborg, får nu vinka adjö och tacka för besöket istället.

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Många av Hakes senare konstverk är ofta storskaliga granitskulpturer vilka finns på många platser i Sverige och i utlandet.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Solringen, Kunskapens källa, Minnesmonument Backabrandens offer och Näcken spelar upp.

Verket Bohuslän är inköpt av Statens konstråd, men ägs numera av Göteborgs Stad.

Vallmo och Gående hatt

"Vallmo och Gående hatt" © Eva Lange/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014
"Vallmo och Gående hatt" © Eva Lange/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mitt emot varandra i var sin ände av ett torg i Hjällbo står de två figurerna ”Vallmo” och ”Gående hatt”.

Vid skulpturerna finns en dikt av konstnären Eva Lange ingraverad, som lyder:

Gående Hatt
Jag har ett steg
och jag går över torget
jag har ett steg och mina tankar
och jag går över torget
Jag har mina tankar
ni kan inte se dem
hoprullade som en tidning
bär jag dem under armen
jag har mina steg mina tankar
och jag har min hatt

Eva Lange föddes 1935 och är utbildad på Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Hon har gjort flera offentliga skulpturer i Göteborg, bland annat Tulpan i Trädgårdsföreningen.

Verket Vallmo och gående hatt är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Monolit i fyra delar

"Monolit i fyra delar". © Lars Hansson/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003
"Monolit i fyra delar". © Lars Hansson/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003

Som en symbol från en urgammal kult reser sig denna monolit mitt inne bland träden i Trädgårdsföreningen. 

Skulpturen består av fyra granitblock som med sin tyngd tryggt lutar sig mot varandra och bildar en sammanhållen form. Övre delen på blocken är slipade och mjukt rundade. Två av blocken är huggna så att basen är smalare än överdelen.

Egentligen är titeln på verket motsägelsefull eftersom betydelsen av ordet ”monolit”, från grekiskans ”monolithos”, rakt översatt, betyder ensam (monos) sten (lithos) eller en sten.

Verket köptes in i slutet av 1980-talet och placerades först på Gustaf Adolfs torg där det stod fram till 1992 då det flyttades till sin nuvarande placering i Trädgårdsföreningen.

Medlem i Björnligan

Konstnären Lars Hansson är född 1944 och är utbildad på Slöjdföreningens skola, Kunstakademin i Köpenhamn och på Valands konstskola, Göteborg. Han var också medlem i den så kallade Björnligan, en konceptuellt inriktad konstnärsgrupp i Göteborg på 1960-talet.

Verket Monolit i fyra delar är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Evert Taube

"Evert Taube". © Graham Stacy/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
"Evert Taube". © Graham Stacy/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

Det är inte alldeles lätt att hitta är detta porträtt av visdiktaren Evert Taube, men dess placering är ändå given eftersom familjen Taube en gång bodde i detta hus. 

Detta är det först tillkomna av de skulpturala porträtt av Evert Taube som finns i Göteborg.

Verket består av två delar, den ena i granit och den andra i brons. På bronsdelen ser vi diktarens Evert Taubes huvud naturtroget avbildat och placerat på en halvrund organiskt formad pelare. Vid sidan om denna står ett stycke granit gestaltat som en våg. Den mjuka vågiga ytan är blankpolerad och följande text är ingraverad i stenen: ”Är du poet så gyckla ej med orden, men bruka folkligt språk i dina dikter”.

Taubehuset

Taubehuset i Majorna, där verket är placerat, flyttades till sin nuvarande plats 1967. Huset byggdes 1796 som kontors- och bostadshus för skeppsvarvet Kusten. Under 1960-talet flyttades det ca 100 meter från den plats där det ursprungligen uppfördes. Detta i samband med att Oscarsleden strax nedanför skulle byggas.

Redan 1950 ville styrelsen för hamnen i Göteborg riva huset men detta stoppades bland annat tack vare att Evert Taube startade en kampanj för dess bevarande.

Konstnären Graham Stacy föddes i London 1940 och kom till Sverige 1964. Utbildad vid Chelsea School of Arts 1958-62 och på Valands konstskola 1965-67. Han har utfört ett stort antal offentliga verk, framförallt i och omkring Göteborg. Ett av hans mer kända och synliga verk är de stora vargarna i brunfärgat corténstål vid Landvetter flygplats. Verksam som lärare skulptur på Hovedskous målarskola och senare lektor vid Chalmers Tekniska högskola. Representerad på Göteborgs-, Eskilstuna- och Lidköpings konstmuseer samt på Statens Konstråd. I Göteborg har konstnären också utfört verket Vassport.

Verket Evert Taube är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Evert Taube-skulptur av Eino Hanski.