A Line

© Judith Hopf/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Judith Hopf, "A Line", Scandinavium, 2018 © Judith Hopf/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist

En orange linje rör sig lekfullt över marken och bildar ett mönster. Anar du ett ansikte eller en vinkande hand i virrvarret?

Linjemönstret, som skulle kunna motsvara hockeyspelarnas rörelse över isen eller en ringlande kö, knyter visuellt samman en stor markyta utanför Scandinavium.

Konstverket är skapat specifikt för platsen av den tyska konstnären Judith Hopf och hennes kollega Florian Zeyfang. Det är en del av Scandinaviums ombyggnadsprojekt som slutfördes 2018 och har tagits fram i samarbete med Higab, Got Event, 02landskap arkitektkontor, ABAKO arkitektkontor och Göteborg Konst.

Komplext och lekfullt

Linjen, som ser ut att vara ritad i ett enda svep, är både komplex och lekfull, strukturerad och kaotisk – precis som stämningen kan vara i väntan på att bli insläppt till arenan. Den orange färgen knyter an till Scandinaviums ursprungliga kulör och vid linjens slut ligger en orange puck i jätteformat.

En av inspirationskällorna är den amerikanske konstnären Saul Steinberg. I hans humoristiska linjeteckningar kan du ständigt hitta nya perspektiv och sätt att se motivet. Enligt Judith Hopf handlar det bland annat om att lyfta det spontana och icke-perfekta:

”Det är lite som en dröm. Du klottrar lite på ett papper och sen förstoras det upp ute på en offentlig plats. Jag gillar det för det symboliserar att små idéer och det som inte verkade viktigt kan ses ur ett annat perspektiv och i ett större sammanhang.”

Delta i verket

Judith Hopf menar också att linjen är något vi alla kan relatera till. Så här beskriver hon det:

”Två punkter på en ritning kan bli ett ansikte. Det visar också hur mycket vi människor sätter oss själva i centrum och alltid försöker spegla oss själva. Men på platsen framför Scandinavium befinner sig linjen inte på en skulptur utan direkt på marken och använder omgivningen. På så sätt kan betraktarna också vara en del av verket, inte bara spegla sig i det.”

Judith Hopf föddes 1969. Hon har sedan tidigt 1990-tal bott och arbetat i Berlin och är professor vid Staatliche Hochschule für Bildende Künste i Frankfurt am Main. Hennes konst rör sig kring objekt, installationer, grafiskt arbete, text, performance och film. Hon har bland annat haft separatutställningar vid Secession i Wien, Portikus, Frankfurt och Badischer Kunstverein.

Här kan du läsa en intervju (på engelska) med konstnären som curatorerna Åsa Norberg och Jennie Sundén gjorde i samband med invigningen.

 

Betongrelief

© Bror Persson © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© Bror Persson © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Bror Perssons tidstypiska Betongrelief står placerad på Kobbegården i Askim. De pussellika delarna skapar olika varianter av mellanrum.

Verket är från 1968 i tidstypisk betong. Konstnären låter de pussellika delarna spela mot varandra och bilda flera olika variationer av mellanrumsformer, beroende på vilken vinkel man betraktar det ur.

Konstnären Bror Persson kom från Västmanland och levde mellan 1923 och 1996. Han studerade för Endre Nemes på Valands konstskola 1941 – 1951.

Hans konst består av skulpturer, figurmotiv och stilleben. Bror Persson finns representerad vid Moderna museet, Göteborgs Konstmuseum och Norrköpings Konstmuseum.

Ett annat av hans betongverk finns i Gårdsten, Göteborg.

Titel okänd

© "Spjäkning", Nils Olof Bonnier/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Kanske är det många som passerar förbi detta konstverk utan att tänka på det som konst. Jämfört med övriga konstverk i området sticker Nils Olof Bonniers skapelse ut med sitt väsensskilda formspråk.

Man kan associera till en väderstation, ett jakttorn eller liknande. Fyra cirkelformade delar i kuben ser ut att kunna regleras för att; betrakta? bevaka? justera luftflödet? Inte alldeles lätt att veta hur man skall tolka detta verk. Däremot väcker det tankar och funderingar.

Nils Olof Bonnier (1945-1969) som dog tragiskt, endast 24 år gammal 1969, under en skolresa med Valands konstskola till Moskva, var en udda figur i den starkt politiserade tiden på Valand. Hans uttryckssätt skilde sig i hög grad jämfört med många av skolans övriga elever och hans hållning blev starkt ifrågasatt av de mer radikala grupperingarna. Dödsorsaken har det spekulerats om i bland annat TV-program och tidningsartiklar och några menar att han blev kastad över bord för sina åsikters skull, men inget har kunnat beläggas.

Detta konstverk är det enda offentliga skulpturala verk av konstnären och som han utförde redan under sin skoltid på Valands konstskola. Nils Olof Bonnier var en av medlemmarna i den på 1960-talet omtalade konstnärsgruppen Björnligan i Göteborg och som bestod av elever från Valand.

Verket angavs tidigare här med titeln ”Spjälkning”, men efter påpekande från en av konstnärerna som också tillhörde Björnligan, Dag Nyberg, var det hans numer destruerade verk som hade den titeln, så huruvida detta verk hade en titel är okänt. Nyberg berättade också att skulpturen tillverkades av ett båtvarv i Henån och att Bonnier och Nyberg transporterade den till sin plats med en gammal risig VW-pickup.

Krigs­seglarnas minnes­märke

© Lars Kleen, "Krigsseglarnas minnesmärke", 1997. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© Lars Kleen, "Krigsseglarnas minnesmärke", 1997. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Vid Lilla bommens hamn håller åtta betongpollare två spetsade fartygsskrov i järn. Verket hyllar den insats de svenska sjömännen gjorde under andra världskriget.

”Sverige tackar sitt sjöfolk för dess insats under ofärdsåren 1939 – 1945. Havet är stort, evigt och stort – Harry Martinson”. Så står det på granitplattan vid minnesmärket. Ungefär 2000 svenska sjömän miste livet när de seglade med förnödenheter till de allierade under andra världskriget.

Minnesmärket kom till efter att kommunikationsminister Ines Uusmann träffat en grupp krigsseglare 1996. Hon gav då i löfte att ett minnesmärke skulle resas. Sjöfartsverket, Stiftelsen Sveriges Sjömanshus och Handelsflottans fritidsråd fick i uppdrag att se till att det blev verklighet.

800 sjömän invigde

Uppdraget att utföra verket fick konstnären Lars Kleen. Vid invigningsceremonin 1997 deltog över 800 svenska sjömän som seglat under andra världskriget. När resecentrum vid Stenpiren byggdes flyttades minnesmärket. Efter en tids magasinering fick det sin nuvarande plats 2015. När det återinvigdes deltog över 300 personer.

Konstnären Lars Erik Johan Kleen är född 1941 i Stockholm. Han utbildade sig i måleri på Kongelige Danske Kunstakademi och Konsthögskolan i Kraków i Polen. Han övergick tidigt från måleri till skulptur och har framför allt gjort sig känd för sina byggnadskonstruktioner, ofta skulpturer i en gränszon mellan arkitektur och maskiner. Kleen finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm.

Vindarna

"Vindarna", © Per Thorlin/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
"Vindarna", © Per Thorlin/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Området Pilegården där detta verk är placerat byggdes 1968.

När området var nytt beställdes och placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Man kan lätt associera till ett stort segelfartyg med alla segel fyllda av vinden. I de olika formernas yta syns mönster som kanske beskriver vindens skiftande riktningar och spår.

Läs mer om konstnären (Wikipedia)

Mattan

Mattan © Ralph Lundquist/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
Mattan © Ralph Lundquist/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

En matta som påminner om en svunnen tid? 

Området Pilegården där verket är placerat byggdes 1968. När området var nytt placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dem har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Mattan av Ralph Lundquist är en påminnelse om den tid när det mer eller mindre var obligatoriskt med en piskställning på varje gård. Numera är det inte en självklar syn i bostadsområdena.

Fotot med den lilla pojken är från 1968 när verket var nytt.

Konstnären Ralph Lundquist är född 1931 i Göteborg. Han är verksam som skulptör, målare och tecknare. Han utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, 1948–51 och vid Valands konstskola i Göteborg 1951–55, där han hade Endre Nemes som lärare.

Han är representerad på Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg finns även Lundquists verk  Gemenskap i Slottsskogen (även känd som Drakslingan), samt Fyrplint och Ringar i Gårdsten.

Näcken spelar upp

© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Näcken spelar upp är en skulpturgrupp placerad på kvarteret Traktörens innergård, mellan Postgatan och Köpmansgatan.

Verket består av fyra gestalter i brons placerade på betongfundament. Den centrala gestalten är Näcken, som sittandes på en klippkant invid ett vattenfall spelar på sin violin. Nedanför står två gestalter, en vuxen och ett barn, som håller varandra i handen. Den vuxne pekar mot den violinspelande Näcken och verkar vara på väg ditåt. Barnet ses snarare streta emot så gott det går inför vad som kanske är både främmande och skrämmande.

Snett bakom dem står en åldrande man som bär på ett fiolfodral. Figuren är baserad på den verkliga personen John Eriksson, eller ”Fiolmannen” som han kallades. Han levde mellan 1896-1991 och var en enslig man som under 1960- och 1970-talet kunde ses vandra runt i Slottsskogen med sin fiollåda, en slags verklighetens Näcken.

Näcken spelar upp är en av de större konstgestaltningarna i staden och som på ett inkännande sätt berättar om livet, åldrande, passion, rädsla och skapandets villkor.

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Många av Hakes senare konstverk är ofta storskaliga granitskulpturer vilka finns på många platser i Sverige och i utlandet.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Kunskapens källa, Minnesmonument Backabrandens offer, och Solringen.

Verket Näcken spelar upp skapades när Traktören byggdes, genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Två kamrater på väg in

Två kamrater på väg in © Camilla Engman, Per Agelii/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
Två kamrater på väg in © Camilla Engman, Per Agelii/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Två konstnärer samarbetade och skapade två betongfigurer som ser ut att mycket långsamt vara på väg till något.

Två mjukt formade varelser ser ut att långsamt försöka ta sig in på ett träningspass. Kanske har de kommit till efter en formmässig inspiration från djurvärlden. Figurerna är gjutna i betong och placerade vid entrén till Lindåshallen i Billdal.

Verket är ett samarbete mellan konstnärerna Per Agélii och Camilla Engman. Per Agélii har skapat skulpturen Mul vid lekplatsen Plikta i Slottsskogen och en mängd andra offentliga utsmyckningar runt om i Sverige. Camilla Engman har även hon skapat offentliga utsmyckningar, bland annat vid Hagenskolan i Göteborg.

Verket Två vänner på väg in tillkom på uppdrag av idrotts- och föreningsförvaltningen i Göteborgs Stad 2013.

Havskatt

© Jonas Lindmark, "Havskatt". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
© Jonas Lindmark, "Havskatt". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Utmed fasaden på Novotel vid Klippan står Jonas Lindmarks ”Havskatt”.

Skulpturen i svartfärgad betong föreställer huvuddelen av en kattfisk med sitt karaktäristiska utseende.

Minnesmärke – Raoul Wallenberg

Minnesmärke - Raoul Wallenberg © Charlotte Gyllenhammar/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Minnesmärke - Raoul Wallenberg © Charlotte Gyllenhammar/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

I Hagaparken mellan Vasastaden och Haga sover två utmärglade pojkar insvepta i en stor rock. Betongskivan de lutar sig mot täcks av ett svartvitt foto av en ung Raoul Wallenberg.

Charlotte Gyllenhammars verk ska påminna om historiens tragedier, men också om att inte tappa tron på den enskilda människans möjligheter att göra skillnad.

Motivet med de två sovande pojkarna skulle antagligen kunna vara hämtade från flera platser i Europa under andra världskriget. Den unge Raoul Wallenberg som är avbildad på den nästan tre meter höga betongtavlan har ännu inte utfört den historiska gärning vi minns honom för.

Raoul Wallenberg var en svensk arkitekt, affärsman och diplomat. Han skickades av den svenska regeringen till Budapest. Med hjälp av speciella skyddspass räddade han tusentals ungerska judar från nazisterna och Förintelsen i slutet av andra världskriget. När Ungern invaderades av sovjetarmén 1945 arresterades Wallenberg och fördes till Moskva.

Vad som hänt med honom därefter är okänt och runt om i världen hyllas han för sin insats. Gator och torg bär Raoul Wallenbergs namn. I USA är han avbildad på ett frimärke. Han står staty i London och Buenos Aires och är ihågkommen med minnesmonument bland annat i London, utanför FN-högkvarteret i New York och i Wallenbergs födelseort Lidingö.

Varför finns det så få Raouls?

2001 invigdes Wallenbergmonumentet i Stockholm och samma år beslöt Göteborgs Stad att det skulle uppföras ett i Göteborg. En skisstävling utlystes och av fem deltagande konstnärer valdes Charlotte Gyllenhammars förslag. I maj 2007 invigdes minnesmärket i Hagaparken av FN:s före detta generalsekreterare, Kofi Annan.

I sitt invigningstal lyfte han vårt individuella ansvar och hur lätt det är att blunda för andras lidande så länge vi själv inte är hotade. Han ställde också frågan varför det inte funnits fler som Raoul:

“It is fitting that we gather here today to honor Raoul. A unique and courageous individual who in the midst of unimaginable brutality found the strength, imagination and selflessness to protect the vulnerable and the threatened – the Jews of World War II Hungary.

The horrors of the war were not hidden; many were aware and yet.
I cannot think of him without posing the question ’Why were there so few Raouls?’

The evil that Raoul fought, like todays’s human rights causes, is not a matter for attribution. Or a problem for others. It is about personal responsibility and the need for each of us to think what we do, rather than seeking to shift the blame to some one else. It is a universal fight.

Let us remember that the Nazi officers were for the most part educated people, like you and me. Yet they were apparently at ease in their role. This should remind us how easy it is to blind ourselves to the suffering of fellow creatures, so long as our own comfort and security are not threatened.

Nazism was defeated about sixty years ago. But moral blindness is ever present. – Let us not close our eyes to crimes that shame us all. That is Raoul’s legacy. Inspired by his actions, let us fight against exploitation and oppression and stand up for freedom and human dignity. The battle for freedom and justice is never hopeless, but it is never finally won. Every morning we must wake up ready to fight again.”

En svävande ek

Konstnären Charlotte Gyllenhammar föddes 1963 i Göteborg och startade sin karriär som målare, men bytte efter sina avslutande studier vid the Royal College of Art i London inriktning till skulptur och installation. 1995 utnämndes hon till professor vid Konsthögskolan i Malmö.

1993 slog hon igenom på den svenska konstscenen med en upp och nedvänd ek, svävande över Drottninggatan i centrala i Stockholm. Konstverket med titeln Dö för dig fick en enorm uppmärksamhet. Efter detta följde flera innovativa verk och installationer.

I sin konstnärliga produktion har Gyllenhammar undersökt ämnen som identitet, gränsen mellan offentligt och privat, minnen, ofrihet och hotbilder. Gyllenhammar är representerad vid många stora nordiska, europeiska och nordamerikanska samlingar, bland annat Moderna Museet i Stockholm och the National Museum of Women in the Arts i Washington D.C.

Verket Minnesmärke – Raoul Wallenberg är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.