Artwork arkiv - Sida 34 av 41

Dimman

"Dimman", Gusten Lindberg. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2003

I Trädgårdsföreningen står en naken guldmedaljör i brons. Dimman är verkets namn, och finns i flera exemplar.

Dimman är ett av skulptören Gusten Lindbergs mest kända verk. Ursprungligen gjorde han den i gips. Det var 1885, då han levde i Paris.

Statyn är en guldmedaljör – vid 1889 år världsutställning i Paris tilldelades Gusten Lindberg en medalj för den.

Först 1904 högg den svenske skulptören en version i marmor. Den placerades på Nationalmuseum i Stockholm.

Därefter gjöts två exemplar av Dimman som bronsskulpturer. Den första skänktes till Stockholms stad. Den andra köptes av göteborgskrögaren Sophus Petersen. Den placerades i Lorensbergsparken i Göteborg 1914. Sedan 1975 har Dimman stått vid Palmhuset i Trädgårdsföreningen.

Ville modernisera konstutbildningen

Gusten Lindberg föddes 1852 i Stockholm som son till en sjökapten. Han var en av flera andra svenska konstnärer som reste till Paris på 1880-talet. Där lät de sig inspireras och påverkas av den moderna franska konsten.

Han tillhörde, ihop med bland andra Carl Larsson och Ernst Josephson, en grupp som kallade sig ”opponenterna”. De var en krets av 84 svenska bildkonstnärer, främst ur den yngre generationen, som organiserade sig.

1885 framförde de krav på Konstakademien om modernisering och reformering av konstutbildningen och konstnärsstödet. Kraven avvisades dock.

Gusten Lindberg finns representerad på flera konstmuseer runt om i Sverige. Tre av hans skulpturer finns på Hallwylska palatset i Stockholm. Han dog 1932 i Solna.

Verket Dimman är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Väntan

"Väntan". © Britt Ignell Karlbrand/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003

Vid Lantmilgatans spårvagnshållplats sitter en kvinna lugnt och väntar, med fötterna i kors, händerna i knät och en antydan till leende på läpparna.

Efter önskemål om att skapa en bättre miljö på platsen kring Lantmilsgatans hållplats bjöd Göteborgs Stad in tre konstnärer till en tävling. Britt Ignells förslag vann och 2001 kom bronsskulpturen på plats. Sedan dess har den kontemplerande kvinnan mött spårvagnsresenärer och boende och sett parkeringshuset på andra sidan spåret rustas upp och byggas på med bostadslägenheter.

Skulpturen föreställer en kvinna i ungefär naturlig storlek sittande på en granitsockel. Hon är klädd i långärmad tröja och långbyxor med en spetsig mössa på huvudet.

Det som för livet framåt

Så här säger konstnären Britt Ignell själv om sitt konstnärskap:

”Det som finns innanför och bortom har alltid intresserat mig mest. Just därför har jag så svårt att förklara vad det är jag försöker göra när jag arbetar med mina skulpturer och teckningar. Jag föreställer mig att jag försöker greppa det som rör sig inne i mina sinnen och knöla ner det i material.

Ibland kan det vara svårt att rättfärdiggöra det arbetet inför mig själv, särskilt i tider som kräver politiska och sociala ställningstaganden. I tider som vill ha konst som formulerar problemställningar eller spektakulära provokationer.

Varje konstnär, varje människa, måste vara trogen de krafter som för livet framåt. Det går inte att välja vem man är, vad som tränger sig på när energin ges utlopp. Det som går att göra är att skapa möjligheter för det som vill bli formulerat.

I bästa fall, det är vad jag hoppas på, kan jag på ett nästan magiskt sätt ladda ner någonting i mina arbeten som påverkar en betraktare. Fysiskt och sinnligt. Så att betraktaren kan få en bekräftelse på de egna inre skeendena.”

Bohuslänskonstnär

Skulptören och tecknaren Britt Ignell föddes 1957 i Göteborg och bor och arbetar i Bottna i Bohuslän. Hon utbildade sig på KV konstskola, Hovedskous målarskola och Valands konsthögskola. 1984 hade hon sin första separatutställning på Galleri Rotor. Britt Ignell är representerad vid Göteborgs konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg finns även konstverken Stillhet på Guldheden, och Torn, vid Samhällsvetenskapliga fakulteten.

Verket Väntan är inköpt Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Katt-flicka-fjäril

Kattflickafjäril © Petra Borén/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013

Petra Boréns ”Katt-flicka-fjäril” placerades i Askim år 2000.

Såhär berättar konstnären Petra Borén om verket år 2005:

”Bronsskulpturen består av en kattflicka med fjärilsvingar. Skulpturen står vänd från torget i riktning mot havet som en slags galjonsfigur för Askims Torg. Jag har tänkt mig figuren som en symbol som både beskyddar och bjuder in besökare till torget. Jag vill att kattflickan står stadigt på sin plats och håller vakt, samtidigt som fjärilsvingarna är lätta och solens strålar bildar mönster på torget och får kattflickan att flyga.”

Verket är finansierat genom Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Från klar himmel

"Från klar himmel" © Peter Kruse & Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

De tre stående delarna representerar Bilden, Ordet och Ljudet, medan den lilla blå krökta formen representerar Underground.

Skulpturen, som markerar entrén till Konstepidemin, är belyst underifrån av tre spotlights som är infällda i stenläggningen.

Mått: Minsta delen (halvcirkelröret): 80 x 142 x 34 cm. Svart sicksack: 500 x 38 x 6 cm. Vit sicksack: 450 x 38 x 6 cm. Röd böj: 400 x 38 x 6 cm.

Tulpan

"Tulpan" © Eva Lange/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003

Mjuka och välvda organiska former är något som konstnären återkommer till i sina konstverk och i flera av dom återfinns också tulpanen både som form och i titeln.

Skulpturen som är utförd i röd Vångagranit ger genom sin strama och precisa gestaltning en känsla av lätthet trots sin relativa tyngd.

Skulpturen köptes in på utställningen ”Skulptur – från granit till gelé” i Trädgårdsföreningen, Göteborg, 1995, och placerades senare i Botaniska trädgården där den nu har en fin placering bland alla växter.

Konstnären Eva Lange är född 1935 och hon utbildade sig 1953-64 på Konstfackskolan och Konsthögskolan i Stockholm. Hon har varit lärare i skulptur och teckning vid Birkagårdens folkhögskola.

Ett citat från konstnären från 1984: ”Jag försöker gestalta det monumentala i grässtråets stilla växande”

Verket Tulpan är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Totem

"Totem" © Carina Wallert/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2003

Två rovdjurshuvuden på varsin pelare spanar ut över Trädgårdsföreningens park. Att avgöra vilket djur de föreställer är nog inte möjligt, troligare är att de står som generell symbol för ett rovdjur.

Totem är ett av de verk som blev kvar i Trädgårdsföreningen efter att ha köpts in från utställningen Skulptur – från granit till gelé 1995. Därefter har deras vakande ögon spejat ut över parken.

Konstnären Carina Wallert levde mellan 1952–2013. Hon var utbildad vid Kungliga konstskolan och har bland annat fått Kungliga Konstakademiens stipendium, Solna kulturstipendium och Ester Lindahls stipendium. Carina Wallert gestaltade ofta olika djur i sina verk. Flera av hennes verk är placerade på svenska ambassader runtom i världen, till exempel i Angola, Förenade Arabemiraten och Israel.

Verket Totem visades först i utställningen Skulptur – från granit till gelé, som anordnades i Trädgårdsföreningen 1995, där det sedan köptes in av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Dold av sitt eget ljus

"Dold av sitt eget ljus". © Staffan Nihlén/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013

I Kvillebäcken står en suggestiv granitskulptur. Är det en siluett av något? Kanske får man låta stenen själv tala.

Vid utställningen Skulptur – från granit till gelé i Trädgårdsföreningen 1995, köptes flera konstverk in. Ett av dem var Dold av sitt eget ljus av skulptören Staffan Nihlén.

Verket, som är gjort i granit, ser ut som siluetten av någon eller något, men vad låter den vara osagt. I utställningskatalogen från Skulptur – från granit till gelé stod det att läsa om skulpturen:

”Samtida med Michelangelo kritiserade honom för att aldrig göra sina skulpturer färdiga. ’Färdiga – svarade Michelangelo sarkastiskt – de flesta skulptörer har aldrig börjat!’”

Konstnären Staffan Nihlén föddes i Stockholm 1929. Som ung fick han privatlektioner av Ferdinand Boberg och studerade 1950 – 1955 på Konstakademien i Stockholm. Staffan Nihlén har varit verksam som lärare, bland annat på Konsthögskolan Valand i Göteborg, 1985 – 1987.

Runt om i Sverige finns Staffan Nihléns offentliga konstgestaltningar, med en tyngdpunkt på Skåneregionen.

Verket Dold av sitt eget ljus är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

De svarta

I en lummig del av Trädgårdsföreningen är två konkreta former placerade mitt bland organiskt växande träd och buskar. Det skapar en stark formmässig kontrast.

Verkets två delar är placerade på ett sätt i förhållande till varandra så att man nästan kan uppfatta ett pågående tyst samtal mellan dem. Som om de står och mäter varandras betydelse.

Den matta gummiklädda ytan spelar också stor roll för upplevelsen och känslan av verket.

Skulpturen köptes 1995 på utställningen ”Skulptur – från granit till gelé” i Trädgårdsföreningen, Göteborg. De svarta står kvar på samma plats där den stod under utställningen 1995.

Göteborgskonstnär

Skulptören Stina Ekman föddes 1950 i Göteborg. Hon fick sin utbildning vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1976 – 1982. Stina Ekman är professor i fri konst och har undervisat vid Umeå Universitet och vid Kungliga Konsthögskolan. Hon arbetar i många olika material och hennes verk präglas ofta av raffinerade ytbehandligar och ett formmässigt samspel med det omgivande rummet.

Verket De svarta är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Prometheus

På kanten till Vallgraven söder om Kungstorget är en naken gestalt med en brinnande fackla i handen och en pyramid på huvudet på väg att kliva rakt ut i vattnet.

Verket köptes in av Göteborgs Stad på utställningen Skulptur – från granit till gelé i Trädgårdsföreningen 1995. Det är skapat av den svensk-bulgariske konstnären Vassil Simittchiev. Han är känd för sin knivskarpa humor och sitt intresse för det metafysiska och matematiska. Prometheus placerades från början på Bastionsplatsen, men flyttades senare till sin nuvarande plats.

Gav människorna konsten

Pyramiden är en symbol för eld och den avbildade gestalten är titanen Prometheus. Han är huvudfigur i den grekiska myten om hur elden och förmågan att skapa konst stals från gudarna och gavs till människorna. Prometheus förbrytelse räknades i det antika Grekland som ursprunget till all konst och vetenskap.

Tillsammans med sin bror Epimetheus hade han fått i uppgift att skapa alla levande varelser på jorden och ge dem det de behövde. Brodern Epimetheus var ansvarig för att ge positiva egenskaper åt varje djur. När det blev människans tur fanns det inget kvar. Prometheus beslöt därför att stjäla elden och konstskickligheten och ge dem till människorna. Som straff blev han bunden vid en klippa och ständigt hackad i sin lever av fåglar.

Rätten att uttrycka sig

För Vassil Simittchiev var den konstnärliga idén minst lika viktig som genomförandet. 1974 lämnade han ett Bulgarien med uttalade politiska och konstnärliga förhållningsregler, för Sverige och friheten att tänka och uttrycka sig. Hans sätt att fullt ut ta till vara den rätten löper som en röd tråd genom hans konstnärskap. Bland hans verk finns en glastäckt kaj och en gata i hela regnbågens färgspektrum. I sin separatutställning i Lunds konsthall 1981 klädde han hela konsthallens fasad med reflekterande folieplåt så att förbipasserande kunde se sig själva och sin omvärld i den blanka byggnaden.

Vassil Simittchiev föddes 1938 i Bulgarien och utbildade sig i teckning, skulptur och måleri på Konstakademien i Sofia. Från 1962 verkade han som skulptör med ett tjugotal verk i brons, trä och sten i socialrealistisk stil, mest i monumentala format. 1975 fick hans fru, balettdansösen Erika Kujel, arbete i Malmö och de flyttade tillsammans till Sverige. Simittchiev är representerad vid bland annat Kalmar konstmuseum och Moderna museet i Stockholm. Han var tidigare också professor i skulptur vid Konstfack i Stockholm.

Verket Prometheus är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Mosaikpelare

Ofta tänker man kanske att offentlig konst skapas för att hålla under mycket lång tid. Det är också sant i viss mån när det gäller konstverk utförda i brons eller sten. Däremot har konstnären en helt annan idé för detta verk.

Strax utanför Angereds Arena står Mosaikpelare av konstnären David Nash. Han arbetar ofta med trä som material och detta verk är utfört i cederträ. Redan från början är konstnären medveten om att materialet kommer att åldras, spricka, vrida sig och så småningom förmultna. Detta är dock en bärande tanke för honom, denna gradvisa nedbrytning som sker, likt det mesta av allt växande och levande på jorden.

Verket Mosaikpelare visades ursprungligen på utställningen Places in Gothenburg på Harry Hjörnes plats 1998. Därefter var verket placerat vid Rosenlundskanalen. Det flyttades till Angered 2017 i samband med att arbetet för Västlänken påbörjades. Precis i närheten av verket finns också Alexander Calders verk De tre vingarna, som skymtas i bakgrunden på en av bilderna.

Konstnären David Nash föddes 1945 och är verksam i norra Wales. Han har gjort sig känd för sina skulpturer i trä, skapade med motorsåg och fräs, och sina ”växande verk” av levande växter som han beskär och formar till bland annat stegar och kupolformer. Han arbetar oftast med trämaterial från platsen.

Verket Mosaikpelare är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.