© Åke Pallarp/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
Inne på Handelshögskolans gård vid Vasagatan i Göteborg är denna lustfyllt gestaltade skulptur placerad.
Tack vare de olika ytornas utseende och de starka färgerna framstår Pallarps konstverk som en ganska okonventionell stenskulptur.
På den ljusa ytan syns vad som skulle kunna vara ett par orangefärgade vattenvarelser tillsammans med fjäderlätta tunna skrivtecken framristade i relief. Högst upp sitter en slags solhatt med markerade solstrålestreck som belyser hela scenen. Baksidan består av en bokstavslek som bildar ordet ”Näcke..” (det avslutande N;et syns på framsidan) i ett skandinaviskt landskap med älv och granar.
Åke Pallarp (1933-2013) utförde detta konstverk på uppdrag av Statens Konstråd 1992. Skulpturen är utförd i röd granit och pålagd *sgraffitomålning.
* Sgraffito eller sgraffitomålning (från italienska ordet ”sgraffiare”, som betyder ”rista”) är en teknik att mönstra en putsad väggyta eller keramik genom att i det övre av två olikfärgade skikt rista in en dekor eller ett mönster, medan materialet fortfarande är mjukt. På så vis framträder mönstret med det undre skiktets färgsättning (källa Wikipedia).
Mer om Åke Pallarp (Konstnärslexikonett Amanda)
© Britt Ignell/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
Inne på gården till Samhällsvetenskapliga fakulteten på Sprängkullsgatan står Britt Ignells skulptur ”Torn”, sida vid sida med Claes Hakes bastanta granitskulptur ”Kunskapens källa”.
Ignells skulpturala sexkantiga konstruktion består av gråsvarta delar av gjutjärn som pusslats samman till en stram abstrakt form. Så här berättar hon själv om sitt konstnärskap:
”Det som finns innanför och bortom har alltid intresserat mig mest. Just därför har jag så svårt att förklara vad det är jag försöker göra när jag arbetar med mina skulpturer och teckningar. Jag föreställer mig att jag försöker greppa det som rör sig inne i mina sinnen och knöla ner det i material.
Ibland kan det vara svårt att rättfärdiggöra det arbetet inför mig själv, särskilt i tider som kräver politiska och sociala ställningstaganden. I tider som vill ha konst som formulerar problemställningar eller spektakulära provokationer.
Varje konstnär, varje människa, måste vara trogen de krafter som för livet framåt. Det går inte att välja vem man är, vad som tränger sig på när energin ges utlopp. Det som går att göra är att skapa möjligheter för det som vill bli formulerat.
I bästa fall, det är vad jag hoppas på, kan jag på ett nästan magiskt sätt ladda ner någonting i mina arbeten som påverkar en betraktare. Fysiskt och sinnligt. Så att betraktaren kan få en bekräftelse på de egna inre skeendena.”
Inne på gården finns också en skulpturen Kunskapens källa av Claes Hake. Båda verken tillkom i samband med att universitetets nya byggnad stod klar 1990. Tack vare sina väsensskilda uttryck berikar de två skulpturerna inne på den lite trånga gården varandra.
Bohuslänskonstnär
Skulptören och tecknaren Britt Ignell föddes 1957 i Göteborg och bor och arbetar i Bottna i Bohuslän. Hon utbildade sig på KV konstskola, Hovedskous målarskola och Valands konsthögskola. 1984 hade hon sin första separatutställning på Galleri Rotor. Britt Ignell är representerad vid Göteborgs konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg har hon även gjort konstverken Stillhet på Guldheden, och Väntan vid Lantmilsgatan.
Torn är bekostat av Statens konstråd och förvaltas av Akademiska Hus Väst.
© Torsten Renqvist/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
I ett bostadsområde i Biskopsgården står en dansande flicka, med ena foten bakom den andra och armarna i luften.
Skulpturen av Torsten Renqvist kom på plats 1993. Enligt konstnären är den inspirerad av ett foto från 1940-talet, av den amerikanska gatufotografen Helen Levitt. En ung vit flicka och en lika ung svart pojke är fångade i ett försök att dansa flamenco på en gata i Harlem, New York.
Skulpturen har många av Thorsten Renqvists karaktäristiska kännetecken. Den är först gjord i trä och sedan gjuten i brons, vilket ger skulpturen ett speciellt uttryck. Motivet verkar också vara fångat mitt i en rörelse.
Skulpturen är inköpt och ägs av Bostads AB Poseidon, Göteborg. Ytterligare ett exemplar av Dansande flicka finns på Kulturdepartementet i Stockholm.
Egensinnig konst
Skulptören, bildkonstnären, författaren och konstpedagogen Torsten Renqvist levde mellan 1924 och 2007. Han var en av 1900-talets ledande svenska konstnärer. Samtidigt har hans verk sedan debuten ofta uppfattats som egensinniga. Under sin karriär har han gjort flera tvära kast. Från geologistudier till expressivt måleri av vardagsnära ting, till originellt landskapsmåleri och därefter fokus på skulptur.
Inspirerad av polsk folkkonst, medeltida bildhuggeri, antikens Kreta och Egypten, tidningsfoton och barnteckningar skapade han allt från gestaltningar av mytiska och moraliska situationer till lekfulla djurskulpturer för barn. Många av skulpturerna göts sedan i brons.
Torsten Renqvist finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum, Nationalmuseum, Moderna museet i Stockholm, Kalmar konstmuseum, Malmö museum och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.
© Rolf Denman/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
Rolf Denmans skulptur invigdes 17 maj 1967 och tillkom i samband med att HSB byggde bostadsområdet.
Skulpturen i den modernistiskt abstrakta skolan hade ursprungligen även en fontänfunktion då vatten rann genom skulpturen och ner i en mindre vattenspegel. Titeln ”Statisk flykt” beskriver bra både det stillastående och det rörliga i verket. De tre benen står stadigt förankrade i marken medan den mer organiska överdelen beskriver rörelse och riktning. Tankarna kan gå till en okänd varelse från en annan planet som plötsligt landat, hälften maskin och hälften levande varelse.
Rolf Denman (1923-2012) utbildade sig på dåvarande Slöjdföreningens skola 1948-50 och därefter på Valands Konstskola 1951-56. Han har gjort ett 50-tal offentliga verk runt om i Sverige.
Ett försök att stjäla skulpturen gjordes natten mellan den 18-19 juni 2017 och delar av verket förstördes. Det är osäkert om verket går att återställa.
© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
På Samhällsvetenskapliga fakultetens innergård i Haga står Claes Hakes granitskulptur ”Kunskapens källa”, precis bredvid Britt Ignells ”Torn”.
Skulpturen är ett stående granitblock med ett hål i mitten, och genom hålet löper en fallande båge i röd granit. Längs med granitblockets nederkant finns små utstansade hål.
Bredvid granitskulpturen står Britt Ignells skulptur Torn , som kan skymtas i bakgrunden på en av bilderna. Båda verken tillkom i samband med att universitetets nya byggnad stod klar 1990 och bekostades av Statens Konstråd. Tack vare sina väsensskilda uttryck berikar de båda skulpturerna inne på den lite trånga gården varandra.
Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Flera av hans skulpturer är huggna i stora stenblock.
Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Minnesmonument över Backabrandens offer, Näcken spelar upp och Solringen.
© Ivar Lindekrantz, "Havre och betong". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
På en gräsmatta vid Dr Allards gata på väg upp mot Guldhedens vattentorn tittar en mjukt skulpterad trähäst upp från sitt bete.
Den två meter höga skulpturen av rödbrun, limmad teak kom på plats 1956 efter en tävling. ”Hästen”, som den ofta helt enkelt kallas, är resultatet av många arbetstimmar i Ivar Lindekrantz bildhuggarverkstad.
För att skapa den speciella formen tog han hjälp av sin bror Erik och den så kallade kravelltekniken. Det är en byggprincip som används inom båtbyggeri och ger en slät yta både på in- och utsidan. Eftersom skulpturen är ihålig som en tunna kunde bröderna arbeta från två håll samtidigt. 15 liter linolja skulle göra hästen tålig mot väder och vind.
Polisryttare stod modell
Vid sidan av den slingrande backen i Södra Guldheden står hästen med bakbenen spjärnande mot markens lutning. Den naturliga positionen fick konstnären hjälp med av en förbipasserande polisryttare vid Doktor Westrings gata. Häst och ryttare fick agera modell för hur skulpturen skulle placeras, vilket också avgjorde platsvalet.
Trots att skulpturen är gjord i trä och har stått ute i över sex decennier har den åldrats med behag. För några år sedan gjordes en ny ytbehandling och skulpturen fick därför under en period en något ljusare färg innan oljan mörknat. Skulpturen har idag återfått sin brunsvarta nyans.
Bildhuggaren Ivar Lindekrantz levde mellan 1902 och 1981. Han utbildade sig på Slöjdföreningens skola i Göteborg och har gjort större träskulpturer främst för kyrkor på många platser i Sverige, bland annat i Valbo, Sundsvall, Fristad och Trollhättan. Lindekrantz finns representerad på Moderna museet, Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Kalmar konstmuseum och Arkivet i Lund. Havre och betong har visats på flera utställningar, bland annat på Götaplatsen och i Finland.
Hästjobbet fångat på bild
Bland fotografierna på Havre och betong finns även en målning av konstnären Waldemar Marberg (1924-1993) som skildrade bröderna Lindekrantz i ateljén när de arbetade med träskulpturen. Även ett arkivfoto från Bostadsbolagets arkiv finns med, som visar bröderna arbeta i sin faktiska ateljé 1955 – i verkligheten något trängre än den romantiserade skildringen i målningen.
© Lars Kleen, "Krigsseglarnas minnesmärke", 1997. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
Vid Lilla bommens hamn håller åtta betongpollare två spetsade fartygsskrov i järn. Verket hyllar den insats de svenska sjömännen gjorde under andra världskriget.
”Sverige tackar sitt sjöfolk för dess insats under ofärdsåren 1939 – 1945. Havet är stort, evigt och stort – Harry Martinson”. Så står det på granitplattan vid minnesmärket. Ungefär 2000 svenska sjömän miste livet när de seglade med förnödenheter till de allierade under andra världskriget.
Minnesmärket kom till efter att kommunikationsminister Ines Uusmann träffat en grupp krigsseglare 1996. Hon gav då i löfte att ett minnesmärke skulle resas. Sjöfartsverket, Stiftelsen Sveriges Sjömanshus och Handelsflottans fritidsråd fick i uppdrag att se till att det blev verklighet.
800 sjömän invigde
Uppdraget att utföra verket fick konstnären Lars Kleen. Vid invigningsceremonin 1997 deltog över 800 svenska sjömän som seglat under andra världskriget. När resecentrum vid Stenpiren byggdes flyttades minnesmärket. Efter en tids magasinering fick det sin nuvarande plats 2015. När det återinvigdes deltog över 300 personer.
Konstnären Lars Erik Johan Kleen är född 1941 i Stockholm. Han utbildade sig i måleri på Kongelige Danske Kunstakademi och Konsthögskolan i Kraków i Polen. Han övergick tidigt från måleri till skulptur och har framför allt gjort sig känd för sina byggnadskonstruktioner, ofta skulpturer i en gränszon mellan arkitektur och maskiner. Kleen finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm.
© Rolf Allan, 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
Inne på Chalmers område står denna lilla skulptur föreställande en ung kvinna och en man som att döma av huvudbonaden troligen är chalmerister.
Följande text står att läsa på skylten: Gåva till högskolan 5 nov 1979. Försvunnen hösten 2013. Nygjuten och återinvigd 16 maj 2014. Till alla Chalmerister från Studentkåren och Teknologföreningen CS. Konstnär Rolf Allan.
Läs mer om konstverket.
Genius © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017
Skulpturen ”Genius” är en gåva till Göteborgs Stad. Carl Milles arbetade med ”Genius” 1932-1940. Skulpturen göts i flera exemplar och enligt vissa källor är motivet en hyllning till författaren och konstnären August Strindberg.
Namnet Genius kommer från den romerska mytologin och syftar på att varje man/kvinna (den kvinnliga motsvarigheten benämns ”juno”) har en personlig skyddsande som följer hen genom hela livet. Genien/Junon ansågs av vissa vara en god ande, medan andra ansåg den vara ond.
Vi ser en muskulös bevingad mansgestalt, kanske en ängel, med en lyra i handen i en dramatisk pose. Vill figuren kränga av sig sina vingar och bli fri eller är det uttryck för lidelse och passion?
Ytterligare en version av Genius finns vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Carl Milles
Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.
Carl Milles är rikligt representerad i Göteborg. Vid Götaplatsen finns flera av hans skulpturer, bland annat Danserskor och hans kanske mest kända Poseidon med brunnskar.
