Artwork arkiv - Sida 25 av 41

Dansande flicka

© Torsten Renqvist/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

I ett bostadsområde i Biskopsgården står en dansande flicka, med ena foten bakom den andra och armarna i luften.

Skulpturen av Torsten Renqvist kom på plats 1993. Enligt konstnären är den inspirerad av ett foto från 1940-talet, av den amerikanska gatufotografen Helen Levitt. En ung vit flicka och en lika ung svart pojke är fångade i ett försök att dansa flamenco på en gata i Harlem, New York.

Skulpturen har många av Thorsten Renqvists karaktäristiska kännetecken. Den är först gjord i trä och sedan gjuten i brons, vilket ger skulpturen ett speciellt uttryck. Motivet verkar också vara fångat mitt i en rörelse.

Skulpturen är inköpt och ägs av Bostads AB Poseidon, Göteborg. Ytterligare ett exemplar av Dansande flicka finns på Kulturdepartementet i Stockholm.

Egensinnig konst

Skulptören, bildkonstnären, författaren och konstpedagogen Torsten Renqvist levde mellan 1924 och 2007. Han var en av 1900-talets ledande svenska konstnärer. Samtidigt har hans verk sedan debuten ofta uppfattats som egensinniga. Under sin karriär har han gjort flera tvära kast. Från geologistudier till expressivt måleri av vardagsnära ting, till originellt landskapsmåleri och därefter fokus på skulptur.

Inspirerad av polsk folkkonst, medeltida bildhuggeri, antikens Kreta och Egypten, tidningsfoton och barnteckningar skapade han allt från gestaltningar av mytiska och moraliska situationer till lekfulla djurskulpturer för barn. Många av skulpturerna göts sedan i brons.

Torsten Renqvist finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum, Nationalmuseum, Moderna museet i Stockholm, Kalmar konstmuseum, Malmö museum och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

Statisk Flykt

© Rolf Denman/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Rolf Denmans skulptur invigdes 17 maj 1967 och tillkom i samband med att HSB byggde bostadsområdet.

Skulpturen i den modernistiskt abstrakta skolan hade ursprungligen även en fontänfunktion då vatten rann genom skulpturen och ner i en mindre vattenspegel. Titeln ”Statisk flykt” beskriver bra både det stillastående och det rörliga i verket. De tre benen står stadigt förankrade i marken medan den mer organiska överdelen beskriver rörelse och riktning. Tankarna kan gå till en okänd varelse från en annan planet som plötsligt landat, hälften maskin och hälften levande varelse.

Rolf Denman (1923-2012) utbildade sig på dåvarande Slöjdföreningens skola 1948-50 och därefter på Valands Konstskola 1951-56. Han har gjort ett 50-tal offentliga verk runt om i Sverige.

Ett försök att stjäla skulpturen gjordes natten mellan den 18-19 juni 2017 och delar av verket förstördes. Det är osäkert om verket går att återställa.

Väg & Vatten

"Väg och Vatten" © Lillemor Petersson/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Två monumentala tegelpelare markerar entrén till Samhällsbyggnad på Chalmers tekniska högskola.

Konstverket invigdes den 15 maj 1990. Förutom de två pelarna utformade konstnären även stensättningen, sittbänkarna och cykelskydden bredvid. Verket beställdes av Statens Konstråd.

Konstverket fick en titel

I maj 2017 när denna text skrevs kontaktades konstnären eftersom det inte någonstans fanns en titel på gestaltningen. På en skylt står det ”bränt tegel” och en annan ”tegelskulptur”, men vid detta samtal och efterföljande korrespondens bestämde konstnären att verket skall ha en titel och 27 år efter invigningen namngavs verket till ”Väg & Vatten”.

Man kan lätt få flera olika associationer när man betraktar de närmare 10 meter höga pelarna. Allt från forntida kolonner till brospann eller varför inte bilden av ett påbörjat bygge där den välvda formen antyder fortsättningen. Dessutom kan man tolka de två formerna som bokstaven ”V” gånger två, som i Väg & Vatten.

Konstnären berättar att när hon startade arbetet kom hon i samtal med en lärare på Chalmers som arbetade med vägar och han hjälpte till med att ta fram den svängradie som pelarna beskriver upptill. Om man satte samman de bägge pelarna i toppen så skulle man således få en kurvatur som beskrev en perfekt krökning (dosering) av en väg.

Symboler och tecken

Längs hela tegelytan ser man olika symboler, tecken, bokstäver och små bildberättelser. På en tegelsten syns en relief som berättar om tidig tegeltillverkning, tre personer bär, staplar och bränner tegel i en ugn. På en annan ser vi en eldsprutande drake. Nog kan man fundera över alla de associationer som konstnären fått under den långa tid som arbetet med detta konstverk pågick. I uppdraget ville man från Chalmers ha en gestaltning som markerade entrén till dåvarande Väg och Vatten och det får man säga att Lillemor Peterssons konstnärliga gestaltning fortfarande i högsta grad uppfyller.

De två betongpelare som utgör stommen till skulpturen är pålade 20 meter ner i marken.

Fotot som är sammansatt av två bilder är från installationen av konstverket.

Lillemor Petersson föddes 20 augusti 1934, och är en svensk keramiker och skulptör. Hon utbildade sig till keramiker på dåvarande Konstindustriskolan (HDK) i Göteborg 1951-56 och därefter ett år på Valands konstskola. Många av hennes större konstgestaltningar är utförda i tegel och terrakotta. Verksam som formgivare på Rörstrands porslinsfabrik och professor vid institutionen för Keramik och Glas vid Konstfack i Stockholm 1994-2000. Representerad bland annat på Moderna Museet i Stockholm.

I Göteborg har konstnären även utfört verket Sjösäkerhet på Chalmers tekniska högskola.

Kunskapens källa

© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

På Samhällsvetenskapliga fakultetens innergård i Haga står Claes Hakes granitskulptur ”Kunskapens källa”, precis bredvid Britt Ignells ”Torn”.

Skulpturen är ett stående granitblock med ett hål i mitten, och genom hålet löper en fallande båge i röd granit. Längs med granitblockets nederkant finns små utstansade hål.

Bredvid granitskulpturen står Britt Ignells skulptur Torn , som kan skymtas i bakgrunden på en av bilderna. Båda verken tillkom i samband med att universitetets nya byggnad stod klar 1990 och bekostades av Statens Konstråd. Tack vare sina väsensskilda uttryck berikar de båda skulpturerna inne på den lite trånga gården varandra.

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Flera av hans skulpturer är huggna i stora stenblock.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Minnesmonument över Backabrandens offer, Näcken spelar upp och Solringen.

Havre och betong

På en gräsmatta vid Dr Allards gata på väg upp mot Guldhedens vattentorn tittar en mjukt skulpterad trähäst upp från sitt bete.

Den två meter höga skulpturen av rödbrun, limmad teak kom på plats 1956 efter en tävling. ”Hästen”, som den ofta helt enkelt kallas, är resultatet av många arbetstimmar i Ivar Lindekrantz bildhuggarverkstad.

För att skapa den speciella formen tog han hjälp av sin bror Erik och den så kallade kravelltekniken. Det är en byggprincip som används inom båtbyggeri och ger en slät yta både på in- och utsidan. Eftersom skulpturen är ihålig som en tunna kunde bröderna arbeta från två håll samtidigt. 15 liter linolja skulle göra hästen tålig mot väder och vind.

Polisryttare stod modell

Vid sidan av den slingrande backen i Södra Guldheden står hästen med bakbenen spjärnande mot markens lutning. Den naturliga positionen fick konstnären hjälp med av en förbipasserande polisryttare vid Doktor Westrings gata. Häst och ryttare fick agera modell för hur skulpturen skulle placeras, vilket också avgjorde platsvalet.

Trots att skulpturen är gjord i trä och har stått ute i över sex decennier har den åldrats med behag. För några år sedan gjordes en ny ytbehandling och skulpturen fick därför under en period en något ljusare färg innan oljan mörknat. Skulpturen har idag återfått sin brunsvarta nyans.

Bildhuggaren Ivar Lindekrantz levde mellan 1902 och 1981. Han utbildade sig på Slöjdföreningens skola i Göteborg och har gjort större träskulpturer främst för kyrkor på många platser i Sverige, bland annat i Valbo, Sundsvall, Fristad och Trollhättan. Lindekrantz finns representerad på Moderna museet, Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Kalmar konstmuseum och Arkivet i Lund. Havre och betong har visats på flera utställningar, bland annat på Götaplatsen och i Finland.

Hästjobbet fångat på bild

Bland fotografierna på Havre och betong finns även en målning av konstnären Waldemar Marberg (1924-1993) som skildrade bröderna Lindekrantz i ateljén när de arbetade med träskulpturen. Även ett arkivfoto från Bostadsbolagets arkiv finns med, som visar bröderna arbeta i sin faktiska ateljé 1955 – i verkligheten något trängre än den romantiserade skildringen i målningen.

Krigsseglarnas minnesmärke

Vid Lilla bommens hamn håller åtta betongpollare två spetsade fartygsskrov i järn. Verket hyllar den insats de svenska sjömännen gjorde under andra världskriget.

”Sverige tackar sitt sjöfolk för dess insats under ofärdsåren 1939 – 1945. Havet är stort, evigt och stort – Harry Martinson”. Så står det på granitplattan vid minnesmärket. Ungefär 2000 svenska sjömän miste livet när de seglade med förnödenheter till de allierade under andra världskriget.

Minnesmärket kom till efter att kommunikationsminister Ines Uusmann träffat en grupp krigsseglare 1996. Hon gav då i löfte att ett minnesmärke skulle resas. Sjöfartsverket, Stiftelsen Sveriges Sjömanshus och Handelsflottans fritidsråd fick i uppdrag att se till att det blev verklighet.

800 sjömän invigde

Uppdraget att utföra verket fick konstnären Lars Kleen. Vid invigningsceremonin 1997 deltog över 800 svenska sjömän som seglat under andra världskriget. När resecentrum vid Stenpiren byggdes flyttades minnesmärket. Efter en tids magasinering fick det sin nuvarande plats 2015. När det återinvigdes deltog över 300 personer.

Konstnären Lars Erik Johan Kleen är född 1941 i Stockholm. Han utbildade sig i måleri på Kongelige Danske Kunstakademi och Konsthögskolan i Kraków i Polen. Han övergick tidigt från måleri till skulptur och har framför allt gjort sig känd för sina byggnadskonstruktioner, ofta skulpturer i en gränszon mellan arkitektur och maskiner. Kleen finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm.

Emil och Emilia

© Rolf Allan, 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Inne på Chalmers område står denna lilla skulptur föreställande en ung kvinna och en man som att döma av huvudbonaden troligen är chalmerister.

Följande text står att läsa på skylten: Gåva till högskolan 5 nov 1979. Försvunnen hösten 2013. Nygjuten och återinvigd 16 maj 2014. Till alla Chalmerister från Studentkåren och Teknologföreningen CS. Konstnär Rolf Allan.

Läs mer om konstverket.

Genius

Skulpturen ”Genius” är en gåva till Göteborgs Stad. Carl Milles arbetade med ”Genius” 1932-1940. Skulpturen göts i flera exemplar och enligt vissa källor är motivet en hyllning till författaren och konstnären August Strindberg.

Namnet Genius kommer från den romerska mytologin och syftar på att varje man/kvinna (den kvinnliga motsvarigheten benämns ”juno”) har en personlig skyddsande som följer hen genom hela livet. Genien/Junon ansågs av vissa vara en god ande, medan andra ansåg den vara ond.

Vi ser en muskulös bevingad mansgestalt, kanske en ängel, med en lyra i handen i en dramatisk pose. Vill figuren kränga av sig sina vingar och bli fri eller är det uttryck för lidelse och passion?

Ytterligare en version av Genius finns vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Carl Milles

Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.

Carl Milles är rikligt representerad i Göteborg. Vid Götaplatsen finns flera av hans skulpturer, bland annat Danserskor och hans kanske mest kända Poseidon med brunnskar.

Viktor Rydbergsmonumentet (Den siste athenaren)

Viktor Rydbergs-monumentet© Ninnan Santesson/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Här knäböjer en grekisk hjälte och huvudpersonen i en av Viktor Rydbergs romaner. Skulpturen restes till minne av författaren, vid gatan som också bär hans namn.

Boken Den siste athenaren skildrar kristendomens seger över den antika kulturen. Den gavs ut första gången 1859, efter att ha gått som följetong i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning där Viktor Rydberg då var journalist.

Litterär milstolpe

I berättelsen om hjälten Krysantheus, som lever i Aten kring år 360 efter vår tideräkning, ville Viktor Rydberg göra upp med bakåtsträvande tendenser i Svenska kyrkan. Boken blev också en milstolpe i den svenska romankonstens utveckling. I och med den började romaner och följetonger att betraktas som finlitteratur.

Viktor Rydberg levde mellan 1828 och 1895. Han var förutom författare även journalist, religionsfilosof, kulturhistoriker, språkvårdare och medlem i Svenska Akademien. Bland hans mest kända verk finns dikten Tomten och romanen Singoalla. Han skrev också texten till den kända julpsalmen Gläns över sjö och strand.

Politiskt engagerad konstnär

Viktor Rydbergsmonumentet skapades av tecknaren och skulptören Ninnan Santesson och restes på valborgsmässoaftonen 1930. I invigningen deltog bland annat studenter från Göteborg och gäster från den danska vänorten Århus. Hedersgäst var konstnären själv.

På framsidan av den höga sandstenssockeln finns en medaljong med porträtt av Viktor Rydberg och inskriptionen: ”Åt minnet av Viktor Rydberg”.

Ninnan Santesson levde mellan 1891 och 1969 och föddes på det dåvarande säteriet Tjolöholm i Kungsbacka. Hon studerade på Konstakademin i Stockholm och därefter i Paris. Där träffade hon Siri Derkert som blev hennes vän för livet. Santesson har gjort flera offentliga konstverk i Göteborg. Förutom Viktor Rydbergsmonumentet har hon även utfört reliefen Erik Dahlberg nära Aschebergsgatan. I övrigt skulpterade hon framför allt personporträtt, men ställde sällan ut dem.

Till ett av hennes huvudarbeten räknas altartavlan i Masthuggskyrkan. Santessons konst är representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Moderna museet, Malmö museum, Borås konstmuseum, Statens porträttsamling på Gripsholm och Hallands konstmuseum i Halmstad.

Under andra världskriget engagerade sig Santesson mer och mer politiskt. Hon tog emot tyska och norska flyktingar i sitt hem. Hennes insamlingsengagemang för Norge, dit hon åkt som kurir 1941, gav henne ett två månaders villkorligt straff. Hon var senare aktiv i Svenska kvinnors vänsterförbund och i kampen mot atomvapen.

Vindarna

Området Pilegården där detta verk är placerat byggdes 1968.

När området var nytt beställdes och placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Man kan lätt associera till ett stort segelfartyg med alla segel fyllda av vinden. I de olika formernas yta syns mönster som kanske beskriver vindens skiftande riktningar och spår.

Läs mer om konstnären (Wikipedia)