Gläntan

Gläntan © Conny Karlsson Lundgren, 2023. Foto: Lo Birgersson.

”Gläntan” av konstnären Conny Karlsson Lundgren är Göteborgs hbtqi+monument och består av flera delar som gör nedslag i olika tider och platser. Monumentet är baserat på en mängd röster, erfarenheter och berättelser från Göteborgs hbtqi+historia.

Hör och se konstnären Conny Karlsson Lundgren berätta om verket:


Gläntan
tar plats på Esperantoplatsen bredvid de äldre tegelbyggnaderna nära kanalen, och bildar både en mötesplats och scen.

En del av konstverket består av tre rosa lager, som är placerade ovanpå varandra. Varje lager representerar ett verkligt rum som är hämtat ur Göteborgs hbtqi+historia. Inget av rummen finns kvar idag, men är alla avbildade enligt sina ursprungliga planritningar i skala 1:1 och i samma riktning som de en gång stod.

Dansgolvet

Den rosa markstenen visar planlösningen av dansgolvet på nattklubben Touch, som låg på Esperantoplatsen på bottenplan i RFSL:s lokaler. RFSL flyttade in i tegelbyggnaden 1986 och huserade där i 13 år. På nattklubben rörde sig ett myller av besökare och här initierades många sociala kontakter och intima möten genom åren.

Förutom nattklubben Touch fanns här Hellmans kafé, bokhandeln Rosa Rummet och ett bibliotek. Lokalerna vid Esperantoplatsen var centrala i organisationens arbete med att hindra smittspridningen av hiv och aids.

Efter att klubben lades ner har lokalerna använts av andra kommersiella verksamheter.

Köket

Det mellersta lagret visar planlösningen av köket i det feministiska kollektivet ”Högst upp” på Erik Dahlbergsgatan 20. Kollektivet huserade i lägenheten på fjärde våningen från 1970-talet fram till 2017, men enligt vissa uppgifter fanns här ett kollektiv redan på 1950-talet.

”Högst upp” var en öppen plats där framför allt kvinnor, lesbiska, queerfeminister och transpersoner rörde sig över tid.

På en av toaletterna fanns kollektivets gemensamma anteckningsböcker, som blev ett arkiv över de många funderingar och tankar som rörde sig mellan väggarna. Köket var lägenhetens nav, där fester, diskussioner, politiska möten och andra sammankomster ägde rum.

Efter 2017 omvandlades den stora lägenheten till flera bostadsrätter.

Sovrummet

Det översta lagret visar sovrummet hos ”Josefin”, vars hem på Södra vägen 60 var en av flera hemliga mötesplatser för homosexuella män, innan homosexuella handlingar avkriminaliserades 1944. Gemenskapen hos ”Josefin” kretsade kring att dela erfarenheter, begär och berättelser, lyssna på musik och dansa tillsammans.

Flera av de som vistades hemma hos ”Josefin” hade flytande könsidentiteter och refererade till varandra med kvinnligt kodade namn.

Under 1930-talet skedde en av de sista rättegångsprocesserna mot homosexuella i Göteborg, som var riktad mot kretsen av män som brukade träffas i lägenheten, bland andra ”Josefin” själv.

Huset är sedan länge rivet och ersatt av annan bebyggelse.

Kuddarna

Ovanpå det översta lagret ligger tre kuddar i rosa marmor. Kuddarna är avbildningar av samtida hbtqi+personers huvudkuddar och är en påminnelse om alla de privata liv och intima begär som har exponerats och förvandlats till politik i kampen för lika rättigheter.

Kuddarna samlades in våren 2023 av konstnären Conny Karlsson Lundgren genom en utlysning riktad till Göteborgs hbtqi+gemenskaper, där personer uppmanades att skicka in ett foto på sin huvudkudde tillsammans med ett minne eller en berättelse.

Tre av huvudkuddarna har 3D-skannats efter en natts användning, och därefter skulpterats i rosa marmor.

Rörelsen – linje i mässing

Runt omkring på marken löper en linje i mässing, som symboliserar vägen för marschen för lika rättigheter under den första frigörelsehelgen i Göteborg 1981. I konstverket sluter sig mässingslinjen där den börjar – ett sätt att visa att vägen mot lika rättigheter inte är rak, utan snarare labyrintisk, och att kampen inte tar slut.

Redan 1975 hade Göteborg sin första homodemonstration, som arrangerades av Lesbisk Front och Homosexuella socialister i samband med RFSL:s kongress. Men det var först sommaren 1981 som Göteborg fick sin första frigörelsehelg, där en samling på över 300 hbtqi+personer från de nordiska länderna tillsammans marscherade i kamp för lika rättigheter. Marschen gick från Gustav Adolfs torg via Östra Hamngatan, Avenyn, Berzeliigatan till Burgårdens gymnasiums aula.

Intim glänta

Hela platsen ramas in av en träddunge, som skapar känslan av en intim glänta – en spegling av stadens många parker och mellanrum som har fungerat som alternativa rum för begär.

Men Gläntan är inte tänkt att bara vara ett monument över det förflutna, utan också en plats för att blicka framåt och drömma.

Konstnären Conny Karlsson Lundgren har berättat om konstverket:

Gläntan kan vara en plats som i sin hemliga natur känns som bara din, men fortfarande är en del av det offentliga. Platsen öppnar upp för ett djupt andetag och erbjuder ett tryggt rum. Här kan vi samlas för politiska möten, och för att dejta, vila, samtala, bråka, hångla, minnas, planera, fantisera eller dansa tillsammans under bar himmel. Vårt arbete kanske precis har börjat, men om allt blir sagt och gjort är Gläntan inget mer eller mindre än en fantastisk plats för ett party.”

Öppet arkiv

Hbtqi+monumentet Gläntan är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond, efter att kommunfullmäktige i Göteborg antog en motion från Göteborgs Stads HBTQI-råd 2018 om att skapa ett monument.

Hbtqi+ står för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queerpersoner och intersexuella. Pluset betyder att fler identiteter kan räknas in i begreppet.

hbtqi.goteborgkonst.se finns ett öppet arkiv över hur konstprojektet gick till och vilka som var involverade.

Konstnären Conny Karlsson Lundgren föddes 1974 i Västervik och är baserad i Stockholm. Han är utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg. I sin konst arbetar han med film, performance och arkivmaterial, och utforskar gränser mellan en social, politisk och privat identitet. I produktionen av Gläntan har han haft ett nära samarbete med New Order Arkitektur.

Krokus

© Pål Svensson/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

I Botaniska trädgården står en skulptur i form av en krokus, som också är en dricksvattenfontän.

Att formen på fontänen är just en krokusblomma är ingen slump – det är en växt som Botaniska trädgården är världsledande på.

Skulpturen skäntes till Botaniska år 2014 av Föreningen Botaniskas vänner, för att uppmärksamma föreningens 25-årsjubileum.

Tanken med gåvan var att erbjuda dricksvatten till trädgårdens besökare i en konstnärligt gestaltad dricksvattenfontän, men också att återuppliva dricksvattenfontänen som fenomen. De numera sällsynta fontänerna var tidigare ett vanligt inslag på gator och torg i staden.

Skulpturen är skapad i blå Ekebergsmarmor som har en naturlig motståndskraft mot försurning.

Pål Svensson föddes 1950 i Falkenberg och är uppvuxen i Göteborg. Han har bland annat studerat skulptur på Konstindustriskolans aftonskola (numera HDK-Valand), Hovedskous målarskola och Konsthögskolan Valand. Pål Svensson fick Sten A Olssons kulturstipendium 1999. Han är rikligt representerad med ett flertal offentliga verk i Sverige och internationellt.

Minnesbrunn med Triton

Minnesbrunn med Triton © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

20 år efter att Carl Milles Poseidon invigdes på Götaplatsen fick havsgudens son Triton också sin plats i Göteborg. Triton var enligt grekisk mytologi son till Poseidon och havsgudinnan Amfitrite och var hälften fisk och hälften människa.

Triton, som enligt mytologin styrde över vågorna, ses här avbildad som om han uppburen på en våg sträcker huvud och armar upp mot himlen, medan han blåser i en snäcka och får havet att storma eller stillna. Genom att blåsa i snäckan kunde han också skrämma jättar på flykten.

Triton är utförd i brons, den urn-liknande formen är gjord i svart granit och bassängen är täckt med bitar av alla de marmorsorter som finns i Sverige.

Skulpturen skapades av Milles redan på 1920-talet och visades för första gången i Göteborg på Jubileumsutställningen 1923. Den var då placerad där nuvarande Göteborgs Konserthus ligger.

Carl Milles

Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer i brons eller gips dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.

I Göteborg finns ett flertal verk av Carl Milles, som till exempel Delaweremonumentet, Poseidon med brunnskar och Danserskor.

Skulpturen Minnesbrunn med Triton är beställd och bekostad av Liseberg AB.

Våren

Våren © Gunnar Nilsson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Strax innanför entrén till Trädgårdsföreningen från Kungsportsavenyn möter Våren besökarna i form av en marmorskulptur.

Gunnar Nilssons Våren skapades 1950 och är en typisk skulptur för konstnären. Han gjorde sig känd framförallt genom sina kvinnoskulpturer i brons och marmor, som finns på ett flertal platser runt om i landet.

Några av skulpturerna är namngivna efter modellen. Andra har mer mytologiskt eller symboliskt klingande titlar som exempelvis Vårens huldra, som står i Botaniska Trädgården i Göteborg, och Den lilla baderskan (eller Mimi som den också kallas)

Gunnar Nilsson (1904-1995) bodde som barn utanför Karlskrona. Redan i femårsåldern visade han intresse för att modellera och gjorde bland annat några små djurfigurer i blålera. Han uppmuntrades av sin far som ställde i ordning ett litet rum där han kunde arbeta på sin fritid. Vid fjorton års ålder började han ta kvällskurser i skulptur och måleri i Karlskrona. När Gunnar Nilsson var 20 år flyttade familjen till Finspång där han fick arbete som kontorist.

I Finspång fick han hjälp av sin far att inreda en egen ateljé i ett uthus där han arbetade målmedvetet med sitt skulpterande. Han hade en dröm om att få åka till Paris för vidare studier och med hjälp från välvilliga medmänniskor fick han 1928 äntligen möjlighet att åka dit, där han tog över konstnären Bror Hjorths ateljé. Som ateljégranne hade han den nu världsberömde skulptören Alberto Giacometti, som han kom att utveckla en lång vänskap med.

1962 blev han ledamot i Svenska Konstakademien och från 1965 i Franska Konstakademien.

Vallmo

Vallmo © Eva Lange/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Eva Langes strama och till synes enkla stiliserade vallmoblomma placerades 1992.

Konstnären är relativt rikt representerad i Göteborg med totalt fem skulpturer.

Hennes formspråk är avskalat men med en elegant stramhet och alltid med en stark känsla för materialets uttryck och kvaliteter.

Vallmo är gjord av Ekebergsmarmor som är en svensk ljus marmor som också benämns dolomitmarmor. Den är Närkes landskapssten och bryts i Glanshammar.

Eva Lange föddes 1935 i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Eva Lange har gjort ett stort antal offentliga konstgestaltningar och hon är representerad på bland annat Moderna museet och Göteborgs konstmuseum. 2015 fick hon som första kvinna motta Sergelpriset.

Konstverket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Ägget

Egon Möller-Nielsen, "Ägget". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Egon Möller-Nielsen, "Ägget". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Ägget (eller Påskägget), av den dansk-svenske arkitekten och konstnären Egon Möller-Nielsen, bjuder in både barn och vuxna till lek. 

Skulpturen, som är utförd i målad och infärgad cement med en inblandning av krossad marmor, köptes in 1951. Idén till konstverket fick konstnären av sin då treåriga dotter, som berättade att hon längtade efter något att klättra på, gömma sig i och leka i. Han ville att hans skulpturer skulle användas av barn och har sagt: ”Om barnet har glädje av en sak, då gillas det även av de vuxna, även om det har en för dem tills vidare främmande form”.

Kanske har vi numera lättare att ta till oss hans tidstypiska formspråk, för nog är Ägget en omtyckt skulptur av både barn och vuxna.

Förslag om att flytta skulpturen till en annan mer barn- och lekvänlig plats har kommit fram under åren, men eftersom materialet är skört har man inte ansett det möjligt.

Egon Möller-Nielsen levde mellan 1915-1959 och har utfört flera lekskulpturer runt om i Sverige. Ägget finns förutom i Göteborg även i Tessinparken och Fagerlidsparken i Stockholm.

 

Marmor­intarsia

"Marmorintarsia". © Endre Nemes/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013
"Marmorintarsia". © Endre Nemes/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013

60 marmorsorter från hela världen och 7 500 arbetstimmar tog det att skapa konstverket på Axelhusets karaktäristiska vägg på Axel Dahlströms torg i Högsbo.

Tillsammans med ett 15 våningar högt punkthus och tidstypisk 50-talsbebyggelse ger marmorväggen torget sin speciella karaktär. Axel Dahlströms torg byggdes klart 1955. Samma år avtäcktes konstverket med dåvarande stadssekreterare Thure Höglund som invigningstalare.

Konstnären är ungerskfödde Endre Nemes. Arbetet med att såga och sammanfoga alla delar utfördes av Hermanssons stenhuggeri. Verket nämns som särskilt viktigt ur bevarande- och kulturarvssynpunkt i boken Offentlig konst – ett kulturarv. Den presenterar ett forskningsprojekt initierat av Statens konstråd. Skissen till konstverket finns på Skissernas Museum i Lund.

Flydde flera gånger

Endre Nemes föddes i Ungern och levde mellan 1909 och 1985. Han var av judisk härkomst och fick  flera gånger fly för sitt liv under nazisternas frammarsch i Europa.  I början av 1930-talet blev han antagen till Konstakademien i Prag där han trivdes bra i det intellektuella klimat som då rådde. 1938 flydde han till Finland där han senare blev lärare på Fria målarskolan i Helsingfors. Från Finland fick han fly igen, denna gång till Oslo där han bara kort kunde stanna innan nazisterna även invaderade Norge. På 40-talet kom han till Sverige och blev  senare en dynamisk föreståndare för Valands konstskola i Göteborg.

Som lärare kom han att påverka en hel generation svenska konstnärer med sitt centraleuropeiskt inspirerade bildspråk. Han har gjort sig känd för ett flertal offentliga konstverk och gjorde även scenografi åt bland andra Stora Teatern i Göteborg.

Verket Marmorintarsia är samfinansierat av Familjebostäder Göteborg och Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

 

Susanna (Flicka med snäcka)

"Susanna". © Carl MIlles/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
"Susanna". © Carl MIlles/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Inspirerad av berättelsen ”Susanna i badet” skapade Carl Milles denna skulptur, som genom åren stått på tre olika platser i Göteborg.

Från början var skulpturen i privat ägo och stod vid Viktor Rydbergsgatan 16. Men 1945 inköptes verket av Charles Felix Lindbergs donationsfond och blev då uppställd på Guldhedstorget. 1948 flyttades skulpturen igen, denna gång till Kvilletorget, då man ansåg att behovet av konstnärlig utsmyckning var större där.

Konstnären Carl Milles hämtade sin idé till detta verk ur Susanna i badet, en berättelse i en av apokryfterna till Gamla Testamentet . Berättelsen har bland annat blivit känd i Sverige genom Carl Michael Bellmans sång Joakim uti Babylon, och handlar om Joakims hustru, den sköna och dygdiga Susanna, som överraskas i badet av två gamla män, och när de avvisas av Susanna, lögnaktigt påstår att de ertappat henne med en älskare. Susanna döms till döden för äktenskapsbrott, men räddas till slut ändå.

Carl Milles

Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer i brons eller gips dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.

I Göteborg finns ett flertal verk av Carl Milles, som till exempel Delaweremonumentet, Poseidon med brunnskar och Danserskor.

Verket Susanna (Flicka med snäcka) är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.