Artwork arkiv - Sida 9 av 41

East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg

Manuel Pelmus betraktar en modell över kommande byggen runt centralstationen

Manuel Pelmus på Göteborgs centralstation. Foto: Elin Liljeblad

I en av passagerna inne på Göteborgs Centralstation kan du lyssna på ljudkonstverket East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg av konstnären Manuel Pelmus. Verket är en del i en serie ljudkonstverk som tar avstamp i de platser där Västlänken byggs fram.

I ljudverket East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg kopplar konstnären Manuel Pelmus samman centralstationens roll under 1800-talets emigration till Amerika med vår tids immigration till Sverige.

Såhär berättar konstnären om verket:

”Göteborgs Centralstation från 1856 är Sveriges äldsta tågstation och har fungerat som utgångspunkt för mitt arbete med verket. Stationens historia vittnar om en tydlig koppling mellan svenskarnas stora massutvandring till USA och de flyktingar som anlände till stationen 2015.”

Vem får stanna upp?

Manuel Pelmus är baserad i Oslo och Bukarest och har en bakgrund inom koreografi. Människokroppen och den fysiska platsen har en central roll i hans konstnärskap.

Även i ljudverket återkommer kroppen och dess erfarenheter i rummet. I verket hör vi honom beskriva hur han, när han står och väntar på en vän på en svensk centralstation, blir utfrågad av två poliser: vad gör du här, vem väntar du på?

Som lyssnare bjuds du in till att reflektera över din egen position i relation till de historier som berättas. Vem får lov att stanna upp? Vem måste hålla sig i ständig rörelse?

Konst under byggtiden av Västlänken

Ljudverket är en del av projektet Konst under byggtiden av Västlänken. I projektet producerar Göteborgs Internationella Konstbiennal (Gibca) en serie ljudkonstverk som är kopplade till de platser där Västlänken byggs fram: Haga, Centralstationen och Korsvägen. Projektet är ett samarbete mellan Gibca, Göteborg Konst och Trafikkontoret i Göteborgs Stad.

Manuel Pelmus verk om centralstationen kan upplevas när och var som helst via telefonen, men upplevs bäst på plats på centralstationen med hörlurar. Ljudverket är på engelska.

Kortedalakrokodilen

"Kortedalakrokodilen" © Ingela Ihrman/Bildupphovsrätt 2021. Foto: Hampus Bovbjerg Grip, 2021.

En person har klätt ut sig i en egentillverkad krokodilkostym och sedan lagt sig på mage, på den öppna ytan precis utanför socialkontoret i Kortedala. Varför har personen lagt sig där?

Vid en första anblick ser man en tre och en halv meter lång krokodil i brons ligga på marken. Men tittar man närmare ser man att krokodilens framben är gjorda av tröjärmar och ett par arbetshandskar, med spetsiga klor av tejp. Spår av skrynkligt papper, bitar av kartong, frigolit och tygbitar syns i avgjutningen.

Det visar sig att krokodilen i själva verket är en kostym, med en människa inuti. Varför har hen lagt sig på mage just här?

Konstnären Ingela Ihrman beskriver sitt konstverk såhär:

”En person som känner sig rädd eller utsatt kanske kan placera sig i krokodilen för att ge sig själv en andra tjockare hud och vassa tänder att försvara sig med. Kanske är krokodilen en trojansk häst som någon behöver för att ta sig in i otillgängliga rum? Eller så är den en skojig men kanske lite väl ambitiös och orörlig maskeradkostym?”

Trygg eller otrygg?

Verket tillkom i samband med att torgytan runt Förstamajgatan rustades upp 2021. Torgytan och den intilliggande trappan var tidigare en lite undanskymd plats som kunde upplevas som otrygg. Nu är ytan mer tillgänglig och öppen med fri sikt åt flera håll, men utan någonstans att slå sig ner.

Här kan krokodilen ses som ett ”farligt” djur som kan påminna om platsens historia; det otrygga kanske inte har försvunnit, utan bara flyttat på sig. Ingela Ihrman säger om verket:

”Kanske kan verket peka mot svårigheten att bekämpa otrygghet genom ytliga ingrepp och ’exkluderande design’. Det är inte heller omöjligt att någon i brist på bänkar sätter sig ner på krokodilens rygg – önskvärt eller ej?”

Organiska former

Krokodilen är gjord av brons, ett material som med tiden patineras till en turkos nyans som påminner om ärgad koppar. Den ärggröna färgen återfinns på hustak, fasader och detaljer runt om i Kortedala. Samtidigt står krokodilens organiska form i kontrast till den omkringliggande geometriska arkitekturen.

Konstnären Ingela Ihrman föddes 1985 i Kalmar. Hon är utbildad bland annat på Gerlesborgsskolan i Bohuslän och Konstfack i Stockholm. Hennes konst behandlar ämnen som människans relation till naturen, och har ofta inslag av performance.

Kortedalakrokodilen är finansierad av GöteborgsLokaler genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Genius

Genius © Carl MIlles/Bildupphovsrätt 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Skulpturen ”Genius” skänktes som gåva 1959 till Sahlgrenska sjukhuset. Carl Milles arbetade med ”Genius” 1932-1940. Skulpturen göts i flera exemplar och enligt vissa källor är motivet en hyllning till författaren och konstnären August Strindberg.

Namnet Genius kommer från den romerska mytologin och syftar på att varje man/kvinna (den kvinnliga motsvarigheten benämns ”juno”) har en personlig skyddsande som följer hen genom hela livet. Genien/Junon ansågs av vissa vara en god ande, medan andra ansåg den vara ond.

Vi ser en muskulös bevingad mansgestalt, kanske en ängel, med en lyra i handen i en dramatisk pose. Vill figuren kränga av sig sina vingar och bli fri eller är det uttryck för lidelse och passion?

I samband med en renovering av Sahlgrenska Universitetssjukhuset år 2005 stals skulpturen. Den återfanns några år senare och efter renovering kunde den åter sättas upp 2010. Utöver detta exemplar av Genius finns även en version på Sankt Sigfrids plan i Göteborg.

Verket ägs och förvaltas av Västra Götalandsregionen.

Carl Milles

Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.

Carl Milles är rikligt representerad i Göteborg. Vid Götaplatsen finns flera av hans skulpturer, bland annat Danserskor och hans kanske mest kända Poseidon med brunnskar.

Apollon och Asklepios

Apollon och Askleipos © Stig Blomberg, 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Kanske är detta ett av de mer sedda konstverken i Göteborg, med sin placering högt upp på Sahlgrenska Universitetssjukhusets stora fasad.

Konstverket är gjort i en kubistiskt inspirerad stil med motiv från den grekiska mytologin. De två figurerna föreställer guden Apollon och hans son Asklepios. Apollon, som i konstverket håller i en pilbåge, var enligt mytologin jägare, läkare och musiker.

Hans son Asklepios var läkekonstens gud och ses avbildad med den så kallade Eskulapstaven eller Asklepiosstaven, en stav med en orm ringlande runt sig. Staven har blivit en symbol för den internationella läkekonsten och medicinsk vetenskap.

I verkets komposition finns också ett ankare och tre trianglar. Ankaret är en symbol för hoppet och de tre trianglarna symboliserar sjukvård, forskning och utbildning.

Bakom Apollon sitter en rostfärgad cirkel som står i effektiv kontrast till den ärgade kopparen. Kanske är det solen vi ser? Med sin avvikande färg och form blir cirkeln viktig som sammanhållande element i verkets komposition.

Konstverket har också med tiden anpassat sig färgmässigt till de omgivande byggnaderna med sina lika ärggröna koppartak.

Konstverket donerades till sjukhuset och invigdes 21 april 1959.

Konstnären Stig Blomberg levde 1901-1970 och utbildade sig vid Konsthögskolan i Stockholm. Han har gjort många offentliga konstverk runtom i landet. I Göteborg har han förutom Apollon och Asklepios även utfört Tampande pojkar och Bollspelande flickor vid Slottsskogsvallen.

Pojken, flickan och duvan

Pojken, flickan och duvan © Keld Moseholm/Bildupphovsrätt, 2020 Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Tre gestalter i brons och ett fundament i granit utgör delarna i detta konstverk, skapat av den danske konstnären Keld Moseholm.

Skulpturgruppen är placerad på en lummig innergård i Högsbo och föreställer en duva och två barn, en pojke och en flicka.

Vid en granitpelare står flickan på tå med en penna i handen, för att nå upp att skriva på pappret hon har framför sig. Samtidigt sitter pojken med ryggen mot samma pelare, helt uppslukad av den bok han har i knät. Bredvid pojken står duvan, lugnt betraktande pojken.

Kanske har konstnären velat förmedla betydelsen av skrivande och läsande? Duvan som symbol kan stå för fred, ömsinthet och kärlek, men kan också stå för Den Helige Ande inom kristendomen.

Oavsett vad konstnären haft för tankar när han skapade skulpturen så är den populär bland de boende i området och är en naturlig samlingsplats med bänkar och bord alldeles i närheten.

Konstnären Keld Moseholm föddes 1936 i Danmark och utbildade sig vid Konstakademin i Odense och på Konstakademin i Köpenhamn. Han har utfört offentliga flera konstgestaltningar i framförallt Danmark men också i Sverige och Australien.

Konstverket är beställt och finansierat av Familjebostäder i Göteborg.

Åsa

Åsa © Britta Nehrman. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Vid Sahlgrenskas Gröna stråk står ett finstämt porträtt från 1947, förställande en tonårsflicka i en klassisk kontrapostställning. Möjligen har modellen också fått ge namn åt skulpturen.

Under den här tiden var det populärt att avbilda unga människor, och det finns många exempel i Göteborg på konstverk som förställer unga flickor. I detta och i några andra fall var det kvinnliga skulptörer som låg bakom verken. Kanske skiljer sig deras gestaltningar från sina manliga kollegors tolkningar?

Till skillnad från många verk skapade av manliga skulptörer är den här skulpturen inte en symbol för oskulden eller det upphöjt sköna. Istället är det ett inkännande porträtt av en verklig person, även om vi idag inte vet vem Åsa är.

Bara 20–30 år tillbaka i tiden innan skulpturen kom till var det inte tänkbart att ett porträtt av en vanlig flicka skulle kunna utgöra ett motiv värt att placera i det offentliga rummet. I den bemärkelsen kan verket, som vi nu ser som väldigt traditionellt, en gång i tiden ha uppfattats som ganska radikalt.

Studerade för Carl Milles

Konstnären Britta Nehrman föddes 1901 i Djursholm och avled 1978. Hon studerade för bland annat Carl Milles på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och senare även i Paris för Antoine Bourdelle och Charles Despiau. Hon är representerad på bland annat Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Värmlands museum och Borås konstmuseum.

Skulpturen Åsa köptes in på en utställning på Konsthallen i Göteborg av dåvarande Göteborgs konstnämnd för att placeras på Sahlgrenskas sjukhusområde. Några år efter att Västra Götalandsregionen bildades överläts verket från Göteborgs Stad till regionen.

Växa upp

På en gräsyta framför Rosendalsskolan i östra Göteborg står en silverblänkande knappt två meter hög skulptur. Ett barns överkropp övergår från midjan och ner i en konformad härva av rötter och rottrådar.

Konstverket föreställer en ung, växande människa förankrad i ett stort rotsystem, som kanske kan symbolisera mänskligheten eller de egna tidigare släktleden. Är det rötterna som får barnet att växa?

Samtidigt ser barnet ut att sitta fast, rottrådarna går ner i marken och förankrar det på sin plats. Är det istället tillhörighetens pris konstnären vill gestalta?

Kanske är det spänningen och förhållandet däremellan som konstgestaltningen berör. Tolkningen ligger i betraktarens öga.

Konstnären Helena Mutanen är född 1965 och är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm. Hon har utfört ett flertal offentliga konstgestaltningar runtom i Sverige. I Göteborg finns, förutom Växa upp, skulpturen Teckning.

Konstverket är beställt och finansierat av Lokalförvaltningen i Göteborg.

Vandrande pinnar

Pinnar på vift eller på väg tillbaka till sitt fack? Fantasin får bestämma i Bo Sällströms väggfasta verk.

Konstgestaltningen sitter på en gavelvägg och består av tre blå, två röda och en gul pinne, som är placerade till vänster om en gjuten rektangel i betong med fyra horisontala “fack”.

Man vill gärna tro att verkets två delar har med varandra att göra. Kanske har de vandrande pinnarna rymt och är på väg bort, eller är de på väg mot fackverken för att lägga sig tillrätta?

Ett snarlikt konstverk av Sällström, Spel, är placerat på en annan fasad i Gårdsten.

Konst i Gårdsten

I bostadsområdet i Gårdsten finns ett drygt tjugotal konstverk som alla beställdes i samband med att husen byggdes under slutet av 1960-talet och i början 70-talet inom det som kallades Miljonprogrammet.

Nio konstnärer, varav flertalet utbildats på konstskolan Valand i Göteborg, delade på uppdraget. Konstverken är skapade i betong, järn, koppar och stålplåt med motiv i en tidstypisk abstrakt modernistisk tradition.

Viktigt tidsdokument

Arbetet finansierades bland annat genom bidrag från Länsstyrelsen, som såg en risk i att konsten annars skulle förstöras och ett viktigt tidsdokument försvinna.

Konstnären Bo Sällström levde 1932-1999 och föddes i Göteborg. Han var verksam som målare, grafiker och skulptör. Han utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, 1950-54 och vid Valands konstskola i Göteborg, 1955–60, där han hade Endre Nemes och Torsten Renqvist som lärare.

Som konstnär är han representerad på Moderna museet. Sällström har även utfört konstgestaltningarna Konfekten och Himlaspel i Gårdsten.

Böljande former

Som ett färgstarkt, vågformat utropstecken står Olle Langerts skulptur lysande i vitt och rött på Oxelgården i Gårdsten.

Olle Langerts bildspråk kännetecknas ofta av en lekfull enkelhet och ett fritt och mjukt formspråk. I målningar och grafiska blad skapar han, med till synes enkla medel och med starka färger, sina karaktäristiska bilder.

Så även i skulpturen Böljande former, som lever upp till sin titel. Men här sätter också det hårda materialet sin prägel på utseendet, så att verket trots sin vågiga form ändå kan uppfattas som stramt och precist.

Trots sina relativt många år är Böljande former fortfarande i gott skick och fyller väl sin funktion i miljön.

Konst i Gårdsten

Viktigt tidsdokument

Arbetet finansierades bland annat genom bidrag från Länsstyrelsen, som såg en risk i att konsten annars skulle förstöras och ett viktigt tidsdokument försvinna.

Konstnären Olle Langert levde 1924-2016 och föddes i Göteborg. Han var verksam som grafiker, skulptör, målare och tecknare och utbildade sig på Valands konstskola i Göteborg 1945–47. Han är representerad på bland annat Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Malmö Konstmuseum, Borås Konstmuseum och Statens Konstråd.

Växtkraft

Med åren har Bror Perssons “Växtkraft” nästan helt integrerats med den övriga växtligheten i rabatten där den är placerad.

Det är några udda “växter” som skjuter upp ur jorden. Fast med den patina i form av alger, damm och annat som fastnat i ytan genom åren börjar betongen alltmer att likna något som naturligt växer på platsen. Skulpturen blir på så sätt en självklar del av sin plats.

Skulpturen finns i två versioner i Gårdsten, varav detta exemplar är den tidigaste varianten. Den andra versionen av Växtkraft står vid Aspgården och kom på plats 1972.

Konst i Gårdsten

Viktigt tidsdokument

I början av 2000-talet, efter dryga 30 år, genomfördes en renovering av konsten. Konstnärerna som fortfarande var verksamma anlitades för att se över och i vissa fall måla om sina verk. Nya skyltar med konstnärernas namn och verkets titel sattes upp. Arbetet finansierades bland annat genom bidrag från Länsstyrelsen, som såg en risk i att konsten annars skulle förstöras och ett viktigt tidsdokument försvinna.

Konstnären Bror Person levde 1923 – 1996 och föddes i Ljusnarsbergs socken i Västmanland. Han studerade vid Valands konstskola 1947-51 där han hade Endre Nemes som lärare. Som verksam konstnär arbetade han med grafik, måleri och skulptur. Han finns representerad vid bland annat Moderna museet, Göteborgs konstmuseum och Norrköpings konstmuseum.