Artwork arkiv - Sida 9 av 42

Pomona

Pomona © Håkan Bonds/Bildupphovsrätt, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

Skulpturen som är placerad vid institutionen för biologi och miljövetenskap föreställer trädgårdarnas och frukternas gudinna Pomona från den romerska mytologin. Ett namn som i sin tur hämtats från ordet ”pomum” som betyder ”äpple”.

En vänt leende kvinnogestalt sittande på huk i en lätt framåtlutad position bjuder fram sina frukter till betraktaren. I sin vänstra hand håller hon en klase med druvor och i den högra vilar ett äpple.

Traditionellt har Pomona avbildats med en trädgårdskniv och skötet fullt av frukt. Enligt myten var hon gift med Vertumnus, som förutom att också vara gud över frukterna även var årstidernas gud.

Pomonas form och hållning kan associeras till en galjonsfigur, en tidigare vanligt använd symbolisk prydnad monterad på ett fartygs stäv.

Konstnären Håkan Bonds föddes 1927 på Åland. Han avled 2008. Han är utbildad på Konstfack, 1947-52 och från 1952 på Konstakademien i Stockholm. Han har utfört offentliga verk i Sverige och på Åland.

Konstverket är beställt och finansierat av Statens Konstråd.

Tre gracer

Tre Gracer © Per Agelii/Bildupphovsrätt, Sverige, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist

I Keillers Park på Rambergsvägen placerades 2008 skulpturgruppen ”Tre Gracer” för att uppmärksamma parkens 100-årsjubileum.

Vid en första anblick går tankarna kanske till stiliserade förhistoriska djur eller liknande. Det går i kontrast till titeln, som traditionellt förknippas med gracerna från den grekiska mytologin, med associationer till skönhet, charm och glädje. Enligt myten närvarade gracerna, som var döttrar till Zeus, vid gudarnas banketter för att där underhålla och förnöja gästerna.

Gracerna har också genom åren inspirerat och avbildats av flera konstnärer, bland annat kan nämnas marmorskulpturen De tre gracerna av Antonio Canova och i målningar av Rubens, Rafael och Sandro Botticelli.

Kanske är det bara en göteborgare som kan associera dessa tre grovhuggna figurer till denna titel?

När man läser konstnärens tankar kring verket faller titeln ändå på plats. Så här skriver konstnären Per Agelii:

”Vägen genom parken är bilden av en älv som rinner genom en stad. Längs kajerna i stadens hamn skapar kranarna en allé längs vattenvägen. Bogserbåtar drar omkring och det färjas folk kors och tvärs över älven. Här lastas och lossas bananbåtar, här byggs och repareras fartyg. Hamnen sjuder av liv. Längst in i hamnen står tre varvskranar och minns…”

Konstnären Per Agelii är född 1965 och bosatt och verksam i Göteborg. Han är utbildad på Hovedskous målarskola i skulptur. Han har utfört ett stort antal offentliga verk främst i västra Sverige. 2012 erhöll han Sten A Olssons kulturstipendium.

Verket ägs och är finansierat av Keillers parks stiftelse.

Dotty

"Dotty", © Johan Paalzow/Bildupphovsrätt 2021. Foto: Johan Paalzow.

Vid Adventsvägen i Kortedala syns en tre och en halv meter hög ängschampinjon med en målarpalett som hatt.

Svampens fot är gjord av brons medan hatten är gjord av plast. Runt skulpturen finns sittplatser, som gör konstverket till en naturlig träffpunkt eller samlingsplats.

Konstnären Johan Paalzow arbetar ofta med naturens former i sin konst, men med en lekfull twist. Så även i Dotty. Så här berättar konstnären om skulpturen:

”Jag tänker mig skulpturen som en väg in i det mer fantasifulla och mindre sannolika, som om Alice i underlandet hade en portal just där.”

Johan Paalzow föddes 1961 i Stockholm och är utbildad vid Konstfack. Han arbetar främst med skulptur och har gjort flera offentliga konstgestaltningar runtom i Sverige.

Verket Dotty är finansierat av Bostads AB Poseidon genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg

Manuel Pelmus betraktar en modell över kommande byggen runt centralstationen

Manuel Pelmus på Göteborgs centralstation. Foto: Elin Liljeblad

I en av passagerna inne på Göteborgs Centralstation kan du lyssna på ljudkonstverket East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg av konstnären Manuel Pelmus. Verket är en del i en serie ljudkonstverk som tar avstamp i de platser där Västlänken byggs fram.

I ljudverket East Link. Joy and Sorrow in Gothenburg kopplar konstnären Manuel Pelmus samman centralstationens roll under 1800-talets emigration till Amerika med vår tids immigration till Sverige.

Såhär berättar konstnären om verket:

”Göteborgs Centralstation från 1856 är Sveriges äldsta tågstation och har fungerat som utgångspunkt för mitt arbete med verket. Stationens historia vittnar om en tydlig koppling mellan svenskarnas stora massutvandring till USA och de flyktingar som anlände till stationen 2015.”

Vem får stanna upp?

Manuel Pelmus är baserad i Oslo och Bukarest och har en bakgrund inom koreografi. Människokroppen och den fysiska platsen har en central roll i hans konstnärskap.

Även i ljudverket återkommer kroppen och dess erfarenheter i rummet. I verket hör vi honom beskriva hur han, när han står och väntar på en vän på en svensk centralstation, blir utfrågad av två poliser: vad gör du här, vem väntar du på?

Som lyssnare bjuds du in till att reflektera över din egen position i relation till de historier som berättas. Vem får lov att stanna upp? Vem måste hålla sig i ständig rörelse?

Konst under byggtiden av Västlänken

Ljudverket är en del av projektet Konst under byggtiden av Västlänken. I projektet producerar Göteborgs Internationella Konstbiennal (Gibca) en serie ljudkonstverk som är kopplade till de platser där Västlänken byggs fram: Haga, Centralstationen och Korsvägen. Projektet är ett samarbete mellan Gibca, Göteborg Konst och Trafikkontoret i Göteborgs Stad.

Manuel Pelmus verk om centralstationen kan upplevas när och var som helst via telefonen, men upplevs bäst på plats på centralstationen med hörlurar. Ljudverket är på engelska.

Kortedalakrokodilen

"Kortedalakrokodilen" © Ingela Ihrman/Bildupphovsrätt 2021. Foto: Hampus Bovbjerg Grip, 2021.

En person har klätt ut sig i en egentillverkad krokodilkostym och sedan lagt sig på mage, på den öppna ytan precis utanför socialkontoret i Kortedala. Varför har personen lagt sig där?

Vid en första anblick ser man en tre och en halv meter lång krokodil i brons ligga på marken. Men tittar man närmare ser man att krokodilens framben är gjorda av tröjärmar och ett par arbetshandskar, med spetsiga klor av tejp. Spår av skrynkligt papper, bitar av kartong, frigolit och tygbitar syns i avgjutningen.

Det visar sig att krokodilen i själva verket är en kostym, med en människa inuti. Varför har hen lagt sig på mage just här?

Konstnären Ingela Ihrman beskriver sitt konstverk såhär:

”En person som känner sig rädd eller utsatt kanske kan placera sig i krokodilen för att ge sig själv en andra tjockare hud och vassa tänder att försvara sig med. Kanske är krokodilen en trojansk häst som någon behöver för att ta sig in i otillgängliga rum? Eller så är den en skojig men kanske lite väl ambitiös och orörlig maskeradkostym?”

Trygg eller otrygg?

Verket tillkom i samband med att torgytan runt Förstamajgatan rustades upp 2021. Torgytan och den intilliggande trappan var tidigare en lite undanskymd plats som kunde upplevas som otrygg. Nu är ytan mer tillgänglig och öppen med fri sikt åt flera håll, men utan någonstans att slå sig ner.

Här kan krokodilen ses som ett ”farligt” djur som kan påminna om platsens historia; det otrygga kanske inte har försvunnit, utan bara flyttat på sig. Ingela Ihrman säger om verket:

”Kanske kan verket peka mot svårigheten att bekämpa otrygghet genom ytliga ingrepp och ’exkluderande design’. Det är inte heller omöjligt att någon i brist på bänkar sätter sig ner på krokodilens rygg – önskvärt eller ej?”

Organiska former

Krokodilen är gjord av brons, ett material som med tiden patineras till en turkos nyans som påminner om ärgad koppar. Den ärggröna färgen återfinns på hustak, fasader och detaljer runt om i Kortedala. Samtidigt står krokodilens organiska form i kontrast till den omkringliggande geometriska arkitekturen.

Konstnären Ingela Ihrman föddes 1985 i Kalmar. Hon är utbildad bland annat på Gerlesborgsskolan i Bohuslän och Konstfack i Stockholm. Hennes konst behandlar ämnen som människans relation till naturen, och har ofta inslag av performance.

Kortedalakrokodilen är finansierad av GöteborgsLokaler genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Genius

Genius © Carl MIlles/Bildupphovsrätt 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Skulpturen ”Genius” skänktes som gåva 1959 till Sahlgrenska sjukhuset. Carl Milles arbetade med ”Genius” 1932-1940. Skulpturen göts i flera exemplar och enligt vissa källor är motivet en hyllning till författaren och konstnären August Strindberg.

Namnet Genius kommer från den romerska mytologin och syftar på att varje man/kvinna (den kvinnliga motsvarigheten benämns ”juno”) har en personlig skyddsande som följer hen genom hela livet. Genien/Junon ansågs av vissa vara en god ande, medan andra ansåg den vara ond.

Vi ser en muskulös bevingad mansgestalt, kanske en ängel, med en lyra i handen i en dramatisk pose. Vill figuren kränga av sig sina vingar och bli fri eller är det uttryck för lidelse och passion?

I samband med en renovering av Sahlgrenska Universitetssjukhuset år 2005 stals skulpturen. Den återfanns några år senare och efter renovering kunde den åter sättas upp 2010. Utöver detta exemplar av Genius finns även en version på Sankt Sigfrids plan i Göteborg.

Verket ägs och förvaltas av Västra Götalandsregionen.

Carl Milles

Skulptören Carl Milles levde mellan 1875 och 1955. Med sina monumentala skulpturer dominerade han svenskt konstliv under 1900-talets första hälft. Han var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och senare lärare på Cranbrook Academy utanför Detroit i USA.

Carl Milles är rikligt representerad i Göteborg. Vid Götaplatsen finns flera av hans skulpturer, bland annat Danserskor och hans kanske mest kända Poseidon med brunnskar.

Apollon och Asklepios

Apollon och Askleipos © Stig Blomberg, 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Kanske är detta ett av de mer sedda konstverken i Göteborg, med sin placering högt upp på Sahlgrenska Universitetssjukhusets stora fasad.

Konstverket är gjort i en kubistiskt inspirerad stil med motiv från den grekiska mytologin. De två figurerna föreställer guden Apollon och hans son Asklepios. Apollon, som i konstverket håller i en pilbåge, var enligt mytologin jägare, läkare och musiker.

Hans son Asklepios var läkekonstens gud och ses avbildad med den så kallade Eskulapstaven eller Asklepiosstaven, en stav med en orm ringlande runt sig. Staven har blivit en symbol för den internationella läkekonsten och medicinsk vetenskap.

I verkets komposition finns också ett ankare och tre trianglar. Ankaret är en symbol för hoppet och de tre trianglarna symboliserar sjukvård, forskning och utbildning.

Bakom Apollon sitter en rostfärgad cirkel som står i effektiv kontrast till den ärgade kopparen. Kanske är det solen vi ser? Med sin avvikande färg och form blir cirkeln viktig som sammanhållande element i verkets komposition.

Konstverket har också med tiden anpassat sig färgmässigt till de omgivande byggnaderna med sina lika ärggröna koppartak.

Konstverket donerades till sjukhuset och invigdes 21 april 1959.

Konstnären Stig Blomberg levde 1901-1970 och utbildade sig vid Konsthögskolan i Stockholm. Han har gjort många offentliga konstverk runtom i landet. I Göteborg har han förutom Apollon och Asklepios även utfört Tampande pojkar och Bollspelande flickor vid Slottsskogsvallen.

Pojken, flickan och duvan

Tre gestalter i brons och ett fundament i granit utgör delarna i detta konstverk, skapat av den danske konstnären Keld Moseholm.

Skulpturgruppen är placerad på en lummig innergård i Högsbo och föreställer en duva och två barn, en pojke och en flicka.

Vid en granitpelare står flickan på tå med en penna i handen, för att nå upp att skriva på pappret hon har framför sig. Samtidigt sitter pojken med ryggen mot samma pelare, helt uppslukad av den bok han har i knät. Bredvid pojken står duvan, lugnt betraktande pojken.

Kanske har konstnären velat förmedla betydelsen av skrivande och läsande? Duvan som symbol kan stå för fred, ömsinthet och kärlek, men kan också stå för Den Helige Ande inom kristendomen.

Oavsett vad konstnären haft för tankar när han skapade skulpturen så är den populär bland de boende i området och är en naturlig samlingsplats med bänkar och bord alldeles i närheten.

Konstnären Keld Moseholm föddes 1936 i Danmark och utbildade sig vid Konstakademin i Odense och på Konstakademin i Köpenhamn. Han har utfört offentliga flera konstgestaltningar i framförallt Danmark men också i Sverige och Australien.

Konstverket är beställt och finansierat av Familjebostäder i Göteborg.

Åsa

Vid Sahlgrenskas Gröna stråk står ett finstämt porträtt från 1947, förställande en tonårsflicka i en klassisk kontrapostställning. Möjligen har modellen också fått ge namn åt skulpturen.

Under den här tiden var det populärt att avbilda unga människor, och det finns många exempel i Göteborg på konstverk som förställer unga flickor. I detta och i några andra fall var det kvinnliga skulptörer som låg bakom verken. Kanske skiljer sig deras gestaltningar från sina manliga kollegors tolkningar?

Till skillnad från många verk skapade av manliga skulptörer är den här skulpturen inte en symbol för oskulden eller det upphöjt sköna. Istället är det ett inkännande porträtt av en verklig person, även om vi idag inte vet vem Åsa är.

Bara 20–30 år tillbaka i tiden innan skulpturen kom till var det inte tänkbart att ett porträtt av en vanlig flicka skulle kunna utgöra ett motiv värt att placera i det offentliga rummet. I den bemärkelsen kan verket, som vi nu ser som väldigt traditionellt, en gång i tiden ha uppfattats som ganska radikalt.

Studerade för Carl Milles

Konstnären Britta Nehrman föddes 1901 i Djursholm och avled 1978. Hon studerade för bland annat Carl Milles på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och senare även i Paris för Antoine Bourdelle och Charles Despiau. Hon är representerad på bland annat Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Värmlands museum och Borås konstmuseum.

Skulpturen Åsa köptes in på en utställning på Konsthallen i Göteborg av dåvarande Göteborgs konstnämnd för att placeras på Sahlgrenskas sjukhusområde. Några år efter att Västra Götalandsregionen bildades överläts verket från Göteborgs Stad till regionen.

Växa upp

På en gräsyta framför Rosendalsskolan i östra Göteborg står en silverblänkande knappt två meter hög skulptur. Ett barns överkropp övergår från midjan och ner i en konformad härva av rötter och rottrådar.

Konstverket föreställer en ung, växande människa förankrad i ett stort rotsystem, som kanske kan symbolisera mänskligheten eller de egna tidigare släktleden. Är det rötterna som får barnet att växa?

Samtidigt ser barnet ut att sitta fast, rottrådarna går ner i marken och förankrar det på sin plats. Är det istället tillhörighetens pris konstnären vill gestalta?

Kanske är det spänningen och förhållandet däremellan som konstgestaltningen berör. Tolkningen ligger i betraktarens öga.

Konstnären Helena Mutanen är född 1965 och är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm. Hon har utfört ett flertal offentliga konstgestaltningar runtom i Sverige. I Göteborg finns, förutom Växa upp, skulpturen Teckning.

Konstverket är beställt och finansierat av Lokalförvaltningen i Göteborg.