Artwork arkiv - Sida 26 av 41

Mattan

Mattan © Ralph Lundquist/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

En matta som påminner om en svunnen tid?

Området Pilegården där verket är placerat byggdes 1968. När området var nytt placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dem har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Mattan av Ralph Lundquist är en påminnelse om den tid när det mer eller mindre var obligatoriskt med en piskställning på varje gård. Numera är det inte en självklar syn i bostadsområdena.

Fotot med den lilla pojken är från 1968 när verket var nytt.

Konstnären Ralph Lundquist är född 1931 i Göteborg. Han är verksam som skulptör, målare och tecknare. Han utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, 1948–51 och vid Valands konstskola i Göteborg 1951–55, där han hade Endre Nemes som lärare.

Han är representerad på Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg finns även Lundquists verk  Gemenskap i Slottsskogen (även känd som Drakslingan), samt Fyrplint och Ringar i Gårdsten.

Bronsåldern

© Yngve Steen/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

1968 var Pilegården färdigbyggt och flera konstverk placerades ut på gårdarna. Ett av dessa är Yngve Stéens ”Bronsåldern”.

På en gräsmatta står en svagt s-formad bronspelare. Ur den övre delen sticker det ut några pinnar eller stänger, som om de har tryckts igenom pelaren. Är det ett verktyg eller redskap av något slag?

Under bronsåldern, som i Skandinavien brukar tidsbestämmas från 1500 år f.Kr. – 500 år f.Kr., blev människan mer bofast, höll husdjur och brukade jorden. Det finns också gott om hällristningar bevarade från denna tid. Kanske ska konstverket bara ses som en fri tolkning av bronsålderns formspråk.

Yngve Stéen, målare och grafiker, föddes 1932 på ön Tjärnö i Bohuslän. Han utbildades vid Hovedskou målarskola (som idag heter Göteborgs Konstskola) 1956 – 1958, samt vid Valands målarskola 1959 – 1964. Han dog 2009 i Göteborg.

Detta verk är placerat i Pilegården i Askim. När området var färdigbyggt, 1968, beställdes och placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder eller tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Abstraktioner

© Jan Steen/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Verket Abstraktioner lever upp till sitt namn. Ur den cirkelformade skulpturen kan man ana olika organiska former, kanske mänskliga, som försöker tränga sig ut.

Pilegården i Askim byggdes 1968 och då placerades flertalet konstnärliga verk i området. Flera verk har med tiden gått sönder eller tagits bort men Abstraktioner är trots sina år på nacken i gott skick.

Skulptören Jan Steen levde 1929–1997 och var utbildad vid Slöjdföreningens skola (numer Högskolan för design och konsthantverk, HDK) och konsthögskolan Valand i Göteborg. Han mottog bland annat Göteborgs stads kulturstipendium 1965 för sina arbeten. Förutom abstrakta kompositioner består hans konst av skulpturgrupper med sittande kvinnor och mödrar med barn.

Jan Steen har även gjort skulpturerna Charles Felix Lindberg, Gunnar Gren 1920–1991 och Utan Titel som återfinns i Göteborg.

Verket Abstraktioner köptes ursprungligen in av fastighetsbolaget Wallenstam, men ägs och förvaltas nu av Stena fastigheter.

Skogskvinnan

Jerd Mellander, "Skogskvinnan", brons. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

”Skogskvinnan” av Jerd Mellander (1934-1992) som finns i två exemplar i området föreställer ett slags kvinnligt sagoväsen.

En kvinnogestalt formad av och ur naturen och skogen.

Området Pilegården där detta verk är placerat byggdes 1968. När området var nytt beställdes och placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Jerd Mellander har även gjort ”Badresorna till Askim”. Läs mer om konstnären (Wikipedia).

Vingarna

Maret Ainsaar Östling, "Vingarna", skulptur, brons. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

”Vingarna” får anses tillhöra ett tidstypiskt modernistiskt formspråk som kan leda tankarna till något som strävar uppåt, framåt.

Området Pilegården där ”Vingarna” är placerad byggdes 1968. Den som byggde området beställde och placerade ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dessa har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar. Bland annat Maret Ainsaar Östlings (1934-2015) konstverk.

Maret Ainsaar Östling föddes i Estland och verkade som konstnär i Sverige. Hon utbildade sig på Hovedskous målarskola och Valands konstskola i Göteborg.

We can be Local, just for one day

Klas Eriksson, "We can be Local, just for one day". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Runt 2800 graffittimålade, återanvända kakelplattor och ett varmt rött sken. Tillsammans för de platsens och arbetarrörelsens historia in i Kvillebäckens nya arkitektur.

Konstverket invigdes i december 2016 och är resultatet av en tävling. Bostadsbolaget ville ge sitt nya flerbostadshus vid Jöns Rundbäcks Plats en konstnärlig gestaltning utifrån enprocentregeln. Den innebär att minst en procent av kostnaderna i alla statliga och kommunala stadsutvecklingsprojekt ska gå till konst. En tävling utlystes och konstnären Klas Erikssons förslag vann.

Verket består av fyra betongpelare som bär upp en utskjutande del av huset. De är klädda med kakelplattor som konstnären själv knackat ned från en nu riven mejeribyggnad i Kallebäck. På plattorna finns fortfarande spår av graffitti och om kvällarna färgas de ovanifrån av ett intensivt rött sken.

Hitta hem

Idén var att ta något från den industri och arbetarrörelse som kännetecknat Göteborg och låta det bära upp den nya arkitekturen. Verkets titel pekar också, genom inspiration från David Bowies låt Heroes, på ett nytt sätt att höra hemma i ett föränderligt samhälle. Så här står det på en skylt på en av pelarna:

”De som bor här kommer förr eller senare drivas bort. Men vi kan alla komma någonstans och spela på hemmaplan, om än bara för en dag. Om man bara vill kan alla höra hemma var som helst, vilken dag som helst.”

Konstnären Klas Eriksson är född 1976 och har studerat på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, måleri och skulptur på Östra Grevie Folkhögskola, video och animation på Malmö Högskola och media och kommunikation på Lunds University. Han är känd för att skapa konst kring samhällsfrågor, samtida fenomen, subkulturer och gränsen mellan högkultur och populärkultur. Han använder sig av allt från foto och video till måleri, performance och skulptur. Klas Erikssons verk har visats på bland annat Katrineholms konsthall, kulturhuset Ängeln och Göteborgs Konsthall.

Näcken spelar upp

© Claes Hake/Bildupphovsrätt 2017. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Näcken spelar upp är en skulpturgrupp placerad på kvarteret Traktörens innergård, mellan Postgatan och Köpmansgatan.

Verket består av fyra gestalter i brons placerade på betongfundament. Den centrala gestalten är Näcken, som sittandes på en klippkant invid ett vattenfall spelar på sin violin. Nedanför står två gestalter, en vuxen och ett barn, som håller varandra i handen. Den vuxne pekar mot den violinspelande Näcken och verkar vara på väg ditåt. Barnet ses snarare streta emot så gott det går inför vad som kanske är både främmande och skrämmande.

Snett bakom dem står en åldrande man som bär på ett fiolfodral. Figuren är baserad på den verkliga personen John Eriksson, eller ”Fiolmannen” som han kallades. Han levde mellan 1896-1991 och var en enslig man som under 1960- och 1970-talet kunde ses vandra runt i Slottsskogen med sin fiollåda, en slags verklighetens Näcken.

Näcken spelar upp är en av de större konstgestaltningarna i staden och som på ett inkännande sätt berättar om livet, åldrande, passion, rädsla och skapandets villkor.

Konstnären Claes Hake är född 1945. Han studerade måleri vid Konsthögskolan Valand och under studierna började han fatta intresse för skulptering. Till en början arbetade han främst med plastobjekt för att sedan övergå till lera, gips, brons och sten. Många av Hakes senare konstverk är ofta storskaliga granitskulpturer vilka finns på många platser i Sverige och i utlandet.

Claes Hake har skapat flera offentliga konstverk i Göteborg, som Arc, Bohuslän, Kunskapens källa, Minnesmonument Backabrandens offer, och Solringen.

Verket Näcken spelar upp skapades när Traktören byggdes, genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

När vänskapsbanden knytes

Vid näckrosdammen ovanför Götaplatsen står en tacksamhetsgåva. Statyn av en kvinna och en man vars hästar möts i en vänskaplig gest skänktes till Göteborg av Åbo, som tack för hjälpen under Finlands krigsår.

Skulpturen gjord av Wäinö Aaltonen avtäcktes 1955 inför några tusen personer. Bland åskådarna fanns en finländsk delegation från Åbo och Göteborgs ledande politiker.

Göteborg knöt under krigsåren vänskapsband med flera städer i de nordiska länderna. Många invånare i Göteborg skänkte mat och kläder till behövande i Åbo. Som tack bestämde sig de ledande i Åbo för att skänka ett konstverk av den i Finland välkände konstnären Wäinö Aaltonen.

Tvilling i Åbo

1952 var en modell av verket färdig. Efter ytterligare några år stod monumentet på plats i Göteborg. På sockeln finns texten: ”När vänskapsbanden knytes – till fadderstaden Göteborg av medborgare i Åbo”. Monumentet göts i två exemplar. Det andra finns vid konserthuset i Åbo.

Skulptören och målaren Wäinö Aaltonen levde mellan 1894 och 1966. Han studerade teckning och målning vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo och ägnade sig sedan åt skulptur. Redan som mycket ung gjorde han en granitskulptur föreställande en pojke, som nu finns på Ateneum i Helsingfors. Senare blev han hedersdoktor i Lund och ledamot av Finlands Akademi. Några av hans mest kända verk är bronsstatyn av Paavo Nurmi och minnesmärket över torpedbåten S2. Aaltonen finns representerad vid Moderna museet och Nationalmuseum i Stockholm.

Jonas Alströmer

På Lilla torget mellan hamnkanalen och Magasinsgatan står mannen som fick svenskarna att börja äta potatis och de svenska vävstolarna att flytta in i fabriker.

Högt upp på den dekorerade granitsockeln står Jonas Alströmer och ser ut över hamnkanalen. De fyra vädurshuvudena på sockeln skulle kunna stå för beslutsamhet och ledarskap. Jonas Alströmer kom att spela en stor betydelse inte bara för potatisen, utan också för textilindustrins utveckling i Sverige.

Jonas Alströmer föddes 1685 i Alingsås och har kallats ”Potatiskungen”. Många tror att han förde potatisen till Sverige, men den fanns redan här, främst som prydnadsväxt. Alströmer upplyste däremot om att potatis var utmärkt föda och kunde ersätta rovorna.

Under sina resor runt om i Europa såg han hur de där börjat väva och spinna tyger i stora fabriker – och bestämde sig för att försöka utveckla liknande verksamhet i Sverige. För att lyckas smugglade han bland annat ut avancerade vävstolar och spinnrockar på skepp från Amsterdam. Han startade Alingsås Manufakturverk som i mitten av 1700-talet sysselsatte mer än 1000 personer.

Från potatiskung till parkeringsvakt

Statyn av honom invigdes i december 1905 inför en stor publik. Konstnären John Börjeson hade året innan även färdigställt ryttarstatyn Karl den IX på Kungsportsplatsen. I och med det utsågs han också till Kommendör av första klass av Vasaorden, en orden som instiftades av Gustav III och belönade väl utförda uppdrag inom bland annat konst.

Med tiden blev det fler och fler bilparkeringar runt statyn och den fick under en period smeknamnet ”Parkeringsvakten”. Platsen har idag nästan helt omvandlats från en torgmiljö till trafikmiljö. Av torget återstår endast den lilla gräsyta där statyn står. Sockeln i röd granit ritades av den svenske arkitekten Torben Grut.

Skulptören John Börjeson levde mellan 1835 och 1910 och företrädde realismens genombrott i svensk skulptur. Han studerade i Rom och Paris och var senare professor på Konstakademin. Hans tre barn Börje, Lena och Gunnar Börjeson var också konstnärer.

Evert Taube

Vid GöteborgsOperan längst ut mot hamnkanalen är skulpturen föreställande Evert Taube placerad.

Den tillkom på initiativ av Taubesällskapet Västanvind och invigdes den 10 augusti, 1996.

Skulpturen är gjord av författaren och konstnären Eino Hanski (1928-2000).

Läs mer om Eino Hanski (Wikipedia).