Mannen och trädet © Britt-Marie Jern/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
En naturalistiskt återgiven mansfigur halvligger naken på en gräsmatta och betraktar en abstrakt figur på en stensockel några meter bort.
Många har säkert sett denna skulptur när de passerat Viloplatsen med spårvagnen ner mot Redbergsplatsen. Britt-Marie Jerns konstverk var det vinnande förslaget i en konstgestaltningstävling och kom på plats 1991.
Titeln Mannen och trädet kanske väcker frågor hos någon. Figuren på sockeln ett par meter upp i luften ser ju ut att vara en abstrakt tolkning av mannen på gräsmattan snarare än ett träd. Är det sig själv han betraktar?
Konstnären menar själv att hon inspirerats av en amerikansk urfolksmyt där träden anses vara minst lika levande som vi människor. Därför kan de ses som varelser som ska behandlas med samma respekt som vi förhoppningsvis bemöter våra medmänniskor med. Denna holistiska livssyn där allt levande hänger ihop i symbios är kanske något som mänskligheten i mångt och mycket tappat bort.
Konstnären Britt-Marie Jern
Konstnären Britt-Marie Jern är född i Åmål 1950. Hon utbildades på Hovedskous målarskola (som senare bytte namn till Göteborgs Konstskola) och på Valands Konsthögskola i Göteborg.
Hon är upphovskvinna till många offentliga utsmyckningar runt om i Sverige, många i Västra Götaland. I Göteborg finns bland annat en byst av Carl-Axel Moberg på Stadsmuseet, porträttet av Dan Andersson på Järntorget och Shirehäst i Biskopsgården.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon, Göteborg.
Sleipner © Fred Leyman/Bildupphovsrätt 2018 Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
”Sleipner” är namnet på Odens högt älskade åttafotade häst, från den nordiska mytologin.
Med sina åtta ben kunde han ta sig fram snabbare än något annat. Han var till och med snabbare än vinden och färdades lika bra på marken, i luften som till havs.
Konstnären Fred Leyman var bland annat hästuppfödare, så kanske låg det nära till hands för honom att ta sig an motivet till denna konstgestaltning som år 2023 har stått på sin plats i 50 år. Inte så ofta som man möter ett konstverk som framstår i så gott skick efter så många år.
Kanske är det också konstnärens hästintresse som gjort att han lyckats få till ett såpass trovärdigt uttryck i en abstraherad skulptur. Man kan känna ”Sleipners” frustande energi och vilja att färdas vidare ut i världen trots att han står fast på marken med sina åtta ben.
”Sleipner” är placerad på Nya Lundenskolans skolgård och är utförd av rör i rostfritt stål i olika dimensioner. Invigdes 1973-06-27.
Konstnären Fred Leyman föddes 1919 och avled 2004. Utbildad på Valands konstskola 1951-54.
Skulpturen ägs och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.
Järnbärare © Sven Lundqvist/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
Utanför Folkets hus alldeles invid Järntorget hyllas Göteborgs arbetare och platsens historia. På 1820-talet var järnbärare den näst vanligaste yrkestiteln i staden.
Ett stenkast från platsen låg Göteborgs järnvåg från slutet av 1700-talet och över ett sekel framåt. Staden var en viktig järnhamn och vid järnvågen vägdes och kvalitetskontrollerades järnet som skeppades ut i världen. De som bar järnet till och från vågen, oftast i en krok över ryggen, kallades järnbärare. 1820 hade de den näst vanligaste yrkestiteln efter titeln arbetskarl. Vid Göteborgs järnvåg arbetade då ett 40-tal järnbärare.
Hyllning till 100-åring
Sven Lundqvists bronsskulptur kom till platsen 1966 i och med Göteborgs Arbetareförenings 100-årsjubileum. På tre av granitsockelns sidor finns mindre skulpturer som visar exempel på hur järnet transporterades; en släde dragen av en häst, en segelskuta och en man med en transportkärra över axeln. I sockeln finns också följande text inmejslad: Så lades grunden till det verk som danats.
Skulptören och tecknaren Sven Lundqvist levde mellan 1918 och 2010. Han studerade på Tekniska skolan och Konstakademin i Stockholm. Efter studierna gjorde han studieresor till Frankrike, Egypten, Grekland och Italien. Han är representerad på bland annat Nationalmuseum, Moderna museet och Östergötlands museum och har gjort ett stort antal offentliga skulpturer i sten och brons.
Sven Lundqvist har också verkat som tidningstecknare och bokillustratör och har deltagit i ett stort antal separat- och samlingsutställningar exempelvis på Liljevalchs i Stockholm, Göteborgs Konsthall, Borås konstmuseum och Värmlands Museum.
Hjalmar Branting © Carl Eldh/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
1926, året efter Hjalmar Brantings död, tillkom Carl Eldhs porträttbyst och placerades på platsen som numera heter Olof Palmes plats.
Hjalmar Branting (1860-1925) var en svensk politiker och tidningsman. Han var partiledare för Socialdemokraterna och blev också 1920 den förste svenska Socialdemokratiske statsministern. 1921 fick Branting, tillsammans med Christian Lange, Nobels fredspris för sitt arbete inom FN.
Branting är här i Carl Eldhs porträtt avbildad med sin karakteristiska mustasch, så som han ofta förekommer på fotografier och i andra avbildningar. Eldh har också gjort Brantingmonumentet på Norra Bantorget i Stockholm, som är ett av hans mest kända verk.
Konstnären Carl Eldh levde 1873-1954. Han föddes i Uppland under fattiga omständigheter som son till en smed. Under 1900-talets första hälft var han en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige och har utfört många offentliga konstverk placerade över hela landet. Han utbildade sig på Tekniska skolan i Stockholm (senare Konstfack). Runt sekelskiftet studerade han i Paris under några år, samtidigt som han försörjde sig som träsnidare.
I Göteborg har konstnären även utfört skulpturen Ungdom, som står inne på Liseberg.
Mitt hjärtas tupp © Margareta Ryndel/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019
Margareta Ryndels skulptur är en lek med hjärtformen och dess likhet med en tupp, och visst ser man som betraktare denna uppenbara koppling.
Konstverket är placerat på en innergård och kan därför bli svår att ta del av om man inte bor i kvarteret.
Skulptören Margareta Ryndel levde mellan 1920 och 1996. Hon var bosatt och verksam i Göteborg och utförde flera offentliga utsmyckningar i Göteborg och andra delar av Västra Götaland. Sin konstutbildning fick hon på Valands konstskola. Senare i livet undervisade hon på KV konstskola och konstskolan Dômen.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.
En generation i Haga © Pieter Hybbinette, 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Pieter Hybbinettes gestaltning av en generation boende i Haga består av åtta figurer/figurgrupper beskrivande en möjlig livscykel i det gamla Göteborg.
Från vänster i kronologisk ordning ser vi ett antal agiterande ungdomar, fulla av energi och vilja att förändra och ta plats. Därefter ser vi ett ungt kärlekspar stående i en port, följt av en grupp om fyra personer i familjebildningens ålder, där en man sträcker sin arm uppåt, kanske en förtvivlans gest över hunger och fattigdom som många av de boende i Haga hade att vänta.
Nästa figur är en arbetande man som bär på ett stycke järn (?) kanske från en tanke på verksamheten som gett Järntorget sitt namn. Där fanns under drygt hundra år på 17- och 1800-talet en järnvåg där allt järn som exporterades skulle vägas och att vara järnbärare var ett vanligt arbete för arbetare från Haga.
Bredvid mannen står en kvinna med en väska i handen, eventuellt symboliserande hennes roll som hemmafru och ansvarig för det som hade med hushållet att göra.
Slutligen har vi tre figurer, där de första är det åldrade paret och sist står en ensam äldre kvinna kvar och generationscykeln fullbordas.
Konstnären Pieter Hybbinette är född 1938. Utbildad på Konstindustriskolan Göteborg, Högskolan Valand, Göteborg och Akademin i Carrara Italien. Han var tidigare professor vid HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk) i Göteborg.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.
Vid entrén till Husargatan 39 i Haga tycks något växa ut ur den putsade väggytan.
Med hjälp av mosaik har skulptören Pål Svensson skapat detta abstrakta verk. Mosaiken är lagd på ett sätt som gör det möjligt att ana en rörelse som både går inåt och utåt.
Pål Svensson är född 1950 i Falkenberg och uppvuxen i Göteborg. Han har bland annat studerat skulptur på Konstindustriskolans aftonskola (numera Högskolan för design och konst, HDK), Hovedskous målarskola (numera Göteborgs konstskola) och Konsthögskolan Valand. Pål Svensson fick Sten A Olssons kulturstipendium 1999.
Han har gjort flera offentliga konstverk runtom i Göteborg, som Regn och Den hemlighetsfulla porten. Han har också gjort fyra skulpturer längs Älvstrandspromenaden: Sagan om ringen, Kub, Tub och Boj.
Verket Livets träd ägs av Bostadsbolaget och är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.
Spiralnebulosa © Walter Bengtsson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
På kvarteret Öster om Hedens innergård står tolv stjärntecken med färgglada ögon omgivna av stjärnor.
På en stensatt rundel, cirka åtta meter i diameter, syns en spiralform i en något ljusare nyans än det omgivande teglet. I spiralformen står 28 stolpar. Varje stolpe pryds antingen av en rund form med en stjärna och en rödfärgad rund glasbit, eller en figur som motsvarar ett av de tolv stjärntecknen i zodiaken.
Figurerna som representerar stjärntecken är gestaltade på ett för konstnären typiskt lustfyllt och humoristiskt sätt. De har fått uttrycksfulla ögon i olika färgställningar, som står i kontrast till den ärgade kopparen runt omkring.
Konstnären Walter Bengtsson levde 1927-1998 och var en svensk skulptör, målare och grafiker. Han var utbildad vid konstskolan Valand och ledamot i Konstakademien. Han har utfört ett sjuttiotal offentliga skulpturer runt om i Sverige, varav många återfinns i Halmstad, som var Bengtssons hemkommun.
Verket Spiralnebulosa beställdes i samband med att kvarteret byggdes i början på 90-talet. Det nybyggda kvarteret döptes av Göteborgshumorn till ”Öster om Heden”, en anspelning på Öster om Eden (East of Eden), en roman av John Steinbeck som också har filmatiserats.
Verket ägs och förvaltas av Bostadsbolaget i Göteborg.
Tre flickor © Britta Nehrman Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturgruppen ”Tre flickor” beställdes av konstnären i samband med att dåvarande Vasa kommunala flickskola byggdes. Numer huserar byggnaden Bernadottegymnasiet.
På trappan vid entrén till skolbyggnaden står skulpturen från 1954 som föreställer tre flickor. Längst fram står den minsta flickan med en skolbok i handen och bakom henne syns två lite äldre flickor, den ena med en boll i sin hand. Flickorna utstrålar en slags frimodighet vilket säkert kommer sig av den tidens uttryck när unga människor gestaltades i konsten. De unga representerade ett hopp inför den ljusnande framtid som väntade och där också flickor skulle ta en självklar plats i samhället.
Det finns tydliga kopplingar till fler skulpturer i samma anda; ”Diskussion” av Nanna Ullman som i många år var placerad bara ett stenkast bort vid Korsvägen och som också föreställer tre lite äldre flickor. Även Stig Blombergs två idrottande ungdomar vid Slottsskogsvallen ”Bollspelande flickor” och ”Tampande pojkar” från 1951 kan härledas till liknande idéer och tidsmässig symbolik.
Konstnären Britta Nehrman föddes 1901 i Djursholm och avled 1978. Hon studerade för bland annat Carl Milles på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och senare även i Paris för Antoine Bourdelle och Charles Despiau. Hon är representerad på bland annat Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum, Värmlands museum och Borås konstmuseum.
Renovering av fastigheten pågick vid fotograferingstillfället.
Verket ägs och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.
"Mut" © Roland Andersson. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Roland Andersons fjorton meter höga och trettio ton tunga skulptur ”Mut” är tydligt inspirerad av den äldre egyptiska kulturen.
1993 vann Roland Anderson den konstgestaltningstävling som utlysts i samband med att fastigheten på Skånegatan skulle byggas. Konstverket kom på plats 1996 och består av två liknande pelare, varav den största är placerad utomhus. Den andra är hälften så hög och står på ett inomhustorg inne i byggnaden.
Titeln Mut anspelar på den gudinna som i den gamla egyptiska mytologin härskade över himlen. Pelarnas utseende påminner om äldre egyptiska tempel.
I toppen av den svarta pelaren syns ett 4,5 meter brett kapitäl – ett pelarhuvud. Där syns en bild av både himlavalvet och en utslagen lotusblomma. Kapitälet består av en glasmosaik i olika blå nyanser, symboliserande himlen, med inslag av guldskimrande ”stjärnor” skapade av bladguld. Dess olika nyanser ger en levande yta.
Rent symboliskt bär pelaren upp himlavalvet, och skapar ett livsrum med ”högt i tak” för människan att kunna tänka stort och fritt.
Konstnären Roland Anderson föddes 1935 i Hunnebostrand och avled 2013. Han var verksam som skulptör och stenhuggare. Han utbildade sig på dåvarande Slöjdföreningens skola i Göteborg, 1961-63 och på Valands konstskola, 1964-68. Anderson har utfört ett antal offentliga konstverk, framförallt i västra Sverige.
Konstverket ägs och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.
