En generation i Haga © Pieter Hybbinette, 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Pieter Hybbinettes gestaltning av en generation boende i Haga består av åtta figurer/figurgrupper beskrivande en möjlig livscykel i det gamla Göteborg.
Från vänster i kronologisk ordning ser vi ett antal agiterande ungdomar, fulla av energi och vilja att förändra och ta plats. Därefter ser vi ett ungt kärlekspar stående i en port, följt av en grupp om fyra personer i familjebildningens ålder, där en man sträcker sin arm uppåt, kanske en förtvivlans gest över hunger och fattigdom som många av de boende i Haga hade att vänta.
Nästa figur är en arbetande man som bär på ett stycke järn (?) kanske från en tanke på verksamheten som gett Järntorget sitt namn. Där fanns under drygt hundra år på 17- och 1800-talet en järnvåg där allt järn som exporterades skulle vägas och att vara järnbärare var ett vanligt arbete för arbetare från Haga.
Bredvid mannen står en kvinna med en väska i handen, eventuellt symboliserande hennes roll som hemmafru och ansvarig för det som hade med hushållet att göra.
Slutligen har vi tre figurer, där de första är det åldrade paret och sist står en ensam äldre kvinna kvar och generationscykeln fullbordas.
Konstnären Pieter Hybbinette är född 1938. Utbildad på Konstindustriskolan Göteborg, Högskolan Valand, Göteborg och Akademin i Carrara Italien. Han var tidigare professor vid HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk) i Göteborg.
Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.
Vid entrén till Husargatan 39 i Haga tycks något växa ut ur den putsade väggytan.
Med hjälp av mosaik har skulptören Pål Svensson skapat detta abstrakta verk. Mosaiken är lagd på ett sätt som gör det möjligt att ana en rörelse som både går inåt och utåt.
Pål Svensson är född 1950 i Falkenberg och uppvuxen i Göteborg. Han har bland annat studerat skulptur på Konstindustriskolans aftonskola (numera Högskolan för design och konst, HDK), Hovedskous målarskola (numera Göteborgs konstskola) och Konsthögskolan Valand. Pål Svensson fick Sten A Olssons kulturstipendium 1999.
Han har gjort flera offentliga konstverk runtom i Göteborg, som Regn och Den hemlighetsfulla porten. Han har också gjort fyra skulpturer längs Älvstrandspromenaden: Sagan om ringen, Kub, Tub och Boj.
Verket Livets träd ägs av Bostadsbolaget och är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.
Spiralnebulosa © Walter Bengtsson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
På kvarteret Öster om Hedens innergård står tolv stjärntecken med färgglada ögon omgivna av stjärnor.
På en stensatt rundel, cirka åtta meter i diameter, syns en spiralform i en något ljusare nyans än det omgivande teglet. I spiralformen står 28 stolpar. Varje stolpe pryds antingen av en rund form med en stjärna och en rödfärgad rund glasbit, eller en figur som motsvarar ett av de tolv stjärntecknen i zodiaken.
Figurerna som representerar stjärntecken är gestaltade på ett för konstnären typiskt lustfyllt och humoristiskt sätt. De har fått uttrycksfulla ögon i olika färgställningar, som står i kontrast till den ärgade kopparen runt omkring.
Konstnären Walter Bengtsson levde 1927-1998 och var en svensk skulptör, målare och grafiker. Han var utbildad vid konstskolan Valand och ledamot i Konstakademien. Han har utfört ett sjuttiotal offentliga skulpturer runt om i Sverige, varav många återfinns i Halmstad, som var Bengtssons hemkommun.
Verket Spiralnebulosa beställdes i samband med att kvarteret byggdes i början på 90-talet. Det nybyggda kvarteret döptes av Göteborgshumorn till ”Öster om Heden”, en anspelning på Öster om Eden (East of Eden), en roman av John Steinbeck som också har filmatiserats.
Verket ägs och förvaltas av Bostadsbolaget i Göteborg.
Tre flickor © Britta Nehrman Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturgruppen ”Tre flickor” beställdes av konstnären i samband med att dåvarande Vasa kommunala flickskola byggdes. Numer huserar byggnaden Bernadottegymnasiet.
På trappan vid entrén till skolbyggnaden står skulpturen från 1954 som föreställer tre flickor. Längst fram står den minsta flickan med en skolbok i handen och bakom henne syns två lite äldre flickor, den ena med en boll i sin hand. Flickorna utstrålar en slags frimodighet vilket säkert kommer sig av den tidens uttryck när unga människor gestaltades i konsten. De unga representerade ett hopp inför den ljusnande framtid som väntade och där också flickor skulle ta en självklar plats i samhället.
Det finns tydliga kopplingar till fler skulpturer i samma anda; ”Diskussion” av Nanna Ullman som i många år var placerad bara ett stenkast bort vid Korsvägen och som också föreställer tre lite äldre flickor. Även Stig Blombergs två idrottande ungdomar vid Slottsskogsvallen ”Bollspelande flickor” och ”Tampande pojkar” från 1951 kan härledas till liknande idéer och tidsmässig symbolik.
Konstnären Britta Nehrman föddes 1901 i Djursholm och avled 1978. Hon studerade för bland annat Carl Milles på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och senare även i Paris för Antoine Bourdelle och Charles Despiau. Hon är representerad på bland annat Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum, Värmlands museum och Borås konstmuseum.
Renovering av fastigheten pågick vid fotograferingstillfället.
Verket ägs och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.
"Mut" © Roland Andersson. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Roland Andersons fjorton meter höga och trettio ton tunga skulptur ”Mut” är tydligt inspirerad av den äldre egyptiska kulturen.
1993 vann Roland Anderson den konstgestaltningstävling som utlysts i samband med att fastigheten på Skånegatan skulle byggas. Konstverket kom på plats 1996 och består av två liknande pelare, varav den största är placerad utomhus. Den andra är hälften så hög och står på ett inomhustorg inne i byggnaden.
Titeln Mut anspelar på den gudinna som i den gamla egyptiska mytologin härskade över himlen. Pelarnas utseende påminner om äldre egyptiska tempel.
I toppen av den svarta pelaren syns ett 4,5 meter brett kapitäl – ett pelarhuvud. Där syns en bild av både himlavalvet och en utslagen lotusblomma. Kapitälet består av en glasmosaik i olika blå nyanser, symboliserande himlen, med inslag av guldskimrande ”stjärnor” skapade av bladguld. Dess olika nyanser ger en levande yta.
Rent symboliskt bär pelaren upp himlavalvet, och skapar ett livsrum med ”högt i tak” för människan att kunna tänka stort och fritt.
Konstnären Roland Anderson föddes 1935 i Hunnebostrand och avled 2013. Han var verksam som skulptör och stenhuggare. Han utbildade sig på dåvarande Slöjdföreningens skola i Göteborg, 1961-63 och på Valands konstskola, 1964-68. Anderson har utfört ett antal offentliga konstverk, framförallt i västra Sverige.
Konstverket ägs och förvaltas av Lokalförvaltningen i Göteborg.
© Roland Andersson, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturen Öppen famn beställdes troligtvis i samband med att fastigheterna där den är placerad invid byggdes.
Möjligen anspelar titeln på skulpturens komposition som med en öppen V-form vänder sig ut och bjuder in betraktaren eller de som skall flytta in i huset.
Man kan tänka på en uppställning av ett stilleben där olika delar och former spelar mot varandra för att uppnå en dynamisk komposition. Släta ytor i graniten spelar mot obehandlade ytor, runda former mot mer kantiga.
Nio år efter att detta verk placerades vann samme konstnär en gestaltningstävling i samband med att Burgårdens utbildningscenter byggdes. Den 14 meter höga skulpturen ”Mut” som 1996 kom på plats vid entrén på andra sidan gatan.
Tyvärr pågick en stor ombyggnation av fastigheten vid fotograferingstillfället så det är ganska rörigt runt konstverket.
© Carina Ari © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Ibland stöter man på fantastiska livsberättelser i arbetet med att dokumentera stadens offentliga konstverk.
Konstnären bakom bysten föreställande den kände artisten och skådespelaren Karl-Gerhard (1891-1964), hette Carina Ari (1897-1970) och det är nog ingen överdrift att säga att hennes liv i sig är en fantastisk historia. Född i Stockholm av en fattig och sjuklig mor, som på grund av deras svåra situation anmälde henne till Kungliga teaterns balettelevskola eftersom hon där kunde få en gratis utbildning och även få intäkter som statist i teaterns föreställningar.
Carina Ari kom senare i livet att bli en firad dansare och koreograf med en internationell karriär. I det senare skedet av sitt liv utbildade hon sig till skulptör i New York och gjorde därefter ett antal fina skulpturala porträtt av bland annat Dag Hammarskjöld som är placerat i New York.
Läs mer om konstnären på Carina Ari-stiftelsernas hemsida.
Bysten som skapades 1963, köptes in för insamlade medel 1968 och placerades framför entrén till Lorensbergsteatern som då inrymde Teaterhistoriska museet. Senare samma år den 14 november skänktes konstverket till Göteborgs Stad.
1995 flyttades Teaterhistoriska museets samlingar till Stadsmuseet men Carina Aris porträtt blev kvar i Lorensbergsparken där den nu står fint tillsammans med Sara Nilssons tredelade konstgestaltning ”Natur och kultur” som också knyter an till platsens teaterhistoria.
Ytterligare ett exemplar av denna byst finns på Vasateatern i Stockholm.
© Ivar Johnsson, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Avslappnat, med armarna längs sidorna och blicken mot Avenyn, bär två jättar upp Stadsteaterns entrétak och välkomnar besökarna in.
1934 stod Göteborgs Stadsteater färdig, ritad av arkitekt Carl Bergsten. Som en del av den både funktionalistiska och klassicistiska fasaden står Ivar Johnssons människopelare. De är inspirerade av en lång historisk tradition.
En kvinnlig pelarfigur kallas karyatid och en manlig atlant. Båda orden kommer från grekiskan. Karyatid betyder ”flicka från staden Karyai”. De mest kända karyatiderna är de som bär upp taket på templet Erechtheion i grekiska Akropolis. Atlant, även kallad Atlas, är en jätte i den grekiska mytologin. Efter att ha förlorat en strid mot gudarna straffades han med att bära upp himlen på sina axlar.
Utan ansträngning
Den romerska kulturens atlantpelare såg ut som om de fick anstränga sig till det yttersta för att bära upp tyngden, medan de grekiska atlanterna utan minsta svårighet höll stora tunga takkonstruktioner. Atlanten och karyatiden på Stadsteatern hör ur det perspektivet till den grekiska traditionen. Pelarparet inspirerade även konstnären Yvonne T. Larsson som 2014 skapade de nya pelarna till Stadsbiblioteket på andra sidan gatan.
Skulptören och formgivaren Ivar Johnsson levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är bland annat konstnären bakom Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Flickan och sjötrollen i Kungsparken, båda i Göteborg. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.
© Gun Gordillo, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Gun Gordillos ”Plante Noir” (svart växt) står sedan 1993 framför entrén till Högskolan för design och konsthantverk.
En stiliserad enkel form som kan föra tankarna till en tulpan. Den översta plana delen av skulpturen är av koppar som med tiden ärgat och antagit samma färg som taken på skolbyggnaden. På undersidan av denna del sitter några färgade neonrör som kastar ett milt sken.
Konstnären Gun Gordillo är född 1945 i Lund. Hon bor och verkar i Köpenhamn.
Konstnärens hemsida.
© Hildur Haggård, "Musslan", © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Skulpturen ”Musslan” skapades 1942 för placering på Rederi AB Transatlantics innergård.
Inte så många känner till eller har sett detta konstverk då det har en liten undanskymd placering bakom en mur. Troligen hade ursprungligen en mer framträdande placering i en mindre damm och eventuellt också med en fontänfunktion. Både damm och fontän finns inte kvar utan stenen varpå kvinnofiguren sitter står nu på en liten gräsplätt på en gård vars yta till största del upptas av parkeringsplatser.
Hildur Haggård (1885-1958) var verksam som bildkonstnär, keramiker och glaskonstnär.
Läs mer om konstnären (Wikipedia)
