Artwork arkiv - Sida 13 av 41

Berättelser från de sju haven – Galjonsfigur

Galjonsfigur © Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Längs promenadstråket vid Sannegårdskajen finns en konstgestaltning i fyra delar som alla på något sätt har med havet och sjöfart att göra. Tillsammans bildar de en slags visuell berättelse. Den tredje delen sett från hamnkanalen kallas ”Galjonsfigur”.

En galjonsfigur eller ett kuttersmycke som denna typ av fartygsdekoration kallas, var oftast en kvinnofigur snidad i trä och fanns på större segel- och örlogsfartyg. Figuren kunde relatera till fartygets namn eller så var den en anonym kvinnogestalt.

Här är kvinnofiguren gestaltad i brons och fastsatt mot en imaginär fartygsför skapad av betong och rött kakel.

Så här berättar konstnären om sina verk:

”Verken består av fyra delar. Varje del är placerad framför varsin entré mot hamnen. Verken är inte illustrationer till existerande berättelser utan snarare illustrationer till berättelser som betraktaren själv får finna ut”.

De andra delarna heter Sälgubbe, Skeppskatt och Sjöhästar.

Jill Lindström är född 1951 och utbildad på Hovedskous målarskola, samt på Konsthögskolan Valand, Göteborg. Hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands. I Göteborg har hon även utfört verket Från klar himmel tillsammans med Peter Kruse och Möte på Stabbetorget.

Berättelser från de sju haven beställdes och bekostades av Riksbyggen, Familjebostäder och HSB.

Berättelser från de sju haven – Skeppskatt

Berättelser från de sju haven - Skeppskatt © Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Längs promenadstråket vid Sannegårdskajen finns en konstgestaltning i fyra delar som alla på något sätt har med havet och sjöfart att göra. Tillsammans bildar de en slags visuell berättelse. Den andra delen sett från hamnkanalen kallas ”Skeppskatt”.

Den kakelklädda formen föreställer stäven på ett fartyg ur vars inre en katt tränger sig fram och står där stadigt med sina framtassar på marken. Katten är gjord i brons, medan stäven är klädd i gult kakel. Kanske handlar skulpturen om en skeppskatts öde?

Så här berättar konstnären om sina verk:

De andra delarna heter Sälgubbe, Galjonsfigur och Sjöhästar.

Berättelser från de sju haven beställdes och bekostades av Riksbyggen, Familjebostäder och HSB.

Berättelser från de sju haven – Sälgubbe

Berättelser från de sju haven © Jill Lindström/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Längs promenadstråket vid Sannegårdskajen finns en konstgestaltning i fyra delar som alla på något sätt har med havet och sjöfart att göra. Tillsammans bildar de en slags visuell berättelse. Den första delen sett från hamnkanalen kallas ”Sälgubbe”.

På en mosaikklädd vågform sitter en sälliknande figur med ett människoliknande ansikte och ett lätt truligt uttryck. Mönstret i den blågröna mosaiken visar ett brusande och virvlande vatten på ena sidan, och två segel på den andra. Kanske längtar sälgubben ut till friheten och havets vilda vågor?

Så här berättar konstnären om sina verk:

De andra delarna heter Skeppskatt, Galjonsfigur och Sjöhästar.

Berättelser från de sju haven beställdes och bekostades av Riksbyggen, Familjebostäder och HSB.

Livshjulet – Möten i ögonhöjd

Konstverket tillkom för att uppmärksamma 60-årsdagen av Räddningsmissionens verksamhet i Göteborg. Invigningen skedde på De hemlösas natt, den 17 oktober 2014.

Skulpturen består av en blankt slipad kvadratisk sockel som verket är placerat på. Ur en grövre huggen form syns ett polerat hjul växa fram.

I samband med en omfattande upprustning av Brunnsparken 2020 flyttades verket från sin ursprungliga placering närmare kanalen och står nu mer tillgängligt i gångstråket mellan Östra Nordstan och Fredsgatan.

Så här berättar konstnären om sitt verk:

”Skulpturens tema, ’Livshjulet’, och kontrasterna i dess form associerar till livets kontraster och ständiga förändring. Skulpturens övre cirkulära form är finslipad och behaglig att beröra, medan dess nedre grovhuggna form har en skrovlig yta. I förhållande till Räddningsmissionens verksamhet, är min tanke att skulpturen berättar om att ingenting är statiskt i tillvaron, livshjulet snurrar. En människa i svårigheter kan förändra sitt liv om hon får stöd, hjälp och uppmuntran.”

Konstnären Ann Carlsson Korneev är född 1961 och är i första hand verksam som skulptör. Hon är utbildad vid bland annat Konstfack och Gerlesborgsskolan, Stockholm samt Högskolan för design och konsthantverk, Göteborg. Hon är representerad i ett flertal kommuner och museer i Sverige och utomlands.

Verket Livshjulet – Möten i ögonhöjd är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Inkommande kraft

Fasaden på den kommunala förvaltningen Kretslopp och vattens huvudkontor vid Alelyckan pryds sedan 2019 av en 30 meter lång konstgestaltning skapad av återvunnen aluminium.

Konstnären Christine Ödlund tog ett helhetsgrepp i sin gestaltning som sprider sig i hela byggnaden, såväl inomhus och utomhus. Verkets delar knyter alla an till kretsloppet och har bland annat hämtat sin inspiration från fotosyntesen, kompostering och sophantering.

Fris av återvunna pantburkar

Den yttre delen som vetter mot Gamlestadsvägen och som allmänheten kan se, består en fris skapad av återvunnen aluminium från gamla pantburkar. Motiven i frisen består bland annat av kraftigt uppförstorade växtplankton, metalliska strukturer hämtade från vattnet i Göta älv och cyanobakterier.

Konstnären, som även är utbildad tonsättare, beskriver hur hon också vävt in musik och ljud i sitt verk genom väggfrisens rytm och rörelse som i ett musikaliskt partitur.

De delar av konstverket som finns inne i byggnaden och som inte är möjliga att se för allmänheten (foto på dessa finns bland bilderna här) består av tre mindre aluminiumfriser, liknande dem på utsidan, två videoverk som visar en nedbrytningsprocess, en större flyttbar oljemålning och sju oljepastellmålningar, alla med motiv som knyter an till verksamheten som bedrivs i byggnaden.

Verkets titel Inkommande kraft hämtade konstnären från en skylt i ett äldre underjordiskt kontrollrum. Skylten satt på en kontrollpanel varifrån man styrde vattenflödet.

Så här säger konstnären om titeln:

”Titeln i sig själv alstrar nästan energi – tänk att omvandla allt som passerar till kraft, oavsett om det är vatten, sopor, gifter eller små eller stora besvärligheter över huvud taget! Titeln är också både poetisk och förbryllande, vilket jag tycker om.”

Utforskar vetenskap och musik

Christine Ödlund är konstnär och tonsättare verksam i Stockholm. Hon har examen från Konstfack, Kungliga Konsthögskolan och har även studerat elektroakustisk komposition vid EMS (Elektromusikstudion i Stockholm). Hennes mångfacetterade och experimentella konst utforskar ofta ämnen som vetenskap, metafysik och musik, genom måleri, teckning, ljud -och videoinstallation samt animation.

Christine Ödlunds verk finns i flera samlingar på museer i Sverige och utomlands, till exempel Moderna Museet, Magasin III: Museum & Foundation for Contemporary Art, Stockholm, Statens Konstråd och Trondheims konstmuseum.

Verket Inkommande kraft ägs och förvaltas av Higab, och är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

J.A Wadman

Johan Peter Molin, "J A Wadman". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Johan Anders Wadman verkade som poet och diktare i Göteborg och kallades ”Göteborgs Bellman”. År 1869 avtäcktes bysten föreställande honom i Lorensbergsparken.

Wadman föddes 1777 i Karlskrona och kom till Göteborg 1814. Han hade dessförinnan arbetat som informator och lärare i Sverige och Finland. Han deltog senare även i fälttågen i Tyskland, Belgien och Norge 1813-14, där han under befattningen kommissarie hade som uppgift att ta hand om sjukvårdsförrådet.

Det var då som det, på sin tid, bevingade begreppet ”Utsupet, sa Wadman” myntades. Svaret syftade på en fråga från ansvariga myndigheter om var det brännvin fanns som ingick i läkemedelsförrådet.

Skalden J.A Wadman fick aldrig någon större ekonomisk framgång i sitt diktande och dog utfattig år 1837 i sin lägenhet på Kvarnbergsgatan i Göteborg.

Hans samlade skrifter publicerades i tre utgåvor under åren 1855-56, dock med ändringar av ”anständighetsskäl”, då man ansåg att Wadman var alltför grov i sitt språk.

Medlemmar i ordenssällskapet Göta Par Bricole finansierade porträttet som utfördes av konstnären Johan Peter Molin, som även gjort skulpturen Bältespännarna.

2012 placerades bysten av Wadman i Vasaparken. Dessförinnan hade den stått i Lorensbergsparken och Kronhusparken.

Lodjur

På gräsmattan strax innanför Lisebergs huvudentré står några skulpturer, varav Lodjur är den enda som föreställer ett djur.

Ett lodjur, med bägge baktassarna och vänster framtass i marken, vrider huvudet bakåt som om det letar efter något. Vänster ben är lyft och vinklat bakåt i den riktning lodjuret tittar.

Skulpturen finns i flera exemplar och går att se bland annat i Uppsala och i Skoghall i Värmland.

Konstnären Arvid Knöppel

Konstnären och författaren Arvid Knöppel föddes 1892 i Luleå, och avled 1970. Från 1944 och fram till sin död var han bosatt på sin gård Knöppelåsen utanför Arvika i Värmland. Han anlade där en mindre zoologisk trädgård där han höll ett flertal nordiska djur, som han använde som modeller till sina teckningar, grafiska bilder och skulpturer. Knöppels skulpturer finns på ett flertal platser runt om i Sverige.

Så här skrev författaren och konstnären Gunnar Brusewitz om Arvid Knöppel:

”Det finns i hans bästa djurstudier en slags oskuld i linjen alldeles som om en vore tecknad i skapelsens gryningsljus, så omedveten och ren och samtidigt så obarmhärtigt avslöjande”.

I Göteborg finns även skulpturerna Lekande björnar och Hjortdjur av Arvid Knöppel.

Skulpturen är inköpt och bekostad av Liseberg AB.

Till minnet av en älv

Till minnet av en älv © Anja Örn/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Bara ett stenkast från Göta Älv står fem böljande forsar gjutna i aluminium, forsar som inte längre finns. Människans ansvar gentemot naturen och vems blick på den som blir till vårt gemensamma minne är centrala frågor i Anja Örns konstverk Till minnet av en älv.

Verket består av fem aluminiumskulpturer och ett tolv minuter långt videoverk, och är skapat av den Luleåbaserade konstnären Anja Örn. Det visades första gången på Luleåbiennalen 2018. I juni 2020 installerades verket på Monsungatan i Västra Eriksberg.

Imaginära forsar

Till minnet av en älv undersöker frågor om människans påverkan på naturen. Från början var det Luleälven som konstnären undersökte och dokumenterade, en älv som genererar en stor del av landets elproduktion. Sedan början av 1900-talet har stora delar av älven byggts bort och byggts om, till dammar och vattenmagasin. Gränsen mellan landskap och industri blir alltmer upplöst.

Konstnären Anja Örn har berättat att det väckte frågor om hur det känns att tysta en älv, vilket resulterade i de fem skulpturerna. De föreställer imaginära forsar, så som de kan ha sett ut i den älv som en gång varit; virvlande, starka och böljande.

Videoverket undersöker istället älvens historieskrivning och hur vårt gemensamma minne och bild av naturen formas. Under förra sekelskiftet var det populärt bland konstnärer att åka till norra Sverige och avbilda den mäktiga naturen, däribland forsar och vattenfall. Denna koloniala blick på älven finns idag bevarad på museer och i magasin. Videoverket finns på goteborgkonst.se/minnetavenalv. På Monsungatan finns också en skylt med en QR-kod som leder till verket.

Kommentar till platsen

I Göteborg är verket placerat bara ett stenkast från Göta Älv, i ett område som genomgått en stor stadsutvecklingsprocess, från industriområde till bostadsområde. Rester av varvsepoken syns här fortfarande, mest påtaglig den enorma Eriksbergskranen. Till minnet av en älv kan ses som en kommentar till det, och är en påminnelse om vårt ansvar i vår relation till naturen.

Konstnären Anja Örn bor i Luleå. Hennes konst behandlar ofta frågor om skärningspunkter i miljöer, som landskap och industri eller stad och natur. Hon har gjort flera offentliga verk i Sverige, bland annat i Luleå, Piteå och Haparanda.

Konstverket Till minnet av en älv är beställt av Byggherrekonsortiet Västra Eriksberg.

RomanoParken – Sång om en plats

Överblick där man ser platån, bänken, trädet, hjulet och skulpturen som föreställer de lindade skorna.

RomanoParken - Sång om en plats på Stadsmuseets innergård © Knutte Wester/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

RomanoParken – Sång om en plats är ett konstverk av Knutte Wester som gestaltar en mosaik av romska erfarenheter och minnen. Främst är verket en plats, som består av flera delar: ett namn, fyra skulpturer, en platå, en skylt, ett träd och ett ljudkonstverk.

Konstnären Knutte Westers ursprungliga uppdrag var att skapa ett minnesmärke över romernas historia i Göteborg, men efter många samtal med personer ur den nationella minoriteten romer formulerade han om sitt uppdrag. Det var omöjligt att skapa ett minnesmärke som sammanfattar eller symboliserar en romernas historia. Istället har Knutte Wester skapat en konstgestaltning där många känslor, minnen och berättelser får finnas samtidigt, och där lyssnandet som metod har varit centralt.

Många av dem som Wester intervjuade i arbetet med verket vittnade om avsaknaden av en fast plats. RomanoParken är därför tänkt att vara just en plats, fysiskt såväl som i minnet och tanken. Platsen knyts samman genom ljudverket, där vi kan ta del av minnesfragment från alla de berättelser som har gett upphov till konstverket som helhet. Här finns minnen så svåra att man inte vill minnas, men också minnen av kärlek och värme mitt i kylan.

Förutom ljudverket består gestaltningen av en platå i trä och fyra skulpturer i brons, som föreställer en siluett av ett hus eller ett hem, ett par skor av lindade tygremsor, ett vagnshjul och en bänk med knutna händer som knoppar.

Ska flyttas efter Västlänken

Från maj 2020 till februari 2022 var verket tillfälligt placerat på Stadsmuseets innergård.

När bygget av Västlänken är klart kommer RomanoParken – Sång om en plats att installeras permanent i den framtida Bergslagsparken mellan Centralstationen och Regionens hus (förr kallad BJ-parken). Till dess är verket magasinerat.

Gestaltningen kommer att placeras vid ett av parkens äldsta träd, en alm. Inuti platån kommer ett litet blommande träd att planteras, som en symbol för framtiden, eller kanske ett försök till förlåt. Platsen är inte slumpmässigt vald – under 1950-talet fanns en romsk bosättning där som drevs bort.

RomanoParken är på så sätt inte ett färdigt konstverk, inte en färdigdefinierad plats. Det lilla trädet kommer att växa med tiden, liksom berättelserna växer från förr in i framtiden.

Konstnären Knutte Wester (född 1977 i Eskilstuna) är konstnär och filmare. Han är utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå universitet och Wits University i Johannesburg. I sin konst lyfter han ofta upplevelser av att hantera och leva i en orättvis omvärld.

Verket RomanoParken – Sång om en plats är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Här kan du läsa mer om verket och en intervju med konstnären Knutte Wester.

På goteborgkonst.se/romanoparken kan du både lyssna på och läsa en transkribering av ljudverket på svenska. Du kan också läsa översättningar av ljudverket på de romska varietéerna arli, gurbeti, kaale, kelderash, lovari, resanderomani och rumungri.

Vigintiquinque

På Syster Estrids gata på Guldheden lyser ett garage upp nattetid, genom tjugofem ljussatta mässingsplåtar utformade som fönster.

Carl Hammouds fasadgestaltning består av tjugofem ljussatta mässingsplåtar utformade som fönster i perspektiv, som är infattade i den perforerade plåtfasaden. Fönstren är formgivna i två storlekar som varvas om vartannat. Placerade i sicksack skapar de formen av ett EKG, rytmen av ett hjärtas slag – kanske det hjärta som en gång slutade slå alltför tidigt hos den person som namngivit gatan, Estrid Rodhe.

Sjuksköterskan Estrid Rodhe levde 1877-1912 och var verksam vid Sahlgrenska sjukhuset. Hon var en pionjär inom utvecklingen av sjuksköterskeutbildningen och hann göra ett stort avtryck inom yrket innan hennes hjärta plötsligt stannade en natt 1912, vid blott 34 års ålder.

Titeln på konstverket, Vigintiquinque, är det latinska ordet för tjugofem och syftar till det antal fönster som löper längs fasaden – ett fönster för varje sköterska och läkare som givit namn åt Guldhedens gator. Det relaterar också till den medicinska terminologi som på latin gett namn åt kroppens alla delar.

Som konstnären själv uttrycker det: ”Tanken är att Vigintiquinque ska kunna ses som del av Guldhedens geografiska anatomi”.

Konstnären Carl Hammoud (född 1976) är verksam i Stockholm och utbildad på Valands konsthögskola i Göteborg. Han arbetar främst med teckning, måleri och skulptur.

Verket Vigintiquinque är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.