Ivar Johnsson

Torgny Segerstedtsmonumentet © Ivar Johnsson, 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

Tio år efter sin död hedrades publicisten Torgny Segerstedt med uppförandet av detta monument, bland annat för sitt tydliga ställningstagande för tryckfriheten och mot nazismen tiden före och under andra världskriget.

Torsdagen den 31 mars 1955 slöt flera tusen göteborgare upp på Vasaplatsen för att närvara vid avtäckningen av konstverket. Verket är en så kallad obelisk, en hög pelare av sten. Obelisken är trekantig och avslutas i en pyramidformad, polerad spets.

Obelisken är placerad på ett trekantigt fundament. På en av sidorna finns namnet ”Torgny Segerstedt” ingraverat, och på en annan sida finns citatet:

”De fria fåglarna plöja sin väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria”.

Citatet är hämtat från den ledare Segerstedt skrev den 8 oktober 1940 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där han var huvudredaktör. Denna upplaga av tidningen beslagtogs efter ett regeringsbeslut, eftersom Segerstedt i sin ledare kritiserade att den dåvarande svenske överbefälhavaren Olof Thörnell mottagit en tysk orden, ”Tyska örnens orden”, instiftad av Adolf Hitler.

Citatet i sin helhet fortsätter:

”De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ’galningarna’. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.”

Felaktigt citat

Det har senare uppdagats att den citerade texten på fundamentet innehåller ett fel. Ordet ”sig” har istället blivit ”sin”. I Segerstedts originaltext löd meningen ”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden”.

Historiska fotografier

Bland bilderna finns tre foton från installationen av obelisken. Dessa foton är tagna av en okänd fotograf och har publicerats av Bohusläns museum. På bilderna ser man att Göteborgs hamn bistod med kranbilar för att lyfta monumentet på plats.

Konstnären Ivar Johnsson
Torgny Segerstedtmonumentet är skapat av skulptören och formgivaren Ivar Johnsson. Han levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är bland annat konstnären bakom Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Flickan och sjötrollen i Kungsparken, båda i Göteborg. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.

Torgny Segerstedts-monumentet tillkom efter att en kommitté bildats för att ta fram ett minnesmärke, och finansierades troligen av Göteborgs Stad.

© Ivar Johnsson, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Avslappnat, med armarna längs sidorna och blicken mot Avenyn, bär två jättar upp Stadsteaterns entrétak och välkomnar besökarna in.

1934 stod Göteborgs Stadsteater färdig, ritad av arkitekt Carl Bergsten. Som en del av den både funktionalistiska och klassicistiska fasaden står Ivar Johnssons människopelare. De är inspirerade av en lång historisk tradition.

En kvinnlig pelarfigur kallas karyatid och en manlig atlant. Båda orden kommer från grekiskan. Karyatid betyder ”flicka från staden Karyai”. De mest kända karyatiderna är de som bär upp taket på templet Erechtheion i grekiska Akropolis. Atlant, även kallad Atlas, är en jätte i den grekiska mytologin. Efter att ha förlorat en strid mot gudarna straffades han med att bära upp himlen på sina axlar.

Utan ansträngning

Den romerska kulturens atlantpelare såg ut som om de fick anstränga sig till det yttersta för att bära upp tyngden, medan de grekiska atlanterna utan minsta svårighet höll stora tunga takkonstruktioner. Atlanten och karyatiden på Stadsteatern hör ur det perspektivet till den grekiska traditionen. Pelarparet inspirerade även konstnären Yvonne T. Larsson som 2014 skapade de nya pelarna till Stadsbiblioteket på andra sidan gatan.

Skulptören och formgivaren Ivar Johnsson levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är bland annat konstnären bakom Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Flickan och sjötrollen i Kungsparken, båda i Göteborg. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.

Ivar Johnsson, "Christopher Polhem-monumentet" © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Med handen på ett kugghjul granskar han sin konstruktion. Uppfinnaren Christopher Polhem har kallats den svenska mekanikens fader.

Christopher Polhem var en svensk uppfinnare som levde 1661–1751, och som har haft stor inverkan på utvecklingen av industrin i Sverige. Bland hans uppfinningar finns en rad textil- och jordbruksmaskiner, ur- och låskonstruktioner och maskiner som tillverkade allt från kugghjul till tallrikar. Han brukar kallas för ”den svenska mekanikens fader”.

Monumentet över Christopher Polhem är placerat på en liten parkyta mitt i allén. Uppe på ett tre meter högt fundament är han avbildad i tidstypiska kläder med handen på en av sina många uppfinningar. Monumentet är placerat i en mindre bassäng och har en fontänfunktion. Ur öppningar på varje sida av fundamentet rinner vatten ner i bassängen.

Finansierades av 100 industriföretag

Christopher Polhem-monumentet finansierades genom donationer från närmare 100 industriföretag i Göteborg. På fundamentet finns en inskription där det står:

”Till minnet av Christopher Polhem – Den svenska mekanikens fader – Reste industrier i Göteborg – detta monument 1951 – tvåhundra år efter hans död. Samtida och kommande släkten skall det erinra om industriens växande betydelse så som skapare av underlaget för allmänt höjt välstånd och rikare kulturliv.”

Monumentet är gjort av skulptören och formgivaren Ivar Johnsson. Han levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer, som Christopher Polhem-monumentet är ett exempel på. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är också konstnären bakom bland annat Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Atlant och Karyatid vid Stadsteatern. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han hade sin ateljé.

En ung flicka har gått ner till sjön för att bada. I samma stund som hon ska ta steget ner i vattnet dyker tre sjötroll upp och skrämmer henne, varpå hon försöker skyla sig med ett tygstycke.

Det finns säkert en hel del symbolik att utläsa ur detta motiv, som är färgat av sin tid när det skapades i början av 1900-talet. Unga flickor fick då ofta representera oskulden, vattnet och sjötrollen stod för det skrämmande och oförklarliga.

Man kan se paralleller till svenska folksagor och från konstnären John Bauers sagovärld med sina mörka trollskogar.

På kanten till det lätt välvda brunnskaret syns tre gestalter klänga sig fast längs karets utsida och ur deras munnar strömmar vatten ner i bassängen. Med sina lätt groteska ansikten och ryggen/nacken klädd med ett slags hårt fjälliknande skal, ser de ut som skrämmande varelser från djupet av en sjö.

I mitten av karet står flickgestalten, utförd i svart polerad granit på en upphöjd sockel, med sina händer hårt om tygstycket som halvt täcker hennes kropp. Hon vrider huvudet snett bakåt och tittar ner mot det ena av sjötrollen.

Ett alternativt namn som ibland förekommer på skulpturen är Skogsrå-fontänen.

Känd för monumentala skulpturer

Skulptören och formgivaren Ivar Johnsson levde mellan 1885 och 1970 och har utfört många offentliga verk i Sverige. Med en uttrycksfull och klassicistisk stil är han mest känd för sina monumentala skulpturer. Han var medlem i konstnärsgruppen De tolv och är konstnären bakom bland annat Kvinna vid havet vid Sjöfartsmuseet och Atlant och Karyatid vid Stadsteatern, i Göteborg.

Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på Malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.

Brunnskaret i Flickan och sjötrollen ritades av den svenske arkitekten Arvid Fuhre i samarbete med konstnären.

Verket Flickan och sjötrollen är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.