Vårens huldra

Vårens Huldra © Gunnar Nilsson/Bildupphovsrätt, 2021 Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

En bit in från gången som löper genom Botaniska trädgården möter man denna mytologiska kvinnogestalt i brons, föreställande skogens härskarinna.

Vårens huldra, skogsfrun eller skogsrå är benämningar som använts på detta väsen, sprunget ur den nordiska folktron. Enligt folktron rådde hon över de vilda djuren och kunde vilseleda skogsvandrare och förföra män som hon fann attraktiva. De män hon förfört blev ofta tysta och introverta och var sedan själsligt bundna till henne under resten av sitt liv.

År 2018 utsattes skulpturen för en kraftig vandalisering och renoverades därefter. Efter vaxbehandling av bronsytan blev skulpturen som ny igen. Våren 2019 kom skulpturen tillbaka till sin plats under trädet.

Finns i flera exemplar

Vårens huldra är gjuten i flera exemplar och återfinns bland annat i Rottneros skulpturpark och i Linköpings trädgårdsförening.

Skulpturen donerades till Botaniska trädgården av direktör Torsten Odqvist och kom på plats 1954.

Konstnären Gunnar Nilsson (1904-1995) bodde som barn utanför Karlskrona. Redan i femårsåldern visade han intresse för att modellera och gjorde bland annat några små djurfigurer i blålera. Han uppmuntrades av sin far som ställde i ordning ett litet rum där han kunde arbeta på sin fritid. Vid 14 års ålder började han ta kvällskurser i skulptur och måleri i Karlskrona. När Gunnar Nilsson var 20 år flyttade familjen till Finspång där han fick arbete som kontorist.

I Finspång fick han hjälp av sin far att inreda en egen ateljé i ett uthus där han arbetade målmedvetet med sitt skulpterande. Han hade en dröm om att få åka till Paris för vidare studier och med hjälp från välvilliga medmänniskor fick han 1928 äntligen möjlighet att åka dit, där han tog över konstnären Bror Hjorths ateljé. Som ateljégranne hade han den nu världsberömde skulptören Alberto Giacometti, som han kom att utveckla en lång vänskap med.

1962 blev han ledamot i Svenska Konstakademin och från 1965 i Franska Konstakademin.

Våren

Våren © Gunnar Nilsson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Strax innanför entrén till Trädgårdsföreningen från Kungsportsavenyn möter Våren besökarna i form av en marmorskulptur.

Gunnar Nilssons Våren skapades 1950 och är en typisk skulptur för konstnären. Han gjorde sig känd framförallt genom sina kvinnoskulpturer i brons och marmor, som finns på ett flertal platser runt om i landet.

Några av skulpturerna är namngivna efter modellen. Andra har mer mytologiskt eller symboliskt klingande titlar som exempelvis Vårens huldra, som står i Botaniska Trädgården i Göteborg, och Den lilla baderskan (eller Mimi som den också kallas)

Gunnar Nilsson (1904-1995) bodde som barn utanför Karlskrona. Redan i femårsåldern visade han intresse för att modellera och gjorde bland annat några små djurfigurer i blålera. Han uppmuntrades av sin far som ställde i ordning ett litet rum där han kunde arbeta på sin fritid. Vid fjorton års ålder började han ta kvällskurser i skulptur och måleri i Karlskrona. När Gunnar Nilsson var 20 år flyttade familjen till Finspång där han fick arbete som kontorist.

I Finspång fick han hjälp av sin far att inreda en egen ateljé i ett uthus där han arbetade målmedvetet med sitt skulpterande. Han hade en dröm om att få åka till Paris för vidare studier och med hjälp från välvilliga medmänniskor fick han 1928 äntligen möjlighet att åka dit, där han tog över konstnären Bror Hjorths ateljé. Som ateljégranne hade han den nu världsberömde skulptören Alberto Giacometti, som han kom att utveckla en lång vänskap med.

1962 blev han ledamot i Svenska Konstakademien och från 1965 i Franska Konstakademien.