Minnes­monument, Backabrandens offer

Minnesmonument, Backabrandens offer © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014
Minnesmonument, Backabrandens offer © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

63 namn som stjärnor på en djupblå himmel. Det blankpolerade, böjda granitmonumentet hedrar alla de ungdomar som omkom i diskoteksbranden vid Backaplan 1998.

Natten mellan den 29 och 30 oktober 1998 utbröt en av de svåraste brandkatastroferna i Sverige i modern tid. Den Makedoniska föreningens lokal på Backaplan brann och 63 ungdomar omkom. Den yngste var tolv år och den äldsta tjugo. 162 skadade ungdomar fördes till sjukhuset.

Morgonen därpå var Göteborg en stad i sorg. Samma kväll hölls en minnesgudstjänst i Göteborgs domkyrka där statsminister Göran Persson närvarade.

En hel stads trauma

År 2000 fälldes fyra ungdomar för att ha anlagt branden. Motivet var att en av dem nekats gratis inträde till festen. Idag har lokalen renoverats och används av Föreningen Brandoffrens anhöriga för att utbilda ungdomar i vilka konsekvenser en brand kan få.

Claes Hakes minnesmonument i blåskimrande norsk granit stod klart 2008 på tioårsdagen av branden. Över tusen människor deltog i invigningen som hölls med fackeltåg, tal och nykomponerad musik. På de fem sammanfogade stenskivorna är namn och ålder på alla de ungdomar som omkom ingraverade. Både platsen och minnesmärket är symboler för en hel stads trauma.

Claes Hake är född 1945. Han utbildade sig i måleri på Valands konstskola i Göteborg och inriktade sig senare på skulptur. Han har arbetat med allt från plast, lera, gips och brons till skulpturer huggna i sten.

I Göteborg har han skapat flera välkända offentliga konstverk, däribland Bohuslän vid Centralstationen och Solringen i Renströmsparken.

Boll

"Boll" © Berit Lindfeldt/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist
"Boll" © Berit Lindfeldt/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist

Vid plaskdammen intill Mariaplan har en överdimensionerad badboll blåst upp på gräset. Lek och lust är i centrum både på platsen och för konstnären Berit Lindfeldt.

”Jag har en lust för materialet och att ta till vara på triviala värden. Det är livslustuppehållande.” Så beskriver Berit Lindfeldt sitt konstnärskap. Ofta jobbar hon med upphittade föremål. Hon låter det öppna sinnet styra processen och har skapat verk av allt från gamla stolar och sängbottnar till plastflaskor.

Med sitt stora ljusblå blankpolerade klot adderar hon en stor portion lekfullhet till Kungsladugårdsskolans storslagna fond i änden av Älvsborgsgatans allé.

Väcker nyfikenhet

Plaskdammen, i dagligt tal kallad ”Plaskis”, är en omtyckt och flitigt nyttjad plats i Majorna. Varma sommardagar är det ofta fullt av lekande barn i den grunda bassängen och läsande, solande människor ligger utspridda på grässlänterna runt omkring.

Som en jättebadboll som precis har fångats av vinden och blåst upp på land ligger skulpturen där på gräsmattan, och i de blanka prickarna speglas både omgivningen och de nyfikna som kommer nära.

Skulptören Berit Lindfeldt föddes 1946 i Stockholm och är utbildad på Konstindustriskolan och Valands konstskola. Hon har varit gästlärare vid Högskolan för Design och Konst i Göteborg, Konsthögskolan Valand i Göteborg och Konsthögskolan i Umeå och har också varit projektledare i Statens konstråd från 1994. 1998 valdes hon in i Kungliga Akademien för de fria konsterna. Hennes konst finns bland annat representerad på Göteborgs konstmuseum.

 

Minnesmärke – Raoul Wallenberg

Minnesmärke - Raoul Wallenberg © Charlotte Gyllenhammar/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Minnesmärke - Raoul Wallenberg © Charlotte Gyllenhammar/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

I Hagaparken mellan Vasastaden och Haga sover två utmärglade pojkar insvepta i en stor rock. Betongskivan de lutar sig mot täcks av ett svartvitt foto av en ung Raoul Wallenberg.

Charlotte Gyllenhammars verk ska påminna om historiens tragedier, men också om att inte tappa tron på den enskilda människans möjligheter att göra skillnad.

Motivet med de två sovande pojkarna skulle antagligen kunna vara hämtade från flera platser i Europa under andra världskriget. Den unge Raoul Wallenberg som är avbildad på den nästan tre meter höga betongtavlan har ännu inte utfört den historiska gärning vi minns honom för.

Raoul Wallenberg var en svensk arkitekt, affärsman och diplomat. Han skickades av den svenska regeringen till Budapest. Med hjälp av speciella skyddspass räddade han tusentals ungerska judar från nazisterna och Förintelsen i slutet av andra världskriget. När Ungern invaderades av sovjetarmén 1945 arresterades Wallenberg och fördes till Moskva.

Vad som hänt med honom därefter är okänt och runt om i världen hyllas han för sin insats. Gator och torg bär Raoul Wallenbergs namn. I USA är han avbildad på ett frimärke. Han står staty i London och Buenos Aires och är ihågkommen med minnesmonument bland annat i London, utanför FN-högkvarteret i New York och i Wallenbergs födelseort Lidingö.

Varför finns det så få Raouls?

2001 invigdes Wallenbergmonumentet i Stockholm och samma år beslöt Göteborgs Stad att det skulle uppföras ett i Göteborg. En skisstävling utlystes och av fem deltagande konstnärer valdes Charlotte Gyllenhammars förslag. I maj 2007 invigdes minnesmärket i Hagaparken av FN:s före detta generalsekreterare, Kofi Annan.

I sitt invigningstal lyfte han vårt individuella ansvar och hur lätt det är att blunda för andras lidande så länge vi själv inte är hotade. Han ställde också frågan varför det inte funnits fler som Raoul:

“It is fitting that we gather here today to honor Raoul. A unique and courageous individual who in the midst of unimaginable brutality found the strength, imagination and selflessness to protect the vulnerable and the threatened – the Jews of World War II Hungary.

The horrors of the war were not hidden; many were aware and yet.
I cannot think of him without posing the question ’Why were there so few Raouls?’

The evil that Raoul fought, like todays’s human rights causes, is not a matter for attribution. Or a problem for others. It is about personal responsibility and the need for each of us to think what we do, rather than seeking to shift the blame to some one else. It is a universal fight.

Let us remember that the Nazi officers were for the most part educated people, like you and me. Yet they were apparently at ease in their role. This should remind us how easy it is to blind ourselves to the suffering of fellow creatures, so long as our own comfort and security are not threatened.

Nazism was defeated about sixty years ago. But moral blindness is ever present. – Let us not close our eyes to crimes that shame us all. That is Raoul’s legacy. Inspired by his actions, let us fight against exploitation and oppression and stand up for freedom and human dignity. The battle for freedom and justice is never hopeless, but it is never finally won. Every morning we must wake up ready to fight again.”

En svävande ek

Konstnären Charlotte Gyllenhammar föddes 1963 i Göteborg och startade sin karriär som målare, men bytte efter sina avslutande studier vid the Royal College of Art i London inriktning till skulptur och installation. 1995 utnämndes hon till professor vid Konsthögskolan i Malmö.

1993 slog hon igenom på den svenska konstscenen med en upp och nedvänd ek, svävande över Drottninggatan i centrala i Stockholm. Konstverket med titeln Dö för dig fick en enorm uppmärksamhet. Efter detta följde flera innovativa verk och installationer.

I sin konstnärliga produktion har Gyllenhammar undersökt ämnen som identitet, gränsen mellan offentligt och privat, minnen, ofrihet och hotbilder. Gyllenhammar är representerad vid många stora nordiska, europeiska och nordamerikanska samlingar, bland annat Moderna Museet i Stockholm och the National Museum of Women in the Arts i Washington D.C.

Verket Minnesmärke – Raoul Wallenberg är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Balansören

Balansören © Rino Božajic/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Balansören © Rino Božajic/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Skulpturen Balansören för tankarna till en cirkusartist som utför ett avancerat balansnummer. Med händerna på en hjulaxel och kroppen lodrätt upp kan vi nästan ana honom rulla framåt i perfekt balans.

Balansören var från början placerad på Hammarkulletorget i Göteborg där den sattes upp 1984. På grund av upprepad vandalism och efter flera reparationer beslöt Bostadsbolaget att montera ner skulpturen. Den förvarades därefter under flera år i ett förråd.

År 2006 placerades den då nyrenoverade skulpturen i det nybyggda bostadsområdet Johannesörten på Guldheden, belägen högt upp på en mur med Toltorpsdalen nedanför.

Verket är skapat av konstnären Rino Božajic. Han föddes 1942 i Kroatien och kom till Sverige som politisk flykting i början på 1960-talet, där han sedan studerade vid konsthögskolan Valand. Božajic har varit lärare vid Studieverksamheten på Lillhagens sjukhus och universitetslektor vid Högskolan för design och konsthantverk, HDK. Som konstnär arbetar han med brons, betong och sten, gärna i stora format med abstrakta former. Han finns representerad bland annat på Göteborgs konstmuseum.

Här

"Här" © Ebba Matz/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013
"Här" © Ebba Matz/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2013

Som på en karta har Ebba Matz markerat ut det ganska anonyma torget Wavrinskys plats. Intill den 4,5 meter höga knappnålen snett nerstucken i marken är det lätt att känna sig som en miniatyrfigur i en jättes värld.

Den uppförstorade nålen med sitt röda knappnålshuvud leker med skalan och perspektivet – och ger den trafiktäta platsen en mittpunkt. Wavrinskys plats ligger på Guldhedsgatans krön mellan spårvagnshållplatserna Chalmers och Medicinaregatan. Som en ö omgiven av spårvagnar och biltrafik finns torgytan, där verket står sedan 2006.

Knappnålen är gjord i lackad, formgjuten och glasfiberarmerad plast och rostfritt stål. Den är fäst i ett kryss av plattstål infällt i torgets stenyta. Kryssets armar ligger i riktningarna norr-söder och öster-väster. Verket invigdes först 2007, ett år efter att det kom på plats. 2008 restes en likadan skulptur i Kumla.

Skulptören Ebba Matz föddes 1963 i Leksand och är utbildad på Konstskolan Idun Lovén och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Sedan 2007 är hon ledamot i Konstakademin.

Verket Här är inköpt Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Inne i Björns rum

"Inne i Björns rum" © Katarina Norling/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
"Inne i Björns rum" © Katarina Norling/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

På Rymdtorget mellan Bergsjöskolan och spårvagnshållplatsen har en stjärnformad farkost landat. Skissen till verket gjordes i konstnärens kollega Björns rum.

1999 ordnade Charles Felix Lindbergs donationsfond en skisstävling för att ta fram ett nytt konstverk till någon av Göteborgs offentliga platser. Det blev en farkost med formen av en sjöstjärna skapad av konstnären Katarina Norling som vann.

Processen att välja plats för verket tog tid. 2005 kom önskemål från Framtiden AB, SDN Bergsjön, Tryggare Mänskligare Göteborg och Bergsjöskolan om att konstverket skulle placeras på Rymdtorgets hållplats i Bergsjön. I november samma år invigdes den 5 x 5 meter breda, en och en halv meter höga och 2,5 ton tunga skulpturen på den önskade platsen.

Verket har fem armar och är klätt i en mosaik av rödmålad betong, tusentals skärvor av golvklinkers i olika färger och skedar och soppslevar i rostfritt stål, som liknar ögon som tittar ut ur skulpturen.

Fem armar – fem syskon

Idén till skulpturen kom från ett annat av Katarina Norlings verk och utvecklades sedan enligt konstnären själv som en del i en personlig process:

”Själva skissen till den offentliga skulpturen gjorde jag en kväll 1999 på min favoritarbetsplats. Jag lånade Björns rum och satt där för mig själv och arbetade. Vid den här tiden var jag inne i ett extra smärtsamt skede: allt det som hade varit det allra viktigaste för mig hade försvunnit. Efter min mors död i hjärtattack på en resa i Italien, försvann även min far. Han hittade en ny familj, och vår kontakt bröts.

Som adoptivbarn kände jag mig sviken och på något sätt tillbaka-lämnad till barnhemmet som jag en gång kom ifrån när jag var liten. Mina adoptivföräldrar hade aldrig velat berätta någonting om min bakgrund, och de ville inte heller att jag skulle ta reda på något. Men när jag arbetade med Inne i Björns rum tog jag steget och började göra efterforskningar. Därför är mina resor till olika arkiv och mina möten med mina framforskade syskon i olika delar av Sverige också invävda i skulpturen.

Besvikelsen var att min biologiska mamma inte ville träffas, hon menade att det aldrig hade hänt. Men skulpturen har fem armar och jag hittade fem syskon. Jag kände igen någonting hos mig själv, någon kroppsdel, i varje syskon jag fann, så det kändes som om jag själv var en skulptur som höll på att ta form. Inne i Björns rum berättar min historia och jag hoppas att den också ska bidra till att nya berättelser berättas.

Jag brukar alltid sova bredvid mina verk när jag arbetar med dem, men den här gången var det inte möjligt. Varje kväll slungades jag bort från min skulptur och fick ta in på vandrarhem, hyra ett rum någonstans eller någon gång bo på hotell.”

Skapades i ett tält

Arbetet med konstverket skedde i ett specialbyggt tält på muraren Mats Karlssons tomt i Lindome. Han var den som räknade ut hur skulpturen skulle byggas för att klara både hetta och kyla. 1999-2000 reste Katarina Norling varannan vecka från sitt hem i Stockholm till tältet i Lindome för att arbeta med skulpturen.

Katarina Norling levde mellan 1963 och 2019. Efter att ha läst litteraturvetenskap, journalistik och religionsvetenskap på Stockholms universitet började hon studera konst på Birkagårdens folkhögskola. Hon fortsatte sedan på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon har haft många separatutställningar och skrivit texter, gjort bokomslag och arbetat med scenografi till dans och opera. Ett omtalat verk är Bobos hjärta från 1996, placerat utanför biblioteket vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Verket Inne i Björns rum är inköpt Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Woodelf

Woodelf. © Carin Ellberg/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Woodelf. © Carin Ellberg/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mitt på torget bland de vanliga gatlyktorna står denna ”trädande” och lyser upp mörkret med sitt grönskimrande ljus.

Ur ”håret”, trädkronan, skjuter en lyktstolpe upp som kröns av en lampa.

Verket invigdes den 24 september 2005 och är finansierat genom Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Elementens kamp

"Elementens kamp" © Anders Jönsson. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
"Elementens kamp" © Anders Jönsson. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Två mansgestalter med mänsklig överkropp och fiskstjärtar istället för ben hotar varandra med varsin sten.

Verket kan ses som en illustration till naturkrafternas ursinne och styrka. Verket placerades ursprungligen på Olskrokstorget där det var placerat i en bassäng med fontäner men flyttades senare till sin nuvarande plats nedanför Sankt Paulikyrkan vid Redbergsplatsen. I samband med det togs fontän och bassäng bort.

Konstnären Anders Jönsson (1883-1965) har även utfört skulpturen ”Nalle” (som tyvärr är stulen).

Långa benet före

Långa benet före. © Ragnhild Alexandersson/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Långa benet före. © Ragnhild Alexandersson/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Tre udda figurer vandrar över torget. I täten en människoliknande gestalt, följd av en långsmal hundliknande figur med en katt på ryggen.

I samband med en ombyggnad av Kyrkbytorget kom ett förslag till Charles Felix Lindbergs donationsfond om att få en konstnärlig gestaltning på torget. Tre konstnärer bjöds in att lämna förslag och uppdraget gavs till Ragnhild Alexandersson, som skapade verket Långa benet före. Hennes humoristiskt gestaltade figurer i mjuka former är omtyckta av både barn och vuxna i området.

Skulptören Ragnhild Alexandersson är född 1947 och utbildad på Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Hon finns representerad på bland annat på Moderna museet i Stockholm och Röhsska museet i Göteborg. I mycket av hennes konst märks hennes intresse för geologi och inspiration från resor till Mali i Västafrika och till Egypten.

Ragnhild Alexandersson har även skapat verken Lätt som en plätt, Älg och Fabler som finns runtom i Göteborg.

Verket Långa benet före är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Våren

"Våren", © Gunvor Svensson Lundkvist. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
"Våren", © Gunvor Svensson Lundkvist. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Här ser vi en symbolisk bild av våren, på väg att knoppa ut ur sitt täcke av vinteris.

Verket donerades till Charles Felix Lindbergs donationsfond i samband med att ett annat verk av samma konstnär tillkom, en medaljong föreställande ”Johan Fredrik Carpelan”. Bägge verken placerades i Kungsparken, Göteborg.

Det andra verket saknas idag eftersom det har stulits.