Artwork arkiv - Sida 33 av 42

Your 15 minutes of fame

"Your 15 minutes of fame" © Tina Frausin. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Precis utanför entrén till Backa teater på Hisingen står detta konstverk som tillkommit via Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Här får alla en chans att stå i centrum på ”scenen” och underhålla sina åhörare på bänkarna, eller kanske vill man bara slå sig ner en stund i väntan på föreställningen i teatern.

Titeln på verket anspelar på Andy Warhols berömda uttalande om att ”alla kommer vara världsberömda 15 minuter i framtiden”.

Skulpturen är både ett konstverk, en scen och en sittplats. Färgsättningen har anpassats till det gula och svarta i Backateaterns byggnad.

Verket invigdes den 4 december 2012.

Ingo the Champ

Ingo the Champ. © Peter Linde/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Utanför stora entrén till Nya Ullevi står Sveriges förste och ende världsmästare i tungviktsboxning. Att han är avbildad just i ögonblicket efter att han slagit ut Floyd Patterson och tagit världsmästartiteln är det göteborgarna som har valt.

Samma år som boxaren Ingemar Johanssson gick bort 2009 beslöt styrelsen för Charles Felix Lindbergs donationsfond att resa en staty till minnet av honom. Skulpturen skulle placeras utanför arenan Nya Ullevi, där han bland annat besegrade den då högt rankade amerikanen Eddie Machen inför drygt 53 000 åskådare.

Göteborgarnas favorit

En tävling öppen för alla anordnades och 44 anonyma förslag lämnades in. Förslagen ställdes ut i Stadsbibliotekets utställningshall. En jury med två konstnärer, representanter för donationsfonden, familjen Johansson, idrottsrörelsen och stadsbyggnadskontoret valde sedan ut tre av bidragen som visades på Idrottsmuseet: En variant där han gör sin berömda segergest, en där han sitter i neutral ringhörna – precis som han satt när han väntade på att få knocka Eddie Machen i EM-matchen 1958 på Ullevi – och en föreställer boxaren ögonblicket efter att han slagit ut Floyd Patterson 1959 och blivit världsmästare. Göteborgarna fick sedan rösta fram sin favorit.

I juni 2009 stod det klart att det var skulptören Peter Linde som hade vunnit med sitt bidrag. Peter Linde har tidigare gjort skulpturen av Karin Boye utanför Stadsbiblioteket i Göteborg.

Bronsskulpturen, som tog knappt två år att färdigställa, invigdes i september 2011. Sedan dess är det en 2,4 meter hög, 400 kilo tung Ingo som möter Ullevibesökarna. Han är realistiskt återgiven så som han kanske såg ut när han 1959 stod där i ringen i världsmästarmatchen som han vann på teknisk knockout i tredje ronden.

Skådespelet lockade

Ingemar ”Ingo” Johansson levde mellan 1932 och 2009. När han föddes bodde familjen på Prinsgatan 7. När Ingemar var 10 flyttade de till Västra Frölunda. Fadern arbetade som murare och Ingemar var stensättare innan han kunde livnära sig som professionell boxare. Boxningen fanns i familjen och såväl Ingos pappa som en kusin och båda bröderna ägnade sig åt det i perioder.

Intresset för boxning väcktes när Ingemar Johansson såg en boxningsmatch 1945:
”Jag stod överst i Mässhallen, såg ned i ringen och häpnade att folk var så tagna. De skrek som tokiga och jag förstod inte vad det var, som engagerade dem så våldsamt. Men skådespelet fångade mig, publikens rop fick samband med slagväxlingarna. Plötsligt stod det klart för mig, att jag hade lust att bli en av figurerna i ljusvalvet under lamporna. Hjärtat började banka i mig, när jag upptäckte, att jag ville bli boxare.”

Johansson gick med i Redbergslids Boxningsklubb som 13-åring och gick sin första match 1947. Samma år som han tog världsmästartiteln utsågs han också till Athlete of the Year i USA. När Ingemar Johansson drog sig tillbaka från boxningen 1963 hade han vunnit 26 av 28 matcher, varav 17 på knockout.

Skulpterade Boye

Skulptören Peter Lindhe föddes 1946 i Karlshamn och är ledamot i Konstakademin. Han har studerat vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och arbetar ofta med porträtt. Han har bland annat skapat skulpturen Karin Boye utanför Stadsbiblioteket i Göteborg och skulpturen av Hans Blix vid Gripsholms slott i Mariefred.

Verket Ingo the Champ är beställt och finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Vallmo och Gående hatt

"Vallmo och Gående hatt" © Eva Lange/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mitt emot varandra i var sin ände av ett torg i Hjällbo står de två figurerna ”Vallmo” och ”Gående hatt”.

Vid skulpturerna finns en dikt av konstnären Eva Lange ingraverad, som lyder:

Gående Hatt
Jag har ett steg
och jag går över torget
jag har ett steg och mina tankar
och jag går över torget
Jag har mina tankar
ni kan inte se dem
hoprullade som en tidning
bär jag dem under armen
jag har mina steg mina tankar
och jag har min hatt

Eva Lange föddes 1935 och är utbildad på Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Hon har gjort flera offentliga skulpturer i Göteborg, bland annat Tulpan i Trädgårdsföreningen.

Verket Vallmo och gående hatt är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Mörker, väx morgondag

"Mörker, väx morgondag" © Kent Karlsson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Vid vallgraven på Bastionsplatsen lyser ett svagt grönt ljus dygnet runt. Det skiner över en avbruten räls och sju par övergivna barnskor. Ett stenkast därifrån, inne på den judiska synagogans gård, står monumentets andra hälft.

Verket påminner om det som hände under andra världskriget, men också om att det går att ta sig igenom de mest fruktansvärda saker och skapa ett nytt liv. Initiativet till minnesmärket kom från den judiska församlingen i Göteborg.

Tanken om ett monument hade funnits i församlingen sedan 1980-talet. Men projektet var så stort att de inte helt lyckades slutföra det på egen hand. Idén var att skapa ett minnesmärke inne på synagogans innergård, ett verk som skulle innehålla namnen på alla församlingsmedlemmarnas släktingar som förlorat livet i folkmordet.

Ett blev två

Efter att ha legat på is under en tid återupptogs projektet i slutet av 1990-talet, nu tillsammans med Göteborgs Stad. Efter samtal mellan Göran Johansson, Göteborgs dåvarande ordförande i kommunstyrelsen, och församlingen beslutades det att monumentet måste synliggöras i staden.

Samtidigt uppstod oro över att ett minnesmärke som offentliggjorde de mördades namn skulle kunna skändas och orsaka smärta för anhöriga. Lösningen blev två monument, ett på Bastionsplatsen och ett på synagogans innergård.

Mörker, väx morgondag på Bastionsplatsen kom till genom en tävling. Uppdraget gick till Kent Karlsson och verket uppfördes med 1,3 miljoner kronor i finansiellt stöd från Göteborg Stad.

När det invigdes i augusti 2009 till tonerna av det judiska blåsinstrumentet shofar var det en fyra meter hög spiralformad kolonn i brons som publiken fick se. På toppen av den lyser en fackla med grönt glas, dag som natt. Under den finns en halvcirkelformad järnvägsräls med övergivna barnskor. En bronsplakett påminner om alla de grupper som drabbades av Förintelsen.

Historien påverkar oss än idag

I sin skiss till verket skrev konstnären så här:

”Skor och räls står för det realistiska och bronspelaren får stå för det levande. Jag har gjutit av insidan av begagnade skor för att synliggöra formen på rummet inne i skon. Det rum som formats genom att kroppens tyngd pressas ut mot höljet som omsluter foten och möjliggör ett personligt avtryck. Rälsen är ett exempel på objekt som är avsett att vara till människans hjälp och fördel men som kan fylla motsatt uppgift.”

Kent Karlsson, född 1945 i Göteborg, är en svensk målare och skulptör. Han utbildade sig på Konstindustriskolan och Konsthögskolan Valand i Göteborg och senare på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han har varit verksam som professor i måleri vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet och gästprofessor vid Tokaiuniversitetet i Japan.

Monumentet på synagogans innergård är formgivet av församlingens arbetsgrupp. Det består av två mörkt gråblå monument i slipad granit. På dem finns namn och årtal och bönen Kaddish i relief. Varje församlingsmedlem med släktingar som mördades under Förintelsen har skrivit sitt eget namn och därunder släktingarnas. På verket finns totalt 1641 namn. Monumentet gör det tydligt att Förintelsen fortsätter att påverka människor och samhället än idag.

Ur väggen

"Ur väggen" © Yvonne T Larsson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Yvonne T Larssons skulptur står fint i färg med det matta roströda cortenstålet mot det blanka rostfria stålet.

Materialen spelar mot varandra när man rör sig runt och förbi skulpturen. Kopplingen och inspirationen till Endre Nemes vägg är lätt att finna, från det 1950–talsinspirerade mönster som genomsyrar Nemes vägg till Yvonne T Larssons geometriska vinklar. Om inte annat så antyder titeln ett samband mellan de två konstverken.

Verket invigdes våren 2009.

Minnesmonument, Backabrandens offer

Minnesmonument, Backabrandens offer © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

63 namn som stjärnor på en djupblå himmel. Det blankpolerade, böjda granitmonumentet hedrar alla de ungdomar som omkom i diskoteksbranden vid Backaplan 1998.

Natten mellan den 29 och 30 oktober 1998 utbröt en av de svåraste brandkatastroferna i Sverige i modern tid. Den Makedoniska föreningens lokal på Backaplan brann och 63 ungdomar omkom. Den yngste var tolv år och den äldsta tjugo. 162 skadade ungdomar fördes till sjukhuset.

Morgonen därpå var Göteborg en stad i sorg. Samma kväll hölls en minnesgudstjänst i Göteborgs domkyrka där statsminister Göran Persson närvarade.

En hel stads trauma

År 2000 fälldes fyra ungdomar för att ha anlagt branden. Motivet var att en av dem nekats gratis inträde till festen. Idag har lokalen renoverats och används av Föreningen Brandoffrens anhöriga för att utbilda ungdomar i vilka konsekvenser en brand kan få.

Claes Hakes minnesmonument i blåskimrande norsk granit stod klart 2008 på tioårsdagen av branden. Över tusen människor deltog i invigningen som hölls med fackeltåg, tal och nykomponerad musik. På de fem sammanfogade stenskivorna är namn och ålder på alla de ungdomar som omkom ingraverade. Både platsen och minnesmärket är symboler för en hel stads trauma.

Claes Hake är född 1945. Han utbildade sig i måleri på Valands konstskola i Göteborg och inriktade sig senare på skulptur. Han har arbetat med allt från plast, lera, gips och brons till skulpturer huggna i sten.

I Göteborg har han skapat flera välkända offentliga konstverk, däribland Bohuslän vid Centralstationen och Solringen i Renströmsparken.

Boll

"Boll" © Berit Lindfeldt/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist

Vid plaskdammen intill Mariaplan har en överdimensionerad badboll blåst upp på gräset. Lek och lust är i centrum både på platsen och för konstnären Berit Lindfeldt.

”Jag har en lust för materialet och att ta till vara på triviala värden. Det är livslustuppehållande.” Så beskriver Berit Lindfeldt sitt konstnärskap. Ofta jobbar hon med upphittade föremål. Hon låter det öppna sinnet styra processen och har skapat verk av allt från gamla stolar och sängbottnar till plastflaskor.

Med sitt stora ljusblå blankpolerade klot adderar hon en stor portion lekfullhet till Kungsladugårdsskolans storslagna fond i änden av Älvsborgsgatans allé.

Väcker nyfikenhet

Plaskdammen, i dagligt tal kallad ”Plaskis”, är en omtyckt och flitigt nyttjad plats i Majorna. Varma sommardagar är det ofta fullt av lekande barn i den grunda bassängen och läsande, solande människor ligger utspridda på grässlänterna runt omkring.

Som en jättebadboll som precis har fångats av vinden och blåst upp på land ligger skulpturen där på gräsmattan, och i de blanka prickarna speglas både omgivningen och de nyfikna som kommer nära.

Skulptören Berit Lindfeldt föddes 1946 i Stockholm och är utbildad på Konstindustriskolan och Valands konstskola. Hon har varit gästlärare vid Högskolan för Design och Konst i Göteborg, Konsthögskolan Valand i Göteborg och Konsthögskolan i Umeå och har också varit projektledare i Statens konstråd från 1994. 1998 valdes hon in i Kungliga Akademien för de fria konsterna. Hennes konst finns bland annat representerad på Göteborgs konstmuseum.

Minnesmärke – Raoul Wallenberg

I Hagaparken mellan Vasastaden och Haga sover två utmärglade pojkar insvepta i en stor rock. Betongskivan de lutar sig mot täcks av ett svartvitt foto av en ung Raoul Wallenberg.

Charlotte Gyllenhammars verk ska påminna om historiens tragedier, men också om att inte tappa tron på den enskilda människans möjligheter att göra skillnad.

Motivet med de två sovande pojkarna skulle antagligen kunna vara hämtade från flera platser i Europa under andra världskriget. Den unge Raoul Wallenberg som är avbildad på den nästan tre meter höga betongtavlan har ännu inte utfört den historiska gärning vi minns honom för.

Raoul Wallenberg var en svensk arkitekt, affärsman och diplomat. Han skickades av den svenska regeringen till Budapest. Med hjälp av speciella skyddspass räddade han tusentals ungerska judar från nazisterna och Förintelsen i slutet av andra världskriget. När Ungern invaderades av sovjetarmén 1945 arresterades Wallenberg och fördes till Moskva.

Vad som hänt med honom därefter är okänt och runt om i världen hyllas han för sin insats. Gator och torg bär Raoul Wallenbergs namn. I USA är han avbildad på ett frimärke. Han står staty i London och Buenos Aires och är ihågkommen med minnesmonument bland annat i London, utanför FN-högkvarteret i New York och i Wallenbergs födelseort Lidingö.

Varför finns det så få Raouls?

2001 invigdes Wallenbergmonumentet i Stockholm och samma år beslöt Göteborgs Stad att det skulle uppföras ett i Göteborg. En skisstävling utlystes och av fem deltagande konstnärer valdes Charlotte Gyllenhammars förslag. I maj 2007 invigdes minnesmärket i Hagaparken av FN:s före detta generalsekreterare, Kofi Annan.

I sitt invigningstal lyfte han vårt individuella ansvar och hur lätt det är att blunda för andras lidande så länge vi själv inte är hotade. Han ställde också frågan varför det inte funnits fler som Raoul:

“It is fitting that we gather here today to honor Raoul. A unique and courageous individual who in the midst of unimaginable brutality found the strength, imagination and selflessness to protect the vulnerable and the threatened – the Jews of World War II Hungary.

The horrors of the war were not hidden; many were aware and yet.
I cannot think of him without posing the question ’Why were there so few Raouls?’

The evil that Raoul fought, like todays’s human rights causes, is not a matter for attribution. Or a problem for others. It is about personal responsibility and the need for each of us to think what we do, rather than seeking to shift the blame to some one else. It is a universal fight.

Let us remember that the Nazi officers were for the most part educated people, like you and me. Yet they were apparently at ease in their role. This should remind us how easy it is to blind ourselves to the suffering of fellow creatures, so long as our own comfort and security are not threatened.

Nazism was defeated about sixty years ago. But moral blindness is ever present. – Let us not close our eyes to crimes that shame us all. That is Raoul’s legacy. Inspired by his actions, let us fight against exploitation and oppression and stand up for freedom and human dignity. The battle for freedom and justice is never hopeless, but it is never finally won. Every morning we must wake up ready to fight again.”

En svävande ek

Konstnären Charlotte Gyllenhammar föddes 1963 i Göteborg och startade sin karriär som målare, men bytte efter sina avslutande studier vid the Royal College of Art i London inriktning till skulptur och installation. 1995 utnämndes hon till professor vid Konsthögskolan i Malmö.

1993 slog hon igenom på den svenska konstscenen med en upp och nedvänd ek, svävande över Drottninggatan i centrala i Stockholm. Konstverket med titeln Dö för dig fick en enorm uppmärksamhet. Efter detta följde flera innovativa verk och installationer.

I sin konstnärliga produktion har Gyllenhammar undersökt ämnen som identitet, gränsen mellan offentligt och privat, minnen, ofrihet och hotbilder. Gyllenhammar är representerad vid många stora nordiska, europeiska och nordamerikanska samlingar, bland annat Moderna Museet i Stockholm och the National Museum of Women in the Arts i Washington D.C.

Verket Minnesmärke – Raoul Wallenberg är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Balansören

Skulpturen Balansören för tankarna till en cirkusartist som utför ett avancerat balansnummer. Med händerna på en hjulaxel och kroppen lodrätt upp kan vi nästan ana honom rulla framåt i perfekt balans.

Balansören var från början placerad på Hammarkulletorget i Göteborg där den sattes upp 1984. På grund av upprepad vandalism och efter flera reparationer beslöt Bostadsbolaget att montera ner skulpturen. Den förvarades därefter under flera år i ett förråd.

År 2006 placerades den då nyrenoverade skulpturen i det nybyggda bostadsområdet Johannesörten på Guldheden, belägen högt upp på en mur med Toltorpsdalen nedanför.

Verket är skapat av konstnären Rino Božajic. Han föddes 1942 i Kroatien och kom till Sverige som politisk flykting i början på 1960-talet, där han sedan studerade vid konsthögskolan Valand. Božajic har varit lärare vid Studieverksamheten på Lillhagens sjukhus och universitetslektor vid Högskolan för design och konsthantverk, HDK. Som konstnär arbetar han med brons, betong och sten, gärna i stora format med abstrakta former. Han finns representerad bland annat på Göteborgs konstmuseum.

Här

Som på en karta har Ebba Matz markerat ut det ganska anonyma torget Wavrinskys plats. Intill den 4,5 meter höga knappnålen snett nerstucken i marken är det lätt att känna sig som en miniatyrfigur i en jättes värld.

Den uppförstorade nålen med sitt röda knappnålshuvud leker med skalan och perspektivet – och ger den trafiktäta platsen en mittpunkt. Wavrinskys plats ligger på Guldhedsgatans krön mellan spårvagnshållplatserna Chalmers och Medicinaregatan. Som en ö omgiven av spårvagnar och biltrafik finns torgytan, där verket står sedan 2006.

Knappnålen är gjord i lackad, formgjuten och glasfiberarmerad plast och rostfritt stål. Den är fäst i ett kryss av plattstål infällt i torgets stenyta. Kryssets armar ligger i riktningarna norr-söder och öster-väster. Verket invigdes först 2007, ett år efter att det kom på plats. 2008 restes en likadan skulptur i Kumla.

Skulptören Ebba Matz föddes 1963 i Leksand och är utbildad på Konstskolan Idun Lovén och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Sedan 2007 är hon ledamot i Konstakademin.

Verket Här är inköpt Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.